Att våga hoppas trots blockerade vägar

Torsdag kväll kännetecknades av glädje över att ”nästan” ha lyckats och biskoparnas uppfattning var att det skulle gå att signera en överenskommelse under fredagen. Det rapporterades att presidenten gjort några eftergifter, tillräckliga för att alla parter skulle godkänna förslaget. Det som skissats var att valen skulle äga rum 2017, att Kabila gått med på att inte intrigera för att få en tredje period och inte försöka ändra konstitutionen. Regeringen skulle bli mera inklusiv, men inget avslöjades om hur det blir med den nytillträdda regeringen och premiärministern. Det hade också diskuterats tillsättandet av en sorts uppföljningsgrupp, oklar vad den skulle kallas och vilka som skulle ingå.

Fredagen kännetecknas av ett relativt lugn i Kinshasa. I landet i övrigt har det varit oroligt och arresteringar, främst i de nordöstra delarna, och även i Bukavu och Lubumbashi. Sociala medier är fortsatt blockerade, telefonkontakt fungerar bra. Nytt sedan i går är att internet fungerar sämre, det är inte lika snabbt och det ”hänger sig” för användarna.

Bidrag från ett antal europeiska länder är i framtiden osäkert, om det inte blir en överenskommelse som dessa länder finner vara i överensstämmelse med konstitutionen och mänskliga rättigheter, samt att Kabila inte fortsätter ytterligare period. Tyskland har i klartext aviserat ett uppehåll och Frankrike har uppmanat EU att göra detsamma. Flera av dessa länder har gett ett tydligt stöd till katolska kyrkans insats genom biskoparnas ledning av samtalen, exempelvis Tyskland, Belgien, Frankrike och Storbritannien.

När detta skrivs, fortsätter arbetet i grupper efter att de gemensamma samtalen avslutats för en dryg timme sen. Förhoppningen finns fortfarande om att en överenskommelse skall signeras i morgon, men det är alltså oklart. Det som har läckt ut från överläggningarna, visar ändå på en oväntad öppenhet och vilja att gå varandra till mötes. Kanske de sista avgörande stegen är de svåraste? ”Att ha det allmännas bästa för sina ögon”, är inte lätt och inte smärtfritt! Om en överenskommelse nås och ett dokument signeras kvarstår en stor fråga: Hur kommer de unga, som nu protesterat att agera, kan de lita på ett nytt dokument?

Att kunna fira jul i sin egen kyrka, är viktigt inte bara för biskopar, men för alla kongoleser. Vi kan bara önska att de skall bli möjligt!