Den 28 november började med ett kraftigt regn i Kinshasa. Detta medförde att en del vallokaler, längst ut i huvudstadens periferi, inte fick sina valsedlar enligt planerna. Även på några platser ute i landet för övrigt, saknades valsedlar idag. Vallokalernas öppettider har förlängts för att ge alla möjlighet att lämna sin röst. I Katanga området dödades 2 poliser i anslutning till valet.
Från Kinshasa kommer informationen att dagen varit relativ lugn. Det är främst från andra provinser som det rapporterats om våld och strider.
Enskilda väljare har rapporterat att deras namn inte fanns med på vallistan, något som ansvariga bedömer ”höra till”, då ett så stort land skall gå till val!
Nu börjar väntetiden innan valresultaten kommer att publiceras.
måndag 28 november 2011
lördag 26 november 2011
Längtan efter fred och förändring
Inför valet på måndag är rubrikerna pessimistiska. Politiska bedömare anger att förberedelserna inför valet inte varit transparenta och att det därför inte kommer att bli ett demokratiskt val. Det förväntas att förlorarna inte kommer att kunna hantera ett nederlag, men försöka skapa kaos.
Till presidentposten finns 11 kandidater. Sittande president är Joseph Kabila, som förväntas vinna valet. Han har sina främsta anhängare i Katanga området. De två kandidater i opposition, som förväntas vina flest röster är Etienne Tshisekedi, med flest anhängare i Kinshasa och Vital Kamerhe, som har sina anhängare i Syd Kivu. Idag skulle dessa tre hålla tal i Kinshasa, på olika närliggande platser. Då Etienne Tshisekedi anlände med flyg från Bas Congo till Ndjili, utbröt i det närmaste upplopp, de tiotusentals anhängare till Tshisekedi som mötte honom tog till våld. Polisen hindrade Tshisekedi att lämna flygplatsen. I de demonstrationer som uppstod dödades flera personer. Som en följd av detta förbjöd stadens guvernör de planerade talen. Även i Kingasani har demonstrationer ägt rum med några döda. Under den gångna veckan har oroligheter blossat upp här och var i Kinshasa och en oppositions politiker dödades för någon dag sen, i sin bil.
Ambassader, EU kontor och andra större organisationers kontor i Kinshasa stängde i går, fredag, vid 12 tiden. Utländsk personal har i stor utsträckning åkt över till Brazzaville för att invänta utgången av valet.
Vad som skall hända de närmaste dagarna beror helt på förlorarnas strategi. Det är därför olustigt att höra om vad som händer i landets östra delar; en styrka med anknytning till en av presidentkandidaterna, delar ut vapen och ammunition till bybefolkningen.
I Kinshasa är folket trötta och missnöjda, deras livsvillkor har försämrats allt mera och nu kommer de inte att acceptera omval av den sittande presidenten. Om han vinner, kommer de att gå ut på gator och protestera enligt modellen ”arabisk vår”.
Längtan efter fred och förändring är parad med förnedring över att landet under så lång tid tillåtits sjunka allt djupare i misär.
Låt oss be för ett land och folk i en uppenbar stor fara!
Till presidentposten finns 11 kandidater. Sittande president är Joseph Kabila, som förväntas vinna valet. Han har sina främsta anhängare i Katanga området. De två kandidater i opposition, som förväntas vina flest röster är Etienne Tshisekedi, med flest anhängare i Kinshasa och Vital Kamerhe, som har sina anhängare i Syd Kivu. Idag skulle dessa tre hålla tal i Kinshasa, på olika närliggande platser. Då Etienne Tshisekedi anlände med flyg från Bas Congo till Ndjili, utbröt i det närmaste upplopp, de tiotusentals anhängare till Tshisekedi som mötte honom tog till våld. Polisen hindrade Tshisekedi att lämna flygplatsen. I de demonstrationer som uppstod dödades flera personer. Som en följd av detta förbjöd stadens guvernör de planerade talen. Även i Kingasani har demonstrationer ägt rum med några döda. Under den gångna veckan har oroligheter blossat upp här och var i Kinshasa och en oppositions politiker dödades för någon dag sen, i sin bil.
Ambassader, EU kontor och andra större organisationers kontor i Kinshasa stängde i går, fredag, vid 12 tiden. Utländsk personal har i stor utsträckning åkt över till Brazzaville för att invänta utgången av valet.
Vad som skall hända de närmaste dagarna beror helt på förlorarnas strategi. Det är därför olustigt att höra om vad som händer i landets östra delar; en styrka med anknytning till en av presidentkandidaterna, delar ut vapen och ammunition till bybefolkningen.
I Kinshasa är folket trötta och missnöjda, deras livsvillkor har försämrats allt mera och nu kommer de inte att acceptera omval av den sittande presidenten. Om han vinner, kommer de att gå ut på gator och protestera enligt modellen ”arabisk vår”.
Längtan efter fred och förändring är parad med förnedring över att landet under så lång tid tillåtits sjunka allt djupare i misär.
Låt oss be för ett land och folk i en uppenbar stor fara!
torsdag 3 november 2011
Att förstå vad man ser
Mina första år i Kongo (eller Zaire, som landet hette då) kunde jag inte se nyanser i allt det gröna som omgav mig; regnskogen var grön och inget annat. Inte heller kunde jag se allt som doldes inne i skogen, alla små djur och insekter i de mest fantasirika mönster och färger! Senare lärde jag mig se alla de hundratals olika gröna nyanserna i skogen och även se skillnaden i växtlighet under årets olika perioder. Det finns inte vår, sommar, höst och vinter där, men det finns regntid och det finns torrtid, som har sina olika drag av växtlighet och temperaturer. Genom direkta konfrontationer mötte jag också delar av den insektsvärld, som finns inne i skogens djup! Fascinerad över färger och former och förvånad över denna detaljrikedom. Gröna kroppar och gula huvud, med röda ben, prickar, rutor och ränder utströdda över de olika kroppsdelarna, allt detta i en härlig blandning! Jag minns dem ännu.
Under ca sex år reste jag regelbundet med ett hälsovårdsteam, ut till områdets längst bort belägna sjukstugor och byar. Av teamets sex personer var två svenskar. Uppdraget var att vaccinera barn och gravida kvinnor, väga och mäta barn, undervisa mödrar i barnavård och näringslära, undersöka patienter med hosta och hudsjukdomar, ordinera och distribuera medicin till de som var i behov av behandling. Vi övernattade i byarna utmed vägen. Vi tog oss till Bisenge, 10 mil norrut från Mimia där vi bodde. 6 mil österut till Ipope och en liten bit till med cykel. Så en resa i sydvästlig riktning, först 1,5 mil till floden och därifrån nästan en hel dagsresa västerut på floden Lokoro, i en öppen båt, till byn Lokolama II och nästa dag 2,5 mil på cykel till byn Waya. För svenskar låter detta som korta avstånd, men vägarna kan inte jämföras med våra vägar och resan på 10 mil delades upp i två etapper och vi kom fram den andra resdagen. Samtalen i jeepen och vid fikastunderna under en bambugrupp var oerhört intressanta och lärorika!
Så blev vägarna så dåliga att det inte gick att ta sig fram med den fyrhjulsdrivna jeepen. Vad skulle vi göra? Avstå från dessa, för kroppen, påfrestande resor? Det skulle få en mycket negativ effekt på befolkningens hälsa. Efter en tid blev lösningen följande; vi åkte på ett öppet släp efter en traktor, med all packning i plåtlådor! Resan tog ännu längre tid! Var detta möjligt? Ja, jag minns resorna. Ingen bra lösning, säger de flesta, var det verkligen nödvändigt? Ja visst kan man diskutera hur nödvändigt detta var. Men bortsett från det medicinska värdet, var det nu min konfrontation med regnskogen och dess kryp började! Skogen var tät och vi blev helt genomdränkta av vattnet från de nerhängande grenarna. När den första irritationen över vattnet lagt sig, upptäckte jag och alla andra de fantastiska krypen!
Vad har nu detta med dagens Kongo att göra?
Jag tänker så här; när jag kom ut ny och utan erfarenheter, förstod jag inte så mycket av vad jag mötte, trots mina förberedelser i Sverige och Belgien. Mina brev och rapporter till Sverige måste ha varit missvisande. Först när jag konfronterades med den hårda verkligheten, fick jag en viss insikt i tillvaron. Samma villkor gäller för dagens besökare, experter utan erfarenhet och kunskap, som efter ett kort besök i Kongo, tror sig veta hur det är! Men egentligen vet de inte så mycket! Måste då alla lära sig den hårda vägen, måste man åka på traktor släp i regnskogen för att förstå något av Kongo? Nej,det tror jag inte. Jag tror att det finns personer med kompetens och kunskap inom olika områden och de personerna kan ge en god bild av det de möter.
Ödmjukhet parad med kunskap är en god blandning, som vi svenskar har stort behov av. När vi besöker Kongo och umgås med kongoleser, som i alla sammanhang av livet och i olika världsdelar. Med en sådan kompetens skulle vi kunna inse att det inte är vi som vet bäst och kan ha lösningen på andras problem.
Under ca sex år reste jag regelbundet med ett hälsovårdsteam, ut till områdets längst bort belägna sjukstugor och byar. Av teamets sex personer var två svenskar. Uppdraget var att vaccinera barn och gravida kvinnor, väga och mäta barn, undervisa mödrar i barnavård och näringslära, undersöka patienter med hosta och hudsjukdomar, ordinera och distribuera medicin till de som var i behov av behandling. Vi övernattade i byarna utmed vägen. Vi tog oss till Bisenge, 10 mil norrut från Mimia där vi bodde. 6 mil österut till Ipope och en liten bit till med cykel. Så en resa i sydvästlig riktning, först 1,5 mil till floden och därifrån nästan en hel dagsresa västerut på floden Lokoro, i en öppen båt, till byn Lokolama II och nästa dag 2,5 mil på cykel till byn Waya. För svenskar låter detta som korta avstånd, men vägarna kan inte jämföras med våra vägar och resan på 10 mil delades upp i två etapper och vi kom fram den andra resdagen. Samtalen i jeepen och vid fikastunderna under en bambugrupp var oerhört intressanta och lärorika!
Så blev vägarna så dåliga att det inte gick att ta sig fram med den fyrhjulsdrivna jeepen. Vad skulle vi göra? Avstå från dessa, för kroppen, påfrestande resor? Det skulle få en mycket negativ effekt på befolkningens hälsa. Efter en tid blev lösningen följande; vi åkte på ett öppet släp efter en traktor, med all packning i plåtlådor! Resan tog ännu längre tid! Var detta möjligt? Ja, jag minns resorna. Ingen bra lösning, säger de flesta, var det verkligen nödvändigt? Ja visst kan man diskutera hur nödvändigt detta var. Men bortsett från det medicinska värdet, var det nu min konfrontation med regnskogen och dess kryp började! Skogen var tät och vi blev helt genomdränkta av vattnet från de nerhängande grenarna. När den första irritationen över vattnet lagt sig, upptäckte jag och alla andra de fantastiska krypen!
Vad har nu detta med dagens Kongo att göra?
Jag tänker så här; när jag kom ut ny och utan erfarenheter, förstod jag inte så mycket av vad jag mötte, trots mina förberedelser i Sverige och Belgien. Mina brev och rapporter till Sverige måste ha varit missvisande. Först när jag konfronterades med den hårda verkligheten, fick jag en viss insikt i tillvaron. Samma villkor gäller för dagens besökare, experter utan erfarenhet och kunskap, som efter ett kort besök i Kongo, tror sig veta hur det är! Men egentligen vet de inte så mycket! Måste då alla lära sig den hårda vägen, måste man åka på traktor släp i regnskogen för att förstå något av Kongo? Nej,det tror jag inte. Jag tror att det finns personer med kompetens och kunskap inom olika områden och de personerna kan ge en god bild av det de möter.
Ödmjukhet parad med kunskap är en god blandning, som vi svenskar har stort behov av. När vi besöker Kongo och umgås med kongoleser, som i alla sammanhang av livet och i olika världsdelar. Med en sådan kompetens skulle vi kunna inse att det inte är vi som vet bäst och kan ha lösningen på andras problem.
Fortsatt oro i Kongo
Den 28 november skall val av president och parlamentsledamöter äga rum i Kongo. Det är det andra demokratiska valet sedan 2006. På många platser i landet är det sammanstötningar mellan sittande regeringsparti och oppositionspartierna så gott som dagligen. Civila samhällets organisationer och internationella bedömare lyfter den osäkerhet som finns; kommer valet att vara transparent, kommer den praktiska delen av arbetet med organisation av valförrättningar att lyckas? FN förlängde i somras mandatet för FN insatsen i Kongo, till 30 juni 2012. FN förväntas nu bidra med logistik; exempelvis transportera de 4000 ton valsedlar som skall ut i hela landet. En stor svårighet är att få ut valsedlar och valurnor till alla vallokaler och sedan samla in dem. Till presidentposten finns det 11 kandidater och till de 500 parlamentsplatserna finns det 19 000 kandidater.
Sjukdomar fortsätter att störa människornas vardag. Sedan januari i år har 85 nya polio fall registrerats, vilket gör att Kongo leder världens ”polioliga”. Landet var fritt från polio under några år, men från 2006 har polio återigen diagnostiserats. Det är främst i Kinshasa, Nedre Kongo, Bandundu och provinser längre österut, där sjukdomen uppträder. I höst har regeringen i samarbete med UNICEF genomfört en kampanj, då ca 14 miljoner barn har vaccinerats av tusentals vaccinationsteam. Teamen har tagit sig fram till fots, cykel, motorcykel, bil och båt. Även koleraepidemier härjat, även dessa främst i Kinshasa, Bandundu och de provinser där polio härjar. Trots att olika kyrkor och missioner under lång tid vaccinerat mot bl.a. polio, har detta inte hindrat epidemier, även i de områden där kyrkorna bedriver verksamhet. Detta visar att det inte går att organisera hälsovård i avgränsade områden, det är hela landet som måste få del av insatserna.
Att få finansiering av vaccin, transport och personalens insatser är inte lätt. Det är inte heller lätt att få finansiering av det val som snart äger rum. Kanske att det främst handlar kunskap, kompetens, vilja att bygga upp landet och respekt för medmänniskan? De kongoleser som besitter dessa egenskaper behöver allt tänkbart stöd.
Sjukdomar fortsätter att störa människornas vardag. Sedan januari i år har 85 nya polio fall registrerats, vilket gör att Kongo leder världens ”polioliga”. Landet var fritt från polio under några år, men från 2006 har polio återigen diagnostiserats. Det är främst i Kinshasa, Nedre Kongo, Bandundu och provinser längre österut, där sjukdomen uppträder. I höst har regeringen i samarbete med UNICEF genomfört en kampanj, då ca 14 miljoner barn har vaccinerats av tusentals vaccinationsteam. Teamen har tagit sig fram till fots, cykel, motorcykel, bil och båt. Även koleraepidemier härjat, även dessa främst i Kinshasa, Bandundu och de provinser där polio härjar. Trots att olika kyrkor och missioner under lång tid vaccinerat mot bl.a. polio, har detta inte hindrat epidemier, även i de områden där kyrkorna bedriver verksamhet. Detta visar att det inte går att organisera hälsovård i avgränsade områden, det är hela landet som måste få del av insatserna.
Att få finansiering av vaccin, transport och personalens insatser är inte lätt. Det är inte heller lätt att få finansiering av det val som snart äger rum. Kanske att det främst handlar kunskap, kompetens, vilja att bygga upp landet och respekt för medmänniskan? De kongoleser som besitter dessa egenskaper behöver allt tänkbart stöd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)