Kvinnor protesterar

Onsdag 14 februari gick tusentals kvinnor, helt klädda i svart, en marsch genom centrala delar av huvudstaden Kinshasa. Det var på initiativ av familje- och barnministern, som kvinnorna gick ut på gatorna. De ville markera sitt nej till kriget och uppmana till att fiendskap och våld i östra DRK upphör. Kvinnorna ”stormade fram” och satte boulevard 30 juin i rörelse, de skanderade: ”Kongo skall förbli ett land och går inte att dela. Inga fler dödsfall i Kongo, stoppa kriget, stoppa folkmordet, nej till balkanisering av vårt land”. Efter en timmes marsch under strålande sol, lämnade de en skrivelse till landets president. Familje- och barnministern förklarade syftet med denna marsch: ”Vi kritiserar det internationella samfundets hållning, de står på våra förtryckares sida”. Kvinnorna representerade en mängd olika föreningar och organisationer, men de hade en gemensam målsättning med marschen.

Några män gick med i marschen: ”Vi vill visa vårt stöd för våra kvinnor, mödrar och systrar som dör”! Grupper av landets nationella polis gick med och såg till att ordning upprätthölls.

Det är inte första gången i landets historia som kvinnor protesterar på gatorna. För ca 25 år sen gick liknande marscher genom huvudstaden. Då skanderade kvinnorna med hjälp av kastruller, kastrullock och slevar.

I dagens nummer av DN, lyfts situationen i östra DRK, i en artikel med rubriken ”Afrikanska arméer ställs mot varandra”. Sydafrika har beslutat att bistå landet med 2900 soldater, som skall skydda Goma mot den pågående rebelloffensiven. Antalet internflyktingar har ökat markant de senaste veckorna. I måndags avslöjade nyhetsbyrån AFP att rebellerna använt luftvärnsrobotar, av rwandiskt ursprung och mycket avancerade, för att skjuta mot en drönare som tillhör FN styrkan, Monusco. FN:s Säkerhetsråd fördömde i tisdags rebellerna och den nya offensiven. I vilken grad västerländska regeringar vill kritisera Rwanda är osäkert. Det som skulle kunna bidra till en skillnad är en ökad press från andra afrikanska länder, som Sydafrika.

Det finns all anledning till ökad oro och uppmärksamhet av händelseförloppet i östra Kongo!

Hur överlever man med rebeller i grannskapet?

För några dagar sen ägde manifestationer rum i Kinshasa, bilar och bildäck brändes. Protester ägde rum framför FN:s byggnader, västvärldens ambassader, hotell och restauranger med utländska ägare. De genomfördes främst med hjälp av motorcykeltaxis, ända in i stadens centrala del, Gombe. Sen två dagar tillbaka har polisen ingripit och förbjudit dessa motorcykeltaxis att köra in i Gombe. Protesterna är riktade mot FN:s och västvärldens hantering av Rwandas aggressiva attacker in i Kongo. Droppen som fick bägaren att rinna över var kanske att flera länders utrikesministrar, däribland de från Frankrike, Belgien, Storbritannien, USA och Israel, uttalat sin vilja att sätta sig vid samma bord som rebellgruppen M23, för att förhandla om läget i östra Kongo. President Tshisekedi har tidigare lovat/uttalat att han aldrig kommer att förhandla med dessa rebeller, som får stöd från Rwanda och sprider död och olycka i landets östra del.

För en vecka sen slöt Polen ett avtal med Rwanda. Enligt detta skall Polen ge stöd till upprustning och förstärkning av logistik i landet. Polen skall också ha lovat att om Rwanda attackeras militärt av annat land, skall Polen ge stöd. Detta har naturligtvis skapat reaktioner och frågor. Främst som Polen i FN:s generalförsamling nyligen uttalade sitt stöd för DRK och fördömt Rwandas krigföring i DRK. Landets utrikesminister protesterade mot detta avtal torsdag den 8 februari. I vilken mån detta har påverkat de senaste manifestationerna, anges inte.

Utöver dessa kontroverser och protester fortsätter också rebellaktiviteterna i västra Kongo, i Kwamouth området. Det tycks som att de kan fortsätta fritt i skuggan av det som pågår i landets östra del. En frilansjournalist, baserad i Kinshasa, som skriver bl.a. för ”The New Humanitarian”, en oberoende icke-vinstdrivande nyhetssajt, har rapporterat om situationen. Denne journalist har i Kinshasa träffat ett antal flyktingar från Kwamouthområdet, det är teke folket som flytt för yaka folket. En man, som ursprungligen kommer från Kwamouth, har tagit emot så många han kan på sin tomt i Mombelekvarteren. Flyktingarna sover utomhus och får ingen hjälp från staten. Det uppskattas att det finns ca 500 – 600 000 internflyktingar, men siffrorna är mycket osäkra. Rapporter från Kwamouthområdet anger att rebellgruppen, eller milisgruppen, nu har lagt nästan hälften av byarna under sig. De gör fortsatt räder in i byar som hittills inte kapitulerat och förra veckan rapporteras att sju personer dödades. Milisgruppen, Mobondo, anfaller i den tidiga morgonen, de är beväpnade, maskerade och har smort in sig med sot. Då de kom i närheten av Kinshasa motarbetades de kraftigt och vek undan. De har också gjort räder in i Kongo Central. Det har bedömts att de inte är enbart bybor, utan gruppen är förstärkt med soldater och har kraftiga vapen. Deras strategi är mycket sofistikerad säger en FN tjänsteman. Det märkliga är att de två folken, teke och yaka, tidigare levt tillsammans i många år. Den kontrovers som anges vara orsak till konflikten, en beskattningsfråga, kan inte vara skälet till denna situation, enligt en advokat som känner till problemet. Det finns en hel del mystik i denna fråga! En traditionell kung, en andlig ledare, Kiamvu, har intagit en ledande position i gruppen. Vägar och floder från Kinshasa till Bandundu och övriga Mai Ndombe, är i perioder avstängda. För en vecka sen gick det att ta sig fram på floden. Men resenärerna fick genomgå många kontroller av bagage och identitetsdokument.

Vi har svårt att föreställa oss hur det är att leva i ett land med dessa konflikter. Hur kan man resonera logiskt om arbete och liv, då rebeller drar fram i närheten? Hur kan man våga lita på statsmakten, som hittills inte förmått hejda rebeller och våld? För oss helt obegripligt!