Nyheter från östra Kongo

Våldet överlever i östra Kongo

De senaste två månaderna har mer än 100000 civila flytt från sina hem i Beni området i östra Kongo. Det är som tidigare i området, beväpnade grupper som attackerat civila. Samma människor, som nu åter blivit internflyktingar, hade nyss, i november 2019, återvänt till sina hem, efter att de i april 2019 tvingats fly – av samma orsak; beväpnade gruppers attacker. Under samma period, de två senaste månaderna, har omkring 250 civila dödats i Beni området. De överlevande lever i ständig skräck efter att ha varit vittnen till dödandet, till sexuellt våld och till tillfångatagandet av grannar och vänner under sin flyktväg.

Internflyktingarna lever under förskräckliga förhållanden. De bor i hyddor tillverkade av trädgrenar, de har inget skydd mot attacker, våld eller väder. Majoriteten av flyktingarna är kvinnor och barn. Behoven av akuta insatser för deras överlevnad är stora. Barnen har ingen tillgång till skola, då skolorna i de områden de flytt till, hade otillräckliga resurser redan innan flyktingarna kom!

Det finns idag mer än 5 miljoner internflyktingar i Kongo! De utgör idag Afrikas största grupp av internflyktingar. UNHCR:s personal finns idag i Norra och Södra Kivu, i Tanganyika och Ituri provinserna, för att där ta emot de massiva vågor av flyktingar som väller fram i dessa provinser. UNHCR uppskattar att det behövs 150 miljoner USD för att tillgodose flyktingarnas basala behov under 2020, men har till denna dag fått endast 4 % av denna summa.

Rapporten kom från FN:s flyktingkommissariat tisdag den 11 februari, då deras talesperson höll en presskonferens i Geneve.


Ebolaviruset överlever i östra Kongo

Den 9 februari rapporteras att det totalt diagnostiserats 3431 fall av Ebola, varav 2249 har dött. Under tiden 29 januari till 4 februari upptäcktes bara 4 nya fall, alla i Beni.

WHO:s generalsekreterare höll en presskonferens onsdag den 12 februari: ”Så länge som det finns ett enda fall av Ebola kvar i det instabila och osäkra östra Kongo, finns det en potential för en mycket större epidemi”. WHO bedömer att det fortsatt är en hög nationell och regional risk för spridning av viruset, men att risken är låg globalt sett. ”Vi hoppas att vi nu befinner oss i slutet av epidemin, men vi måste också nu agera för att förhindra en ny epidemi! Endast tre nya fall den senaste veckan och inget nytt fall de tre senaste dagarna är positivt idag”.

Generalsekreteraren lyfter också att Ebolaviruset har dödat 2249 fall sedan utbrottet i augusti 2018, men att mässlingssjukdomen i Kongo har dödat drygt 6300 barn på en avsevärt kortare tid! Så lyfter han Kongos hälsovårdssystem och anger att mindre än hälften av alla sjukvårdsenheter har tillgång till vatten! ”Att stärka hälsovårdssystemet i Kongo kanske inte är lika glamoröst som att svara på ett utbrott av en epidemi, men det är lika viktigt”!

Torsdag den 13 februari reser generalsekreteraren till Kongo, för att samtala med landets president och ministrar. Frågan som är på agendan: Hur landets hälsosystem kan stärkas och hur befolkningens hälsoläge kan förbättras.

Barns rättigheter – Till jordens yttersta gräns

1 januari 2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige enligt Riksdagens beslut i juni 2018. Den antogs av FN:s generalförsamling i november 1989 och i Sverige ratificerades den 1990. Det innebar att Sverige då ”lovade” att följa den. Men det krävs att den blir lag för att vi skall respektera och följa den helt, inom och utanför Sverige. Och detta har nu blivit verklighet från den 1 januari i år! Konventionens 54 artiklar innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn och den utgår alltså från att barn är individer med egna rättigheter. Fyra av artiklarna sammanfattar helheten i konventionen och de utgör en sorts grundprinciper: alla barn är lika mycket värda, barnets bästa skall alltid beaktas vid beslut som rör barn, barn har rätt till liv och utveckling och barn har rätt att säga sin mening i alla frågor som rör barnet.

Artikel 24 handlar om Hälso- och sjukvård. Stater som ställt sig bakom konventionen erkänner barnets rätt till bästa möjliga hälsa, tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Staterna skall bidra till att denna rätt förverkligas för alla barn, exempelvis genom att minska spädbarnsdödligheten. De skall också arbeta för att mödrar, både före och efter förlossningen, får den hälsovård de behöver. Och det som är intressant för oss; staterna åtar sig också att ”främja och uppmuntra internationellt samarbete” för att helt förvekliga denna rätt för barn och ”särskild hänsyn ska tas till utvecklingsländernas behov”!

Temat för Equmeniakyrkans årskonferensens i Malmö i maj är ”Till jordens yttersta gräns – Till dessa mina minsta”. Barnens situation kommer att lyftas i olika seminarier. Det kommer också att ges information om hur Equmeniakyrkan arbetar med barns rättigheter i det internationella arbetet. Det kommer att ges exempel rörande barns rätt till hälsa, till utbildning och till tro utifrån olika konkreta projekt och i ett panelsamtal kommer ämnet att diskuteras.

Det arbete som Equmeniakyrkan ger stöd till i ett antal länder i världen, är ett arbete som Barnkonventionen förespråkar! Det arbete som ger stöd till hälsovårdsarbetet i Kongo; ”Hälsa för alla i Kongo”, är en insats som Barnkonventionen uppmanar oss att bidra till!! Vi bidrar till att barns och mödrars hälsa förbättras, att barna- och mödradödligheten minskas genom att finansiera insatser som arbetar för att förverkliga dessa målsättningar!

Barnkonventionen uppmanar oss alltså till detta arbete i Kongo! Men nu är det ju så att det som främst driver oss är inte Barnkonventionen! Det är vår tro på en Gud, som gett oss uppdraget att se till ”dessa mina minsta” i världen! Och därför kan vi inte annat än fortsätta! Kongos befolkning i allmänhet har liten kunskap om ett dokument som ”Barnkonventionen”. Men de lever i tron på en Gud som bryr sig om dem och som förmedlar hjälp från länder utanför landets gränser, ja även från Sverige ”långt borta”. De anser att de överlever och kan hoppas på en morgondag endast tack vare ”lisungi na Njambe”, Guds hjälp!

Låt oss arbeta vidare under 2020 med ”dessa mina minsta” i tankarna!