Tre av mina läkarkollegor från Kongo besökte oss i november i år. De reste därefter till Berlin, för att delta i en internationell kongress, som anordnades av den internationella organisation som studerar och bekämpar Tuberkulos och andra lungsjukdomar. Det var den 41:a kongressen som denna union inbjöd till. 2010 är ett särskilt år för denna union; det är 90 år sedan den skapades och det är 100 år sedan Robert Koch dog. Koch var den läkare som kunde isolera och presentera orsaken till Tuberkulos, bacillen som sedan fick namnet Koch. ”Bacille de Koch”, som vi i Kongo tittar på, efter färgning, i mikroskop med endast solens ljus, som fångas i en snedställd spegel! Den är då vackert färgad i violett.
Mina kollegor skulle i den internationella kongressen presentera det arbete som pågår i Mai Ndombe området och visa på de specifika metoder de tagit fram för att nå bästa resultat; hitta alla smittade, förhindra nya smittofall och erbjuda och övervaka medicinering och behandling av alla diagnostiserade. Jag känner lite av stolthet för att få ha varit med om att påbörja det arbetet de idag står i!
Efter besöket i Berlin, skrev en av dem till mig; det känns som att vårt arbete är endast en droppe i havet. Han listade den information de fått; risk för multiresistenta tuberkulosfall, förekomsten av mediciner, tabletter, som inte innehåller den mängd antibiotika som står på förpackningen och som han anger att deras hemland inte har resurser för att upptäcka vid import. Jag kan förstå att de tappade tron på sin förmåga att bidra till bekämpningen av Tuberkulos, då de hörde om alla problem som finns.
I somras besökte jag Molokai (en av Hawaiis öar) och den f.d. Lepraby, där Fader Damien arbetade på 1800 talet. Han reste dit frivilligt, utan medicinsk utbildning, och blev en medmänniska för alla de leprapatienter som kastats ut från samhället. När jag tidigare läst om hans arbete, har jag ofta frågat mig, till vilken nytta det var, vad kunde han göra, utan all medicinsk kunskap? Nu fick jag se och kunde läsa mera om hans arbete och vilken förändring för människorna hans närvaro bidrog till. Det han gjorde var ytterst lite, med mänskliga mått, ja, egentligen bara en droppe i havet. Men det fick oväntade resultat.
Att visa vänlighet och omsorg, bry sig om dem som saknar allt, kan ibland tyckas som att det inte ger resultat. Vi upplever ibland att det är en droppe i havet och att det lilla vi gör inte förändrar något alls. Men alla uttryck för kärlek i dagens värld är av stort värde och dropparna blir med tiden stora hav!
Låt oss fortsätta att bidra med droppar i de stora hav som finns!
