Agnetas Loggbok

fredag 16 juni 2017

En akut vädjan om fred och demokrati i Kongo

Nio tidigare afrikanska presidenter har tillsammans med FN:s f.d. generalsekreterare Kofi Annan, uttryckt sin oro över situationen i Demokratiska Republiken Kongo. Situationen utgör ett hot mot stabiliteten i området, men inte bara i landet utan i hela Stora Sjö området och den afrikanska kontinenten. I sitt uttalande anger de, att de innan det är för sent, vill ge denna alarmerande signal.

Här följer deras uppmaning till Kongos ledare:
”Det uteblivna valet 2016, har skapat en kris, som hanterades av de katolska biskoparna och utmynnade i den s.k. Sylvesteröverenskommelsen. Eftersom den inte respekterades är situationen nu oerhört känslig och det är inte troligt att ett fredligt val kan äga rum i slutet av detta år.
Då den skrivna överenskommelsen inte respekteras och det inte finns respekt för människorna, är möjligheten till en övergångsperiod utan våld inte trolig, något som är avgörande för landets utveckling.
Landets regering bör tillsammans med det internationella samfundet, tillgodose de behov som finns för att val skall kunna hållas i slutet av 2017, i enlighet med Sylvesteröverenskommelsen.
Vi uppmanar landets politiska ledare att prioritera nationens intressen framför andra.
Kongos befolkning, som redan är slagna av många års diktatur och därefter inbördeskrig, önskar fred, utveckling och respekt för Mänskliga rättigheter.
Den aktuella krisen slår inte enbart mot landets folk, men hela kontinenten kommer att drabbas om krisen inte hanteras rätt och finner sin lösning.
Kongo befinner sig i mycket allvarlig fara. Vi påminner och uppmanar därför landets ledare att fördubbla sina ansträngningar att realisera Sylvesteröverenskommelsen, för att skapa förtroende mellan alla parter och säkerställa fria, trovärdiga och fredliga val innan årets slut”.

De f.d. presidenterna har varit ledare i Benin, Ghana, Sydafrika, Tanzania, Botswana, Nigeria, Kap Verde och Mauritius.

I östra Kongo, nära gränsen till Syd Sudan har LRA rebeller nu utnyttjat att FN soldaterna försvinner från området. Den 7 juni kidnappade 40 rebeller 61 civila i området och tvingade dem att flytta deras stulna tillhörigheter. Detta fick till följd att civila flydde från området. De senaste fem åren har LRA rebeller inte agerat i området och hjälparbetare är nu oroade över att det kommer att inträffa flera incidenter. De kidnappade personerna släpptes efter att de utfört transporten av material och mat, som rebellerna stulit.

Under mindre än en månad har fångar i fyra fängelser i landet kunnat fly utan att de tagits tillfånga igen. Detta oroar många och landets justitieminister har tvingats bemöta en motion, där 51 riksdagsmän har undrat om det handlar om operation ”Öppna dörrar” i landets alla fängelser!

Frågorna hopar sig och rykten sprids bland folket! Landets president som nyligen sagt att val inte kan hållas i ett land som befinner sig i kaos – skulle det kunna vara så, att det är han som ligger bakom operation ”Öppna dörrar”?

Tydligt är att det inte finns förtroende hos folket för landets politiska ledare!


fredag 9 juni 2017

Kongos åttonde Ebolautbrott

Den 11 maj i år informerades om ett utbrott av Ebola i norra Kongo, i Likati hälsozon i Bas-Uélé provinsen. Det är det 8:e Ebola utbrottet i Kongo. Sedan dess har WHO varit inkopplat och deltagit i kartläggning och provtagning av misstänkta fall. Av de 71 undersökta personerna, har fem bekräftats, med laboratorieprov, vara smittade med Ebola viruset. Av dessa fem har en person dött. Ingen sjukvårdspersonal är drabbad.

Insatsen har varit inriktad på uppföljning och provtagning av misstänkta fall, utbildning av både hälsovårdspersonal och befolkningen, samt tillförsel av material för provtagning och isolering av misstänkta fall. En brist som noterats, och som är vanligt förekommande i isolerade områden i Kongo, är kommunikationsmöjligheten. Att via kortvågsradio eller internet rapportera om resultat och aktuell situation, är av stort värde inom all hälsovård och speciellt då det gäller en situation som denna med ett dödligt virus ”fritt härjande” i en befolkning. Så länge som experter från Kinshasa finns kvar i området har detta problem inte stört verksamheten, de har haft med sig apparatur, för att kommunicera till omvärlden om sina fynd. När expertisen skall lämna området uppstår en svår situation.

En 45 årig man var den först insjuknade, och han sökte vård på en isolerad vårdenhet p.g.a. blödningar, diarréer och feber. Han remitterades samma dag till referenssjukhuset och transporterades dit på en motorcykel. Under transporten dog mannen. Någon dag senare insjuknade motorcykelchauffören, som också dog efter ytterligare någon dag. Den sjukvårdare som först tog emot 45 åringen, insjuknande i liknande symptom, men han förbättrades och tillfrisknade helt. Den döde 45 åringen togs av familjen till sin hemby och begravdes enligt traditionen. Hela denna kedja av händelser pekar på de riskfaktorer som finns i ett virus utbredning. Den insats som gjorts, har på ett föredömligt sätt åtgärdat alla risker och följt alla individer som skulle kunna utveckla sjukdomen. Idag följer experterna 33 personer, som har en sjukdomsbild som skulle kunna vara orsakad av Ebola viruset.

Kongos hälsominister och hans personal gör idag bedömningen, att det som fortsatt behövs i området är experter från WHO samt utrustning för att förbättra kommunikationsmöjligheten med området.

Det är intressant att följa och läsa om denna handläggning av en dödlig virussjukdom i det inre av Kongo. Uppenbarligen finns en sorts baskunskap hos hälsovårdspersonalen, men den är inte tillräcklig. Expertis behövs. Personal med specialistkompetens är avgörande i en situation som denna. Att kunna kommunicera med omvärlden är lika avgörande.

Specialistkompetent hälsovårdspersonal. Kommunikationsmöjligheter. Två faktorer som kan avgöra utveckling av en livsfarlig epidemi, men även generellt hälsostatus hos en befolkning. Samma behov finns i hela Kongo. Vi noterade det under vårt senaste besök i Kongo. Internetuppkoppling som kommunikationsmöjlighet är på frammarsch, men inte möjlig att använda i stora delar av inre Kongo. Ebolaviruset har lättare att kommunicera med befolkningen, inga krav på tekniska under, möjligheten ligger så att säga i generna. Vi som bor bortom dessa isolerade områden är också mottagliga för den kontakten, de angreppen. Även det är ett skäl för oss att bidra till att specialistkompetent hälsovårdspersonal och kommunikationsmöjligheter finns i det inre av Kongo!


onsdag 7 juni 2017

FN hotar, våldet ökar, krav på kyrkor att organisera sig

FN:s råd för mänskliga rättigheter sammanträdde den 6 juni i Geneve. Det beslutades då att om Kongo inom 48 timmar inte accepterar en gemensam enkät över våldet i Kasaï, kommer tidigare förvarningar om en internationell enkät att förverkligas. Ända sedan mars månad har rådet uttryckt behov av en gemensam enkät och nu vill man gå till handling. Rådet anger att den dramatiska och våldsamma situation som råder i Kasaï riskerar att ytterligare förvärras och att spridas till intilliggande områden, främst till gränstrakterna mot Angola. Sedan hösten 2016 har våldet upptrappats, drygt 400 människor har dött, ca 1,3 miljoner har flytt från området och ca 40 massgravar har hittats i området. Det var i mars månad som två FN experter dödades i området. FN och andra internationella organisationer är angelägna om att få fram frakta om vad som hände.

Kongos minister för MR frågor, Marie-Ange Mushobekwa, har som svar på ”hotet” från FN, svarat att Kongo har inget att dölja! ”Vi tar gärna emot bidrag av tekniskt och logistiskt slag och om FN vill sända experter som stöd till kongolesisk personal är de välkomna”! Vidare underströk ministern att det är Kongos regering som skall leda enkäten.

Den 6 juni ägde ett möte rum i Kinshasa; mellan stadens högste polischef och representanter för olika kyrkor. Syftet med mötet tycks ha varit att ”bringa ordning” i kyrkornas arbete i staden. De har nu fått tiden fram till den 26 juni på sig, för att se till att de har sina dokument i ordning, alltså officiella dokument som visar att de har statens tillstånd att existera. Efter detta datum får de inte ordna samlingar på offentliga platser utan speciellt tillstånd och inte heller föra oljud på dagar och/eller nätter! Polischefen säger att ”Vi är alla Guds barn och har inte något intresse av att utmana staten, det skulle vi inte vinna något på. Det beslut vi nu tagit är ett sätt att garantera de kristnas säkerhet”. Detta uttalande har bekräftats av en pastor som deltog i mötet.

Det framgår inte om ECC (de protestantiska kyrkornas paraplyorganisation) eller katolska kyrkan har deltagit i detta möte eller om det riktades främst till de nya karismatiska kyrkorna och bönegrupper som vuxit lavinartat i huvudstaden på senaste tid.

Nu inväntar vi den gemensamma enkät som skall ledas av Kongos regering! Vad den skall resultera i, får vi förhoppningsvis läsa om någon gång i framtiden!


söndag 4 juni 2017

En lovsång till Kongos kvinnor

I morse fick jag en hälsning från en kvinna i Kinshasa, Kongo. Hon är en mycket aktiv kvinna, som leder kvinnogruppen i sin kyrka och tar initiativ av olika slag. Hon skickade mig dessa rader, med översättning till svenska efter den franska versionen:

Être une femme est une bénédiction de Dieu.
Être une femme de prière est un trésor.
Nous, les femmes, nous sommes fortes et nous ne sommes pas brisées facilement par les circonstances de la vie.
Nous pleurons dans nos cœurs, pourtant nous affichons un merveilleux sourire sur notre visage.
Il n'y a pas de situation que nous ne puissions affronter. Les gens peuvent nous haïr ; les hommes peuvent nous quitter, mais nous restons fortes et plus belles.
Nous sommes comme des roses qui restent toujours rouges et qui ne flétrissent jamais.
Alors, Mesdames, prions et célébrons ensemble la grâce dont le Seigneur nous a comblées.

Att vara kvinna är en välsignelse från Herren.
Att vara en kvinna som ber, är en skatt.
Vi kvinnor är starka och vi bryts inte så lätt ned av olika omständigheter i livet.
Vi kan gråta i våra hjärtan, men utåt visar vi ett vackert leende i våra ansikten.
Det finns inga situationer som vi inte kan handskas med. Människor kan hata oss, männen kan överge oss, men vi förblir starka och vackrare än någonsin.
Vi är som rosorna som förblir röda och aldrig vissnar.
Mina vänner, låt oss då be och tillsammans fira den nåd som Herren översköljt oss med.


Om detta är ett kedjebrev eller om hon själv skrivit det, vet jag inte. Men det ger en fin bild av den kongolesiska kvinnan. Hon får utstå mycket i dag, i ett land som tycks styras av maktgalna ledare. Utan kvinnan skulle familjerna, männen och barnen, ha det ännu sämre. De uppoffringar Kongos kvinnor gör, förstår vi inte, men vi anar något av det, då vi besöker landet och möter kvinnorna.




lördag 3 juni 2017

Maktbegär och bokrecension

”Jag har inte lovat något, inte något”!
Orden är president Kabilas, i ett möte med journalister från tyska Der Spiegel i Kinshasa idag. ”Jag vill genomföra val så snart som möjligt”.
Då det gäller frågan om att ändra konstitutionen för att ge honom en tredje mandatperiod, anser han att det kan bli en fråga för folkomröstning, men att den frågan ännu inte är behandlad!
På frågan om han vill få en tredje mandatperiod, svarar han; ”Det beror på vad man menar med ett tredje mandat”.
Vidare säger landets president: ”Vi vill genomföra ett perfekt val inte bara ett val. Registreringen av väljarna har påbörjats och det går bra”.

Att läsa presidentens svar till journalisterna skapar oro och frågor! Det tycks som att alla farhågor kommer att besannas; det blir inte val i år, president Kabila kommer att sitta kvar bortom den tid han kan sitta enligt nu gällande konstitution!

Alla dessa ansträngningar från internationella samfundet, från de katolska biskoparna i Kongo och enskilda individer i landet! Utan effekt! Kan det vara möjligt??

Kongo – landet som sedan 1800 talet tycks ha haft och har ledare som enbart skor sig själva och helt struntar i befolkningen! Modellen för detta ledarskap, grundat i maktbegär, tycks ha gått i arv, från vita till svarta ledare! Det är lätt att tänka så, efter att ha läst den nyutkomna boken ”Vittnet som vägrade tiga”, skriven av Birger Thureson. Jag fick i uppdrag att recensera boken och fick därför läsa den extra noga! Läs den och fundera över ditt uppdrag!
Här kommer recensionen, som publicerades i Sändaren, 21/2017 den 24 maj:

Birger Thureson: Vittnet som vägrade tiga
Den glömda berättelsen om missionären som avslöjade
människoslakten i Leopold II:s Kongo
312 sidor, Förord Dr Denis Mukwege
Sjöbergs förlag AB, 2017

Författaren har studerat vid Örebro Missionsskola och Uppsala universitet, är fil kand och teol mag, medlem i Sveriges författarförbund, har huvudsakligen varit verksam inom Pingströrelsen i Sverige och har genom sina resor kommit i kontakt med andra kyrkor. De böcker han skrivit handlar främst om människor som bidragit till skillnad för andra.

Boken är enligt författaren en dokumentärroman, då den bygger på ”omfattande research”. Författaren anger dock inte vilka dokument han utgått ifrån, endast att han fått råd av tidigare missionär, av forskare inom uppländsk väckelserörelse samt fakta från Svenska Baptistsamfundets arkiv.

Handlingen utspelar sig i Fristaten Kongo, den belgiske kung Leopolds privata egendom på 1800-talet, idag Demokratiska Republiken Kongo. Efter en relativt lång inledning, en tredjedel av bokens sidor, förflyttas fokus från Europa till Afrika, då ett fartyg från Antwerpen anländer till Boma, en svensk missionär är en av passagerarna. Huvudpersonerna, den svenske baptistmissionären E.V. Sjöblom och Belgiens kung Leopold II, presenteras i målande beskrivningar från barndomsåren till vuxen ålder. Sjöblom var 30 år gammal då han kom till Kongo 1892 och under drygt fem års arbete i Equateurområdet påtalade han den grymma människoslakt som pågick och skrev mängder av artiklar om detta till tidningar i Europa och USA. Tveksamhet och diplomatiska hänsynstaganden gjorde att flera av tidningarna inte ville publicera artiklarna. Men i Sverige var redaktören för Svenska Baptistsamfundets tidning, Wecko-Posten, modigare, publicerade artiklarna och därmed blev händelserna kända i flera länder och resulterade i att Leopold II tvingades överlämna Fristaten till Belgien. Läsaren får följa Sjöbloms strapatser i sin kamp för en befolkning som utnyttjas hänsynslöst av den girige kungen. Sjöblom dör 1903, 41 år gammal, efter väl utnyttjad tid på jorden!

Författaren använder ett lättläst språk med bilder som underlättar läsningen. Strapatserna för att ta sig fram i landet, tankarna hos en isolerad missionär och upplevelsen av alla grymheter presenteras på ett trovärdigt sätt. Kung Leopolds tankar och liv får mindre utrymme efter de första inledande avsnitten. Maktens grymheter, synen på och bristen på respekt för människor i Fristaten är väl beskrivna.

Även idag lider Kongos befolkning av giriga, maktlystna ledare. Idag är det de egna landsmännen som utövar makten. Hela Kongo, oavsett var, är idag drabbat av detta hänsynslösa maktbegär. Vi har lätt att se enbart de östra delarna av landet som mål för dagens grymheter, men det är mer komplicerat än så. Vi finns idag inte närvarande bland maktens män, men vi kunde påverka dagens situation, om vi ansträngde oss, om vi ville se vad som pågår. Ur den synpunkten har denna bok ett stort värde och kommer rätt i tiden. Ju fler som läser den, ju fler som söker mera detaljinformation om vad som hände i Leopolds rike, ju fler som frågar om dagens situation – desto större blir chansen att vi kan påverka. Utmaningen och trösten till oss idag är att en enskild individ kan förändra tillvaron för många! Något som är möjligt även i dag!


måndag 22 maj 2017

En signal har uppfattats!

För några dagar sen skrev jag om den utmaning det är att kunna ge uttryck för en annan signal i Kongo, än den som når befolkningen från landets ledare. Nyss fick jag ett mail från en kollega och vän, hans ord fick mig att med glädje och tacksamhet läsa det en gång till!

Han skriver om att han fått ett nytt arbete, ja, han har stigit i graderna och skall nu ansvara för att förbättra kvalitén i tuberkulosarbetet i hela landet! Från att tidigare ha arbetat med Lepra och Tuberkulos bekämpning i Mai Ndombe, stort som 1/3 av Sveriges yta, och under en tid ansvarat för samma arbete i Kinshasa (ca 50 ggr större än Stockholm till ytan), får han nu hela landet till sitt ansvarsområde. Hans nya arbete innebär att han skall ge stöd till de kollegor som i någon av de 26 provinserna ansvarar för Lepra/Tuberkulosbekämpningen. Kollegorna ute i landet har inte den utbildning som behövs för arbetet och som min kollega fick för många år sen, med bidrag från Sverige. Nu får han dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Men, skriver han, och det är detta som är så uppmuntrande; ”Jag kan inte bortse från Mai Ndombe och den befolkning som lider så otroligt. Min förhoppning är att de svenska organisationer som gett oss stöd skall ha fortsatt förtroende för oss, så att vi kan fortsätta med detta viktiga arbete. Jag kommer alltid att göra besök där för att ha extra kontroll över arbetet där. Vårt anseende och hur svenskarna bedömer vår organisation är inte alls viktigt, men det är denna lidande befolkning vi måste fortsätta att hjälpa”!

Han avslutar med orden; ”Både du och jag har offrat något av vår ungdom i Mai Ndombe och nu måste vi tänka på att ge stöd till de unga läkare som kommer och som skall ta över vårt ansvar. Det ni gör är en modell för hur vi vill arbeta. Efter att ha arbetat i Kongo, fortsätter ni att ge stöd till arbetet på olika sätt. Låt oss fortsätta detta samarbete”!

Någon i detta kaotiska och krisdrabbade land har uppfattat en annan signal och vill hjälpa en lidande befolkning och vill ge stöd till yngre kollegor! En signal som vi själva inte var så medvetna om att den sändes, har uppfattats, tolkats och inspirerar en kollega i dagens Kongo!

Det finns hopp för Kongo!!


torsdag 18 maj 2017

Befriade till vad?

Tjugo år efter att Mobutu tvingades lämna Kongo och Laurent Kabila tog över makten firades i onsdags, 17 maj. Det är dock oklart om det var ett firande i ordets rätta bemärkelse! Många anser att det varit tjugo förlorade år! Andra anger att det var då landet befriades! Alla förhoppningar som kom i dagen 1997, har inte gått i uppfyllelse. Landet tycks vara inne i en nedåtgående spiral, där ondskan blir allt tydligare för varje år.

I tisdags skulle den nye premiärministern, Bruno Tshibala, presentera sitt regeringsprogram för de folkvalda, ”les députés”, men han möttes av motstånd i syftet att hindra hans ord att nå fram: Det var oppositionsgruppen som tog till visselpipor och vuvuzelas och lyckades skapa ett ”oljud” som för en stund gjorde det omöjligt för premiärministern att säga något alls. Detta sändes direkt i TV, vilket naturligtvis var extra störande! Till slut fick hot om att polis skulle inkallas effekt och ”oljudet” avtog.

I Bas-Uélé pågår landets åttonde Ebolaepidemi. Eftersom den ort där epidemin först upptäcktes, Likati, är isolerad utan vägar och flygfält, är chansen stor att det är relativt lätt att hantera denna epidemi. Läkare finns på plats, befolkningen undervisas och WHO är inkopplat. Förmodligen är den hälsovård som finns i området mycket torftig, utan material och mediciner.

I tisdags flydde flera hundra fångar från Makalafängelset i Kinshasa och i samband med detta dödades ett femtital. Det är svårt att få klarhet i vad som egentligen hände! Regeringens talesman har antytt att det var gruppen Bundu dia Kongo, som hade planerat detta för att deras ledare, Ne Muanda Nsemi, skulle bli fri. Han finns i den grupp som flydde från fängelset. Polisen har uppmanat befolkningen att samarbeta och inte ta emot flyktingarna i sina hem. Det har också framkommit att sedan läng tid tillbaka är det fångarna själva som ansvarat för fängelsets säkerhet! Detta då vakterna var så dåligt betalda, så de gjorde ingenting.

Missnöjet är stort. Landets valuta fortsätter att förlora i värde. Folk får det allt svårare att livnära sig, att skicka sina barn till skola och utbildning. Samtidigt ser de hur landets ledare lever ett gott liv.

Hur kommer den nya regeringen att lyckas? Hur kommer presidenten att hantera den situation som nu är? Fortsätter han på inslagen väg, för att sitta kvar, eller kommer han att organisera val i slutet av året??


Bloggintresserade

Bloggarkiv