Agnetas Loggbok

måndag 22 juli 2019

Ebolakris och ministerkris

Då president Tshisekedi i fredags meddelade att han själv skulle vara ordförande i den grupp som därefter skall leda bekämpningen av Ebolaepidemin, var det många som undrade vad som var orsak till det beslutet!

Så idag på eftermiddagen kom ett besked från landets hälsovårdsminister, läkaren, Oly Ilunga, utbildad inom Public Health – Santé Publique, i Bryssel; han lämnade in sitt avskedsbrev! I brevet anger han skäl till sitt beslut. Han kritiserar presidentens beslut, att själv vara ytterst ansvarig för arbetet och vid sin sida ha ett tekniskt sekretariat, som skall samordna insatserna. Han anger att detta kommer att leda till stor oreda, att det ”i alla krig måste vara klara och tydliga rutiner för hur order skall ges och via vem! Att ha flera beslutsfattare riskerar alltid att leda till oreda”! I brevet framkommer också att det tekniska sekretariatet utsågs i hans frånvaro och signerats av hans ersättare, då han befann sig i Goma, för att delta i planering av Ebola bekämpningen där.

I sitt brev lyfter han tre faktorer som är avgörande för bekämpningen av Ebola; den dagliga kommunikationen mellan Hälsovårdsministeriet och epidemins centrum, för att rapportera statistik, vilket också visar världen för övrigt att insatsen leds av landets ansvariga; vidare lyfter han att Ebolakrisen inte är en humanitärkris (fast andra vill göra det till en sådan), utan en folkhälsovårdskris, som utspelar sig i ett område med brister inom säkerhet och utveckling och frånvaro av fungerande hälsovårdssystem – han menar att andra nu vill införa ett parallellt system för bekämpningen med risken att landets ansvariga framstår som okunniga och att det kommer att krävas mycket mera pengar, än vad som egentligen är nödvändigt; så till sist lyfter han beslutet om att ett annat vaccin skall användas i Ebolabekämpningen, ett vaccin som inte har samma effekt som det tidigare, men nu skall användas p.g.a. tryck utifrån, han anger att de som nu pressar på för att detta vaccin skall accepteras, döljer fakta som kommit fram i forskningen.

Dessa tre faktorer visar, enligt den avgående ministern, på vikten av att landets regering framstår som kompetenta ledare och kan föra en dialog som är relevant i frågan! Han beklagar att gruppen som skall ansvara för arbetet inte har den professionella sammansättning som behövs för ett arbete av detta slag. Han avslutar; ”Jag föregriper den oreda som oundvikligt kommer att uppstå och inlämnar härmed mitt avsked”!

Avskedsbrevet innehåller skarp kritik av presidentens agerande. Det som antyds om det andra vaccinet har sin grund i att det som nu används, framställt av Merck, snart är slut hos tillverkaren. Ett annat vaccin, som framställs av Johnson & Johnson, kan börja användas inom kort. Den person som står för den tekniska kompetensen i presidentens nya ledningsgrupp, anger att det nya vaccinet är OK, men den avgående ministern delar alltså inte den synen.

Så – vad är sant i allt detta? Den avgående ministern har bedömts som seriös och har gjort ett gott arbete. Det är naturligt att omvärlden nu reagerar, (när Ebolaepidemin i Kongo är klassad som internationellt nödläge) och ”vill lägga sig i och besluta”, något som alltid mottas med blandade känslor och reaktioner i landet! Eller ligger det något i den svara signal om det förekommit ekonomiska oegentligheter vad gäller alla de medel som ställts till förfogande för Ebola bekämpningen och att det kan vara ett skäl till avskedsbrevet?

Den 20 juli rapporterades 2578 fall, varav 1737 har dött. Sammantaget anges att nya fall fortsätter att rapporteras från Nord Kivu och Ituri provinserna, och att de mest ”heta punkterna” varierar liksom riskerna på andra platser; det fastslås att förberedelserna i Rwanda och Goma är goda; och att risken för spridning över gränsen mot andra länder är fortsatt hög!




onsdag 17 juli 2019

Ebola i Kongo – Internationellt nödläge utlyst

Idag har WHO:s expertkommitté utlyst internationellt nödläge, angående Ebolaepidemin i östra Kongo. Främsta orsak till detta beslut är spridningen till Goma. För att utlysa ett sådant läge, skall epidemin vara ett hot mot folkhälsan i andra länder och att alla insatser behöver samordnas, för att bekämpningen skall lyckas. WHO:s generaldirektör har under flera månader uppmanat världens länder att ge sina utlovade bidrag för bekämpningen av Ebola. Men utan resultat!! Nu är förhoppningen att dagens beslut skall få länderna att agera.

Det fall som fanns i Goma och transporterades till Butembo, dog ganska snart. Ett nytt fall har diagnostiserats i Uganda. Det rör sig om en kongolesisk kvinna, som tog sig över gränsen för att sälja sina produkter på en marknad i en by intill gränsen. Hon återvände till Kongo efter att ha kräkts ett antal gånger. Efter hemkomsten dog hon. Det allvarliga är att det är svårt att hitta alla människor som varit i kontakt med de båda fallen. Det arbetet, att spåra kontakter, är oerhört tidskrävande och kräver noggrannhet!

Att smittan nu kommit till Goma, en stad med flera miljoner invånare, är naturligtvis alls bra! Att ett nytt fall upptäckts i Uganda och att den sjuka uppenbarligen spridit smittan, är inte heller bra! De två fallen motiverar med eftertryck dagens beslut om internationellt nödläge.

Aktuell statistik från 15 juli anger att det diagnostiserats 2512 fall, varav 1676 har dött.

måndag 15 juli 2019

Värdet av hälsovårdsinsatser – kunskap istället för ndoki!

Sent i fredags kväll dödades två personer i en by strax söder om Beni i nordöstra Kongo. De två var båda engagerade i arbetet för att informera övriga invånare i byn om Ebola viruset och dess spridning. En utredning pågår, men andra i byn har berättat att en av de två, skall ha talat med mördarna och gett uttryck för att hon kände igen honom. Andra har berättat att förövarna
var ”folk från samma kvarter”! Det är inte första gången som byinvånare hotas av beväpnade män och i april attackerades en grupp personal från Läkare utan gränser och en läkare dödades.

I går, söndag 14 juli, rapporteras att det första fallet av Ebola har identifierats i Goma! Det rör sig om en pastor som rest från Bukavu till Beni området, för att ”evangelisera”. Vid sju sammankomster i kyrkor välsignade han åhörarna, med handpåläggning, oberoende av om de var friska eller smittade. Vid återkomsten till Goma, visade han tecken på sjukdomen och är nu isolerad. Han är nu transporterad till ett specialistcenter i Butembo, för ytterligare vård och övervakning. Myndigheterna i Goma uppmanar alla invånare till lugn! Åtgärder är vidtagna sedan en längre tid, då man befarat att denna dag skulle komma förr eller senare.

Personer som hjälper till att upplysa sina medmänniskor, får ersättning. Summan de får, är liten för oss, men i den miljön är det en stor tillgång! Alltså skapas avundsjuka! Det kan vara en orsak till attackerna! Så är det ytterst svårt för människor i området att förstå vad virus är! Mycket lättare är det att förstå vad ”ndoki” är! Alltså en form av magi. I det område som nu är drabbat, fanns ingen fungerande hälsovård innan epidemin bröt ut. Sjukvårdare och läkare, var okända! Ännu mera okänd är utländsk personal, speciellt då de kommer i den utrustning som alla måste ha; skydds -dräkter, -stövlar och -glasögon! Detta skapar naturligtvis många funderingar och tolkningar!

”Education sanitaire” – information om hälsa och hur sjukdomar smittar, regelbunden vaccinering av främst barn och kvinnor, närvaro av hälsovårdspersonal i byarna, allt detta har en stor betydelse för befolkningen i ett område! De får basal kunskap och blir vana vid hälsovårdspersonal och den dag en livshotande epidemi uppstår i området, är de inte rädda för den personal, som vill hjälpa dem.

Återigen, våra insatser under många år har ett stort värde! Dagens reaktioner hos folket i nordöstra Kongo visar tydligt på detta!

söndag 30 juni 2019

59 år av självständighet



Söndag den 30 juni – på dagen 59 år sen den konfliktfyllda självständigheten skapades! Och därefter tycks det som att alla dagar under dessa år varit konfliktfyllda för detta land.

Kinshasas guvernör hade i veckan meddelat att det var helt förbjudet med demonstrationer på självständighetsdagen. Lamuka, en samling av oppositionspartier, planerade en fredlig demonstration, bl.a. i Kinshasa och Goma. Marschen skulle vara en protest mot de värden som nu råder i landet och som förbiser mänskliga rättigheter och som även invalidiserat 20 valda till konstitutionsdomstolen. Ledare för gruppen, med Martin Fayulu i spetsen, försökte trotsa förbudet. Det fick polisen att använda sig av tårgas och även av knivar, då de skar sönder bildäcken till två bilar, som inte ville respektera förbudet!

I Goma dödades en civil person i samband med försök till demonstrationer och polisens ingrepp. Demonstrationerna avslutade efter en kort tid där. Från övriga landet, finns inget rapporterat om vad som hänt denna dag.

Martin Fayulu sa i sitt tal till medlemmarna, ”Titta på vår president, han har helt ändrat sin attityd och ton till landets medborgare, sen han blev president! Vårt land är ett land utan medborgerliga rättigheter!”

Presidenten å sin sida, sa i ett tal inför den 30 juni, ”Jag känner mig inte som en marionett”. Just en sådan syn på sig själv, kanske är ett uttryck för hur väl den som håller presidenten som sin marionett, har lyckats???

Vem som är marionett och vem som styr från kulisserna, kan man aldrig veta med säkerhet. Men det vi kan veta och det vi ser och får rapporter om, det är att folket lider, att medborgarna inte har tillgång till hälsovård eller undervisning.

Som alla nu vet, pågår det en Ebola epidemi i nordöstra delen av landet. Den bröt ut i augusti och är ännu inte under kontroll. Statistik den 26 juni anger följande; 2284 fall är upptäckta och av dem har 1540 dött. Fortsatt är det ca 2/3 av fallen som dör. Man kan spekulera över varför epidemin pågår fortfarande. Det saknas ekonomiska medel för att bekämpa den enligt WHO:s planering. Olika länder har lovat bidra, men bidragen uteblir. Folket i området är inte vana vid hälsovård och förstår sig inte på varför de just nu kan se alla dessa sjukvårdare och läkare i sitt område! Folket tror inte på "pratet om virus", de tror snarare att personalen smittar dem, då de blir vaccinerade. Virus är ett okänt begrepp för dem. Det som är känt för dem, är tron på ndoki och andemakter. Den sjukvårdspersonal som deltar i arbetet, är utsatta för hot från andra i området. Sjukvårdarna och deras familjer hotas och trakasseras. Det har fått till följd att barnen i familjen inte får veta vad någon av deras föräldrar arbetar med, om de är sjukvårdare! Och naturligtvis lämnar några sitt arbete p.g.a. hoten.

Skulle detta vara omöjligt att komma till rätta med? Nej, det kan det inte vara om viljan finns! Det är bristen på vilja att bidra till sitt folks bästa, som är det stora hindret och hotet inför framtiden.

De som deltog i festen den 30 juni 1960, kan väl knappast ha tänkt sig en sådan framtid för landet?

(Bilden kommer via sociala medier i USA och kongoleser där! I Kinshasa har den inte synts till!)




onsdag 12 juni 2019

Ebolaepidemin nu i Uganda!

Igår, den 11 juni, rapporterade hälsovårdsministeriet i Uganda att ett fall av Ebola identifierats. Det var en 5 årig kille, som tillsammans med sin mor återvände från Kongo den 10 juni, där de deltagit i begravningen av killens morfar. Hans pappa är från Uganda och de återvände alltså hem. Redan strax efter ankomsten blev han sjuk, kräktes blod, blödde från näsan och hade blod i urin och avföring, ont i muskler och var allmänt sjuk. Han fördes till sjukhus och det konstaterades att han hade Ebola virus i blodet. Hans mor och en släkting fördes till sjukhus dagen därpå, med symptom som kan vara uttryck för Ebola. Prover är tagna men man väntar på svar. Totalt har 8 personer, som varit i kontakt med mor och son, nu isolerats och följs upp noggrant. Den 5 årige killen dog tidigt i morse, den 12 juni.

Nu vidtas ytterligare åtgärder i Uganda för att bekämpa Ebolavirusets spridning.

Kongo har nu, den 10 juni, identifierat 2071 fall av Ebola, varav 1396 har dött. Av de insjuknade är 58 % kvinnor, 29 % är barn och hälsovårdspersonal utgör 6 % av fallen. Antalet nya fall per vecka tycks nu minska något.

Det rapporteras också om en mässlingsepidemi i Kongo! Hälsovårdsministern rapporterar att sedan januari i år, har man identifierat 87 000 fall av mässling, varav ca 1500 har dött. Den belgiska delen av Läkare utan gränser deltar i bekämpningen av mässling. Ansvarig belgare anger att orsaken till denna epidemi är oregelbunden distribution av vaccin och därmed också en oregelbunden vaccinering av barn. Bidragande faktorer är också svårigheter att respektera kylkedjan, (vaccinet förstörs om det inte förvaras kallt), konflikter i olika delar av landet och interna flyktingar, som inte ingår i någon hälsovårdsaktivitet på de platser dit de kommer. Det nämns också att människors ovana att få del av vaccinationer, bidrar till rädsla och detta öppnar vägen för olika epidemier.

Återigen kan vi konstatera att de förebyggande hälsovårdsinsatserna är oerhört viktiga! Och att ett väl fungerande vaccinationsprogram är av stort värde! I ett sådant program ingår regelbunden distribution av vaccin, möjlighet att förvara vaccinet kallt hela vägen, från förrådet i Kinshasa till barnet i den lilla isolerade byn. De faktorerna är avgörande för hur vi kan lyckas att mota epidemierna i ett tidigt skede!

torsdag 6 juni 2019

Politiken lamslagen! – Folket lider! – Virus lever vidare!

Så har äntligen Etienne Tshisekedi blivit begravd. Kroppen kom till Kinshasa onsdag 29 maj och begravningen ägde rum lördag 1 juni. Det fanns möjlighet för folket i Kinshasa att ge uttryck för sin vördnad och sorg, de dagar han låg på ”lit de parad” i huvudstaden på ”Stade de Martyres”. Därefter fördes kistan till familjens privata gravvalv i Nsele, där de äger ett område. Ett antal ledare för grannländerna deltog i ceremonierna; Kongo Brazzavilles Sassou Ngouesso, Angolas Lourenco, Togos Gnassingbè och Guineas Condé fanns närvarande.

Samtal och förhandlingar om ministerposterna, främst mellan presidentens grupp och Kabilas, tycks pågå. Men någon gemensam syn på en kommande regering finns inte. Bemba har annonserat att han kommer att återvända till Kongo den 23 juni. Hans partirepresentant anger att orsaken är att han behövs för att stödja Lamuka, den oppositions gruppering, som formats av Martin Fayulu, Jean-Pierre Bemba, Moïse Katumbi, Freddy Matungulu och Adolphe Muzito. Katumbi och Fayulu uppges besöka olika större städer i landet för att få flera sympatisörer och det rapporteras ibland om deras uttalanden och synpunkter på landets president. Ingen regering i sikte!


Ebolaepidemin fortsätter att oroa landets hälsovårdsansvariga och även WHO:s generalsekreterare. Den 4 juni var antalet diagnostiserade fall 2008, varav 1346 har dött. Totalt hade ca 130 000 blivit vaccinerade fram till juni månad. Man kan ana hur statistiken skulle ha sett ut om inte vaccinet hade använts!

Andra virus orsakar av och till sjukdomsfall i mindre eller större skala. Sedan några månader finns ett ökat antal personer som insjuknat med symptom på smitta av Chikungunya viruset. Även i grannlandet Kongo Brazzaville rapporteras om flera fall. Symptomen förväxlas lätt med dengue feber eller zika sjukdomen. Ingen av dessa sjukdomar är ”roliga” att få. I jämförelse mellan de sjukdomar man kan drabbas av i Kongo, är chikungunya oändligt mycket värre att ha, än malaria attacker flera gånger om dagen, enligt en drabbad svensk! Det finns ingen direkt behandling, utöver symptomatisk. Dessa utbrott brukar vanligtvis ”självdö” efter en tid. Men för de som smittats och utvecklat symptom, är det en liten tröst! I Kinshasa rapporteras nu att ett stort antal västerlänningar insjuknat. Genomgången infektion anses ge immunitet.

Hur skall det någonsin kunna vända för Kongo? Jag ställde den frågan nyligen till kongoleser på besök i Sverige. ”Folket kommer att gå ut på gatorna och visa sitt missnöje”, var svaret. När? Hur? Undrar man! Alla vet att den nyligen avgångne presidenten, som fortsatt styr i kulisserna, har armén i sina händer. Då är det inte lätt att gå ut på gatan och protestera!


onsdag 22 maj 2019

Premiärminister utsedd, Ebolaepidemin fortsätter, vad skall vända situationen??

En premiärminister är utsedd, fyra månader efter presidentvalet. Sylvestre Ilunga Ilungkamba, 74 år som anses ha en skör hälsa! Han kommer från posten som generaldirektör för Järnvägen, ett arbete som kritiker anger att han inte klarat av!!

Den nye premiärministern har ett långt liv inom politiken, drygt 30 år, men har inte gjort sig ett stort namn. Han härstammar från Katanga. Han var tidigare rådgivare till Mobutu. Det bedöms att valet av honom, är en följd av det samarbete som den tidigare och den aktuella presidenten har bestämt sig för! Han har en doktorsgrad inom ekonomi/finans.

Nu kan vi förvänta oss att en regering utses och presenteras – snart?!

Premiärministern utsågs i måndags, 20 maj. Dagen därpå utnämndes/bekräftades arméns ledare, inga förändringar gjordes! Presidenten utsåg sin farbror, en yngre bror till pappan, att vara ansvarig för hans privata angelägenheter. Det är samma farbror som deltagit i förhandlingarna om att få transportera Etienne Tshisekedis kropp till Kongo. Det är nu drygt två år sedan han dog i Bryssel! Nu är det bestämt att kroppen kommer att anlända till Kinshasa den 30 maj och begravning kommer att äga rum den 1 juni.

Man får inte intryck av att det sker stora saker inom det politiska livet! Eller så är det så att det sker i det tysta – och då kan man befara att det tas mindre bra beslut!

Kampen mot Ebola epidemin fortsätter och är en omöjlig utmaning! Den ena rapporten efter den andra om de uttalade svårigheterna och omöjligheterna kommer från WHO och från teamet som arbetar med de sjuka och försöker hindra spridning. Den senaste månaden har fallen ökat i antal och nu anges att 1847 fall har identifierats, varav 1223 har dött. Oförändrad andel döda, ca 2/3. Rädsla för att epidemin skall spridas söderut, till den folkrika staden Goma kommer till uttryck ibland. Den befolkning som drabbas, är inte vana att ha tillgång till hälsovård och de har inte tidigare upplevt vad detta med vaccinationer är! Därför tror de att alla metoder att bekämpa epidemin är angrepp mot dem och deras liv!

Vi kan lätt ana vilka effekter våra insatser, under många år, i Mai Ndombe och Kongo Central har! Förebyggande insatser lämnar alltid spår efter sig!

Fattigdomen, den sociala misären, bristen på undervisning och hälsovård till folket, en epidemi som inte kan stoppas! Jag har svårt att tro att detta inte går att lösa – om viljan finns! Viljan hos landets ledare att ta hand om sin befolkning. Den viljan tycks vara i total avsaknad hos ledarna. De ger intryck av att hålla den på så långt avstånd som möjligt från sig själva och sina närmaste.

Vad skall hända innan det vänder??



Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.