I Centrala Kinshasa var en stor mängd polis och militär utposterade denna onsdag. Orsaken var den förbjudna marschen som oppositionsledare uppmanat till och ville genomföra. Stora delar av staden var lugn, men i kvarteret kring Martin Fayulus partikontor var spänningen hög. Det rapporteras att det var främst mycket unga som deltog i marschen. De skall ha kastat sten mot polisen som svarade med tårgas. Några skadade både bland polis och de unga demonstranterna har rapporterats. Det är osäkert om alla oppositionsledare fanns på plats, rapporterna är inte entydiga. Polisens högsta ledning anger att de som deltog i marschen kommer att ställas inför rätta, efter de inte hade något tillstånd att marschera.
Vid kontakt med vänner i Kinshasa, anger de att det största orosmolnet nu är reaktionerna från Katanga där Moïse Katumbi har sina anhängare.
Ceni har publicerat delresultat av presidentvalet och detta visar att Felix Tshisekedi leder med 78,8 % av rösterna, Moise Katumbi får 17,3 % och Martin Fayulu på tredje plats får 1,6 % av rösterna. Slutligt valresultat skall publiceras den 31 december.
onsdag 27 december 2023
tisdag 26 december 2023
Taktik eller en verklig plan?
Oppositionen i Kongo kritiserar det val som ägde rum den 20 december. De har lyft bristen i förberedelser av valet, den otillräckliga distributionen av valsedlar och röstningsmaskiner och den bristande registreringen av väljare. De anser att det hela var ett spel för att sittande regim skall få fortsätta. Nu uppmanar fem av oppositionsledarna med Martin Fayulu och Denis Mukwege i spetsen, alla i Kinshasa att delta i den marsch som skall äga rum i morgon, den 27 december.
Marschen skall gå från Boulevard Triomphal, mitt emot martyrernas stadion till Boulevard 30 juin, fram till Cenikontoret. Den skall vara en protest mot att Ceni bidragit till skapandet av en ny politisk kris och de vill ogiltigförklara valet. De som skrivit under detta brev anger också att alla är välkomna att delta. ”Vi finns där, alla får delta”! Med tillägget att de som bor i andra delar av landet kan ordna marscher där.
Men – regeringsrepresentanter säger att de inte kommer att ge tillstånd till denna marsch, och bedömer att den är ”ett uttryck för besvikelse hos de som förlorat valet och nu vill ställa till oreda och sätta landet i eld”! Regeringen kommer att se till att det finns försvars- och säkerhetsstyrkor på plats och anger också att alla åtgärder är vidtagna för att stoppa marschen. I Lubumbashi finns redan ett stort antal regeringssoldater utplacerade, för att säkerställa ordningen där.
Ceni, den oberoende valbyrån, har meddelat att valets resultat kommer att meddelas den 31 december. Ceni har också tillåtit att valsedlar kan lämnas måndag 25 december och även tisdag 26 december. Detta gäller Nord Kivu och Sankuru provinserna.
Morgondagen ger oss svar på frågan om det är taktik eller en verklig plan.
Marschen skall gå från Boulevard Triomphal, mitt emot martyrernas stadion till Boulevard 30 juin, fram till Cenikontoret. Den skall vara en protest mot att Ceni bidragit till skapandet av en ny politisk kris och de vill ogiltigförklara valet. De som skrivit under detta brev anger också att alla är välkomna att delta. ”Vi finns där, alla får delta”! Med tillägget att de som bor i andra delar av landet kan ordna marscher där.
Men – regeringsrepresentanter säger att de inte kommer att ge tillstånd till denna marsch, och bedömer att den är ”ett uttryck för besvikelse hos de som förlorat valet och nu vill ställa till oreda och sätta landet i eld”! Regeringen kommer att se till att det finns försvars- och säkerhetsstyrkor på plats och anger också att alla åtgärder är vidtagna för att stoppa marschen. I Lubumbashi finns redan ett stort antal regeringssoldater utplacerade, för att säkerställa ordningen där.
Ceni, den oberoende valbyrån, har meddelat att valets resultat kommer att meddelas den 31 december. Ceni har också tillåtit att valsedlar kan lämnas måndag 25 december och även tisdag 26 december. Detta gäller Nord Kivu och Sankuru provinserna.
Morgondagen ger oss svar på frågan om det är taktik eller en verklig plan.
lördag 2 december 2023
Val den 20 december?
Om drygt två veckor, den 20 december är det val i Demokratiska Republiken Kongo, DRK. Presidentval, val till provinsregeringar, val till parlamentsdelegater i Kinshasa och val till olika poster på kommunnivå. Alla som kandiderar till någon post, skall anhålla om tjänstledighet från ordinarie arbete, något som inte alla respekterar.
EU utsåg en grupp, som svar på en inbjudan från DRK, om att närvara under perioden. Gruppen skulle ledas av en svensk EU parlamentariker. Gruppen reste till DRK för snart en månad sen, men meddelar nu att de återvänder till Europa! Orsaken är att de upplever att de inte fått alla tillstånd för kommunikation i tid för att kunna utföra uppdraget! De vill använda satellittelefoner på alla de platser de planerat besöka. Senare har de meddelat att de eventuellt kan bidra med en grupp observatörer, men endast i Kinshasa.
Den enda internationella observationsgrupp som kommer att vara på plats under valen är en grupp från ”The Carter Center”. Det centret har bidragit 114 gånger med valobservatörer i 40 olika länder, allt för att garantera att demokratiska val äger rum. En grupp anlände till landet i september och kommer att ha observatörer i 14 av de 26 provinserna. Gruppen kommer att följa tiden efter valen också och stannar till i mitten av januari månad. Utöver valobservatörerna utgörs gruppen av sju experter inom valprocedurer, med specialistkunskap inom bland annat säkerhetsfrågor och den berömda ”valmaskinen”, som är så misstrodd av kongoleserna!
Det är uppenbart att grupper av detta slag måste vara väl förberedda och ha god kompetens!
Rykten cirkulerar fortfarande om att det kanske inte blir val! Referat från de olika presidentkandidaternas resor i landet sprids i alla nyhetsmedia. De tycks vilja överträffa varandra i löften till befolkningen om bättre tider, om de får uppdraget! Fem av de oppositionspolitiker som är med i tävlingen, gick först ut med att de skulle samarbeta och utse en som huvudkandidat och som de andra skulle samlas runt. Denna föresats gick dock om intet och var och en av dem kandiderar nu för egen räkning.
Oroligheter och rebellaktiviteter fortsätter både i östra och västra delen av landet. För någon vecka sen kom information om nya övergrepp på civilbefolkningen i Kwamouth området. Ingen ansvarig, vare sig på nationell eller provinsnivå, tycks hantera denna fråga!
Det är en tid fylld av frågor och oro! Det är av betydelse för folket, att vi utanför landet intresserar oss och vill veta hur det går!
EU utsåg en grupp, som svar på en inbjudan från DRK, om att närvara under perioden. Gruppen skulle ledas av en svensk EU parlamentariker. Gruppen reste till DRK för snart en månad sen, men meddelar nu att de återvänder till Europa! Orsaken är att de upplever att de inte fått alla tillstånd för kommunikation i tid för att kunna utföra uppdraget! De vill använda satellittelefoner på alla de platser de planerat besöka. Senare har de meddelat att de eventuellt kan bidra med en grupp observatörer, men endast i Kinshasa.
Den enda internationella observationsgrupp som kommer att vara på plats under valen är en grupp från ”The Carter Center”. Det centret har bidragit 114 gånger med valobservatörer i 40 olika länder, allt för att garantera att demokratiska val äger rum. En grupp anlände till landet i september och kommer att ha observatörer i 14 av de 26 provinserna. Gruppen kommer att följa tiden efter valen också och stannar till i mitten av januari månad. Utöver valobservatörerna utgörs gruppen av sju experter inom valprocedurer, med specialistkunskap inom bland annat säkerhetsfrågor och den berömda ”valmaskinen”, som är så misstrodd av kongoleserna!
Det är uppenbart att grupper av detta slag måste vara väl förberedda och ha god kompetens!
Rykten cirkulerar fortfarande om att det kanske inte blir val! Referat från de olika presidentkandidaternas resor i landet sprids i alla nyhetsmedia. De tycks vilja överträffa varandra i löften till befolkningen om bättre tider, om de får uppdraget! Fem av de oppositionspolitiker som är med i tävlingen, gick först ut med att de skulle samarbeta och utse en som huvudkandidat och som de andra skulle samlas runt. Denna föresats gick dock om intet och var och en av dem kandiderar nu för egen räkning.
Oroligheter och rebellaktiviteter fortsätter både i östra och västra delen av landet. För någon vecka sen kom information om nya övergrepp på civilbefolkningen i Kwamouth området. Ingen ansvarig, vare sig på nationell eller provinsnivå, tycks hantera denna fråga!
Det är en tid fylld av frågor och oro! Det är av betydelse för folket, att vi utanför landet intresserar oss och vill veta hur det går!
torsdag 26 oktober 2023
Effektfull insats av fel aktör
Effektfullt beslut av en milisgrupp efter en längre tids upprepade försök. Så kan man beskriva milisgruppen Mobondos senaste insats. Ca 25 km från staden Kwamouth i västra Maï Ndombe har nu gruppen intagit staden, eller snarare byn, Nshemamfum. Befolkningen har flytt. Vägen från Kwamouth till Masiambio har totalt blockerats av milisgruppen. Det antas att gruppen kommer att anfalla staden Kwamouth inom kort. Denna blockad har nu funnits sedan en vecka tillbaka. Befolkningen i området kan inte sälja sina produkter, allt är blockerat.
Denna blockad av en vägsträcka får stora konsekvenser, inte bara för ortsbefolkningen, men även för alla som vill resa från Maï Ndombe till Kinshasa eller i motsatt riktning. Tidigare i år har det varit liknande situationer i området, besökare har hindrats och beväpnad polis har stått på post utmed vägen för att se till att milisgruppen inte kommer längre in i området. Personer som skulle besöka medarbetare i Maï Ndombe, har fått återvända till Kinshasa och göra nytt försök senare. Periodvis har det varit säkrare att ta sig fram landvägen, senare har floden varit att föredra.
Denna konflikt ligger i skuggan av våldet i östra Kongo. Mobondogruppens medlemmar tillhör Yakafolket, som ligger i fejd med Tekefolket. Dessa grupper har helt olika syn på vilket av de två folken skall ha rätten till landområden nära Kongofloden. Konflikten startade i juni 2022, som en motsättning mellan de två folken och har sedan dess ökat i omfattning. Det anges att gruppen vill utvidga sitt verksamhetsområde, österut och söderut i landet. De har härjat nära huvudstaden och även i Kongo Central, där de upptäcktes i september i år.
Samtidigt som denna konflikt ökar i omfattning, pågår förberedelser för val i december. Den provisoriska listan över godkända kandidater till presidentposten, består av alla som registrerat sig, 24 personer. En definitiv lista är utlovad senare. Redan pågår debatter om att ett antal av dessa kandidater inte kan vara valbara.
Förtroendet för nuvarande regering och valperioden i december, tycks vara minimalt.
Denna blockad av en vägsträcka får stora konsekvenser, inte bara för ortsbefolkningen, men även för alla som vill resa från Maï Ndombe till Kinshasa eller i motsatt riktning. Tidigare i år har det varit liknande situationer i området, besökare har hindrats och beväpnad polis har stått på post utmed vägen för att se till att milisgruppen inte kommer längre in i området. Personer som skulle besöka medarbetare i Maï Ndombe, har fått återvända till Kinshasa och göra nytt försök senare. Periodvis har det varit säkrare att ta sig fram landvägen, senare har floden varit att föredra.
Denna konflikt ligger i skuggan av våldet i östra Kongo. Mobondogruppens medlemmar tillhör Yakafolket, som ligger i fejd med Tekefolket. Dessa grupper har helt olika syn på vilket av de två folken skall ha rätten till landområden nära Kongofloden. Konflikten startade i juni 2022, som en motsättning mellan de två folken och har sedan dess ökat i omfattning. Det anges att gruppen vill utvidga sitt verksamhetsområde, österut och söderut i landet. De har härjat nära huvudstaden och även i Kongo Central, där de upptäcktes i september i år.
Samtidigt som denna konflikt ökar i omfattning, pågår förberedelser för val i december. Den provisoriska listan över godkända kandidater till presidentposten, består av alla som registrerat sig, 24 personer. En definitiv lista är utlovad senare. Redan pågår debatter om att ett antal av dessa kandidater inte kan vara valbara.
Förtroendet för nuvarande regering och valperioden i december, tycks vara minimalt.
onsdag 11 oktober 2023
Valproceduren
Nu finns mera information om de val som skall äga rum i december. Främst gällande valet av president för den kommande femårsperioden.
Det blev totalt 24 personer som anmält sin kandidatur till presidentposten. Av dessa 24 är tre kvinnor. Den nationella och oberoende valgruppen, CENI, skall nu gå igenom alla anmälningar. Den 19 oktober kommer en provisorisk lista över de som är godkända och den 19 november kommer den definitiva listan över de som är valbara.
Det blev totalt 24 personer som anmält sin kandidatur till presidentposten. Av dessa 24 är tre kvinnor. Den nationella och oberoende valgruppen, CENI, skall nu gå igenom alla anmälningar. Den 19 oktober kommer en provisorisk lista över de som är godkända och den 19 november kommer den definitiva listan över de som är valbara.
söndag 8 oktober 2023
Valtid
Landet går snart till val. Det skall väljas representanter på nationell -, provins - och kommunnivå. Representanter som skall styra och vara goda ledare. Även presidentval skall äga rum. Det är en tid som på olika sätt är en orostid i landet. Många uttrycker bristande förtroende för valorganisationen, medan andra ”inte orkar” och kanske avstår från att välja. Hur stort valdeltagandet blir kommer vi att få rapporter om efter valen.
Ikväll, då kontoret för registrering av presidentkandidater till valet 20 december i år stängs, finns 21 kandidater på listan! Enligt uppgift skall varje kandidat presentera en summa på 64 000 USD för att bli registrerad.
Till tidigare kända oppositionsledare, som kandiderar till presidentposten, har nu ytterligare kandidater tillkommit. Den kände läkaren, som fick Nobels fredspris 2018, registrerade sin kandidatur i tisdags den 3 oktober. En pastor i kyrkan “Louange” i Kinshasa registrerade i onsdags sin kandidatur. Han säger i en intervju, att det är Gud som har uppmanat honom att kandidera och att han själv inte hade såna tankar. ”Nu är det Guds tid och Gud vill verka i vårt land genom mig”. Han vill inte döma någon av de politiska ledarna och inte heller valproceduren. En annan kandidat som registrerade sin kandidatur samma dag, fördömde allt inom det politiska arbetet, som undanhåller befolkningen det stöd de behöver. Bland de 21 kandidaterna finns tre kvinnor. Och naturligtvis finns sittande president med på listan!
Då läkaren intervjuades av en fransk journalist, fick han frågan om det var möjligt att en förträfflig kirurg kan bli en förträfflig president. En fråga som var svår att besvara. Han vill bidra till att rädda sitt land och när civilbefolkningen gav honom den summa pengar som krävdes, kunde han inte säga nej.
Hur detta val skall avlöpa, om det alls blir ett val, är intressant att följa. Det har de senaste dagarna kommit fram ”bevis” för att de rykten som cirkulerade efter valet i december 2018, var sanna! Ryktet innehöll informationen att det inte var den nu sittande presidenten som fick flest röster, men en av oppositionsledarna. Samma ledare ställer upp även i årets val.
Ikväll, då kontoret för registrering av presidentkandidater till valet 20 december i år stängs, finns 21 kandidater på listan! Enligt uppgift skall varje kandidat presentera en summa på 64 000 USD för att bli registrerad.
Till tidigare kända oppositionsledare, som kandiderar till presidentposten, har nu ytterligare kandidater tillkommit. Den kände läkaren, som fick Nobels fredspris 2018, registrerade sin kandidatur i tisdags den 3 oktober. En pastor i kyrkan “Louange” i Kinshasa registrerade i onsdags sin kandidatur. Han säger i en intervju, att det är Gud som har uppmanat honom att kandidera och att han själv inte hade såna tankar. ”Nu är det Guds tid och Gud vill verka i vårt land genom mig”. Han vill inte döma någon av de politiska ledarna och inte heller valproceduren. En annan kandidat som registrerade sin kandidatur samma dag, fördömde allt inom det politiska arbetet, som undanhåller befolkningen det stöd de behöver. Bland de 21 kandidaterna finns tre kvinnor. Och naturligtvis finns sittande president med på listan!
Då läkaren intervjuades av en fransk journalist, fick han frågan om det var möjligt att en förträfflig kirurg kan bli en förträfflig president. En fråga som var svår att besvara. Han vill bidra till att rädda sitt land och när civilbefolkningen gav honom den summa pengar som krävdes, kunde han inte säga nej.
Hur detta val skall avlöpa, om det alls blir ett val, är intressant att följa. Det har de senaste dagarna kommit fram ”bevis” för att de rykten som cirkulerade efter valet i december 2018, var sanna! Ryktet innehöll informationen att det inte var den nu sittande presidenten som fick flest röster, men en av oppositionsledarna. Samma ledare ställer upp även i årets val.
lördag 16 september 2023
Ledares makt
Långt inne i regnskogen, nästan isolerad från omvärlden, finns en liten by i Kongo. I befolkningens tradition och historia, ingår att det skall finnas en byhövding. Byhövdingens makt är stor och han styr över folket i sin by. Han skall alltid ta emot besökare i byn, de skall komma till honom för att presentera sig och hälsa. Men det kan också, undantagsvis, hända att han går och hälsar på gäster. Regler för hur en ny hövding utses och hur en döende hövding skall skötas, är mycket strikta. Det finns också regler för hur han i vardagen skall få hjälp, mat och vatten, som någon i byn skall ge honom. En jägare alltid lämna en viss del av ett skjutet djur till hövdingen, det finns rutiner för allt som händer i hans närhet.
Så har detta hänt; efter att den sista hövdingen dog för några år sen, har ingen ny utsetts. Det har berättats att ingen av de som var valbara, ville åta sig uppdraget och så gick tiden utan att någon ny utsågs. I mina kontakter med byn, kan jag ana att det saknas någon som håller ordning på folket i byn. Ingen tycks vilja ta ansvar för att utföra de arbeten som måste göras i en by, för att folket skall må bra. Exempelvis har ingen gjort sin del av arbetet på den landningsbana som finns alldeles intill byn. Det har medfört att regnskogen tagit ett steg in på landningsbanan. Och när ett flygplan skulle landa där, bedömde piloten att det inte var tillräcklig bred landningsbana, den var inte heller tillräckligt lång. Så planet försvann med allt material och de två personer som skulle besöka byn.
Detta har ändå medfört att flera i befolkningen insett att ”nu måste vi arbeta på landningsbanan”! De inser att den hjälp som flög bort över deras huvuden, var en mycket viktig hjälp för dem alla. Och det otroliga har hänt, landningsbanan är nu i ett mycket fint skick. Vi tror att piloten nu kommer att kunna landa nästa gång.
Det är inte bara byhövdingen som saknas i byn. Pastorn i den protestantiska kyrkan i byn dog för några månader sen och någon ersättare finns inte för honom heller. Att en pastor saknas märks också i mina kontakter med byn. Jag får ett intryck av att alla är lite oroliga, känner sig osäkra på vad som gäller i olika situationer och inte tar ansvar för barnens fostran som tidigare.
En by saknar sin hövding och sin pastor och livet förändras. Det är ledare som saknas. Byinvånarna har inte förmågan att själva ta befäl över sin tillvaro, de är missbelåtna, men kan inte själva agera för att förändra situationen. Det finns ingen statsmakt som bryr sig om en liten by i regnskogen.
Detta får mig att fundera över en ledares roll i landet. Ledaren är enväldig, bestämmer utifrån gamla traditioner och ingen vågar protestera mot en ledare. Är detta något som alla har med sig från sin uppväxt, är detta något som regleras av kulturen? Kan det i sin tur förklara att landets politiska ledare tycks kunna göra vad de vill, utan att befolkningen protesterar? Alla är missnöjda, ingen har förtroende för ledarna, men ingen gör något för att förändra situationen. Detta beror förmodligen delvis på att så stor del av befolkningen inte har tillräckliga skolkunskaper.
Det här får mig att tro, att det viktigaste stöd som kan erbjudas befolkningen nu är utbildning. För alla, även befolkningen i små, isolerade byar.
Så har detta hänt; efter att den sista hövdingen dog för några år sen, har ingen ny utsetts. Det har berättats att ingen av de som var valbara, ville åta sig uppdraget och så gick tiden utan att någon ny utsågs. I mina kontakter med byn, kan jag ana att det saknas någon som håller ordning på folket i byn. Ingen tycks vilja ta ansvar för att utföra de arbeten som måste göras i en by, för att folket skall må bra. Exempelvis har ingen gjort sin del av arbetet på den landningsbana som finns alldeles intill byn. Det har medfört att regnskogen tagit ett steg in på landningsbanan. Och när ett flygplan skulle landa där, bedömde piloten att det inte var tillräcklig bred landningsbana, den var inte heller tillräckligt lång. Så planet försvann med allt material och de två personer som skulle besöka byn.
Detta har ändå medfört att flera i befolkningen insett att ”nu måste vi arbeta på landningsbanan”! De inser att den hjälp som flög bort över deras huvuden, var en mycket viktig hjälp för dem alla. Och det otroliga har hänt, landningsbanan är nu i ett mycket fint skick. Vi tror att piloten nu kommer att kunna landa nästa gång.
Det är inte bara byhövdingen som saknas i byn. Pastorn i den protestantiska kyrkan i byn dog för några månader sen och någon ersättare finns inte för honom heller. Att en pastor saknas märks också i mina kontakter med byn. Jag får ett intryck av att alla är lite oroliga, känner sig osäkra på vad som gäller i olika situationer och inte tar ansvar för barnens fostran som tidigare.
En by saknar sin hövding och sin pastor och livet förändras. Det är ledare som saknas. Byinvånarna har inte förmågan att själva ta befäl över sin tillvaro, de är missbelåtna, men kan inte själva agera för att förändra situationen. Det finns ingen statsmakt som bryr sig om en liten by i regnskogen.
Detta får mig att fundera över en ledares roll i landet. Ledaren är enväldig, bestämmer utifrån gamla traditioner och ingen vågar protestera mot en ledare. Är detta något som alla har med sig från sin uppväxt, är detta något som regleras av kulturen? Kan det i sin tur förklara att landets politiska ledare tycks kunna göra vad de vill, utan att befolkningen protesterar? Alla är missnöjda, ingen har förtroende för ledarna, men ingen gör något för att förändra situationen. Detta beror förmodligen delvis på att så stor del av befolkningen inte har tillräckliga skolkunskaper.
Det här får mig att tro, att det viktigaste stöd som kan erbjudas befolkningen nu är utbildning. För alla, även befolkningen i små, isolerade byar.
tisdag 1 augusti 2023
Att våga protestera
Det är i år 120 år sedan Erik Vilhelm Sjöblom dog, 40 år gammal, i byn Ikoko i nuvarande Demokratiska Republiken Kongo. Då hette landet ”Kongofristaten” och var den belgiske kungens personliga egendom. Den gåvan ”fick” Leopold II 1885 genom det beslut som togs i Berlinkonferensen då de europeiska ledarna delade på Afrika och ritade gränser på kartan med penna och linjal. Leopold II behöll denna gåva till 1908, då han tvingades lämna den till belgiska staten, p.g.a. misskötsel, något som Erik Vilhelm Sjöblom bidrog till att avslöja.
Erik Vilhelm Sjöblom föddes i Vittinge i Västmanland och var alltså svensk. Han beskrivs som en ”visselblåsare av Guds nåde”. Hur kom det sig att han reste till Kongo? Hur kom det sig att han brydde sig, påtalade det förskräckliga han såg och rapporterade, med risk för eget liv, till andra länder, om Leopold II:s våld mot befolkningen?
Han reste till Kongo som missionär. Han var den första svenska baptistmissionär som arbetat i Kongo, även om han formellt inte var anställd av svenska baptister, som vid den tiden ännu inte påbörjat arbete i landet. Han samarbetade med brittiska baptister och hans insats resulterade senare i att svenska baptister startade arbete i Belgiska Kongo.
Idag, 120 år senare, missköts landet fortfarande. Landet blev självständigt för 63 år sen och därefter har landets egna förmågor tagit över ansvar för arbetet inom alla områden. Allt blev inte bra efter självständigheten. Vi får dagligen rapporter om våldshandlingar inte bara i östra Kongo, men också i västra delen av landet. Kwamouthområdet är fortsatt ett mycket osäkert område. Detta trots löften och insatser av olika aktörer.
Vad bör göras? Kan vi göra något? Vem skall agera? Vad är orsakerna till allt det våld som fortsätter, till synes utan uppehåll? Vem kan svara? Måste vi ha svar på de frågorna?
Kan det finnas efterföljare till Sjöblom i dagens Kongo? Kan det finnas kongoleser som har samma mod, samma insikt och samma reaktionsförmåga som han hade för 120 år sedan? Kan de som har dessa egenskaper, för de finns, våga protestera och agera för en bättre ordning?
Det kan leda landet i positiv riktning. Det är landets enda hopp inför framtiden!
Erik Vilhelm Sjöblom föddes i Vittinge i Västmanland och var alltså svensk. Han beskrivs som en ”visselblåsare av Guds nåde”. Hur kom det sig att han reste till Kongo? Hur kom det sig att han brydde sig, påtalade det förskräckliga han såg och rapporterade, med risk för eget liv, till andra länder, om Leopold II:s våld mot befolkningen?
Han reste till Kongo som missionär. Han var den första svenska baptistmissionär som arbetat i Kongo, även om han formellt inte var anställd av svenska baptister, som vid den tiden ännu inte påbörjat arbete i landet. Han samarbetade med brittiska baptister och hans insats resulterade senare i att svenska baptister startade arbete i Belgiska Kongo.
Idag, 120 år senare, missköts landet fortfarande. Landet blev självständigt för 63 år sen och därefter har landets egna förmågor tagit över ansvar för arbetet inom alla områden. Allt blev inte bra efter självständigheten. Vi får dagligen rapporter om våldshandlingar inte bara i östra Kongo, men också i västra delen av landet. Kwamouthområdet är fortsatt ett mycket osäkert område. Detta trots löften och insatser av olika aktörer.
Vad bör göras? Kan vi göra något? Vem skall agera? Vad är orsakerna till allt det våld som fortsätter, till synes utan uppehåll? Vem kan svara? Måste vi ha svar på de frågorna?
Kan det finnas efterföljare till Sjöblom i dagens Kongo? Kan det finnas kongoleser som har samma mod, samma insikt och samma reaktionsförmåga som han hade för 120 år sedan? Kan de som har dessa egenskaper, för de finns, våga protestera och agera för en bättre ordning?
Det kan leda landet i positiv riktning. Det är landets enda hopp inför framtiden!
måndag 26 juni 2023
Utmaning och löften
Den som vill köpa en obligation, som ges ut av Kongos statskassa, skall anmäla sitt intresse i morgon före klockan 11. Totalsumman för denna utgivning är 100 miljoner USD. Bindningstiden är 2 år, med en ränta på 10% per år. I informationen anges att det är regeringen som ansvarar för denna obligation och att det är den absolut säkraste placeringen på den finansiella marknaden. Det skall bli mycket intressant att följa detta och se hur många som vill ge sitt stöd till statskassan på detta sätt och i denna tid!
I lördags hölls rättegång vid den militära domstolen i Bandundu. Målet gällde de som anklagats för det dödliga våldet i Kwamouth. Det anges vara en följd av striden mellan Yaka och Teke folken. 12 av de anklagade dömdes till dödsstraff, 1 minderårig kunde inte dömas, 4 av de anklagade var redan döda och för ytterligare åtta personer saknas tillräckligt med bevis. Efter denna dom anges att det är lugnt i området! Valförberedelser har nu påbörjats även i det området. Det återstår nu att se om lugnet är bestående.
Valförberedelser och protester från opposition pågår. De skäl till kritik, som anges från oppositionen är inte helt tydliga, det som är tydligt, är motståndet mot val under de förhållanden som råder.
Igår fick jag en intensiv lektion i hur folket i provinsen Kinshasa kan tillaga sin mat. Det är ständigt återkommande elavbrott, upp till 3 dagar i rad. Att tillaga maten på gas är en möjlighet för den som kan betala för gasen. Den säkraste och billigaste modellen för matlagning är att göra det på en koleld. Träkol som tillverkas i området och säljs av de kinesiska företag som tycks ha ”monopol” på denna marknad. Skog huggs ned, veden delas i cirka 1,5 meters längder, grävs därefter ner i stora gropar i marken och därefter anläggs en eld. Efter tre dagar grävs träkol fram, förpackas i stora säckar, transporteras in till staden eller säljs direkt på platsen. Min lektion inleddes med en kort video som visade en motorcykeltransport av åtta stora säckar, travade i fyra lager ovanpå varandra, fyllda med träkol. Säckarna stack ut kanske en halvmeter på varje sida om motorcykeln och högst upp satt två tonårskillar. Ekipaget tog sig fram i trafiken, svängde och passerade olika hinder, utan att tappa balansen! Nästa video i min lektion var från det område där framställningen av dessa träkol sker. Stora ytor, utan vegetation, endast ett vidsträckt svart område, med upphöjda kullar, som det ryker ur. Det är den pågående eldningen som resulterar i träkol. Flera arbetare gräver upp träkol ur groparna och förpackar dem i stora säckar. Så kom den ”boss”, chef, som registrerade alla säckar och betalade arbetarna. Arbetet pågår från klockan 6 på morgonen till 17.30 på kvällen och ersättningen är 5000 kongofrancs (cirka 2 USD). Chefen säljer även direkt till kunder, som själva hämtar en säck. En stor säck kostar 38 000 kongofranc (cirka 16 USD). Efter dessa två videofilmer fick jag följande information; nästan all skog i huvudstadens närhet är nedhuggen, marken används inte längre till att odla föda, människor arbetar i hälsofarlig miljö och får en liten ersättning. Min ”lärare” är bekymrad över att inget görs för att stoppa denna förstörelse av naturen.
Landets regering har en stor utmaning framför sig!
I lördags hölls rättegång vid den militära domstolen i Bandundu. Målet gällde de som anklagats för det dödliga våldet i Kwamouth. Det anges vara en följd av striden mellan Yaka och Teke folken. 12 av de anklagade dömdes till dödsstraff, 1 minderårig kunde inte dömas, 4 av de anklagade var redan döda och för ytterligare åtta personer saknas tillräckligt med bevis. Efter denna dom anges att det är lugnt i området! Valförberedelser har nu påbörjats även i det området. Det återstår nu att se om lugnet är bestående.
Valförberedelser och protester från opposition pågår. De skäl till kritik, som anges från oppositionen är inte helt tydliga, det som är tydligt, är motståndet mot val under de förhållanden som råder.
Igår fick jag en intensiv lektion i hur folket i provinsen Kinshasa kan tillaga sin mat. Det är ständigt återkommande elavbrott, upp till 3 dagar i rad. Att tillaga maten på gas är en möjlighet för den som kan betala för gasen. Den säkraste och billigaste modellen för matlagning är att göra det på en koleld. Träkol som tillverkas i området och säljs av de kinesiska företag som tycks ha ”monopol” på denna marknad. Skog huggs ned, veden delas i cirka 1,5 meters längder, grävs därefter ner i stora gropar i marken och därefter anläggs en eld. Efter tre dagar grävs träkol fram, förpackas i stora säckar, transporteras in till staden eller säljs direkt på platsen. Min lektion inleddes med en kort video som visade en motorcykeltransport av åtta stora säckar, travade i fyra lager ovanpå varandra, fyllda med träkol. Säckarna stack ut kanske en halvmeter på varje sida om motorcykeln och högst upp satt två tonårskillar. Ekipaget tog sig fram i trafiken, svängde och passerade olika hinder, utan att tappa balansen! Nästa video i min lektion var från det område där framställningen av dessa träkol sker. Stora ytor, utan vegetation, endast ett vidsträckt svart område, med upphöjda kullar, som det ryker ur. Det är den pågående eldningen som resulterar i träkol. Flera arbetare gräver upp träkol ur groparna och förpackar dem i stora säckar. Så kom den ”boss”, chef, som registrerade alla säckar och betalade arbetarna. Arbetet pågår från klockan 6 på morgonen till 17.30 på kvällen och ersättningen är 5000 kongofrancs (cirka 2 USD). Chefen säljer även direkt till kunder, som själva hämtar en säck. En stor säck kostar 38 000 kongofranc (cirka 16 USD). Efter dessa två videofilmer fick jag följande information; nästan all skog i huvudstadens närhet är nedhuggen, marken används inte längre till att odla föda, människor arbetar i hälsofarlig miljö och får en liten ersättning. Min ”lärare” är bekymrad över att inget görs för att stoppa denna förstörelse av naturen.
Landets regering har en stor utmaning framför sig!
måndag 12 juni 2023
Att leva tillsammans
I bateke området i västra Kongo har sedan snart ett år utvecklats en situation som orsakat många människors liv, många flyktingar, både externa och interna, och en osäkerhet som sprider rädsla och hat. Landets säkerhetsansvariga tycks inte få bukt med situationen. Det är många upprop som gjorts till ledamöter i landets regering, till provinsens ansvariga på olika nivåer, men ingen har kommit med en hållbar lösning. För närvarande patrullerar både militär och polis utmed vägen från Kinshasa till Bandundu. Chaufförer i bussar och privata bilar, uppmanas att återvända till Kinshasa, då riskerna är stora för deras liv och egendom.
I fredags lanserade katolska kyrkan ett program, för att skapa försoning mellan de två berörda stammar, som tros ligga bakom denna situation. I en presskonferens informerades om ett projekt, som är möjligt genom bidrag från Caritas i Belgien. Syftet är att lära människor att leva tillsammans, trots olikheter. Förhoppningarna är stora! Det betonades att denna insats inte är tillräcklig för att stoppa våldet i området och ansvariga uppmanades att fortsätta med och förstärka sina insatser.
Samma fredag, den 9 juni, hölls ett ministermöte i Kinshasa. I det mötet informerade vice premiärminister, ansvarig för inrikesfrågor och säkerhet, om närvaro av ”oönskade och ännu inte identifierade element, i Kongo central provinsen, närmare bestämt i Luluka territoriet”. Det befaras att dessa har samband med tidigare våldshandlingar i Popokaba i provinsen.
För snart två veckor sen stoppades och häktades en rådgivare till en oppositionspolitiker, då han skulle gå ombord på ett flyg för att lämna huvudstaden. I lördags, 10 juni, blev han ställd inför en militär åklagarmyndighet. Det var först då som han fick träffa sina advokater. Efter en snabb och kort utfrågning, beslutades att han skulle vara provisoriskt häktad, men fördes ändå till det militära fängelset i Ndolo. Det framgår inte i klartext vad han anklagas för, endast i förtäckta ordalag antyds att han deltar, tillsammans med Rwanda, i förberedelser för att få nuvarande president avsatt.
Att leva tillsammans är inte lätt. Politiska åsikter som skiljer människor åt, stammar med olika intressen som vill värna om sina egna områden och medlemmar, är exempel på svårigheter i Kongo. Det planerade valet i december förstärker utmaningen.
I fredags lanserade katolska kyrkan ett program, för att skapa försoning mellan de två berörda stammar, som tros ligga bakom denna situation. I en presskonferens informerades om ett projekt, som är möjligt genom bidrag från Caritas i Belgien. Syftet är att lära människor att leva tillsammans, trots olikheter. Förhoppningarna är stora! Det betonades att denna insats inte är tillräcklig för att stoppa våldet i området och ansvariga uppmanades att fortsätta med och förstärka sina insatser.
Samma fredag, den 9 juni, hölls ett ministermöte i Kinshasa. I det mötet informerade vice premiärminister, ansvarig för inrikesfrågor och säkerhet, om närvaro av ”oönskade och ännu inte identifierade element, i Kongo central provinsen, närmare bestämt i Luluka territoriet”. Det befaras att dessa har samband med tidigare våldshandlingar i Popokaba i provinsen.
För snart två veckor sen stoppades och häktades en rådgivare till en oppositionspolitiker, då han skulle gå ombord på ett flyg för att lämna huvudstaden. I lördags, 10 juni, blev han ställd inför en militär åklagarmyndighet. Det var först då som han fick träffa sina advokater. Efter en snabb och kort utfrågning, beslutades att han skulle vara provisoriskt häktad, men fördes ändå till det militära fängelset i Ndolo. Det framgår inte i klartext vad han anklagas för, endast i förtäckta ordalag antyds att han deltar, tillsammans med Rwanda, i förberedelser för att få nuvarande president avsatt.
Att leva tillsammans är inte lätt. Politiska åsikter som skiljer människor åt, stammar med olika intressen som vill värna om sina egna områden och medlemmar, är exempel på svårigheter i Kongo. Det planerade valet i december förstärker utmaningen.
tisdag 30 maj 2023
Slutet på en rättstat ?
Idag tillfångatogs en av oppositionsledarnas rådgivare, som på Ndjilis internationella flygplats, var på väg att gå ombord på ett flygplan. En kort videosekvens visar hur han tvingas in i en vit bil. Skäl till arresteringen och information om vart han är förd är ännu inte känt. Alla politiker i opposition, har protesterat tydligt och fördömt det inträffade.
Några röster idag: ”Landets demokrati är på tillbakagång. Den politiska friheten begränsas. Att tillfångata politiker från oppositionen, endast några månader innan val visar på bristande demokrati. Rättsstaten finns inte längre här”.
Vänner bosatta i Kinshasa, varnar för att den kommande tiden, fram till valet i december, kommer att vara turbulent och periodvis svårt för kongoleser att resa i landet.
Vad är nästa punkt på agendan?
Några röster idag: ”Landets demokrati är på tillbakagång. Den politiska friheten begränsas. Att tillfångata politiker från oppositionen, endast några månader innan val visar på bristande demokrati. Rättsstaten finns inte längre här”.
Vänner bosatta i Kinshasa, varnar för att den kommande tiden, fram till valet i december, kommer att vara turbulent och periodvis svårt för kongoleser att resa i landet.
Vad är nästa punkt på agendan?
måndag 22 maj 2023
Att försöka förstå?
En av mina vänner i DRK (=Demokratiska Republiken Kongo), skulle förra veckan ta sig från huvudstaden Kinshasa, till Mai Ndombe provinsens inre. Denna gång valde han att ta bussen, en landsvägsresa till Bandundu, en sträcka på drygt 400 km. Ett dygn efter att han lämnade Kinshasa, var han tillbaka där! Det som hänt var följande; halvvägs till Bandundu, stoppades bussen av militärer. Chauffören uppmanades att vända, ja egentligen tvingades han vända. Militärerna berättade att om de skulle fortsätta skulle alla ombord på bussen bli bestulna på pengar, mobiler, värdesaker, väskor, ja allt och med största sannolikhet skulle de också ”bli bestulna” på sina liv. Militären gav dem också tillgång till ett antal video, som visar döda, tillfångatagna och beväpnade grupper i området en bit längre bort. Alla ombord på bussen skulle alltså dödas av de beväpnade grupper, som tycks ha intagit området, f.d. Plateaux distriktet. På återvägen till Kinshasa mötte de ett stort antal militärfordon på väg till området, för att försöka få ordning i området. Vår vän skall på onsdag åka båt till Mai Ndombe. Flodresor bedöms vara utan risker, vad beträffar beväpnade grupper!
Plateaux distriktet blev 2015 en del av dagens Mai Ndombe provins. Det f.d. Mai Ndombe distriktet utgör det större området i provinsen. Området bildar en tunga i det västra, nedre hörnet, av provinsen, med Kwa floden som nordlig gräns och Kongofloden som västlig gräns. Från området har sedan nästan ett år rapporterats om dödande och tillfångatagande, många har flytt, både till grannlandet Republiken Kongo och till angränsande områden i DRK. Regeringen har upprepade gånger uppmanats ”göra något”.
Samma dag som bussen med passagerare återvänd till Kinshasa skulle en fredlig demonstration äga rum. Det var oppositionen, med ledarna Moïse Katumbi, Martin Fayulu, Dessy Sessanga och Matata Mponyo, som kallat till demonstration mot landets nuvarande ledning. De hade fått tillstånd, men deras planerade väg genom huvudstaden ändrades. Demonstrationen slutade i kaos, polisen ingrep brutalt och hårdhänt, även mot kvinnor och unga demonstranter. Demonstranterna rapporterar om döda och sårade, medan polisen rapporterar om oredan. Här följer några synpunkter på de som hände: ”Polisens brutalitet kan inte förklaras med att demonstranterna gick sin planerade väg och inte respektera den order de fått. Det borde ha funnits andra medel att hindra demonstranterna. Utan tvekan hade landets president skickat sin milis för att slå ned demonstranterna. Presidentens far var den som lärde oss att demonstrera och nu slår hans son ned oss! Det kan inte bli en riktig demokrati med en sådan polismakt”. Vi får säkert läsa mera om de fyra oppositionsledarna i år. Ju närmare december och det planerade presidentvalet vi kommer, kan det bli mera händelser av detta slag.
Bussresenären, som nu väntar på att åka båt, berättar att han inte låter sig slås ned av en fiende som beter sig på detta sätt. Han skall åka till Mai Ndombes inre och besöka kyrkor i området.
Vi får försöka finnas med och förstå – det obegripliga!
Plateaux distriktet blev 2015 en del av dagens Mai Ndombe provins. Det f.d. Mai Ndombe distriktet utgör det större området i provinsen. Området bildar en tunga i det västra, nedre hörnet, av provinsen, med Kwa floden som nordlig gräns och Kongofloden som västlig gräns. Från området har sedan nästan ett år rapporterats om dödande och tillfångatagande, många har flytt, både till grannlandet Republiken Kongo och till angränsande områden i DRK. Regeringen har upprepade gånger uppmanats ”göra något”.
Samma dag som bussen med passagerare återvänd till Kinshasa skulle en fredlig demonstration äga rum. Det var oppositionen, med ledarna Moïse Katumbi, Martin Fayulu, Dessy Sessanga och Matata Mponyo, som kallat till demonstration mot landets nuvarande ledning. De hade fått tillstånd, men deras planerade väg genom huvudstaden ändrades. Demonstrationen slutade i kaos, polisen ingrep brutalt och hårdhänt, även mot kvinnor och unga demonstranter. Demonstranterna rapporterar om döda och sårade, medan polisen rapporterar om oredan. Här följer några synpunkter på de som hände: ”Polisens brutalitet kan inte förklaras med att demonstranterna gick sin planerade väg och inte respektera den order de fått. Det borde ha funnits andra medel att hindra demonstranterna. Utan tvekan hade landets president skickat sin milis för att slå ned demonstranterna. Presidentens far var den som lärde oss att demonstrera och nu slår hans son ned oss! Det kan inte bli en riktig demokrati med en sådan polismakt”. Vi får säkert läsa mera om de fyra oppositionsledarna i år. Ju närmare december och det planerade presidentvalet vi kommer, kan det bli mera händelser av detta slag.
Bussresenären, som nu väntar på att åka båt, berättar att han inte låter sig slås ned av en fiende som beter sig på detta sätt. Han skall åka till Mai Ndombes inre och besöka kyrkor i området.
Vi får försöka finnas med och förstå – det obegripliga!
torsdag 23 mars 2023
Rädsla och panik i landets västra del
Den osäkra situationen i Kwamouthområdet fortsätter. Det kommer spridda rapporter om våldshändelser av olika slag. För en vecka sen rapporterades att minst 20 personer dödats; civila, två poliser och en kinesisk man. Ansvariga i Kwamouth området har upprepade gånger uppmanat regering och president att agera. ”Sedan snart ett år har omkring 200 personer dödats, utan att åtgärder vidtagits. Det som pågår i landets östra del får all uppmärksamhet, men vårt område ser ni inte”.
Drygt 2000 personer, främst kvinnor och barn, flydde de tre mest utsatta byarna för några dagar sen. De tillsammans med de tidigare flyktingarna från området, ca 30 000 personer, skapar problem i de byar de bosatt sig i. De får sova i skolor, kyrkor eller under bar himmel, befolkningen har inga medel att ge dem den hjälp de behöver.
För en vecka sen anfölls en båt, på väg från Kinshasa till Mbandaka, på Kongofloden, av beväpnade män, detta resulterade i ett tiotal döda och 190 försvunna personer från den angripna båten. Det var en av flera båtar som anfallits på floden de senaste veckorna. Angriparna har ansiktsmask och ett rött band runt huvudet. De tar sig fram till passagerarbåtarna med hjälp av en snabb motorbåt och klättrar ombord. Bland offren rapporteras en byhövding från grannlandet Kongo Brazzaville. Det resulterade i att det landet agerade och stärkte övervakningen vid gränsen. Igår, 22 mars, förbjöd regeringen i Kongo Brazzaville, båtar på väg till Mbandaka från Kinshasa, att gå in deras vatten, för att undvika angriparna.
Nyhetsinformation via olika media är svårtolkad. Rapporter från människor i närliggande området säger mig att rädsla och panik sprids bland allmänheten.
Frågan kvarstår; vad handlar detta om?
Drygt 2000 personer, främst kvinnor och barn, flydde de tre mest utsatta byarna för några dagar sen. De tillsammans med de tidigare flyktingarna från området, ca 30 000 personer, skapar problem i de byar de bosatt sig i. De får sova i skolor, kyrkor eller under bar himmel, befolkningen har inga medel att ge dem den hjälp de behöver.
För en vecka sen anfölls en båt, på väg från Kinshasa till Mbandaka, på Kongofloden, av beväpnade män, detta resulterade i ett tiotal döda och 190 försvunna personer från den angripna båten. Det var en av flera båtar som anfallits på floden de senaste veckorna. Angriparna har ansiktsmask och ett rött band runt huvudet. De tar sig fram till passagerarbåtarna med hjälp av en snabb motorbåt och klättrar ombord. Bland offren rapporteras en byhövding från grannlandet Kongo Brazzaville. Det resulterade i att det landet agerade och stärkte övervakningen vid gränsen. Igår, 22 mars, förbjöd regeringen i Kongo Brazzaville, båtar på väg till Mbandaka från Kinshasa, att gå in deras vatten, för att undvika angriparna.
Nyhetsinformation via olika media är svårtolkad. Rapporter från människor i närliggande området säger mig att rädsla och panik sprids bland allmänheten.
Frågan kvarstår; vad handlar detta om?
onsdag 8 mars 2023
Internationella kvinnodagen
Presidenten höll ett tal till landets kvinnor och uppmanade alla kvinnoorganisationer att fortsätta arbeta för kvinnors rätt i samhället, för kvinnors lika villkor i alla avseenden och att stimulera alla familjer att låta sina döttrar gå i skola. Han angav att det är den enda lösningen, för att nå ett jämlikt samhälle utan diskriminering.
Läkaren Denis Mukwege, sa i ett tal till folket, att den här dagen egentligen är en sorgens dag, en dag att sörja och inte en dag för fest. Han uppmanade kvinnorna att klä sig i svart. Han syftade till de våldshandlingar som kvinnor utsätts för i östra Kongo och uppmanade kvinnorna att organisera sig, att delta i det politiska livet för att skapa fred i området.
I Bukavu marscherade tusentals kvinnor genom stan och protesterade mot orättvisor och våld. I en hälsning till landets president uppmanar de honom att se till att den delen av landet återfår sin integritet och inte längre utsätts för invasion österifrån. Kvinnorna i Bukavu kommer att fortsätta sina protestmarscher månaden ut, denna fredens kvinnomånad!
Andelen kvinnor i Kongos regering är 27 %, i Sveriges 46 %. Mai Ndombe har en kvinnlig guvernör sedan något år tillbaka, men f.ö. är det främst manliga guvernören i landets provinser. 34 % av Sveriges kommuner har en kvinna som kommunstyrelsens ordförande, i Dalarna är andelen 27 %.
Då en kvinna får en hög post i Kongo, möts hon med misstro. Kravet på henne att prestera och visa att hon kan, är stort. Att kombinera ansvaret för familj med ansvar för en hög befattning är svårt. Även att ta emot ett stipendium för studier på annan ort, kan visa sig vara omöjligt för en kvinna som har familj. Det är hon som skall ansvara för barnen, hur kan hon då lämna dem för studier?
Kvinnor i Sverige ligger många steg före kvinnor i Kongo. Vi kan utgöra exempel och i bästa fall kan vi stötta kvinnor i Kongo. Om vi upptäcker möjligheten!
söndag 5 februari 2023
Att behålla hoppet i misär och lidande
Så har påven lämnat Kinshasa efter några dagars besök. Han anlände tisdag eftermiddag och åkte vidare fredag förmiddag. Hela staden påverkades av besöket. Centrala delarna var helt avstängda och de som har sina arbetskontor i de kvarteren fick arbeta hemifrån. Den nationella flygplatsen, Ndolo, var avstängd redan någon vecka innan besöket, där man byggde upp en arena. En mässa med uppskattningsvis 1 miljon deltagare firades där på onsdag morgon.
Påven samtalade med landets ledare, med de unga och även med en grupp kvinnor från östra Kongo. Vid ankomsten till Ndijli kantades vägen in till Kinshasa av folk, som hurrade och vinkade med flaggor. Påvens budskap till de unga berörde det viktiga med bön, samhället och gemenskap, ärlighet, förlåtelse och tjänande. Han uppmanade de unga att alltid kämpa mot korruption i alla dess former, att alltid leva för sanningen och att behålla hoppet även mitt i misär och lidande. ”Låt er aldrig påverkas av ´smutsiga strömmar´, som en torr gren i ett smutsigt vatten. Låt er inte påverkas av smicker men stå upp för sanningen”.
De unga som lyssnade, främst från katolska skolor, tog emot dessa uppmaningar och det rapporteras att de tackade honom. Nu återstår för dem att tillämpa detta i den hårda vardag som återstår efter påvens avsked.
Situationen i landet är i stort oförändrad. Oroligheterna fortsätter i landets östra delar, osämjan med grannlandet Rwanda består, planering inför valet fortsätter, registrering av valdeltagare pågår och material för valet distribueras till provinser och valdistrikt. Priser på basvaror, mat, bränsle och skolavgifter ökar.
I denna situation lever människorna vidare.
”Att behålla hoppet” i denna misär, ter sig som en stor utmaning! Vem klarar det?
Påven samtalade med landets ledare, med de unga och även med en grupp kvinnor från östra Kongo. Vid ankomsten till Ndijli kantades vägen in till Kinshasa av folk, som hurrade och vinkade med flaggor. Påvens budskap till de unga berörde det viktiga med bön, samhället och gemenskap, ärlighet, förlåtelse och tjänande. Han uppmanade de unga att alltid kämpa mot korruption i alla dess former, att alltid leva för sanningen och att behålla hoppet även mitt i misär och lidande. ”Låt er aldrig påverkas av ´smutsiga strömmar´, som en torr gren i ett smutsigt vatten. Låt er inte påverkas av smicker men stå upp för sanningen”.
De unga som lyssnade, främst från katolska skolor, tog emot dessa uppmaningar och det rapporteras att de tackade honom. Nu återstår för dem att tillämpa detta i den hårda vardag som återstår efter påvens avsked.
Situationen i landet är i stort oförändrad. Oroligheterna fortsätter i landets östra delar, osämjan med grannlandet Rwanda består, planering inför valet fortsätter, registrering av valdeltagare pågår och material för valet distribueras till provinser och valdistrikt. Priser på basvaror, mat, bränsle och skolavgifter ökar.
I denna situation lever människorna vidare.
”Att behålla hoppet” i denna misär, ter sig som en stor utmaning! Vem klarar det?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)