måndag 30 juni 2014

Ett självständigt land

Idag, den 30 juni, har Kongo firat 54 år som självständigt land. Redan igår, i ett tal till nationen, betonade landets president, Joseph Kabila, värdet av arméns framgångar under året, exempelvis har rebellgruppen M23 besegrats tack vare den starka militären. (Det krävdes också att FN styrkor gav stöd i den striden!)

Idag var stora delar av Kinshasa avstängt från ”vanlig” trafik och en stor militärdemonstration genomfördes. Det var tusentals soldater och militärer från de olika förbanden, samt poliser som tågade genom staden på ”Boulevard Triomphale”, fram till ”Palais du Peuple”, där tal och ceremonier fortsatte.

Det är intressant att se hur presidenten betonar militärens styrka och lyfter dess existens som så oerhört viktig för nationens framtid!

Dagen innan festligheterna, tog sig de soldater som skulle delta i paraden, fram genom till Kinshasa till den plats där de skulle inställa sig. På den vägen passerade de ett antal bilar, privata, som alla hade sönderslagna rutor efter att soldaterna gått vidare!

Styrka och moral, av betydelse för ett lands enighet och framtidsutsikter.


lördag 28 juni 2014

Våldshandlingar och Ebola

Både FN och EU har kraftigt fördömt utvisningen av kongoleser från Brazzaville till Kinshasa. Det rör sig om kongoleser med ursprung i Kongo Kinshasa. Enligt vissa uppgifter rör det sig om ca 130 000 kongoleser, som nu tvingats lämna sitt liv och i vissa fall sina arbeten i Brazzaville. De fördömer främst de våldshandlingar som har kunnat dokumenteras i många av fallen. FN:s representant i Kongo och chef över Monusco, Martin Kobler, besökte nyligen inkvarteringen i Maluku, och sade sig vara chockerad över vad han såg.

Försöken att stoppa spridningen av Ebolaviruset fortsätter. Hälsovårdspersonal har berättat om befolkningens ovilja att ta till sig information om sjukdomen, de tror inte att detta är en vanlig sjukdom, utan ett ”straff” av något slag. I Sierra Leone har myndigheterna beslutat att det är brottsligt att gömma personer som har symptom som vid Ebolainfektion. Detta efter att det blivit känt att flera patienter lämnat sjukhus, då de inte fått någon ”bra” behandling.

torsdag 26 juni 2014

Framtidsplaner med många förhinder

Sedan april månad i år har myndigheter i Brazzaville utvisat drygt 30000 kongoleser, som ursprungligen kommer från Kongo Kinshasa, DRK. Som skäl angavs att de inte hade ”klara papper” för att få vistas i Brazzaville. Det handlade om personer, som bott och arbetat i flera tiotal år i Brazzaville. Alla utvisades utan undantag och togs emot i Kinshasa, där ingen var förberedd på något sådant! Först blev de inkvarterade på ”Stade Cardinal Malula” inne i staden. Där försökte Röda Korset grupper bistå i hygieniska uppgifter, men naturligtvis var detta inte tillräckligt. Ett upprop har adresserats till olika hjälporganisationer, för att få deras hjälp att förbättra främst de hygieniska och social förhållanden bland de ”hemvändande”. Sedan mitten av maj månad har de flesta av de utvisade blivit transporterade till Maluku, utanför Kinshasa. Där var de hygieniska förhållandena inte bättre. Myndigheterna i Kinshasa har försökt hjälpa de utvisade att få kontakt med sina familjer i DRK, men detta har försvårats av att de flesta inte hade något identitetspapper alls. Hur detta skall sluta för de utvisade kongoleserna, är svårt att veta! Men, det har fått följder för relationen mellan de två länderna! Så skulle exempelvis det nybildade Nätverket mellan hälsovårdsansvariga för tre kyrkor i Kongo Brazzaville och Kongo Kinshasa, ha ett möte på Semendua i Kongo Kinshasa. De tre ansvariga läkarna skulle diskutera arbetet och planera för framtiden. Men kollegan från Brazzaville fick inte komma till Kinshasa för att resa till Semendua! Vi kanske har skäl att förvänta oss ytterligare problem, även i relationen mellan kyrkorna i de två länderna.

Ebolautbrottet, som nu pågått i snart 4 månader i västra Afrika, är det största och allvarligaste enligt WHO och Läkare utan gränser. Utbrottet startade i Guinea, spred sig vidare till Sierra Leone och Liberia. Ca 600 identifierade fall, varav 60 % har dött! Nu har WHO sänt 150 experter till området för att hjälpa till med bekämpningen av viruset. Det som gör utbrottet så allvarligt är just detta att viruset tar sig över gränserna mellan länderna och det gör också att det blir svårare att bekämpa det.

Den sköra relationen mellan DRK och ett annat grannland, Rwanda, är ständigt orsak till ökad spänning. Nyligen kom de två ländernas arméer i strid med varandra och ett antal kongoleser kom av någon anledning in på Rwandas område. Nu har fem döda kroppar återförts till Kongo och har obducerats. Av obduktionsresultatet framgår att de fem blivit skjutna på ett sådan sätt att det handlar om arkebusering. En av de fem var kongolesisk soldat. Detta bidrar ju inte till en förbättrad relation mellan länderna!

Nu samlar oppositionen sig för att motverka att det blir omval för sittande president 2016! En koalition har bildats mellan UDPS (Union pour la démocratie et le progrès social) med Etienne Tshisekedi, UNC (Union pour la nation congolaise) med Vital Kamhere, och ett 60- tal andra politiska partier ! Alla dessa partier har vägrat att delta i samtalen på nationell nivå, om framtiden och det politiska arbetet. Syftet med denna koalition är alltså att förhindra att det blir omval av president Kabila i presidentvalet 2016. För att ett omval skall kunna ske, måste en förändring av konstitutionen ske, något som redan tycks vara under förberedelser!

Jag upphör aldrig att förundras över att kirurgi uppfattas så glamoröst i jämförelse med förebyggande hälsovårdsinsatser! Nyligen läste jag om en belgisk läkare, som för tre år sedan mötte den numera välkände Dr Mukwege vid utdelning av ett pris till Mukwege. Den belgiske läkaren blev så imponerad, att han sedan dess, åker med sitt läkarteam, var tredje månad till Panzi sjukhuset i östra Kongo. Under det relativt korta besök teamet gör, opererar de ett stort antal patienter, främst kvinnor. Visst är det bra! Men jag tänker så här; problemet med den förskräckliga situationen i östra Kongo, kan inte lösas med kirurgi, det måste andra insatser för detta. Och de insatserna saknas idag! Mera måste göras för att förändra detta! Så tänker jag också på alla läkare, som arbetar i det inre av Kongo och som kämpar med olika mindre glamorösa insatser! Som att bekämpa tuberkulos, malaria, sömnsjuka, filaria! Som har att arbeta i en miljö med ständig brist på mediciner, rent vatten, elektricitet. Som ständigt möter föreställningar hos befolkningen om vad sjukdomarna beror på och som ibland hindrar medicinska insatser! Som får ta sig fram med i bästa fall en motorcykel, annars till fots eller cykel, över floder och vattendrag, på knappt existerande vägar, för att besöka de hälsovårdsenheter som ligger ännu längre bort i ”skogen”!

Vi som känner till dessa förhållanden, kan göra mycket för att förbättra hälsovårdsarbetet i det inre av Kongo!

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.