Premiärminister utsedd, Ebolaepidemin fortsätter, vad skall vända situationen??

En premiärminister är utsedd, fyra månader efter presidentvalet. Sylvestre Ilunga Ilungkamba, 74 år som anses ha en skör hälsa! Han kommer från posten som generaldirektör för Järnvägen, ett arbete som kritiker anger att han inte klarat av!!

Den nye premiärministern har ett långt liv inom politiken, drygt 30 år, men har inte gjort sig ett stort namn. Han härstammar från Katanga. Han var tidigare rådgivare till Mobutu. Det bedöms att valet av honom, är en följd av det samarbete som den tidigare och den aktuella presidenten har bestämt sig för! Han har en doktorsgrad inom ekonomi/finans.

Nu kan vi förvänta oss att en regering utses och presenteras – snart?!

Premiärministern utsågs i måndags, 20 maj. Dagen därpå utnämndes/bekräftades arméns ledare, inga förändringar gjordes! Presidenten utsåg sin farbror, en yngre bror till pappan, att vara ansvarig för hans privata angelägenheter. Det är samma farbror som deltagit i förhandlingarna om att få transportera Etienne Tshisekedis kropp till Kongo. Det är nu drygt två år sedan han dog i Bryssel! Nu är det bestämt att kroppen kommer att anlända till Kinshasa den 30 maj och begravning kommer att äga rum den 1 juni.

Man får inte intryck av att det sker stora saker inom det politiska livet! Eller så är det så att det sker i det tysta – och då kan man befara att det tas mindre bra beslut!

Kampen mot Ebola epidemin fortsätter och är en omöjlig utmaning! Den ena rapporten efter den andra om de uttalade svårigheterna och omöjligheterna kommer från WHO och från teamet som arbetar med de sjuka och försöker hindra spridning. Den senaste månaden har fallen ökat i antal och nu anges att 1847 fall har identifierats, varav 1223 har dött. Oförändrad andel döda, ca 2/3. Rädsla för att epidemin skall spridas söderut, till den folkrika staden Goma kommer till uttryck ibland. Den befolkning som drabbas, är inte vana att ha tillgång till hälsovård och de har inte tidigare upplevt vad detta med vaccinationer är! Därför tror de att alla metoder att bekämpa epidemin är angrepp mot dem och deras liv!

Vi kan lätt ana vilka effekter våra insatser, under många år, i Mai Ndombe och Kongo Central har! Förebyggande insatser lämnar alltid spår efter sig!

Fattigdomen, den sociala misären, bristen på undervisning och hälsovård till folket, en epidemi som inte kan stoppas! Jag har svårt att tro att detta inte går att lösa – om viljan finns! Viljan hos landets ledare att ta hand om sin befolkning. Den viljan tycks vara i total avsaknad hos ledarna. De ger intryck av att hålla den på så långt avstånd som möjligt från sig själva och sina närmaste.

Vad skall hända innan det vänder??