Yakutumba borta för alltid eller kommer han igen???

Många tankar, frågor och synpunkter delas mellan bedömare och journalister, efter försöket den gångna veckan att inta Uvira. Frågan gäller om detta var en engångsuppvisning av Maï-maï gruppen under ledare Yakutumba, eller om gruppen kommer tillbaka inom överskådlig tid? Många missnöjda med regimen finns i det berörda området och reaktioner av missnöje exploderar lätt. I Panzi området var det nyligen tydligt missnöje mot vissa fenomen och reaktioner hos folket kom snabbt till ytan. Intressant är också att det var ju i detta område, som den sittande presidentens far, en gång i tiden vann anhängare. Yakutumbas grupp har ryktet att inte vilja skada civilbefolkningen, något som talar för en god vilja hos denna milis grupp! Det finns alltså en möjlighet att Yakutumba vinner nya anhängare till sin grupp, vilket skulle tala för att han återkommer! Osäkerheten är stor!

Regeringsarméns högste befälhavare har uttalat sin strategi; ”Vi vill göra av oss med den här gruppen, en gång för alla!” Men det blev tydligt under försöket, att armén inte kunde ensam bemästra situationen. Folket i Uvira var dödsförskräckta, de har erfarenhet från tidigare av rebellattacker, och ville ta sig till Burundi. Det angavs ett behov av att skapa en humanitär korridor, som civilbefolkningen kunde använda. Men FN soldaterna protesterade mot detta och folket fick acceptera att vänta inne i sina hus. Tillsammans med FN gruppen fick så regeringsarmén slutligen övertaget.

Så är frågan; vad händer nu? Väntan förstås!

Spekulationer finns att militärens ingrepp och förnedring av gruppen, gör att unga inom civilbefolkningen kommer att vilja ansluta sig till Yakutumba.

Men så finns presidentens och militärens möjliga drag; att införa ”l´état d´urgence (= nödläge)” inom hela landet p.g.a. den upptrappande våldssituationen. Detta är möjligt då en stats existens hotas av en exceptionell allmän nödsituation, enligt en internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. (Kongo har signerat denna konvention). Förslag om införandet av nödläge, har nämnts flera gånger under det senaste året. Bl.a. har en ungdomsrörelse, Kabila trogen, ”krävt” detta då oroligheterna ökade i huvudstaden. Även då Bundu dia Kongo gruppen orsakade oro i Kongo Central, nämndes denna möjlighet.

”Etat d´urgence”, nödläge, skulle definitivt omöjliggöra val under den tid det gäller! Helt till presidentens favör!

Befrielsekrig eller tillämpning av Sylvesteröverenskommelsen??

Yakutumba, ledare för maï-maï milisen i östra Kongo, har försökt inta staden Uvira sedan i onsdags och striderna fortsatte idag. Yakutumba, som ursprungligen kommer från Fizi i SydKivu, lämnade Kongos armé 2007 och gick då in i rollen som milisledare. Han uppger nu att han leder en grupp på ca 10 000 man, spridda i Syd Kivu och Maniema. Han uppger att han leder ett ”befrielsekrig, ett heligt krig mot dagens regim” och kan inta Kinshasa efter ca två månaders marsch, för att få Kabila regeringen att falla! Bedömare anser att hans soldater inte är så många, men de förvånas också över hans taktik i denna attack. I grunden finns CNPSC (=la Coalition nationale du peuple pour la souveraineté du Congo). Attackerna kom initialt landvägen och idag anges att fyra båtar på Tanganyika sjön deltog i försöket. Det är okänt varifrån båtarna kom! Regeringstrupper har tillsammans med FN grupper kunnat slå tillbaka attackerna. Under torsdagens eftermiddag kunde enstaka skottlossning fortfarande höras i Uvira. Befolkningen började lämna sina hem sent på eftermiddagen efter att ha hållit sig inlåsta och inte vågat gå ut. Elavbrott och ett totalt lamslaget samhälle var resultat av denna attack! Människorna är rädda, men det rapporteras att alla är tacksamma för regeringstrupper och FN soldaternas insats!

Moïse Katumbi, som framstår som Joseph Kabilas ärkefiende, uttalade sig häromdagen och hotade med att om val inte ordnas innan 31 december, kommer retade folkmassor att tvinga Kabila att lämna sin post. Regeringens talesman, Lambert Mende, har uttalat sig och uttryckt starka tvivel över att befolkningen skulle vara så naiv som Moïse Katumbi tycks tro! ”Jag tror inte att det kommer att bli några protester”, anser den regeringstrogne mannen!

Katolska kyrkans talespersoner i Kongo, försöker påverka olika institutioner i Europa och informerar om Kongos situation och folkets behov. En utvald grupp besöker nu Europa. De betonar att detta inte är en ny ”förhandlingsomgång”, men ett uttryck för deras löfte att vaka över och inte överge Kongos befolkning. Generalsekreteraren Nshole, som leder den katolska biskopsgruppen, anger att Sylvesteröverenskommelsen är den enda vägen för att landet skall kunna gå vidare ur den kris som nu råder. ”Vi vet alla att överenskommelsen inte respekteras av landets ledare och vi vill, med våra insatser bidra till att den respekteras och tillämpas”.

Landets president har inför FN:s generalförsamling sagt att FN trupperna inte behövs längre! Hans ministrar anger att valet kommer att ske utan utländsk inblandning. Det behövs inte mycket fantasi, för att förstå hur situationen skulle bli för befolkningen, om detta blev en verklighet! Inga FN soldater, ingen utländsk närvaro! För 20 år sedan sade en militär att han skulle ta sig från östra Kongo till Kinshasa, med sina soldater, för att avsätta Mobutu. Ingen trodde att detta skulle kunna realiseras. Men – det blev så! Man måste fråga sig, vad Yakutumbas utfall kan leda till!

Osäkerheten tycks öka i landet!

Det vi inte trodde, är nu bekräftat !

FN:s kommission för MR frågor sammanträdde i Geneve tisdag 26 september. På dagordningen fanns årsrapporten om MR situationen i Demokratiska Republiken Kongo.

Rapporten var hård i kritiken av landets ledare, som ställdes till ansvar för de vågor av förtyck, med dödlig utgång, som dragit fram över landet. Säkerhetstjänsten och de som gett order om våldet utpekades som ansvariga. ”Mycket lite har gjorts för att genomföra trovärdiga, opartiska och oberoende undersökningar om de grova kränkningar av mänskliga rättigheter som landets försvar och säkerhetstjänst har utövat i Kasaï. Kommissionen beklagar att ledare i landet inte tagit tillvara informationen om de 87 massgravar som hittats i Kasaï och att regeringstrupper använt oproportionerligt våld och därigenom medverkat till en av de värsta humanitära kriserna i världen, med följden 500 döda och 1,6 miljoner interna flyktingar under ett år”. Maman Sidikou, som representerar FN:s generalsekreterare och är chef för FN styrkan i Kongo, uppmanar till att rättsliga åtgärder vidtas, ”den kroniska straffriheten medför att våldet uppmuntras och ökar”. Även våldet i andra delar av landet berörs i rapporten och anges vara resultat av den politiska instabiliteten.
Rapporten berör också den bristande politiska viljan att följa Sylvesteröverenskommelsen. ”datum för val förflyttas ständigt framåt, antalet politiska fångar har trefaldigt ökat, systematiskt förtryck av oppositionspolitiker, journalister och MR företrädare – allt detta visar att ledarna i Kinshasa inte har för avsikt att föra en demokratisk och fredlig process”.

Kongos MR minister, Marie-Ange Mushobekwa, var närvarande och svarade; ”Den bild som här målats av landet är så mörk, att man kan tro att det inte längre finns möjlighet att leva där! Men ändå andas vi, barnen går till skolan, NGOs arbetar, ekonomiska transaktioner görs och nästan 600 politiska partier och ett 60-tal TV kanaler fungerar i frihet! Sylvesteröverenskommelsen håller på att realiseras, val kommer att hållas, men utan utländsk inblandning”!

Ledamöterna i Europaparlamentet beslutade igår att sponsra civila samhällets aktivister i Kongo. Syftet är att minska förtrycket av MR företrädare. Tjugo ledamöter i Europa av varierande politisk färg, har anslutit sig till detta projekt. Metoden består i att aktivisterna i Kongo får tillgång till en mobil som har direkt förbindelse med ledamoten i Europa. Vid någon form av fara kan ett meddelande skickas, ”Jag är i fara”. Förhoppningen är att dessa mobilkontakter skall vara avskräckande för den som utövar förtrycket! Om denna metod visar sig fungera, kan den användas även i andra länder med liknande problem.

Rapporten är hård och sannolikt inte överdriven på något sätt!

En vän i Kongo ger denna hälsning: ”Det vi hört ryktesvägen och haft svårt att tro på, har nu bekräftats genom denna rapport! Istället för att försvara befolkningen, bidrar landets ledare till folkets död. Vi förstår att vanliga svenskar inte kan förstå vilket lidande det kongolesiska folket får utstå. Ni kan hjälpa oss genom att informera svenska folket om vår situation”!

Kongo är fortfarande ett sjukt land!

Så uttrycker sig en vän i ett mail idag. ”Många strejkar och det är komplicerat då regeringen inte är kapabel att lösa frågorna. Exempelvis strejkar lärarna vid de officiella universiteten sedan tre månader tillbaka. Vi närmar oss nu den kritiska punkten, vad gäller den sociala krisen, och allt kan hända”.

Nyhetssidorna förmedlar information om presidentens framträdanden, både under en fredskonferens i Kasaï och i FN:s generalförsamling. Han lovar att val skall ordnas, han anger att han är den enda som kan garantera fred och stabilitet i landet, han bedyrar att de skyldiga till mordet på de två FN tjänstemännen i mars månad, skall bestraffas och han har, enligt journalisterna, anlagt en ”image” av en klok man! Representanter för oppositionen fanns också på plats i New York för att lyfta presidentens agerande i hemlandet.

Oppositionen har höjt rösten och anger att det inte kan bli tal om att presidenten skall sitta kvar efter 2017. Något sådant kommer inte att accepteras, även om val inte äger rum innan 31 december 2017. Men, informerar andra, överallt i Kongo finns Kabila trogna soldater, som utan tvivel kommer att strida för hans sak vid behov.

När senatens arbetsperiod startade den 15 september, ansåg ordförande, Léon Kengo wa Dondo, att en valkalender, som accepteras av alla, inom kort måste presenteras. Han uppmanade också regeringen att ställa alla medel till förfogande, för att val skall kunna genomföras.

Så protesterar man i Kinshasa mot införandet av nya pass. De gamla passen, utan chips, blir ogiltiga den 16 oktober. För att få ett nytt pass, med chips, är det lång väntetid och de kostar ca 200 USD. Kongoleser bosatta utanför Kongo, kommer sannolikt inte att hinna skaffa de nya, innan ett val ordnas. Och för att rösta skall man visa sin identitet, detta sker med pass för utlands boenden. Protester både i och utanför Kongo!

Vilken behandling krävs för att detta stora land skall tillfriskna??

Förebyggande insatser – ger stor utdelning

Kolera är idag ett akut hälsoproblem i Kongo; 19 av landets 26 provinser är drabbade och antal fall registrerade hittills i år, överstiger markant antalet fall samma period för ett år sedan. Nu har landets hälsovårdsmyndighet tillsammans med WHO och andra organisationer beslutat att göra en specialinsats för att förhindra ytterligare spridning av sjukdomen. Under de senaste 20 åren, med krig och oroligheter, har kolera varit ständigt närvarande. Befolkningens försämrade sociala situation, gör människorna ytterligt känsliga för infektionen. Nu befinner man sig i slutet av torrtiden och experterna anger att de befarar att smittan kommer att spridas snabbt då regnen börjar. Sjukdomen finns i många stora städer utöver hela landet. Nu är ansvariga angelägna om att förhindra att smittan når Kasaï, där folket befinner sig i kris av olika slag, Kolera skulle göra deras liv outhärdligt. WHO hat beslutat bidra med medel för att förhindra smittan att nå känsliga områden.

Om människorna fått undervisning om betydelsen av rent dricksvatten, om värdet av god hygien och andra grundläggande hälsoparametrar, hade koleran inte fått denna utbredning. Naturligtvis är krig en faktor som kraftigt påverkar folkets hälsa.

Det är märkligt detta fenomen – att det är så svårt att få medel till preventiva åtgärder, men att det blir så lätt att få fram medel till kurativa åtgärder! Det tycks, för givarländerna, vara mera glamour knuten till insatser då sjukdomar är akuta och det är näst intill omöjligt att rädda liv på patienterna, än att ge medel till förebyggande insatser, som på sikt förbättrar ett folks hälsonivå! Under mina år i Kongo ägnade jag mest tid åt förebyggande insatser; undervisning av kollegor, sjukvårdare och befolkningen. Vi besökte byar, skolor och sjukhus för att bidra till en ökad förståelse för hur man kan skydda sig mot sjukdomar av olika slag. Jag kan inte säga att jag ”räddade livet” på specifika personer, men jag är övertygad om att jag bidrog till att befolkningsgrupper i byar fick större kunskap. Annat var det med kirurgerna, som kunde stå vid operationsborden hela dagar och ange hur många de räddat livet på! Men de kunde inte påverka hela befolkningsgrupper.

Min önskan är att givarorganisationer av olika slag kunde se vilka åtgärder som gav mest utdelning för ett folks hälsa och inte bara se de som lider, p.g.a. bristande insikt och kunskap! Och att dessa organisationer hade modet att ge mera stöd till de förebyggande insatserna!

Maktbegär, våld och barns situation

Befolkningen i Kasaï lever i en mycket svår situation. Omkring 3000 döda och ca 1,4 miljoner interna flyktingar är de krassa siffrorna efter milisgruppen Kamuina Nsapus framfart som startade september 2016. Den orsakades av att en traditionell chef dödades av militär, p.g.a. att han protesterade mot landets ledning. Till siffrorna hör också att milisgrupper i området består till 40 – 60 % av barn!

Vi nås av information om utredningen av mordet på de två FN tjänstemännen, men lite sägs om folkets situation. Staden Kananga har de senaste dagarna besökts av katolska kyrkans överhuvud i landet, som tillsammans med andra hjälparbetare besökte staden och hälsade på de drabbade. Katolska nunnor driver idag sex centra i Kananga. De erbjuder vård och omsorg till upp emot 200 personer per dag. De berättade att både barn och gamla söker hjälp hos dem, undernäring är ett vanligt förekommande problem för befolkningen idag och många har lämnat sina hembyar av rädsla för ytterligare våld. Katolska kyrkans ledare uppmanar till stöd åt folket.

FN organet UNICEF rapporterade den 14 september, att ca 7 miljoner barn berörs av krisen i Kasaï. Barnen har inte tillgång till skolgång, hälsovård, rent vatten eller sanitet. UNICEF har med sina samarbetspartners påbörjat insatser för att ge stöd till befolkningen. De har reparerat skolor, gett hälsovård till befolkningen, delat ut mat till undernärda, de har erbjudit familjer skydd och möjlighet att göra en nystart i livet, genom olika bidrag.

Då det gäller utredningen av mordet på de två FN tjänstemännen, finns en officiell version efter en undersökning gjord av landets militär. FN:s utsända som också undersökt situationen, har presenterat en liknande version som den officiella. Nu har franska radion, RFI, rapporterat om att de två versionerna troligen inte visar vad som hände. RFI nämner att deras undersökning visar att det kan ha funnits en fälla, som de två tjänstemännen gick i och som resulterade i mordet. RFI har fått tillgång till en bandupptagning av ett samtal mellan de två FN tjänstemännen och en representant för Kamuina Nsapu, kvällen innan mordet. Samtalet skall ha störts av kongolesiska säkerhetstjänstemän och det ledde till att FN tjänstemännen gick i fällan. De två berättade att de ville besöka byn Bukombe, men avråddes flera gånger av Kamuina Nsapu mannen, som ville att de skulle besöka en annan by, där han kunde garantera deras säkerhet. Den informationen översattes inte till franska och FN tjänstemännen förstod inte de lokala språk som användes. De säkerhetstjänstemän som deltog i samtalet är namngivna av RFI, men har inte figurerat i den officiella utredningen. FN:s generalsekreterare har reagerat på RFI rapporten och anger att man undersöker möjligheten att genomföra en ny undersökning för att få fram det faktiska händelseförloppet.

Efter att ha bott i landet många år är jag inte förvånad över det som rapporteras från Kasaï! Barns utsatta situation, med brist på hälsovård, skolgång, rent vatten och sanitet är inte unikt för Kasaï, den situationen är den samma i hela landet! Där det finns en kyrka eller en organisation som på något sätt ger stöd till folket, har barnen en bättre situation. Men det allvarliga är, att den hjälpen är beroende av utländska givares goda vilja! Den dag någon i givarlandet tröttnar på oredan, på bristande rapportering eller något annat som irriterar, kan stödet dras tillbaka med kort varsel och situationen för barnen försämras igen.

Krig och våld av olika slag, mord, våldtäkter och annat, gör situationen för folket i det berörda området ännu svårare. Det allvarliga är, att folket inte kan lita på sitt egets land säkerhetssystem. Det gör att ingen vet vad som kan hända, ingen vet vem som är ansvarig för händelser, ingen vet vem som gett order om våldshandling eller mord. Ingen vet. Men många anar! Då jag besökte landet detta år, kort efter att de två FN tjänstemännen försvann och senare hittades döda, fick jag några gånger höra denna kommentar: ”Det är landets högste ledare som ligger bakom detta försvinnande. Om de hittas döda, blir det ytterst svårt för vår ledare”.