Konstitution och kandidatur

I lördagens Dialog, som skulle ha sänts direkt i Radio/TV men hölls bakom stängda dörrar, diskuterades livligt, enligt källor som läckt information till journalister.

Representanten för katolska kyrkan, beskylldes för att representera oppositionen och då han lämnade salen, hördes missnöjesyttringar!

Valkommissionens ordförande gav inga tydliga datum för val, men den tidsplan han presenterade tolkades av de närvarande, som att presidentvalet inte kan hållas förrän i december 2018. Den närvarande oppositionen ifrågasatte skarpt den föreslagna tidsplaneringen. Förslag gavs på tidigare valdatum. En deltagare gav uttryck för det som alla tänker; så länge som president Kabila inte sagt hur han tänker göra, kandidera eller inte kandidera till presidentposten, kvarstår grundproblemet!

En arbetsgrupp skall ta fram förslag för valdatum och för den gemensamma politiska överenskommelsen, som i sin tur skall leda till en ny, gemensam regering. Den majoritetsgrupp som representerar presidenten, ansåg att man inte får politisera en fråga som i grunden är av teknisk art och att man måste lite på valkommissionen, som enligt konstitutionen är den enda grupp, som har kompetens att döma i denna fråga!

Diskussioner är att vänta i denna fråga. Det alla väntar på är att få höra presidenten ge sin syn på kandidatur i nästa presidentval!

Att följa konstitutionen blev plötsligt viktigt! Finns någon som tror att det blir viktigt i alla frågor som regleras i konstitutionen? Knappast. En regering bestående av representanter för alla partier i landet? Skulle det lösa det spända läget? Knappast. 2003 fick Joseph Kabila behålla presidentskapet till valet 2005 och fick vid sin sida fyra vice presidenter från opposition och rebellgrupper. Dagens lösning med en gemensam regering tycks vara av samma slag som den för 13 år sen, ett försök att tysta opposition och missnöje. Presidentens ställningstagande, kandidera eller inte, är avgörande för framtidens utveckling. Att inget avslöja är lika illavarslande som att säga ”jag kandiderar”. Osäkerheten håller oro och ett spänt läge vid liv. Ytterst lite behövs för en explosion.