Det sköra fredsdokumentet, med gula kanter

Tisdag kväll hölls en högtidlig avslutning av Dialogen och den överenskommelse som presenterats signerades av de ca 300 deltagarna. Först att signera var vice-ordförande, som själv tänker sig i rollen som premiärminister i den regering som skall utses inom 21 dagar. Edem Kodjo sa i sitt tal att Kongo har skrivit historia, genom att signera ett dokument, som inte är perfekt men som skall vara grunden till landets fred.

Som tidigare rapporterats, deltog inte en stor del av oppositionen i Dialogen och hade också utlyst ”Ville morte”, all verksamhet avstannad med stängda skolor, affärer och kontor idag i hela landet. I Kinshasa sågs personer med gula byxor eller gula skor och sa att det var deras gula kort till presidenten. Polis var utplacerad på nyckelplatser, enstaka fall av stenkastning, brända däck och barrikader har rapporterats. I Goma genomfördes en fredlig protestmarsch och ett antal gula kartonger överlämnades till guvernören, f.v.b. till president Kabila, marschens deltagare skanderade slogans i protest mot regeringen. Polisen använde tårgas för att skingra demonstranterna, som även hade kastat sten på bilar, bränt bildäck och stängt av vägar. På eftermiddagen hade lugnet återvänt till Goma. I en annan stad hade en gul kista tillverkats, som en symbol för kravet att president Kabila måste avgå.

Oppositionen sammanfattar dagens strejk med att den innehöll två delar; ett budskap till presidenten att hans tid är slut den 19 december och då bör avgå och den andra delen är att strejken visar på ett totalt avståndstagande till den överenskommelse som nu signerats.

Frankrikes utrikesminister beskriver mångas tankar; ”att flytta fram valet till 2018 är alltför riskabelt, det bör hållas senast 2017, den grupp som signerat överenskommelsen representerar inte hela befolkningen”.

En näst intill omöjlig uppgift väntar en premiärminister från oppositionen. En stor del av befolkningen är missnöjda. En president som sitter längre tid än konstitutionen säger. Internationella samarbetspartners är också missnöjda. Hur skall alla delar hållas ihop och fred garanteras? Hur skall befolkningen få vad som är nödvändigt för att leva? Riskerna är enorma, att detta inte håller, att allt faller samman – ännu en gång.