Vem bryr sig om Kongos folk ?

I tisdags, 9 januari, gjorde USA:s FN ambassadör, Nikki Haley, följande uttalande om sina intryck efter händelserna den 31 december 2017: ”Det är fruktansvärt att höra rapporterna om våld och brutalitet mot civilbefolkningen, inklusive barn, och till och med då de befann sig på heliga platser. President Kabila bör ställa sina säkerhetsstyrkor till ansvar för dessa händelser, respektera medborgarnas Mänskliga rättigheter och respektera sitt åtagande och löfte att lämna över makten till någon annan, i enlighet med landets konstitution och därmed se till att det arrangeras trovärdiga val i december 2018. USA och det internationella samfundet fortsätter att följa Kongos situation och kämpar till förmån för folket och landets demokrati”.

Det rapporteras att Belgien har beslutat att tillfälligt upphöra med utbetalningar av bilaterala projekt, alltså sådana som skulle förvaltas av Kongos regering. Nya avtal kommer inte att signeras förrän efter valet och efter att en ny regering är tillsatt. Regeringens talesman, i Kongo, anger att han vet vilka som skulle få del av det belgiska stödet, och att han beklagar att Belgien valt att ge stöd till individer som vill destabilisera landet istället för att ge stöd till valen, som kostar stora summor pengar!

Oppositionen i Kongo är inte helt överens om hur de tillsammans skall kunna skapa en övergångsperiod, utan Kabilas närvaro! På fredag, 12 januari, skall alla oppositionspartier sammanträda och diskutera strategiska frågor. Gruppen G7, som består av 7 oppositionspartier, ger sitt stöd till att Moïse Katumbi blir presidentkandidat och väljs till ny president! Oppositionspartiernas samlade grupp leds av Felix Tshisekedi och han har fått ta emot många synpunkter från G7.

Frågan inställer sig om det är en dialog som pågår, eller om parterna pratar förbi varandra! Risken är stor att sittande regering inte bryr sig så mycket om fördömande, och upphört stöd till landet – det viktigaste tycks vara att så länge som möjligheten finns, utöva makt och öka privata tillgångar! Vem bryr sig om detta folk?? Vem bryr sig om att MR frågor inte respekteras, att skolutbildning inte fungerar, att hälso- och sjukvård inte fungerar, att folkets levnadsvillkor ständigt försämras? I alla händelser tycks det inte bekomma landets ledare!