Det politiska spelet

Det politiska livet och spelet i Kongo är komplicerat! Just nu går alla och väntar på att presidenten skall utse en premiärminister, som skall få uppdraget att bilda en ny regering. Presidenten har nyss besökt både Egypten och Etiopien. Han är nu ordförande för den Afrikanska Unionen. En ordförandepost som ingen kongoles haft sedan Mobutu! Belgien har lovat ge stöd till Kongo under förutsättning att mänskliga rättigheter respekteras och att landets styrning blir lagenlig! Egypten har också utlovat bidrag.

Alla tycks glädjas åt att den förre presidenten har försvagats och inte har något att säga till om längre. Det anges ju att de två, den förre och den nuvarande presidenten, inte längre står i en samarbetsrelation med varandra, utan att deras kontakt är bruten.

Men så kommer en politiker, en oppositionspolitiker, den som anser sig vara den som vann valet i december 2018. Han informerar nu alla om att den brutna kontakten är ren lögn, den är inte alls bruten, de samarbetar bakom kulisserna! Den förre presidenten behöver allt stöd han kan få, för att leva ett gott liv, tillsammans med sin familj på sin privata egendom i södra delen av landet! Och det får han genom detta hemliga samarbete, dolt för offentligheten! Oppositionspolitikern är också kritisk till den nybildade politiska sammanslagningen, Union sacrée, och menar att den består av ”samma folk” som ingick i tidigare konstellationer. Där finns även anhängare till den förre presidenten. Det innebär endast att man börjar om från början och följer samma spår som tidigare. Den nya gruppen är alltså inte att lita på, enligt denne oppositionspolitiker!

I detta lever vanliga människor. Människor som kämpar för sin överlevnad. Människor som smittats av olika virus. Människor vars barn går i skola, på universitet, för att få en utbildning. Och så de som önskar en plats i en ny regering! De som tänker skicka sin CV till någon form av uttagningsansvarig, för att få en åtråvärd post! Och alla lärare, läkare och sjukvårdare, som undrar hur deras arbete skall gå att bedriva under de villkor som är idag!

Vad kan få alla dessa att inte följa de dåliga exempel, som är så uppenbara? Kanske närvaron av någon individ från en annan kultur? Någon som är angelägen om att bedriva god undervisning, god sjukvård, god hälsovård och inte vill utnyttja situationer för att få egna fördelar! Denna närvaro behöver inte vara en fysisk närvaro! En närvaro som innebär kontakt dagligen, intresse för arbetet och information om hur ett projekt avancerar, kan innebära samma goda närvaro!

Men det är en utmaning! En utmaning som är i det närmaste omöjlig att anta och hantera!