Framsteg – ur olika perspektiv

Häromdagen hittade jag ett foto från tiden januari - mars 1975! I färg, lite suddigt, men helt möjligt att se vilka som är med i bild. Jag hade då varit ett halvår i Zaïre, som landet då hette, och fått introduktion i arbetet av olika slag. Men fotot visar en annan, mera handfast och konkret introduktion. Jag fick delta i en hälsovårdsresa i regnskogen, söder om ekvatorn, i sällskap med Anna-Britta och hennes man Tore. En del av er som läser detta, kände förmodligen de två. Fotot visar Anna-Britta vid ett bord, ute under ett tak av palmblad, jag står snett bakom henne, framåtböjd för att se vad hon gör. Framför bordet finns flera kvinnor med barn i armarna. De deltog i det som kallades ”kilo”, alltså en sorts barnavårdscentral, då barnen vägdes, vaccinerades och mammorna fick nutritionsråd.

Idag finns fyra unga svenska tjejer – kvinnor – damer i åldrarna från 23 till 35 år, alla med utbildning inom svensk sjukvård, på plats i Mai Ndombe och närmare bestämt i Bendela och Semendua. De har själva planerat denna resa för att lära sig hur hälso- och sjukvård fungerar i DRK, de betalar det mesta själva, med stöd av stipendier. Så har de fått hjälp via Equmeniakyrkan för inbjudan och de praktiska arrangemangen. De kallas hälsovårdsvolontärer. Efter veckorna i Mai Ndombe och hos CEBU kyrkan, reser de till Kongo Central och CEC kyrkan. Det är intressant att få del av det program som de två i Bendela har. De introduceras i landets hälsovårdsarbete av Myriam, ansvarig läkare i Bendela.

Detta är framsteget i jämförelse med tiden då jag kom ny till landet: de introduceras av en kongolesisk läkare, kvinna! Det har hänt en del sedan 70 talet! Inte bara negativa händelser, men även positiva!

Så det andra framsteget jag tänker på idag: det berör landet som sådant: En tidning i USA skrev denna vecka om en domstol i Lubumbashi, som dömt i en fråga rörande gruvbrytning i landet. 15 av landets 19 koboltproducerande gruvor ägs helt eller delvis av kinesiska företag. För något år sen skrevs ett dokument, som skulle reglera hantering av mineraler som utvinns och även inkomsterna från dessa mineraler. Alla utländska företag som vill delta i brytning av mineraler, tvingades skriva under dokumentet och acceptera regelverket. Den specifika gruva det nu gäller, köptes av ett kinesiskt företag för sex år sen. Därefter har gruvarbetarna klagat över försämrad arbetsmiljö och säkerhet, något som den kinesiska ägaren förnekat. En tvist gällande flera miljarder USD ligger till grund för den aktuella dispyten. Det statliga gruvbolaget hävdar att det kinesiska företaget inte rapporterat brytning av flera hundra tusen ton och därmed har den kongolesiska staten inte fått den ersättning den skulle ha. Domen fråntar det kinesiska ledarskapet ledningsrollen för en period på minst sex månader. En oberoende kongolesisk ingenjör sätts in som ledningsansvarig, under tiden som revisorer skall bedöma om det finns skäl för anklagelserna.

Vad detta än kommer att leda till, oberoende av vem som kommer att dömas skyldig, är det bra att en revision görs och att en oberoende utredning görs! Fast vad är oberoende i det landet? Vem gör revisionen? Frågorna är många! Men det är av värde att denna dispyt kommit i dagen och skall utredas av en instans som inte finns med i det statliga gruvbolaget. Så, trots alla frågor vi ser framför oss, finns det ett litet framsteg även i detta!

De små eller stora framstegen finns, även i Kongo! Det är upp till oss att se dem, värdera dem och glädjas över dem!