måndag 28 juni 2010

Självständighet

Den 30 juni skall Kongo fira sin 50 åriga självständighet!

Idag anländer den belgiske kungen till Kinshasa och festligheter planeras. Imorgon, tisdag, är det halv arbetsdag, onsdag och torsdag är båda lediga dagar.

Oppositionen har meddelat att de inte deltar i festligheterna och anger som skäl oklarheter gällande MR kämpen, Floribert Chebeyas död. Han hittades bakbunden och död i sin bil, i Kinshasa den 2 juni. Enligt uppgifter hade han upplevt hot från polisen den senaste tiden. Det sista bud hans hustru fick var att han hade ett möte med en uppsatt polischef, mötet ägde aldrig rum. I lördags, 26 juni, ägde begravningen rum i Kinshasa med många deltagare förutom släkt och vänner. Demonstrationer ägde rum, mot den sittande regeringen, och folket krävde rättvisa.

Samtidigt som detta pågår, har FN påbörjat ”uttåget” ur Kongo. Den första gruppen FN soldater lämnade Kisangani den 16 juni i närvaro av MONUC chefen Alan Doss. Även han lämnar Kongo och ansvaret läggs nu på en annan person. I onsdags, den 23 juni, mötte Alan Doss press och media i Kongo för sista gången. Han höll ett tal och tackade för samarbete med regering och det kongolesiska folket. ”Vi har kommit en god bit på väg, lycka till med resterande avsnitt”.

Hur lång väg man kommit är svårt att bedöma. Vi kan vara överens om att det är en lång sträcka kvar. Det är en förmån att kunna delta i den vandringen och inte bara säga ”Lycka till”. Gemenskap och utbyte av tankar kan ge spår i framtiden.

fredag 4 juni 2010

Konditionsträning - här och där

”Är det här potatisodling?” – Frågan ställdes av en våra besökare från Kongo, då hon stod och tittade på våra blomrabatter, där bl.a. pion och stjärnflocka börjat växa igen efter den kalla vintern.

Innan jag svarade, hann jag tänka att vi kvinnor lever under mycket olika villkor! Med vår gästs referensram borde vi sätta potatis på den mark som omger vårt hus, d.v.s. vår trädgård och gräsmatta! Skulle vi bli lyckligare om vi gjorde så? Kanske, lyckan att äta självproducerat är inte att förakta. Men vi skulle också få problem; var skulle vi förvara all den potatisen under den kommande vintern? Potatisodlarna i trakten skulle inte bli glada om vi alla börjat idka potatisodling i stor skala.

Vår gäst berättade om sin vardag i Kongos inland. Hon hämtar vatten 2 gånger om dagen, en promenad som tar ca 1 timme, alltså två timmars promenad, för att komma hem också. Efter att ha hämtat vatten tidigt på morgonen, ger hon sig iväg till sitt fält, som ligger ca 20 km hemifrån. Till fots går hon dit och hem. Efter några timmars arbete vänder hon hemåt. Hemvägen är tröttsam eftersom hon då bär ved och matvaror i sin ”kitunga”, en korg som bärs på ryggen. De flesta gånger har hon också en börda som bärs på huvudet. När hon kommit hem med sin börda, får hon gå ännu en gång och hämta vatten.

När jag lyssnade på henne, tänkte jag på kvinnor i Sverige som tränar på Gym, joggar eller motionerar på annat sätt. I Sverige tänker vi på vår kondition, vår hälsa och kanske vår figur och det får oss att träna och svettas.

Träningspassen blir i jämförelse med kongolesiska kvinnors dagliga arbete, improduktiva. I Kongo tränar kvinnorna sin kondition samtidigt som de arbetar för att ge familjen mat, odla och hämta vatten. I Sverige tränar vi vår kondition utan annat resultat än just detta, god kondition!

Med dessa tankar vill jag inte påstå att kvinnor i Kongo har bättre kondition än kvinnor i Sverige! Det är många faktorer som påverkar konditionsnivån. Möjlighet till återhämtning, vila, infektioner som påverkar kroppen och den mat vi äter. Men visst är det intressant att jämföra våra olika levnadsvillkor?

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.