Fredsplanen i Kongo – regeringens och M23:s relation

Den 12 december signerade regeringen, M23 och Ugandas och Malawis statschefer varsitt dokument i Nairobi. De tre dokumenten bedöms olika av omvärlden. Förhoppningen från samarbetspartners, liksom trycket på Kongos regering, har varit stort och den gemensamma bedömningen är till stora delar positiv. Kongos befolkning är däremot inte så positiv till dessa dokument och frågar sig vad de kommer att medföra. De tre dokumenten avslutar samtalen i Kampala, som påbörjades i december 2012, mellan regering och M23.

Det dokument som Kongos regering signerade innehåller löften om att planera program för demobilisering och avväpning av rebellerna, hjälp för deras återinträde i samhället och att en plan skall inom kort presenteras för parlamentet angående amnesti för fångar.

Dokumentet som M23 signerade anger att de skall avstå från beväpnad rebellaktivitet i framtiden och att deras löfte om att M23 som organisation har upphört, skall gälla.

Det tredje dokumentet signerades av Ugandas statschef, som representant för CIRGL (Conférence Internationale pour la région des Grands Lacs) och av Malawis statschef som representant för SADC (Communauté de développement des Etats de l´Afrique Australe). Detta dokument förbinder de två organisationerna att « se till » att de två andra följer vad de lovat!

Kongos folk är alltså inte så positiva till dessa dokument och regeringen har kritiserats för att samtala och planera något tillsammans med M23. Regeringens talesman har bemött kritiken och försvarat handlingen. Han förklarar att regeringen valde att signera ett eget dokument, av den orsaken att det vore otänkbart att sitta vid samma bord, att signera samma dokument som M23. Han beskriver M23 som en grupp terrorister och en kriminell grupp, som det inte går att samarbeta med!

Olika forskare och kännare av Afrika och av situationen i stora Sjö området, har analyserat och bedömt dessa tre dokument, tillsammans med FN tjänstemän och andra regeringars företrädare. Deras bedömning är att dessa dokument ändå är ett litet steg framåt mot fred, men att endast militära lösningar inte är svaret på instabiliteten i området. Det krävs också politisk vilja att bevara fred och förbättra levnadsvillkoren för alla i området. Det ger dock en möjlighet för Kongo, Uganda och Rwanda att under ICGLR fokusera på denna instabilitet och arbeta för bestående fred och stabilitet.

Det rapporteras fortsatt om oroligheter i området, speciellt i Nord Kivu. Plundrade hus, beväpnade grupper som på olika sätt stör befolkningen, fyndet av nyss dödade kroppar och annan våldsamhet rapporteras från området. Befolkningen tror att det rör sig om rebeller från Uganda, från Rwanda eller maï-maï milis. Civilbefolkningen är oroliga och känner sig inte säkra.

I ett annat område i Kongo, Province Orientale, störs befolkningen av militären Seleka från RCA. I området Bondo, ca 500 km norr om Kisangani, har flera byar tömts de senaste dygnen. Civilbefolkningen flyr av rädsla för vad dessa militärer skall göra. Oron finns också hos områdets ledare, eftersom det officiellt heter att gränsen mellan Kongo och RCA är stängd. Regeringens talesman bekräftar att Kongo tar emot flyktingar från RCA trots de stängda gränserna. (Seleka är en grupp bestående av rebeller och politiker, alla missnöjda med den tidigare presidenten Bozizé i RCA. Bozizé flydde i mars 2013, efter att Selekas ledare utropat sig själv till landets president. Situationen i RCA är fortsatt spänd).

Hur skall fred skapas i detta område där rebeller vandrar över gränser allt eftersom de behagar?

Vad händer i Kongo? Kuppförsök??

Måndag den 30 december 2013 angreps 3 platser i Kinshasa; radiohuset, Camp Tshatshi (en militär bas) och Ndjili (den internationella flygplatsen) av en grupp som beskrivs som rebeller. Ungefär samtidigt angrep medlemmar av samma grupp platser i Lubumbashi och Kolwezi i Katanga provinsen och Kindu i Maniema provinsen. Ndjili avstängdes för flygtrafik och Brussels Airlines ställde in sina flygningar i går till Kinshasa. Även flygplatsen i Kindu intogs av gruppen.

Gruppen intog radiohuset och fick sitt budskap framfört i etern, innan sändningen stoppades. ”Mukungubila är landets kung, Géo Mukungubila är vår befriare”, var det budskap som gavs.

Det rapporteras att ett antal människor dödats, tagits tillfånga och skadats. Siffrorna varierar, det anges upp till drygt 50 förövare dödade i Kinshasa, 3 säkerhetstjänstemän dödade, ett 40 tal tillfångatagna och ett 10 tal civila skadade. Antalet skadade och döda i de andra provinserna är inte rapporterat.

Efter några timmar rapporterade regeringens talesman att militär avväpnat ”rebellerna” och att lugnet inställt sig, att läget är under kontroll.

Oron var och är stor i Kinshasa, panik utbröt under måndagen. Affärer och kontor stängdes i går, civila försökte lämna centrala delar av Kinshasa så snabbt som möjligt. Nu på morgonen är det lugnt och människor rör sig i centrala delar av stan.

Gruppen beskrivs som unga, i civila kläder och beväpnade med enkla vapen. De sägs företräda Paul Joseph Mukungubila, ledare för ”Eglise du Seigneur Jésus Christ”, som finns främst i Kinshasa, Lubumbashi, Kolwezi och Kalemi. Mukungubila var en av kandidaterna i 2006 års presidentval. I ett ”Öppet brev” skrivet den 5 december i år skriver han om utländskt ledarskap i Kongo. Det har tolkats att han protesterade mot utnämningen av Charles Bisengimana till chef över landets polisstyrka, men han har själv protesterat mot denna tolkning och förklarat sitt budskap med orden: ”Man kan inte ha en utlänning som statschef”.

Det finns en bedömning, som anger att detta var en protest mot den planerade delningen av Kongo, som misstänks ske av presidenterna för Kongo, Uganda och Rwanda. I folkets tolkning har Kabila sitt ursprung i Rwanda, liksom den nye polischefen, Bisengimana.

Regeringens talesman informerar media om att en grupp rebeller, terrorister, försökt göra ett kuppförsök i Kongo. Oppositionen kräver nu en seriös undersökning av det inträffade och frågar sig vem som är terrorist? Kongos ledare eller förövarna? Oppositionen efterlyser bevis för förövarnas handlingar. Vidare säger han att ”man kan inte leka med ord, för att informera Kongos befolkning”.

Under gårdagen befann sig landets president i Katanga, liksom Mukungubila, som har sitt ursprung i den provinsen.

FN styrkorna i Kongo har intagit högsta beredskap, enligt en FN tjänsteman, Martin Liersky, i New York.

Förvirringen är stor och det är mycket osäkra uppgifter som nu delas med omvärlden. Naturligtvis var det ett plus för landets militär att kunna rapportera att de kunnat återta ledningen över de platser som angreps och att de kunnat tillfångata ”rebellerna”.

Vi får med intresse följa rapporterna från Kongo de närmaste dagarna. Förhoppningsvis skall de ge oss en tydlig bild av denna händelse.

Fortsatta ansträngningar att skapa bestående fred

President Kabila fortsätter sin resa i östra Kongo och besöker nu de platser han inte kunnat besöka under lång tid. I måndags mötte han Ugandas president, Museveni, i Entebbe, för ett samtal bakom lyckta dörrar. Det som rapporterats är att de båda nu är överens om att samtalen mellan Kongos regeringsrepresentanter och M23 skall återupptas. Kabila har utlovat en möjlighet att ett dokument, en deklaration, skall kunna signeras innan den 15 december, men inte en överenskommelse.

FN använder sig nu av två drönare för att övervaka gränsområdet Kongo – Rwanda – Uganda. Den första flygturen gjordes idag, från basen i Goma. Enligt en talesman för FN, ger drönare möjlighet att få en bättre bild av vad som sker i gränsområdet, än vad som hittills varit möjligt. Ytterligare tre drönare skall användas i området, de kommer att levereras i december och mars 2014. Den stora frågan är vilken roll Uganda och Rwanda har då det gäller M23. De anklagas båda för att ge stöd, men båda förnekar detta.

Vi får hoppas att den verklighet som är kvar efter de första veckornas glädjeyra, ger fortsatt hopp om fred!

”Kriget som nu avslutats skall vara det sista i det här området”.

Kongos president, Joseph Kabila, besökte under den gångna veckan östra Kongo och de städer, som till för bara en månad sen var helt i M23 gruppens händer, Rutshuru och Kiwanja, och besökte även Goma. Han var efterlängtad, av en del, för att de skulle få fira segern! Andra tyckte att han inte hållit vad han tidigare lovat, så varför skulle han nu komma? Han togs emot av folkmassorna, talade till dem och uttryckte sin glädje över att kriget är avslutat, lovade folket att detta var det sista! Han uttryckte sin glädje över att han som landets ledare nu kunde besöka området.

Ja, kriget mellan M23 och landets armé är avslutat. M23 har delvis överlämnat sig till Uganda, en del av rebellerna har försökt integrera sig i den kongolesiska armén och organisationen som sådan har upplöst sig själv.

Det är orsaken till att Kongos representanter inte vill signera det dokument, som medlaren Uganda tagit fram. ”Inget land i historien har signerat en överenskommelse med en organisation som har förklarat sig själv vara upplöst”! Alltså, omöjligt att signera en överenskommelse, men möjligt att signera ett dokument som säger att kriget är avslutat!

FN:s specialstyrka i området fortsätter att verka enligt sitt mandat och skall nu förmå övriga beväpnade grupper i området, ett 40-tal, att lämna ifrån sig sina vapen och upphöra med striderna.

Kabila samtalade med Martin Kobler, chef för Monusco, (FN i Kongo), och Mary Robinson, FN:s speciella sändebud till Stora Sjöområdet, som båda besökte Kinshasa och östra Kongo samtidigt som president Kabila var där.

Mary Robinson underströk behovet av satsning på utveckling i området, när kriget nu är avslutat och betonade även vikten av att Kongo och FN tillsammans tar fram en modell för hur beväpnade grupper i området skall oskadliggöras.

Kobler betonade i samtalen värdet av att det finns en politisk vilja till fred, en militär seger är inte tillräcklig.

Det internationella samfundet uppmanar både Kongo och M 23 att återvända till samtalen i Uganda och signera dokumentet. Rwanda och Uganda fortsätter att hävda att de inte har gett stöd till M23. Mary Robinson underströk vikten av ett dokument, som signeras av de två parterna, Kongo och M23, och som konsoliderar freden i området.

Kriget är slut. En 20 åring i Kiwanja har redan upplevt tre krig sedan han föddes! Vågar han tro på presidentens löfte? Hur kommer soldater och rebeller att hantera denna nya situation? Vilken hjälp får de för att återgå till en fredlig tillvaro, om de nu någonsin levt i en sådan?

De psykologiska faktorerna går inte att se bort ifrån. För mig är det en gåta, hur man kan förvänta sig att Kongo skulle kunna signera en överenskommelse med ”fienden”, som själv upplöst sin egen organisation!

Frågorna är många! Osäkerheten stor! Förhoppningarna stora hos en del och nästan icke-existerande hos andra! Det enda vi med säkerhet kan säga att det är av stort värde att kriget upphört och att allt nu måste göras, alla borde nu samarbeta, för att skapa bestående fred i området.

Historiens gång! En vecka efter att "fredsdokumentet" skulle signeras, är det ännu inte signerat! Regeringens representanter anger att ordvalen i dokumentet inte kan accepteras. Vidare anklagas medlaren i samtalen, Ugandas representanter, för att inte förstå M23:s agerande i konflikten. Historien upprepar sig ännu en gång!

For more info: www.vodafone.com.au

Multimedia message

Idag meddelas att Uganda inte kommer att utlämna de M23 soldater som överlämnat sig till Uganda. "De är inte fångar men soldater som flyr från kriget", enligt en överste i armén. Att vara flykting är uppenbarligen ett mångfacetterat tillstånd!

Fredsarbetet fortsätter

Måndag den 11 november, skall ett fredsdokument signeras i Kampala, Ugandas huvudstad.
Det rapporteras från USA:s nytillträdde ambassadör i Kongo, att USA utövat press på Rwanda, för att det landet skall upphöra att ge stöd till M23. Både Uganda och Rwanda har förnekat att de ger stöd till M23.

Vad får detta för effekt för människorna i området? Vågar de tro på detta dokument? Det rapporteras att människor i många byar, som ligger intill de områden M23 behärskat, är rädda för att ta kontakt med den kongolesiska befolkningen i de nu ”fria” byarna. De litar inte på dessa personer, som tidigare samarbetat med M23. Andra vågar inte gå tillbaka till sina hembyar, av rädsla för att rebellerna skall återvända.

Vad är effekten på rebellerna, på soldaterna? De som vant sig vid militära aktioner för att få vad de behöver? En ledare för M23, har tillsammans med ca 1700 soldater överlämnat sig till Uganda, där de blivit avväpnade och hålls i ett läger på okänd plats. Det anges vidare att Uganda inte beslutat hur de skall hantera denna svåra situation, utlämna dem till Kongo eller inte?

Vägen till fred är osäker och kan medföra plötsliga, oväntade hinder.

Är det fred nu?

Tidigare idag rapporterade Kongos regering att armén helt besegrat M23 och intagit de sista befästningarna som låg under M23:s ledning.

Därefter kom M23:s besked om att de nu inte längre skall använda militär makt, endast politisk, för att få igenom sina sypunkter. Dessutom skall de uppmana andra beväpnade rebellgrupper, att upphöra med de militära aktiviteterna.

I Kinshasa genomförde kvinnor en marsch, för att uttrycka sin glädje över freden i Nord Kivu.

Ett formellt fredsdokument skall signeras inom kort.

Landets president befinner sig sedan i går i Pretoria, där han deltar i en konferens ordnad av SADC (Southern African Development Community) och CIRGL (International Conference on Great Lakes region), för att planera åtgärder för att östra Kongo skall bli fritt från rebeller.

Sedan Afrikas första världskrig bröt ut 1998, har det signerats ett stort antal fredsdokument. Hittills har inget av dessa dokument medfört bestående fred. Vågar vi nu tro och hoppas att detta skall ge bestående fred i östra Kongo??

Ett steg mot fred??

Bertrand Bisimwa, ledaren för M23, har idag, söndag 3 november 2013, meddelat sina trupper att de omedelbart skall respektera eld upphör i förhållande till den kongolesiska armén. Han anger att konflikten i östra Kongo inte är av militärisk art, utan av politisk. Han ber vidare Ugandas ledare, som är värd för samtalen i Kampala, att bidra med en mekanism som möjliggör omedelbart eld upphör.

Det är dock oklart om alla M23 soldater, eller snarare rebeller, kommer att respektera denna order. Det hörs fortfarande sporadisk skottlossning längst österut. I gränstrakten mot Rwanda finns också en extremt radikal grupp av M23, som helt kan motsätta sig denna order. Det finns också en risk för att den kongolesiska armén vill fortsätta striderna, för att helt övervinna M23. Bisimwas order kom vid en tidpunkt, då armén avancerar för att helt besegra M23 och inta deras områden.

Kongos regering meddelar att de välkomnar Bisimwas beslut och ser det som ett första steg i rätt riktning, på väg till fred i området.

Vågar vi nu tro på att detta skall leda till fred??

Ett avslut??

FN:s speciella sändebud i Kongo, Martin Kobler, informerade Säkerhetsrådet i måndags, via videolänk, om situationen i östra Kongo. Han informerade om framsteg och tillkortakommanden, som FN styrkan tillsammans med landets armé gjort, och om dödsfallet i söndags, då en FN soldat omkom. Enligt Kobler har M23 behållit sin position endast i ett litet triangelformat område nära gränsen till Rwanda. Hans slutsats är att M23 är snart besegrade. Själva anger M23 att de har gjort ett tillfälligt tillbakadragande. FN styrkan och dess ledning, tillsammans med områdets statliga tjänstemän försöker nu på olika sätt ge stöd till det civila samhället för att befolkningen skall återfå hoppet.

FN:s Säkerhetsråd fördömde starkt det motstånd som M23 gör och de effekter deras militära insatser fått.

De kommande veckorna får utvisa om Kobler eller M23 gjorde rätt bedömning!

Nytt sammanbrott och nya strider – eller en upprepning?

I fredags, 25 oktober, bröt samtalen mellan rebeller, regering och FN samman. Detta medförde nästan omedelbart, att nya strider blossade upp. Under helgens strider har landets armé återtagit två städer från rebellgruppen M23. Under dessa strider omkom en FN soldat, från Tanzania. FN ansvarig i Kongo har reagerat starkt och FN:s Säkerhetsråd har sammankallats till ett möte idag, för att diskutera situationen i Kongo.

”Vi orkar inte tänka längre”

En god vän, välutbildad med en hög akademisk examen, har nyligen besökt Europa och USA. I ett telefonsamtal, strax innan han skall återvända till Kongo, säger han att de inte orkar längre, ”vi har gett upp hoppet om en lösning på landets svåra situation”.

Det är inte svårt att förstå en sådan syn. FN trupper i landet sedan flera år tillbaka och sedan i somras, FN trupper med specialmandatet att använda vapen. Och trots detta fortsätter rebeller i östra delarna av landet att störa ordningen och begå våldsbrott.

Den senaste rapporten om strider i östra Kongo, i Nord Kivu, är oroande. Det finns rykten om att en rebellgrupp från Uganda har direkta kontakter med militanta islamister och därigenom med de stora grupperna som skapar oro i hela världen. Ledare från Uganda har upprepade gånger hävdat att så är fallet, men det är också en stor osäkerhet i dessa anklagelser. Det som händer är att denna grupp attackerar skolor och sjukhus, kidnappar människor och ber om lösensummor. Under årets första halvår har drygt 500 personer kidnappats i området, bland dessa finns tre katolska präster. Lösensumma på ca USD 2000 är begärd. I slutet av september dödades fem personer och 36 kidnappades. En av ledarna för den muslimska gruppen anger att det finns ca 35 000 muslimer i området. Muslimerna anklagas också för att sända sina ungdomar till Somalia för träning inför rebellaktiviteter.

Om dessa rykten är sanna är det naturligtvis mycket oroande. Men de skapar också ökad spänning mellan kristna och muslimer i området. Muslimer som bor i området får stå till svars för rebellgruppens agerande. Det är som alltid svårt att veta vad som är rykten och vad som är i överensstämmelse med verkligheten. Att ha någon att skylla på är alltid användbart!

”Vi orkar inte längre” – ja, visst kan människor reagera så i utsatta situationer. Då är det oerhört viktigt att det finns människor i omgivningen som orkar, som fortsätter att lyfta de utsattas situation. Det räcker inte med enskildas engagemang, det behövs större rubriker och flera insatser än de som sker idag.

Inte bara coltan, men även guld! Och en fungerande, kompetent hälsovårdspersonal!

Illegal brytning av mineraler i östra Kongo, ger milis och rebeller stora inkomster. Igår, 2013-10-10, kom en rapport från organisationen ”Enough Project”, en organisations som bildades 2006 och vars syfte är att ”End genocide and crimes against humanity”. På deras hemsida, www.enoughproject.org, beskriver de Kongo så här: ”Landet med mer än 5,4 miljoner döda i det aktuella kriget, med mer än 2 miljoner interna och externa flyktingar, det land där den dödligaste konflikten efter andra världskriget pågår”. I den nya rapporten anges att rebellerna, främst M23 i samarbete med andra beväpnade grupper, får ca 500 miljoner USD årligen av denna olagliga brytning!

FN har nyligen rapporterat att det finns bevis för att M23 stärker sin ställning och rekryterar barnsoldater från Rwanda för att fortsätta sin verksamhet. FN:s speciella sändebud i Kongo, Martin Kohler, beklagar att M23 uppvisar en respektlös attityd till det avtal som afrikanska statschefer signerat för att skapa fred i östra Kongo. En grupp från FN:s Säkerhetsråd har nyligen besökt Kongo, Rwanda, Uganda och Ethiopien, för att ge sitt fortsatta stöd till det dokument som signerades den 24 februari i år i Addis Abeba, av ledarna för 11 afrikanska länder. Gruppen var naturligtvis också intresserad av att följa upp vad som hänt och hur den aktuella situationen är.

Samtidigt som jag läser denna negativa rapport, har jag en tydlig minnesbild av mitt samtal med en kollega i Kinshasa igår kväll. En timmes samtal via Skype gav mig information, som var positiv och skapade önskan att medverka till folkets förbättrade hälsa! Tydliga strukturer, rapportsystem och krav på att visa resultat innan bidrag betalas ut är den modell som Världsbanken tillämpar i Kongo, då de ger bidrag till 88 hälsozoner i landet. Mediciner, material, transportmedel, reparation av sjukhus är en del av den insats som pågår. Det är intressant att se hur kongolesiska, kompetenta läkare och administratörer kan samarbeta med och tillgodose Världsbankens behov och krav på rapportering och seriöst arbete! Hur kommer det sig att övriga strukturer i landet inte kan prestera lika gott resultat?

Sommaren 2013

Sommaren i Kongo har erbjudit befolkningen olika upplevelser, beroende på var i landet man befunnit sig. I huvudstaden har det varit förhållandevis lugnt, maten har blivit dyrare, människorna har fått mindre pengar att röra sig med, smittosamma sjukdomar har frodats och sjukvårdsenheterna har inte vad som behövs för att ge vård. I inlandet har en torrperiod gjort att det varit kyligt och infektioner har drabbat många. I landets östra delar har livet blivit allt svårare. Striderna mellan landets armé och rebellgruppen M23 har fortsatt. Båda sidor bedöms begå brott mot mänskliga rättigheter, våld och våldtäkter är vanligt förekommande. Även mellan en rebellgrupp från Uganda och Kongos armé har strider pågått, vilket resulterat i nästan 70000 kongoleser flytt in i Uganda. Där finns inte resurser för att ta emot flyktingarna. Ugandas ansvariga vill ”härbärgera” flyktingarna i flyktingläger, något som de flyende kongoleserna är rädda för och de följer inte uppmaningarna från Ugandas tjänstemän.

I början av augusti bedömdes 75 % av den nya FN styrkan på 3000 man vara på plats i östra Kongo. Fram till den 1 augusti fanns möjlighet att lämna ifrån sig vapen, men därefter kommer FN soldaterna att med vapenmakt ta vapen från de personer som inte ingår i en armé.

Hjälporganisationer verksamma i Kongo befarar att det civila lidandet kommer att öka då FN styrkan tillämpar sitt mandat och strider med M23 pågår. Det har varit många samtal mellan de olika hjälporganisationerna och FN, främst om vilken roll FN skall ha i Kongo.

Sedan en dryg vecka tillbaka är Kongos regeringsarmé och FN soldaterna i strid med M23 rebellerna, drygt 80 personer har dött i striderna. Rebellerna rör sig på bergstopparna runt Goma och kommer ibland in i Goma och tar vad de vill. Rwanda anklagar nu Kongo för att medvetet sikta på civila inne i Rwanda, något som Kongos talesman förnekar. Rwanda anger att både i går, onsdag 28 augusti, och idag har bomber fallit på Rwandas mark. En kvinna har dödats och hennes barn sårats av bomberna från Kongo. I går dödades en FN soldat och tre sårades i striderna med M23 rebellerna.

80 barnsoldater fritogs förra veckan i Katangaområdet, den yngste var bara 8 år.

Vad leder allt detta till? Det framstår inte så troligt att resultatet blir fred i området!
Vad leder detta skrivande till? Ibland, ofta, tvivlar jag på att det leder till något större engagemang för Kongo. Men denna sommar fick jag uppleva något som gjorde mig glad! David från Ludvika, endast 9 år och som var på Vikarbygården samtidigt som vi var där, uppfattade budskapet om Kongo. Han tittade på utställningen, som jag gjort i ordning speciellt för Vikarbygården och ställde några frågor. Så kom han en dag och ville ha en planka och färg, för att kunna göra en skylt. Resultatet ser ni ovan. David har förstått att människorna i Kongo är fattiga, att han själv har det många gånger bättre och undrar vad han kan göra för att påverka denna orättvisa.

Mina vänner i Kongo blev både glada och rörda, då de fick veta hur David reagerat! Omsorgen från vänner i andra delar av världen, kontakter bortom landets gränser är mycket värt. Men den politiska situationen förändras inte av omsorg och engagemang.

Kompetensutveckling

Sedan en dryg vecka deltar 4 kongoleser i en utbildning på det internationella institutet Forhom, i La Rochelle, Frankrike. Detta institut har specialiserat sig på kompetens - och rådgivande utbildning av olika personalgrupper.

Två av dem, varav en är kollega till mig, går kursen ”Monitoring, Suivi et Evalutation des Projets et Programmes”, (Uppföljning och utvärdering av projekt och program). Min kollega är läkare och har nu ett uppdrag på hälsoministeriet, och den andra deltagaren har en anställning som ekonom på SNEL, det statliga elverket.

De två andra kongoleserna kommer från landets Centralbank och följer kursen ”Gestion des risques”(Riskhantering).

Övriga deltagare i kurserna kommer från Kamerun, Niger, Benin och Tchad.

Liknande kurser ordnas av institutet i afrikanska länder och föreläsarna får därigenom erfarenhet av den kultur, deras studenter arbetar och lever i.

Det är intressant att få del av kursens innehåll och deltagarnas arbete. Kompetensutbildning är något självklart i Sverige, men inte för kongoleser. De förväntas ofta arbeta hela livet, med den utbildning de en gång fått. De två kurser som kongoleser nu deltar i är verkligen nyttiga och nödvändiga i dagens Kongo! Det är faktiskt roligt att se, hur Världsbanken använder sina medel och bidrag till afrikanska länder! Något bättre än investering i personella resurser kan väl knappast finnas?

Lac Mai Ndombe slår till igen

Söndag den 9 juni var en grupp bestående av Lepra-Tuberkulos teamet från Inongo, på väg hem, efter att ha gjort en resa utmed Lukeni floden, ända till både Oshwe och Mimia. Syftet var att följa upp det arbete som sker på olika platser i området, få statistik och lämna material. På hemväg fick de ytterligare två passagerare i Nioki, det var ODDM:s ekonom och en chaufför från Kinshasa, som båda hade ett special uppdrag i Inongo.

Bara 25 km från Inongo, fick de fem personerna känna av Lac Mai Ndombes nyckfullhet; båten slogs omkull och stora delar av packningen, inklusive arbetsutrustning, hamnade i vattnet. Ingen person skadades.

Det är inte ovanligt med olyckor på Lac Mai Ndombe och många är rädda för att ge sig ut på sjön. Vi svenskar har ibland tyckt att ansvariga för båtresan varit onödigt ängsliga, då de absolut ansett att det varit för tidigt, efter ett oväder, att ge sig ut på sjön. Men att läsa om detta drama, är övertygande; Lac Mai Ndombe kräver respekt och är inte att leka med. Folket som bor utmed sjön tror att en speciell ande, Elima, bor i sjöns djup och är orsak till alla olyckor. En tanke som liknar tanken om ”storsjöodjuret” i Sverige!

Lac Mai Ndombe är i storlek mellan Vänern och Vättern, den är 130 km lång och 14 km bred, medeldjupet är 5 m och den är 10 m som djupast.

Två av världens stora män besöker Kongo

Denna vecka besöker FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, och Världsbankens president, Jim Yong Kim, Kongo, Rwanda och Uganda under tre dagar. Syftet med besöket är att ge stöd till fredsansträngningar, säkerheten i området och samarbete mellan länderna.

Under mötet i går med Kongos president, Joseph Kabila, informerade Världsbankens president om att ytterligare 1 miljard USD är avsatt för Stora Sjöområdet. De två organisationerna bedömer att hjälp till fungerande elnät, bra vägar, stöd till agrikultur, stöd till hälsoarbetet, fungerande handel över gränserna och arbete åt befolkningen, är en av de största faktorer, som kan bidra till bestående fred i området.

Men besökarna mötte inte enbart presidenter och ledande politiker, de ville också möta det civila samhället och få en uppfattning om de arbeten som finansieras av exempelvis Världsbanken.

I tisdags fick jag e-post från en kollega i Kinshasa; han beskrev ett besök samma dag i en förort till huvudstaden. Där finansierar Världsbanken ett vaccinationsprojekt, som gett mycket gott resultat. De två besökarna var mycket nöjda över att få ta del av detta arbete. WHO:s representant i Kongo deltog i besöket, liksom min kollega och många andra av landets hälsovårdsexpertis, och de kunde informera om att Kongo inte haft något nytt poliofall de senaste 18 månaderna och att landet ingår i den grupp länder, som bedöms ha utrotat polio.

Under den senaste veckan har strider i östra Kongo pågått mellan M23 rebeller och regeringssoldater. Sedan i måndags har minst 20 personer dött p.g.a. striderna. M23 meddelade idag på morgonen, att de utlyst eld upphör, under besöket av FN:s och Världsbankens ledare. De två besökarna lämnade idag Kinshasa och flög mot Goma.

Kontakter med omvärlden, besök och dialog är av samma stora värde för sjukvårdaren, läkaren, politikern och presidenten. Det kan tyckas vara stort ståhej kring detta besök, men vad det medför av inspiration och uppmuntran, kan vi inte bedöma. Det är endast de berörda, kongoleserna, som har svar på den frågan. Låt oss hoppas att besöket blir den tydliga signal om värdet av fred, behovet av säkerhet och samarbete med varandra, som behövs för utveckling av bestående fred i området!

Fortsatta fredsansträngningar

FN:s speciella sändebud för Stora Sjö området, Mary Robinson, besökte denna vecka Kinshasa. Hon hade möten inte bara med presidenten, Joseph Kabila, men även med utrikesministern och ledare för civila samhället. Hennes uppdrag är att bidra till att fred skapas i området och att MR frågor lyfts. Hon betonar att hon inte har något annat uppdrag. Hon är villig att lyssna till alla, men vill också ha öppna och tydliga diskussioner med alla berörda. Mary Robinson uppmanade alla som signerat Addis Abeba dokumentet, den 24 februari 2013, att respektera de löften de skrivit under på. Kongos politiker och ledare har alla positiva uttalanden efter att ha lyssnat till henne.

Samtidigt som FN fortsätter med sin planering av den speciella styrkan i östra Kongo, pågår även aktiviteter inom M23. Nyligen utsågs administratörer i två statliga områden i Nord Kivu, något som uppfattas som en provokation. Bedömare anser att detta också visar det förakt som M23 har för FN:s insats och andra fredsavtal.

I går, den 1 maj, övergick två av M23:s officerare till Kongos armé. De gav en presskonferens i Goma och berättade att de bedömer att M23 inte har någon framtid då moralen sjunker allt mer och soldaterna inte får någon lön. Sedan början av april månad har 87 rebeller från M23 lämnat gruppen och gått över till landets armé eller överlämnat sig till FN ansvariga i området.

Det är verkligen många frågor kring denna nya FN insats! Kommer den att ge ett gott resultat? Kommer M23 att upphöra med sina aktiviteter? Kommer folket att få uppleva fred och få del av mänskliga rättigheter?

Vatikanen skall moderniseras

Igår tillkännagav den nye påven, Franciskus, att han vill genomföra grundläggande reformer av Vatikanen, dess organisation och arbetsmodell. Arbetet startar med kurian, som motsvarar en regering. Till att genomföra detta arbete har påven utsett 8 kardinaler, varav en kommer från Afrika; från Demokratiska Republiken Kongo! Det är ärkebiskopen i Kinshasa, Laurent Monsengwo, som är kardinal sedan 2010.

Laurent Monsengwo, föddes 1939 i Mongobele, inte långt från Bokoro och Semendua. Han är känd av de flesta svenskar som arbetat i området. Han tillhör den ”kungliga familjen” av basakatafolket och är därmed också släkt med några av mina och andras kollegor från tiden i Kongo. Efter studier i Nioki, gick han ”petit seminaire”, (gymnasienivå för blivande präster) i Bokoro och fortsatte sedan sina studier till präst. Han har tjänstgjort i Inongo, Kisangani och nu i Kinshasa sedan 2007.

Laurent Monsengwo är känd för att var orädd och tydlig i sin kritik av landets ledare. Han hade en viktig roll i Kongo den period då den förre presidenten Mobutu försökte hålla sig kvar vid makten. Fotot visar Monsengwo i sin roll som kritiker av landets ledare och de utsattas försvarare.

Jag anar att många i basakataområdet känner stolthet idag, både katoliker och protestanter delar glädjen!

Förberedelser för en insats i Kongo

Efter Säkerhetsrådets beslut fortsätter förberedelserna för insatsen.

FN har kontaktat de länder som är villiga att bidra med soldater och de är redan i gång med sina förberedelser.

Rebellgruppen M23 gör också sina förberedelser. Dels har de protesterat mot att FN skall ”vara krigförande” och dels har de varnat för att civilbefolkningen i området kommer att utsättas för angrepp om FN står fast vid beslutet. Civila är redan på flykt från sina byar i området. FN:s talesman i Kongo har bemött detta hot.

En annan faktor, kanske mera inressant, är att förhandlingarna mellan representanter för Kongos regering och M23 gruppen, fortsätter i Kampala, efter ett längre uppehåll.

Det skulle vara önskvärt att en fredlig form av insats skulle ge resultat, men erfarenheten och historien gör det svårt att våga tro på detta! Frågan är naturligtvis vilken insats som ger en bestående effekt, som gör att landets befolkning känner delaktighet och går in i sitt ansvar.

FN:s Säkerhetsråd har fattat ett unikt beslut

Igår, torsdag den 28 mars 2013, fattade Säkerhetsrådet ett beslut som aldrig tidigare gjorts: att en Specialstyrka, med rätt att delta i strider och bekämpa och neutralisera väpnade grupper i östra Kongo, skall vara på plats från juli månad i år. Mandattiden är ett år, fram t.o.m. 31 mars 2014. Styrkan består av infanteri, artilleri och specialutbildade soldater som skall främst försöka neutralisera väpnade rebeller i området. Ca 2500 soldater ingår i styrkan och de beräknas komma från Sydafrika, Tanzania och Malawi.

Kongos regering välkomnar beslutet och säger att detta medför hopp om fred. Andra uttrycker tilltron till att detta beslut skall avsevärt öka säkerheten för kvinnor i området och minska antalet våldtäkter.

Påskens inledning för Kongos del; löftet om att en specialstyrka skall vara på plats i juli månad.

Vi delar förhoppning om fred för landet och kvinnorna i östra Kongo.

Inför Påsk i Kongo

Sedan en vecka befinner sig Bosco Ntaganda i förvar hos ICC i Haag. De första förhören ägde rum i tisdags, 26 mars. Han förklarade sig oskyldig till alla anklagelser, men avbröts av domaren då han började med sitt försvarstal. Arbetsordningen tillåter inte att han redan nu håller detta tal.

FN:s Säkerhetsråd diskuterar just nu möjligheten att förstärka sin närvaro i Kongo. Den grupp som nu finns där, Monusco, har som uppgift att försvara civila, men inte uppdraget att delta i strider. Nu överväger FN att sända en speciell insatsstyrka, på ca 2500 soldater, som skall bekämpa de beväpnade grupperna i östra Kongo.

I Equateur provinsen, norr om Mai Ndombe distriktet, är 40 av provinsens 69 hälsozoner smittade med mässling. Under perioden januari – mars i år, har mer än 10500 barn under 5 års ålder diagnostiserats med mässling och av dem har 198 dött. Detta visar hur värdefullt det är med ett välorganiserat vaccinationsarbete, liknande det som finns i Mai Ndombe distriktet!

Kyrkorna i Kongo förbereder sig för att fira påsk.
Krig, våld och sjukdomar är en verklighet och finns i allas tillvaro.
Det vi gör, kan lätta bördan för barn och vuxna.

Ett steg i vilken riktning ?

Igår, måndag den 18 mars 2013, skall ledaren för rebellgruppen M23, generalen Bosco Ntaganda, ha anmält sig på USA:s ambassad i Kigali. Innan denna nyhet nådde världen, hade rykten florerat om att M23 gruppen gått över gränsen till Rwanda. Det anges att strider uppstått inom M23 gruppen och att detta skulle vara orsaken.

Den aktuella planen är nu att han skall föras över till Haag och den internationella brottsmåldomstolen, ICC, som efterlyst honom sedan flera år för krigsbrott och brott mot mänskligheten, brott begångna i Ituri mellan åren 2002 - 2003. Han anses vara den person som haft störst inflytande på och mest bidragit till instabiliteten i östra Kongo. En talesman för ICC anger att de har kontakt med ”relevanta auktoriteter” för att ordna med transporten från Kigali till Haag av den efterlyste Bosca Ntaganda. En svårighet är dock att vare sig USA eller Rwanda har signerat det s.k. ”Rom avtalet”, som togs fram 2002 då den internationella brottsmåldomstolen infördes.

Det finns många frågor kring denna nyhet; kommer han verkligen att föras över till Haag, kommer han att finnas kvar i Rwanda utan andra åtgärder, kommer en annan militär att ta över ledarskapet för M23? Människor i östra Kongo uttrycker tvivel och vågar inte tro att detta är ett fredsalternativ.

Skall detta nu ge större möjlighet till fred i Kongo?
Eller är det ytterligare ett drag som inte innehåller någon substans för verklig fred?

Fredsavtal?

Så har ytterligare ett fredsavtal signerats för att garantera fred för Kongos folk. Den 24 februari 2013 signerades avtalet i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad. Alla parter som påverkar freden i Kongo, har tyvärr inte signerat. Det är länder som signerat, inte rebeller.

Dagens Nyheter, Sändaren och Dagen har denna vecka uppmärksammat avtalet, men med olika tolkningar av möjligheten att det kommer att skapa fred. Dagens första sida; "Stor misstro mot fredsavtal i Kongo". Sändarens första sida; "Kongo-Kinshasa skriver under för freden" och ett foto av landets president Joseph Kabila, då han signerar. Inne i tidningen anger Sändaren; "Fredsavtal för Kongo-Kinshasa framgång för FN". Dagens Nyheter har rubriken inne i tidningen; "Elva stater skrev på om Kongo", och håller en kritisk attityd till avtalet.

De länder som signerat är följande; Rwanda, Uganda, Tanzania, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Zambia, Sydafrika, Angola, Kongo-Brazaville, Burundi och Kongo-Kinshasa. De 11 länderna har med detta avtal förbundit sig till att inte ge stöd till rebeller eller överträda gränser, alltså inte beträda ett annat lands område.

Det har tolkats som ”diplomatisk list” att så många länder signerat, för att dölja vilka länder det egentligen handlar om; Rwanda och Uganda, som utpekats i FN rapporter som stödjare av rebellgruppen M23.

Det ser ut som att människor i Europa och USA förleds att tro på signerade fredsavtal i Afrika. Afrikanerna själva uttrycker stora tvivel, även denna gång!

Storbritanniens f.d. premiärminister Tony Blair, gjorde häromdagen ett intressant uttalande i BBC; han tog Rwanda i försvar och menade att det var fel, att som ett antal länder gjort, dra in bistånd till Rwanda eftersom landet utpekats som en av parterna i den pågående konflikten i Kongo. Frågan är vilka kontakter, vilka samtal han fört för att komma fram till den ståndpunkten?

Att det nyligen signerade avtalet inte har någon effekt på freden i Kongo, märks av de strider som pågått idag, den 1 mars, i Nord Kivu. Drygt 4000 civila har flytt över gränsen till Uganda efter att strider utbrutit i närheten av staden Bunagana. Det var efter att en politisk ledare för rebellgruppen M23 sparkats,vilket resulterade i att strider uppstod mellan de två rivaliserande grupperna inom M23. Även i Nyongera, 72 km norr om Goma i Nord Kivu har strider pågått idag. Där är det strid mellan en Maï-Maï grupp och MPA gruppen (Mouvement Populaire d’Autodéfense). Ett tiotal döda har rapporterats.

Så – vad skall till för att få stopp på dessa rebeller och de som ger stöd till dem?

Något händer i Sverige!

I ett pressmeddelande från UD, 2013-01-31, anges att ”Regeringen har i dag inrättat en kommitté i form av en expertgrupp som ska utvärdera och analysera Sveriges internationella bistånd. Expertgruppen ska bidra till att bredda och fördjupa regeringens underlag om biståndet”. Denna nya expertgrupp ersätter den tidigare myndigheten och gruppen SADEV, som Gunilla Carlsson tidigare upplöste.

Vidare anges i pressmeddelandet: ”Expertgruppens uppdrag är att beställa, sammanställa, genomföra och kommunicera utvärderingar, analyser och studier om biståndets genomförande, resultat och effektivitet. Expertgruppen kommer att ha en oberoende och självständig ställning. Verksamheten kommer att inledas omedelbart".

Expertgruppen är sammansatt av en ordförande, Lars Heikensten, en vice ordförande, Eva Lindström och 8 ledamöter, 4 kvinnor och 4 män. En av ledamöterna är den numera välkände professorn i internationell hälsa, Hans Rosling. De övriga ledamöterna utgörs av kunniga inom ekonomi, inom framtidsstudier, en är sakkunnig på RFSU, en f.d. ambassadör, en statsvetare och en tidigare utvärderingschef på Sida.

En av DN:s journalister intervjuade Hans Rosling tidigare i år och 2013-01-17 fanns intervjun publicerad i tidningen under rubriken ”Man kan inte äta rösträtt”. Artikeln avslutas med följande synpunkt: ”Bistånd, säger Hans Rosling, utgår från de rika ländernas föreställningar och inte från de fattigaste ländernas behov. Det är jättebra med demokrati och mänskliga rättigheter. Men för de fattigaste är mat viktigare”.

Vi får hoppas att Hans Rosling kan få övriga ledamöter i den nya expertkommittén att acceptera den synen. Om det är möjligt, finns det hopp för Sveriges bistånd!

I Svenska Dagbladet fanns en intressant artikel på kultursidorna, 2013-01-22, med rubriken ”Världens största krig är osynligt i medierna”. Journalisten utgår från en akademisk studie från 2008: Virgil Hawkins ”Stealth conflicts”. Hawkins är docent vid Osaka School of international public policy. Hawkins skriver: ”Den dödligaste konflikt som världen har upplevt på mer än femtio år, en konflikt som involverar trupper från nio länder, som spänner över ett slagfält lika stort som Västeuropa och som har resulterat i mer än fem miljoner döda har omvärlden knappt tagit någon notis om.” Den svenska journalisten undrar om någon kan gissa vilken konflikt han menar, eftersom han själv inte kunde det? Svaret är konflikten i Demokratiska republiken Kongo! ”I början av boken har Hawkins ritat upp ett diagram som är svårt att glömma efter att man sett det: de senaste årens krig och konflikter rankade efter antal döda. Det visar en annan värld än den vi är bekanta med från tidningarnas utrikessidor. Överlägset störst är kriget i Kongo. Därefter kommer Sudan, Angola, Rwanda, Afghanistan, Somalia och Irak. På sista plats (och det är förstås ingen slump att Hawkins har valt att sluta just där) kommer Israel-Palestina. Större än Israel-Palestina är bland annat konflikterna i Kashmir, Colombia, Sri Lanka, Filippinerna, Tadzjikistan, Peru, Burma och Nepal – hur mycket har vi fått läsa om dem”?

Det känns bra att få sina synpunkter bekräftade! Hur många gånger har jag inte klagat på media som är tysta då det gäller Kongo?

Skall vi nu våga tro att det skall bli någon förändring gällande biståndet och medias bevakning av Kongo? Kanske – om vi frågar mera!

Kongo år 2013:

Som planerat startade förhandlingarna mellan Kongos regering och rebellgruppen M23 den 4 januari. Det gick dock inte utan protester och dessa fortsätter ännu idag. M23 krävde, att regeringen skulle skriva under ett eld upphör avtal, för att rebellgruppen skulle vara villig till fortsatta samtal. Men regeringen ville inte signera ett sådant dokument. M23 skrev då själva under ett avtal! Det senaste som krånglat till processen är att oppositionen nu kräver att få vara med i samtalen. Företrädare för oppositionspartierna anser att regeringen och M23 inte har den helhets syn som krävs för att skapa fred i området.

Den kollega, som utsattes för ett mordförsök i sitt hem i Bukavu, Södra Kivu provinsen, i slutet av oktober 2012, kommer att i morgon, den 14 januari, återvända till sitt hem och arbetsplatsen Panzi sjukhuset. I en presskonferens i lördags, 12 januari, informerade kollegor till honom på sjukhuset om denna plan. Kollegor och Dr Mukwege själv, förväntar sig att kongolesiska staten garanterar hans säkerhet. Guvernören har lovat att ställa en vaktstyrka till hans förfogande.

De tre senaste veckorna har mer än 400 flyktingar från Centralafrikanska Republiken anlänt till Bondo, som ligger drygt 500 km norr om Kisangani i Orientale provinsen. Ingen hjälporganisation eller statlig myndighet erbjuder dem hjälp. En del av dem har erbjudits hjälp från lokalbefolkningen, men de flesta försöker klara sig på egen hand.

Det nya året startar något osäkert!