Under mer än 2 års tid har frågan om en förändring av Kongos konstitution funnits med i all debatt i landet. En politisk bedömare uttrycker farhågan att denna debatt leder bort från den grundläggande frågeställningen, den om hur aktuella regler respekteras. Samtidigt skriver journalister i landet att under perioden mars 2021 – december 2025, har 458 frågor lyfts till parlamentet, men endast 22 har studerats! Det bedöms att det är enbart politiska skäl till denna hantering av inlämnade ärenden! Detta då representanter för parlament och presidentmakten närmat sig varandra och inte ser vad som skiljer dem åt! Parlamentet tenderar att fungera som ett stöd för presidentmakten och inte som en effektiv motkraft till presidentmakten! Presidentens roll stärks, något som naturligtvis är till parlamentets nackdel! Och slutsatsen blir att presidentens makt ökas allt eftersom tiden går. Dessa slutsatser och synpunkter kommer främst från institutet ”Ebuteli”, ett kongolesiskt forskningsinstitut med fokus på politik, styrning och våld.
Oppositionen protesterar och anger risken att sittande president kommer att kunna sitta kvar på livstid om konstitutionen ändras. Kriget i östra Kongo lyfts också och oppositionen beklagar att sittande president inte gör det han borde, för att få ett slut på kriget.
Till mångas förvåning har den tidigare presidenten Joseph Kabila, nu gett intervjuer i en belgisk tidning. Han har ju hållit sig på avstånd från huvudstaden och har setts främst i Goma efter att den staden ”föll” i händerna på M23 för drygt ett år sen. Han anger nu att landets största problem i dag är styrningen av landet och brist på vision! Han tillägger att det inte finns någon konstitution! ”Den har trampats ned av nu sittande president och hans klan”! Han menar att konstitutionen inte får ändras, att han vill sätta stopp för nuvarande regim, att han vill förändra det politiska livet och kräva ett slut på en diktatur. Detta är ju en information som förvånar! Men alla är måna om sitt eget rykte.
Vänner i huvudstaden berättar att det vimlar av beväpnade banditer i stan, att det försvinner pengar ur statskassan och att tillvaron blir mer och mer outhärdlig. Spänningen mellan olika samhällsklasser ökar och livet är svårt.
Och så denna nyhet: i lördags, 21 mars, upptäckte säkerhetstjänsten på den internationella flygplatsen två resväskor med omsorgsfullt paketerade sedlar. Totalt en summa mellan 1,9 och 3,5 miljoner USD. Väskorna beslagtogs och en utredning är startad. Man har ännu inte informerat om vem som är ägare till väskorna.
Det skrivna ordet har inte med automatik respekterats. Vare sig av landets ledare eller av landets invånare. Att lova något, även skriftliga löften, hindrar inte att man agerar helt tvärsemot det man lovat. Frustrerande och något som skapar förvirring hos många.
När givna löften inte respekteras, när lögner florerar, när det onda får övertag – hur agerar vi? Vad kan vi då göra? Protestera naturligtvis. Det finns personer som vill göra ett ärligt arbete och respektera det som är skrivet. Utan stöd från människor utanför landets gränser blir det ännu svårare för dem! Så – låt oss fortsätta att visa respekt för människor i en svår situation!
tisdag 24 mars 2026
fredag 6 februari 2026
För sent insatta åtgärder kostar mycket
FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, OCHA, presenterar varje år en rapport som anger behovet av humanitära insatser i världen och hur de behoven kan mötas.
Den senaste rapporten anger att ”Demokratiska republiken Kongo (DRK) utgör en av världens mest utdragna och mest försummade humanitära kriser, underhållen av konflikter, interna flyktingkatastrofer, klimatchocker och epidemier”. I slutet av 2025 fanns det mer än 5,3 miljoner interna flyktingar i landet, ca 25 miljoner eller en fjärdedel av landets befolkning lever med brist på mat, de har alltså inte tillräckligt med mat att äta! OCHA anger att detta förklaras av beväpnade konflikter främst i östra delen av landet, av ekonomisk instabilitet och ökade levnadskostnader och även av klimatförändringar som medfört översvämningar och jordskred. OCHA avslutar sin rapport med en vädjan till det internationella samfundet: det humanitära biståndet till Kongo måste öka!
Samtidigt med denna rapport, finns mycket annat att läsa om landet.
Exempelvis detta: hälsovårdsministern höll i onsdags ett möte med representanter för landets statliga sjukhus och uppmanade dem att se till vårdens resultat förbättras. Han betonade också satsningen på att sjukvård skall vara tillgänglig för hela befolkningen. En satsning som ska garantera tillgång till vård för alla, med kostnadsfria behandling och vård för gravida kvinnor och nyfödda. Detta program är redan tillgängligt i ett antal av provinserna men skall på sikt gälla alla provinser. Jag undrar när ska människorna i landets östra delar nås av detta kvalitetshöjande arbete?
Eller att landets president återigen besökt USA och förhandlat med det landets president om ett avtal gällande brytning av mineraler i Kongo. Jag undrar vem som tjänar mest på det avtalet?
Eller alla dessa samtal om fred vid runda eller ovala bord! Jag undrar om det är bordets form eller i vilken byggnad eller var i världen bordet finns, som är det viktigaste? Resultat i form av fred har vi ännu inte sett något av!
Då jag läst och funderat över alla dessa rapporter, får jag så ett telefonsamtal från det inre av Kongo, från en by i Mai Ndombe provinsen. Den vän som kontaktar mig, berättar att han besökt ett område i norra delen av provinsen, i gränstrakterna till provinsen Equateur. Där har han sett skolor med grästak, utan stolar och bänkar, utan lärare som får lön från staten och en stor mängd nyfikna barn, som trängdes runt honom. Så berättar han att för att lärarna ska få statlig lön, måste skolan vara registrerad hos staten och för att detta ska ske, måste en rapport lämnas. Men den person som ska ta emot rapporten, vill ha en summa pengar för att skicka rapporten till nästa instans. Sen ska nästa instans också ha en summa pengar innan rapporten går vidare. Han avslutar; ”det är vårt problem, denna korruption”. Han har naturligtvis rätt i sin slutsats.
Barnen i den avlägsna byn och deras föräldrar skulle bli lättfångade byten för den som vill utnyttja dem! Exempelvis för att få barnen att gå med i grupper av kriminella gäng, att ansluta sig till barnsoldater eller andra gäng. Befolkningen i dessa avlägsna byar kan lätt gå under av sjukdomar som skulle kunna behandlas, om det fanns sjukvård tillgänglig!
Och min sista tanke blir denna; varför är det så svårt att förstå att det är de förebyggande insatserna som är viktigare än de kurativa? Detta gäller både hälsovårdsarbetet och andra insatser, som undervisning, sociala insatser för att visa på allas lika värde, information om hur miljön bör respekteras och vårdas och annat?
Därför är det så viktigt att vi fortsätter med insatser av olika lag i de västra delarna av landet! Vi vet inte när rebellgruppen M23 gör slag i saken och tågar mot Kinshasa, som de angett vara deras mål! Förra veckan ”kom” åtta drönare över Kisangani, från öster. Det kan ha varit ett steg på vägen! Så länge vi kan måste vi fortsätta! Det kan bli omöjligt om en tid, kanske inom kort!
Den senaste rapporten anger att ”Demokratiska republiken Kongo (DRK) utgör en av världens mest utdragna och mest försummade humanitära kriser, underhållen av konflikter, interna flyktingkatastrofer, klimatchocker och epidemier”. I slutet av 2025 fanns det mer än 5,3 miljoner interna flyktingar i landet, ca 25 miljoner eller en fjärdedel av landets befolkning lever med brist på mat, de har alltså inte tillräckligt med mat att äta! OCHA anger att detta förklaras av beväpnade konflikter främst i östra delen av landet, av ekonomisk instabilitet och ökade levnadskostnader och även av klimatförändringar som medfört översvämningar och jordskred. OCHA avslutar sin rapport med en vädjan till det internationella samfundet: det humanitära biståndet till Kongo måste öka!
Samtidigt med denna rapport, finns mycket annat att läsa om landet.
Exempelvis detta: hälsovårdsministern höll i onsdags ett möte med representanter för landets statliga sjukhus och uppmanade dem att se till vårdens resultat förbättras. Han betonade också satsningen på att sjukvård skall vara tillgänglig för hela befolkningen. En satsning som ska garantera tillgång till vård för alla, med kostnadsfria behandling och vård för gravida kvinnor och nyfödda. Detta program är redan tillgängligt i ett antal av provinserna men skall på sikt gälla alla provinser. Jag undrar när ska människorna i landets östra delar nås av detta kvalitetshöjande arbete?
Eller att landets president återigen besökt USA och förhandlat med det landets president om ett avtal gällande brytning av mineraler i Kongo. Jag undrar vem som tjänar mest på det avtalet?
Eller alla dessa samtal om fred vid runda eller ovala bord! Jag undrar om det är bordets form eller i vilken byggnad eller var i världen bordet finns, som är det viktigaste? Resultat i form av fred har vi ännu inte sett något av!
Då jag läst och funderat över alla dessa rapporter, får jag så ett telefonsamtal från det inre av Kongo, från en by i Mai Ndombe provinsen. Den vän som kontaktar mig, berättar att han besökt ett område i norra delen av provinsen, i gränstrakterna till provinsen Equateur. Där har han sett skolor med grästak, utan stolar och bänkar, utan lärare som får lön från staten och en stor mängd nyfikna barn, som trängdes runt honom. Så berättar han att för att lärarna ska få statlig lön, måste skolan vara registrerad hos staten och för att detta ska ske, måste en rapport lämnas. Men den person som ska ta emot rapporten, vill ha en summa pengar för att skicka rapporten till nästa instans. Sen ska nästa instans också ha en summa pengar innan rapporten går vidare. Han avslutar; ”det är vårt problem, denna korruption”. Han har naturligtvis rätt i sin slutsats.
Barnen i den avlägsna byn och deras föräldrar skulle bli lättfångade byten för den som vill utnyttja dem! Exempelvis för att få barnen att gå med i grupper av kriminella gäng, att ansluta sig till barnsoldater eller andra gäng. Befolkningen i dessa avlägsna byar kan lätt gå under av sjukdomar som skulle kunna behandlas, om det fanns sjukvård tillgänglig!
Och min sista tanke blir denna; varför är det så svårt att förstå att det är de förebyggande insatserna som är viktigare än de kurativa? Detta gäller både hälsovårdsarbetet och andra insatser, som undervisning, sociala insatser för att visa på allas lika värde, information om hur miljön bör respekteras och vårdas och annat?
Därför är det så viktigt att vi fortsätter med insatser av olika lag i de västra delarna av landet! Vi vet inte när rebellgruppen M23 gör slag i saken och tågar mot Kinshasa, som de angett vara deras mål! Förra veckan ”kom” åtta drönare över Kisangani, från öster. Det kan ha varit ett steg på vägen! Så länge vi kan måste vi fortsätta! Det kan bli omöjligt om en tid, kanske inom kort!
fredag 12 december 2025
Att vara mållös i en galen värld
För en dryg vecka sen kom bilderna, videosekvenserna och ett upprop från det civila samhället i provinsen Syd Kivu. Det är en kollega som arbetar på ett sjukhus i Bukavu som skickade materialet. Jag frågade om jag fick dela det med mina vänner. Hennes svar: ”Jag är mållös, tack för att du för detta budskap till världen, humanismen går förlorad över en natt”.
Ja, humanismen tycks gå förlorad i hela vår värld! Över en natt eller dag, ett beslut som tas av en beslutsfattare i någon maktposition i ett land. Eller p.g.a. att ingen tar ett beslut för att protestera mot den ondska som tar sig allt tydligare uttryck.
Bilderna är tagna i området nära Ruzizislätten, där floden Ruzizi utgör gräns mellan DRK och Rwanda. Civilbefolkning på flykt dödas av bomber från Rwanda, vyer från gator och vägar där döda barn ligger, några har ett tygstycke över sig, andra inte, även vuxna kvinnor och män ligger döda på vägarna.
Svensk media rapporterade följande den 4 december: ”Ledarna för Kongo-Kinshasa och Rwanda har skrivit på ett nytt fredsavtal i närvaro av USA:s president Donald Trump i Washington DC. Samtidigt fortsätter striderna mellan kongolesiska styrkor och M23 som får stöd av Rwanda”. Det var denna fortsatta strid som min kollega rapporterade om.
Uppropet från det civila samhället är riktat till det internationella samfundet och till presidenten i USA. En uppmaning till omedelbart tillbakadragande av rwandiska trupper från Kongos mark, till snabbt insättande av humanitär hjälp, till snabbt genomförande av enkäter, för att visa vilka som ligger bakom handlingarna och en uppmaning till landets president att genomföra åtgärder för befolkningens sammanhållning, något som bör ske genom dialog med alla.
Efter någon dag kom rapporterna på de internationella nyhetssidorna. Och så i onsdags kom informationen att Uvira fallit i M23:s händer. Uvira har utgjort centrum för landets administration, sedan början av året, då Bukavu, provinsens huvudstad, föll i M23:s händer. Nu har det fortsatt, det program som M23:s ledare informerat om - att fortsätta med huvudstaden som mål.
En kongolesisk professor anger att AFDL (rebellgrupp i slutet av 1990-talet som störtade Mobutu och gav Laurent Kabila makten) också började med att erövra viktiga städer i östra delen av landet, innan de avancerade mot landets inre och slutligen intog huvudstaden. Han gör bedömningen att Uviras fall visar att situationen kan spåra ur helt och att regeringen tappar kontrollen, i likhet med vad som hände 1997.
Allt detta vet Kongos befolkning och befarar det värsta. Tilltron till presidentens förmåga att hejda denna utveckling är inte stor. Vänner i Kinshasa berättade i går att presidenten nu vänt sig till ledarna för de katolska och protestantiska kyrkorna, för att skapa en dialog – något som han tidigare vägrade acceptera. USA:s president å sin sida, säger: ”Jag satte stopp för kriget mellan Kongo och Rwanda, de sa till mig: "Snälla, kom och ta våra mineraler. Och det är precis vad vi ska göra”. FN:s generalsekreterare fördömer händelserna.
FN:s Säkerhetsråd ska i eftermiddag diskutera frågan.
Vad gör Sverige? Vad gör EU?
Ja, humanismen tycks gå förlorad i hela vår värld! Över en natt eller dag, ett beslut som tas av en beslutsfattare i någon maktposition i ett land. Eller p.g.a. att ingen tar ett beslut för att protestera mot den ondska som tar sig allt tydligare uttryck.
Bilderna är tagna i området nära Ruzizislätten, där floden Ruzizi utgör gräns mellan DRK och Rwanda. Civilbefolkning på flykt dödas av bomber från Rwanda, vyer från gator och vägar där döda barn ligger, några har ett tygstycke över sig, andra inte, även vuxna kvinnor och män ligger döda på vägarna.
Svensk media rapporterade följande den 4 december: ”Ledarna för Kongo-Kinshasa och Rwanda har skrivit på ett nytt fredsavtal i närvaro av USA:s president Donald Trump i Washington DC. Samtidigt fortsätter striderna mellan kongolesiska styrkor och M23 som får stöd av Rwanda”. Det var denna fortsatta strid som min kollega rapporterade om.
Uppropet från det civila samhället är riktat till det internationella samfundet och till presidenten i USA. En uppmaning till omedelbart tillbakadragande av rwandiska trupper från Kongos mark, till snabbt insättande av humanitär hjälp, till snabbt genomförande av enkäter, för att visa vilka som ligger bakom handlingarna och en uppmaning till landets president att genomföra åtgärder för befolkningens sammanhållning, något som bör ske genom dialog med alla.
Efter någon dag kom rapporterna på de internationella nyhetssidorna. Och så i onsdags kom informationen att Uvira fallit i M23:s händer. Uvira har utgjort centrum för landets administration, sedan början av året, då Bukavu, provinsens huvudstad, föll i M23:s händer. Nu har det fortsatt, det program som M23:s ledare informerat om - att fortsätta med huvudstaden som mål.
En kongolesisk professor anger att AFDL (rebellgrupp i slutet av 1990-talet som störtade Mobutu och gav Laurent Kabila makten) också började med att erövra viktiga städer i östra delen av landet, innan de avancerade mot landets inre och slutligen intog huvudstaden. Han gör bedömningen att Uviras fall visar att situationen kan spåra ur helt och att regeringen tappar kontrollen, i likhet med vad som hände 1997.
Allt detta vet Kongos befolkning och befarar det värsta. Tilltron till presidentens förmåga att hejda denna utveckling är inte stor. Vänner i Kinshasa berättade i går att presidenten nu vänt sig till ledarna för de katolska och protestantiska kyrkorna, för att skapa en dialog – något som han tidigare vägrade acceptera. USA:s president å sin sida, säger: ”Jag satte stopp för kriget mellan Kongo och Rwanda, de sa till mig: "Snälla, kom och ta våra mineraler. Och det är precis vad vi ska göra”. FN:s generalsekreterare fördömer händelserna.
FN:s Säkerhetsråd ska i eftermiddag diskutera frågan.
Vad gör Sverige? Vad gör EU?
lördag 8 november 2025
Förnyat samarbete – är det möjligt?
Nu rapporteras att de två parterna, DRK och Rwanda, i natt signerade avtalet som USA arbetat fram.
Förhandlarna i Quatar och USA är mycket nöjda! Nu återstår att se om detta dokument utvecklas till något annat än ett dokument! Vi har genom åren sett ett antal dokument, signerade och med löften om stora förändringar. Men de blev inte mer än så! En teori ger inte fred och mat åt folket.
I texten finns avsnitt som anger hur Rwandas s.k. försvarsåtgärder ska hävas och hur rebeller ska neutraliseras. Först efter att detta skett, ska det ekonomiska samarbetet mellan DRK, Rwanda och USA starta. Både DRK och Rwanda medger att det hittills gått mycket långsamt och lovar att nu öka tempot för att avtalet ska respekteras och genomföras.
Observatörer och bedömare väntar nu på att alla åtaganden och löften ska omsättas i konkreta insatser.
Även vi väntar!
Förhandlarna i Quatar och USA är mycket nöjda! Nu återstår att se om detta dokument utvecklas till något annat än ett dokument! Vi har genom åren sett ett antal dokument, signerade och med löften om stora förändringar. Men de blev inte mer än så! En teori ger inte fred och mat åt folket.
I texten finns avsnitt som anger hur Rwandas s.k. försvarsåtgärder ska hävas och hur rebeller ska neutraliseras. Först efter att detta skett, ska det ekonomiska samarbetet mellan DRK, Rwanda och USA starta. Både DRK och Rwanda medger att det hittills gått mycket långsamt och lovar att nu öka tempot för att avtalet ska respekteras och genomföras.
Observatörer och bedömare väntar nu på att alla åtaganden och löften ska omsättas i konkreta insatser.
Även vi väntar!
fredag 7 november 2025
Vem leder landets fredspocess?
”Den humanitära situationen i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) är en av de allvarligaste i världen just nu”.
FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, gjorde detta uttalande för en vecka sen. Då hölls en konferens i Paris, kring temat Fred och välstånd i Stora sjöområdet. Han fortsatte: ”I tre decennier har folket i DRK uthärdat en ändlös cykel av våld, hunger, flykt och lidande. Bara i år har hundratals människor dödats och tusentals skadats. Över 21 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd. 5,7 miljoner är på flykt. Mer än 27 miljoner människor har inte tillräcklig tillgång till mat. Våldshandlingarna har blivit allt grymmare”.
Så lyfter han de pågående fredsförhandlingarna, ledda av USA och av Qatar och anger att de är ”uppmuntrande”! Men han sa också att situationen är mycket oroande och att våldet i de östra provinserna äventyrar stabiliteten i Stora sjöområdet. Han uppmanar det internationella samfundet att ge humanitärt bistånd, en åtgärd som har alltför små resurser idag.
Antonio Guterres lyfter följande:
”Denna konferens måste bli en vändpunkt”!
”Striderna måste upphöra”!
”Fredsavtalen måste genomföras utan dröjsmål”!
”DRK:s suveränitet och integritet måste respekteras”!
FN:s generalsekreterare lovar att FN kommer fortsatt att stödja alla fredsansträngningar, bland annat genom Monuscos stöd för genomförandet av en permanent vapenvila.
Så idag rapporteras att representanter för DRK och Rwanda, befinner sig i Washington för uppföljning av den överenskommelse som signerades den 27 juni. I dagens möte ska klagomål från de två parterna framföras, undersökas och man vill försöka lösa tvister. Alla är medvetna om att östra DRK är fortsatt under kontroll av AFC/M23 som får stöd från Rwanda. Anklagelserna och klagomålen är många från båda sidor. Vad detta möte leder till har inte rapporterats ännu. Kongos president befinner sig på klimatkonferensen, COP 30, i Brasilien.
Den tidigare justitieministern har från sin fängelsecell skickat en artikel till tidskriften Jeune Afrique. Han lyfter bräckligheten i landets rättssystem och bristande solidaritet hos regeringens ministrar. Han anklagar politiker som arbetar nära presidenten för att inte vara solidariska med presidenten och skriver att de arbetar för egen vinning. Någon reaktion på hans anklagelser har ännu inte rapporterats, men det är starka anklagelser som nu lyfts till ytan i en tid av mycket spänt politiskt läge.
Framtiden är mycket oviss – för alla!
FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, gjorde detta uttalande för en vecka sen. Då hölls en konferens i Paris, kring temat Fred och välstånd i Stora sjöområdet. Han fortsatte: ”I tre decennier har folket i DRK uthärdat en ändlös cykel av våld, hunger, flykt och lidande. Bara i år har hundratals människor dödats och tusentals skadats. Över 21 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd. 5,7 miljoner är på flykt. Mer än 27 miljoner människor har inte tillräcklig tillgång till mat. Våldshandlingarna har blivit allt grymmare”.
Så lyfter han de pågående fredsförhandlingarna, ledda av USA och av Qatar och anger att de är ”uppmuntrande”! Men han sa också att situationen är mycket oroande och att våldet i de östra provinserna äventyrar stabiliteten i Stora sjöområdet. Han uppmanar det internationella samfundet att ge humanitärt bistånd, en åtgärd som har alltför små resurser idag.
Antonio Guterres lyfter följande:
”Denna konferens måste bli en vändpunkt”!
”Striderna måste upphöra”!
”Fredsavtalen måste genomföras utan dröjsmål”!
”DRK:s suveränitet och integritet måste respekteras”!
FN:s generalsekreterare lovar att FN kommer fortsatt att stödja alla fredsansträngningar, bland annat genom Monuscos stöd för genomförandet av en permanent vapenvila.
Så idag rapporteras att representanter för DRK och Rwanda, befinner sig i Washington för uppföljning av den överenskommelse som signerades den 27 juni. I dagens möte ska klagomål från de två parterna framföras, undersökas och man vill försöka lösa tvister. Alla är medvetna om att östra DRK är fortsatt under kontroll av AFC/M23 som får stöd från Rwanda. Anklagelserna och klagomålen är många från båda sidor. Vad detta möte leder till har inte rapporterats ännu. Kongos president befinner sig på klimatkonferensen, COP 30, i Brasilien.
Den tidigare justitieministern har från sin fängelsecell skickat en artikel till tidskriften Jeune Afrique. Han lyfter bräckligheten i landets rättssystem och bristande solidaritet hos regeringens ministrar. Han anklagar politiker som arbetar nära presidenten för att inte vara solidariska med presidenten och skriver att de arbetar för egen vinning. Någon reaktion på hans anklagelser har ännu inte rapporterats, men det är starka anklagelser som nu lyfts till ytan i en tid av mycket spänt politiskt läge.
Framtiden är mycket oviss – för alla!
torsdag 9 oktober 2025
Personliga intressen går före landets
”Vår ledare bryr sig inte om det krig som pågår i östra delen av vårt land! Han bryr sig bara
om sin egen maktposition”.
Orden kunde vara från medborgare i snart sagt vilket land som helst i den värld vi lever i. Förtroendet för det egna landets ledare vacklar i dag i många länder.
Men orden kommer från en medborgare i Kongo.
Hur ska man svara?
Jag kan ana att det finns en förtvivlan i botten på den människa som skrev så.
Dag efter dag finns information i media om samtal som pågår gällande fredsmöjlighet och överenskommelser. Samtal pågår, avslutas, dokument skrivs, det förväntas att parterna ska signera – och ingen signering sker!
Idag har landets president talat i en samling i Bryssel med fokus på europeiska investeringar i Afrika. Han riktade sig då till Rwandas president, också närvarande, och sa sig vara villig att tillsammans med honom nå fred. ”I dag lever vi i den här situationen och det är bara vi två som kan stoppa den pågående upptrappningen”. Han uppmanar också motparten att inte längre ge stöd till M23 och att ge order till M23 att upphöra med striderna. Så anklagar han motparten för att ha brutit tidigare förslag till fred. Hans budskap har bemötts av enskilda personer och en regeringsrepresentant, som alla anser att detta var ett politiskt spel och att det ju är Kongos president som kan avbryta striderna, men inte gjort vad han lovat!
Nästa vecka ska samtal äga rum i Quatar mellan representanter för regering och M23. Det blir den sjätte förhandlingsrundan där.
Krigshandlingarna fortsätter i öster. En parallell administrativ organisation har byggts upp i Bukavu och Goma av M23 ledare. Det är inte på något sätt lugnt i området.
Orden kunde vara från medborgare i snart sagt vilket land som helst i den värld vi lever i. Förtroendet för det egna landets ledare vacklar i dag i många länder.
Men orden kommer från en medborgare i Kongo.
Hur ska man svara?
Jag kan ana att det finns en förtvivlan i botten på den människa som skrev så.
Dag efter dag finns information i media om samtal som pågår gällande fredsmöjlighet och överenskommelser. Samtal pågår, avslutas, dokument skrivs, det förväntas att parterna ska signera – och ingen signering sker!
Idag har landets president talat i en samling i Bryssel med fokus på europeiska investeringar i Afrika. Han riktade sig då till Rwandas president, också närvarande, och sa sig vara villig att tillsammans med honom nå fred. ”I dag lever vi i den här situationen och det är bara vi två som kan stoppa den pågående upptrappningen”. Han uppmanar också motparten att inte längre ge stöd till M23 och att ge order till M23 att upphöra med striderna. Så anklagar han motparten för att ha brutit tidigare förslag till fred. Hans budskap har bemötts av enskilda personer och en regeringsrepresentant, som alla anser att detta var ett politiskt spel och att det ju är Kongos president som kan avbryta striderna, men inte gjort vad han lovat!
Nästa vecka ska samtal äga rum i Quatar mellan representanter för regering och M23. Det blir den sjätte förhandlingsrundan där.
Krigshandlingarna fortsätter i öster. En parallell administrativ organisation har byggts upp i Bukavu och Goma av M23 ledare. Det är inte på något sätt lugnt i området.
fredag 5 september 2025
Ebolaepidemi nummer 16
I onsdags eftermiddag fick jag ett meddelande från en kollega i Kinshasa: ”En ny ebolaepidemi har brutit ut med 18 diagnostiserade fall varav 10 har dött. Epidemin berör ett område i Kasaï provinsen, två isolerade hälsozoner”.
I går, torsdag, finns information om utbrottet att läsa, både på nyhetssidor och på WHO:s hemsida.
Det var den 20 augusti, som en 34 årig, gravid kvinna, sökte vård på ett sjukhus i en av hälsozonerna. Hon hade de vanliga symptomen vid virussjukdom; feber, trötthet, illamående, kräkning, diarré och blödningar. Någon misstänkte ett allvarligt virusangrepp och prover togs och skickades till Kinshasa. Den 3 september kom provsvaren som bekräftade att det var viruset Ebola. Därefter har ytterligare fall diagnostiserats och senaste rapporten anger 28 diagnostiserade fall, varav 16 har dött. Bland de döda finns också sjukvårdspersonal, fyra sjukvårdare.
WHO och landets sjukvårdsminister organiserar nu hantering av denna situation. Ett problem är hur det ska gå att nå det isolerade området med utrustning. Det går enstaka flyg till provinsens huvudort, Tshikapa, per vecka och därifrån är det minst ett dygns bilfärd på dåliga vägar. Utöver material och utrustning, finns också 2000 doser av det vaccin som skall användas, för att skydda personer som varit i kontakt med smittade personer.
Senast en ebolaepidemi drabbade landet var i april 2022, då i landets nordvästra del, i Equateurprovinsen. Första gången landets drabbades av Ebola var 1976.
Nu startar alla ansträngningar för att hitta personer som varit i nära kontakt med de drabbade och vaccinera dem. Kontroller av olika slag byggs upp och sjukvårdspersonal får en extra kompetensutbildning för att bidra till bekämpningen.
Utöver rebeller som dödar folket, bidrar nu även Ebola till detta.
I går, torsdag, finns information om utbrottet att läsa, både på nyhetssidor och på WHO:s hemsida.
Det var den 20 augusti, som en 34 årig, gravid kvinna, sökte vård på ett sjukhus i en av hälsozonerna. Hon hade de vanliga symptomen vid virussjukdom; feber, trötthet, illamående, kräkning, diarré och blödningar. Någon misstänkte ett allvarligt virusangrepp och prover togs och skickades till Kinshasa. Den 3 september kom provsvaren som bekräftade att det var viruset Ebola. Därefter har ytterligare fall diagnostiserats och senaste rapporten anger 28 diagnostiserade fall, varav 16 har dött. Bland de döda finns också sjukvårdspersonal, fyra sjukvårdare.
WHO och landets sjukvårdsminister organiserar nu hantering av denna situation. Ett problem är hur det ska gå att nå det isolerade området med utrustning. Det går enstaka flyg till provinsens huvudort, Tshikapa, per vecka och därifrån är det minst ett dygns bilfärd på dåliga vägar. Utöver material och utrustning, finns också 2000 doser av det vaccin som skall användas, för att skydda personer som varit i kontakt med smittade personer.
Senast en ebolaepidemi drabbade landet var i april 2022, då i landets nordvästra del, i Equateurprovinsen. Första gången landets drabbades av Ebola var 1976.
Nu startar alla ansträngningar för att hitta personer som varit i nära kontakt med de drabbade och vaccinera dem. Kontroller av olika slag byggs upp och sjukvårdspersonal får en extra kompetensutbildning för att bidra till bekämpningen.
Utöver rebeller som dödar folket, bidrar nu även Ebola till detta.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)