Agnetas Loggbok

onsdag 29 maj 2024

Nya ministrar och fredsmäklare

Den nya regeringen är utsedd.
Onsdag den 29 maj, presenterade landets president den nya regeringen. Då hade han godkänt listan med förslag till ministrar. För någon vecka sen, avvisade han det förslag som då fanns, med motiveringen att det var för mycket släktingar bland de utsedda och andra befattningshavare. Det har uppenbarligen varit en svårhanterlig process, det är nästa två månader sedan premiärministern utsågs. Det ryktas redan, att de nya ministrarna inte kommer att kunna tillgodose folkets behov och önskningar inför framtiden. I den nya regeringen är antalet ministrar 55, mot tidigare 57, en liten minskning för att ”spara pengar”. Det finns 18 kvinnor i den nya regeringen, som motsvarar nästan 33 %. (Motsvarande siffra i Sverige är nästan 44 %).

Konflikten i mellan de två folkslagen Téké och Yaka har inte upphört. Det var den 6 april som representanter för de två folkens hövdingar signerade ett fredsdokument, under överinseende av landets president. Men samma dag gjorde milisgruppen Mobondo nya ” besök” i byar med dödliga följder och det har varit flera sådana besök även senare. Nu är en kommission tillsatt, som skall arbeta för fred och förlåtelse. Det arbetet påbörjas idag! Konflikten är svår att förstå men frågan är om detta tillvägagångssätt kommer att lösa den! Området som berörs är gränstrakten mellan Mai Ndombe och Kwango, i närheten av Kwamouth.

Nu återstår att se vad som kan förbättras och vad som inte kommer att åtgärdas!


måndag 22 april 2024

Att odla hopp

Milisgruppen var förmodligen inte tillfrågad om de ville bidra med en representant vid bordet då fredsdokumentet signerades. Händelserna pekar på detta och bekräftar misstanken. Kort efter att de två hövdingarna, cheferna för Téké och Yaka folken, högtidligt signerat fredsdokumentet inför landets president, gjorde Mobondo milisen sin entré på arenan. Dock inte inför presidenten, men i en liten by, Engawu, i Kwamouthområdet. Det rapporteras att minst fem personer dödades. Informationen är bekräftad av byns chef och en provinsrepresentant i Nationalförsamlingen.

Samtidigt som detta pågår, har den nya premiärministern arbetat med att ta fram en ny regering och utse nya ministrar. I fredags, 19 april, avslutade hon en etapp i det arbetet. Hon har därefter fortsatt med uppdraget. De senaste dagarna har hon haft dialog med civilsamhällets representanter. Det hon har aviserat, utan att i klartext ange hur, är att hon ser det vara nödvändigt med en minskning av de statliga institutionernas budget. Hon anger att stor andel av denna budget går till administration och en mycket lite andel till arbetet som sådant. Hon tar exempel från hälsovårds- och undervisningssektorerna. I korthet kan man säga att tjänstemän och valda, gör sig rika medan befolkningen lider och att hon vill förändra detta.

Det finns en sångtext som säger att i en orolig och mörk tid som vår, behöver vi alla odla hopp. I Kongo är det mörkt för den vanliga människan och hon riskerar också att förblindas av andras rikedomar. Att odla hopp blir en utmaning!


måndag 8 april 2024

Hövdinginsignier och makt

Lördag den 6 april signerade de två cheferna, eller hövdingarna, för Téké och Yaka folken, det dokument man kommit överens om tidigare. Sittande vid ett bord framför landets president skrev de sina namn. De var båda klädda i rödaktiga kläder, den ena i en röd filthatt och en kostym i violett. Den andra i en röd-vitrutig mössa, med en röd jacka. Man kan ana deras andra hövdinginsignier, en piska, förmodligen av en elefantsvans med handtaget lindat i något rött, ett rött skynke över axlarna. Hövdingutrustning som finns i små byar i det inre av regnskogen och även i de större byar, som dessa två män representerar. Genom att de signerat detta dokument, tar de ansvar för att upprätthålla fred och stabilitet i Mai Ndombe – Kwango området i västra Kongo. Inrikesministern, som också är Vice premiärminister, och som gjort detta möjligt, kommer att besöka området och utdela medaljer till de chefer som lovat ansvara för att dokumentet skall respekteras och följas.

Vice premiärministern fick den 1 april en ny premiärminister att samarbeta med. Denna gång utsågs en kvinna till posten. Journalisterna undrar om hon skall leda en grupp av ministrar som hon själv utsett eller får hon en grupp, utsedd av någon annan? Då jag gratulerar vänner i Kinshasa, till att ha fått en kvinna på posten, säger de: ”det spelar nog ingen roll vem som har posten, alla makt finns i händerna på högsta chefen”.

Det man kan konstatera är, att inte alla chefer i landet är klädda i rött! Och kanske att inte alla chefer får bestämma? Så frågan är: Hur blir det med fred och stabilitet i Mai Ndombe - Kwango?


onsdag 27 mars 2024

Värdet av att ha samma önskan och vilja samarbeta

Den 22 mars uppvaktades landets president av en stor delegation, bestående av olika chefer för de två stammarna Teke och Yaka. De uppmanade presidenten att omedelbart tillsätta en blandad kommission, för att lösa den etniska konflikt som råder i Kwamouth området sedan 2022. Deras uppmaning fick presidenten att omedelbart agera!

En kommission tillsattes och den startade sitt arbete dagen därpå. Uppdraget var att hitta en lösning för att konflikten skulle upphöra. Det var inrikesministeriet som fick uppdraget. Inrikesministern, tillika vice premiärminister, samlade berörda för att påbörja en dialog. Gruppen bestod av representanter för olika hövdingar och ledare för de två stammarna, inrikesministeriets personal och traditionella ledare från området. Även representanter för gruppen ”Mobondo”, den som utpekats som en rebellgrupp och utövat våld i området, ingick i kommissionen, som bestod av 200 personer.

I sitt inledningstal till kommissionen sa ministern: ”Vi utgör en försoningsgrupp, som skall skapa fred och bidra till att den åter blir verklig inom kort i det berörda området”. De två grupperna gav sina detaljerade beskrivningar av vad som hänt och överlämnade anteckningsböcker med de krav som måste tillgodoses, innan fred kan bli verklig.

Efter tre dagars arbete, i måndags 25 mars, presenterades ett förslag. Hövdingarna har visat att de grävt ner sina stridsyxor och att de är villiga att arbeta för den fred som alla önskar.

Förslaget skall överlämnas till presidenten och inför honom skall de berörda signera den överenskommelse som nu finns.

Kan det gå så snabbt att få fram en överenskommelse om fred och försoning? En konflikt som skapat så stora problem för resenärer från Kinshasa till området bortom Kwamouth, som orsakat våldshandlingar, mord, internflyktingar och flyktingströmmar till grannlandet Republiken Kongo? Det låter fantastiskt! Kan vi nu vara trygga med detta? Framtiden kommer att visa oss. En förklaring till ett gott resultat måste vara detta, att de berörda själva bad om hjälp, ville en förändring, ingen ålade dem att genomföra något!

Samtidigt pågår samtal och försök att få två länders presidenter, Tshisekedi och Kagame, att mötas till en öppen dialog. Befolkningen i två länder är i behov av samma försoning och fred som människorna i Kwamouthområdet.

Vi ser fram emot en sådan överenskommelse!



måndag 11 mars 2024

Vacciner och våld – livets balansutmaning

”Som malariaforskare brukade jag drömma om den dag då vi skulle ha ett säkert och effektivt vaccin mot malaria. Nu har vi två. Med detta andra kommer vi närmare vår vision om en framtid utan malaria!” Det är WHO:s generalsekreterare, som uttrycker sig så. Det vaccin han syftar på har funnits en tid och testats, men först nu är tillverkaren redo att distribuera det antal doser som kommer att göra skillnad för barnen.

Det är ett andra och mera effektivt malariavaccin, som finns tillgängligt! Det har tagits fram av Oxforduniversitetet och Serum Institutet i Indien (SII). Då man testat drygt 4800 barn i Burkina Faso, Mali, Kenya och Tanzania har det visat sig att det har en effektivitet på ca 78 % i åldersgruppen 5 – 17 månader. Vaccinet skall ges i tre doser det första levnadsåret och en fjärde dos krävs ett år senare. Vaccinet tillverkas av SII och inom tre till fyra månader, alltså senast sommaren 2024, bedöms att 25 miljoner doser skall kunna levereras. Tidigare vacciner hade en effektivitet som inte gick över 55 %, så det är naturligtvis ett mycket positivt resultat efter alla år av möda. Nu skall ca 18 afrikanska länder lägga detta vaccin till sina program och övriga kommer senare att få tillgång till vaccinet. En dos kostar mellan två och fyra USD. De stora internationella organisationerna som ger bidrag till olika länder, för att vacciner skall finnas tillgängliga för barnen, står nu redo att bidra även till finansiering av detta vaccin.

Kravet på 3 doser det första levnadsåret och därefter en fjärde dos, är ett bekymmer. Det är välkänt att det är svårt att få mammorna att komma med sina barn regelbundet för vaccinering. Men då detta läggs till de vacciner som redan används, kanske det kan bidra till att det blir lättare? Vi får hoppas så.

Att ta del av information av detta slag, är något vi behöver! Att bara få de ”vanliga” nyheterna om våld, rebellgrupper och krigshandlingar i de afrikanska länderna, och även utanför den kontinenten, blir ibland för svårt. Och de senaste veckornas information har inte bjudit på så mycket annat. Men det har också rapporterats om kvinnornas protester mot våldet på den internationella kvinnodagen, de har marscherat i huvudstaden och i mindre städer. Det har också kommit rapporter om presidenter som möts, eller som vägrar att mötas, för att få till stånd en dialog om fredsavtal. Den kongolesiske läkare som fick Nobels fredspris 2018, har uppmanat FN:s säkerhetsråd att ta tillbaka beslutet om att avsluta insatsen i landet. Anledningen är att den humanitära situationen förvärrats och våldet trappats upp i landets östra delar.

Det beskrivs att företrädare för Kongo och Rwanda, balanserar på en knivsudd. Hur länge klarar de den balansen?

Malariavaccin och andra vacciner, kompetent hälsovårdspersonal med tillgång till material och mediciner i arbetet – det är viktiga komponenter. Landets fred, en befolkning som får del av tillgångarna, genom undervisning för alla, genom förbättrade infrastrukturer och ett bättre liv – vem ansvarar för de komponenterna?

Balansutmaningen fortgår.


torsdag 15 februari 2024

Kvinnor protesterar

Onsdag 14 februari gick tusentals kvinnor, helt klädda i svart, en marsch genom centrala delar av huvudstaden Kinshasa. Det var på initiativ av familje- och barnministern, som kvinnorna gick ut på gatorna. De ville markera sitt nej till kriget och uppmana till att fiendskap och våld i östra DRK upphör. Kvinnorna ”stormade fram” och satte boulevard 30 juin i rörelse, de skanderade: ”Kongo skall förbli ett land och går inte att dela. Inga fler dödsfall i Kongo, stoppa kriget, stoppa folkmordet, nej till balkanisering av vårt land”. Efter en timmes marsch under strålande sol, lämnade de en skrivelse till landets president. Familje- och barnministern förklarade syftet med denna marsch: ”Vi kritiserar det internationella samfundets hållning, de står på våra förtryckares sida”. Kvinnorna representerade en mängd olika föreningar och organisationer, men de hade en gemensam målsättning med marschen.

Några män gick med i marschen: ”Vi vill visa vårt stöd för våra kvinnor, mödrar och systrar som dör”! Grupper av landets nationella polis gick med och såg till att ordning upprätthölls.

Det är inte första gången i landets historia som kvinnor protesterar på gatorna. För ca 25 år sen gick liknande marscher genom huvudstaden. Då skanderade kvinnorna med hjälp av kastruller, kastrullock och slevar.

I dagens nummer av DN, lyfts situationen i östra DRK, i en artikel med rubriken ”Afrikanska arméer ställs mot varandra”. Sydafrika har beslutat att bistå landet med 2900 soldater, som skall skydda Goma mot den pågående rebelloffensiven. Antalet internflyktingar har ökat markant de senaste veckorna. I måndags avslöjade nyhetsbyrån AFP att rebellerna använt luftvärnsrobotar, av rwandiskt ursprung och mycket avancerade, för att skjuta mot en drönare som tillhör FN styrkan, Monusco. FN:s Säkerhetsråd fördömde i tisdags rebellerna och den nya offensiven. I vilken grad västerländska regeringar vill kritisera Rwanda är osäkert. Det som skulle kunna bidra till en skillnad är en ökad press från andra afrikanska länder, som Sydafrika.

Det finns all anledning till ökad oro och uppmärksamhet av händelseförloppet i östra Kongo!


tisdag 13 februari 2024

Hur överlever man med rebeller i grannskapet?

För några dagar sen ägde manifestationer rum i Kinshasa, bilar och bildäck brändes. Protester ägde rum framför FN:s byggnader, västvärldens ambassader, hotell och restauranger med utländska ägare. De genomfördes främst med hjälp av motorcykeltaxis, ända in i stadens centrala del, Gombe. Sen två dagar tillbaka har polisen ingripit och förbjudit dessa motorcykeltaxis att köra in i Gombe. Protesterna är riktade mot FN:s och västvärldens hantering av Rwandas aggressiva attacker in i Kongo. Droppen som fick bägaren att rinna över var kanske att flera länders utrikesministrar, däribland de från Frankrike, Belgien, Storbritannien, USA och Israel, uttalat sin vilja att sätta sig vid samma bord som rebellgruppen M23, för att förhandla om läget i östra Kongo. President Tshisekedi har tidigare lovat/uttalat att han aldrig kommer att förhandla med dessa rebeller, som får stöd från Rwanda och sprider död och olycka i landets östra del.

För en vecka sen slöt Polen ett avtal med Rwanda. Enligt detta skall Polen ge stöd till upprustning och förstärkning av logistik i landet. Polen skall också ha lovat att om Rwanda attackeras militärt av annat land, skall Polen ge stöd. Detta har naturligtvis skapat reaktioner och frågor. Främst som Polen i FN:s generalförsamling nyligen uttalade sitt stöd för DRK och fördömt Rwandas krigföring i DRK. Landets utrikesminister protesterade mot detta avtal torsdag den 8 februari. I vilken mån detta har påverkat de senaste manifestationerna, anges inte.

Utöver dessa kontroverser och protester fortsätter också rebellaktiviteterna i västra Kongo, i Kwamouth området. Det tycks som att de kan fortsätta fritt i skuggan av det som pågår i landets östra del. En frilansjournalist, baserad i Kinshasa, som skriver bl.a. för ”The New Humanitarian”, en oberoende icke-vinstdrivande nyhetssajt, har rapporterat om situationen. Denne journalist har i Kinshasa träffat ett antal flyktingar från Kwamouthområdet, det är teke folket som flytt för yaka folket. En man, som ursprungligen kommer från Kwamouth, har tagit emot så många han kan på sin tomt i Mombelekvarteren. Flyktingarna sover utomhus och får ingen hjälp från staten. Det uppskattas att det finns ca 500 – 600 000 internflyktingar, men siffrorna är mycket osäkra. Rapporter från Kwamouthområdet anger att rebellgruppen, eller milisgruppen, nu har lagt nästan hälften av byarna under sig. De gör fortsatt räder in i byar som hittills inte kapitulerat och förra veckan rapporteras att sju personer dödades. Milisgruppen, Mobondo, anfaller i den tidiga morgonen, de är beväpnade, maskerade och har smort in sig med sot. Då de kom i närheten av Kinshasa motarbetades de kraftigt och vek undan. De har också gjort räder in i Kongo Central. Det har bedömts att de inte är enbart bybor, utan gruppen är förstärkt med soldater och har kraftiga vapen. Deras strategi är mycket sofistikerad säger en FN tjänsteman. Det märkliga är att de två folken, teke och yaka, tidigare levt tillsammans i många år. Den kontrovers som anges vara orsak till konflikten, en beskattningsfråga, kan inte vara skälet till denna situation, enligt en advokat som känner till problemet. Det finns en hel del mystik i denna fråga! En traditionell kung, en andlig ledare, Kiamvu, har intagit en ledande position i gruppen. Vägar och floder från Kinshasa till Bandundu och övriga Mai Ndombe, är i perioder avstängda. För en vecka sen gick det att ta sig fram på floden. Men resenärerna fick genomgå många kontroller av bagage och identitetsdokument.

Vi har svårt att föreställa oss hur det är att leva i ett land med dessa konflikter. Hur kan man resonera logiskt om arbete och liv, då rebeller drar fram i närheten? Hur kan man våga lita på statsmakten, som hittills inte förmått hejda rebeller och våld? För oss helt obegripligt!



Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.