Agnetas Loggbok

tisdag 3 september 2019

Regering utsedd och epidemier frodas!

Klockan fem på måndag morgon den 26 augusti, informerades Kongos befolkning att en regering var utsedd! Premiärministern Sylvestre Ilunga Ilunkamba utsågs den 20 maj, men inte förrän tre månader senare fanns en regering! Den består av 65 medlemmar, varav 42 kommer från Kabila trogna grupper och 23 från Tshisekedi trogna! Av de 65 är 12 kvinnor. Mera än så vet vi inte ännu. Förhoppningsvis har regeringen börjat sitt arbete!!

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har nyss besökt det område i nordöstra Kongo, där Ebola epidemin fortfarande härjar! I en presskonferens i går informerade han om att alla verktyg är på plats för att bekämpa epidemin. Men, underströk han, "endast 15 % av alla de löften som länderna gett, har realiserats. I andra fall kan sent inkomna medel senarelägga ett arbete, men det får inga allvarliga konsekvenser. Men i detta fall, kan förseningen innebär att vi förlorar kampen mot Ebola"! Han uppmanade alla länder att realisera sina löften och ta sitt ansvar i kampen mot epidemin. Den 1 september hade 3036 fall av Ebola diagnostiserats, varav 2035 har dött, 908 har överlevt tack vare medicinsk behandling.

Under perioden 1 – 18 augusti dog 218 personer i en mässlingsepidemi i provinsen Haut Lomami (utgör en del av tidigare Katanga provinsen). Av dessa 218 var 85 % barn under 5 års ålder!

Epidemier av olika slag i Kongo, främst mässling, har orsakat flera dödsfall i år än vad Ebola epidemin har gjort! Detta är naturligtvis allvarligt. Även i gränsområden till Mai Ndombe provinsen, som får regelbunden distribution av vacciner, uppstår ibland utbrott av mässling. Så var det i augusti i området nära Bendela, där vi tillbringade några dagar under 100 års jubiléet. Då fanns en grupp från Läkare utan gränser på plats och arbetade tillsammans med hälsovårdspersonalen. Detta visar vikten av att alltid ”stå på tå”, för att göra ett bra arbete och räkna med alla tänkbara problem! Våra kollegor och vänner som arbetar inom hälsovården i Kongo, är i stort behov av stöd, stöttning, uppmuntran och ”hejarop”! Vem orkar annars arbeta i den isolerade miljö det handlar om, där fördomar och rykten florerar och rädsla styr över människornas tankar?

Det vi gör, hur litet det än ser ut att vara, har stor betydelse!!


torsdag 22 augusti 2019

100 års jubileum i ett krisdrabbat land

Vi har nyss återvänt till Sverige efter två veckors vistelse i Kongo. Det Kongo som många i Sverige är ”rädda” för och tror att Ebola, korruption och elände drabbar alla besökare! Så är det inte! Vi har återkommit utan sjukdom och annat ”elände” med oss! Ebolaepidemin finns ca 1500 km från det område vi besökte, Mai Ndombe provinsen, där vi besökte vänner och kollegor till oss. Däremot såg vi allt detta elände. I jämförelse med situationen i mars 2017, har det skett en markant försämring av människornas levnadsförhållanden. Anställda, både i huvudstaden och i inlandet, får inte sina löner vilket har inverkan på familjernas möjligheter inom alla områden. Anledningen till vårt besök var det 100 års jubileum som kyrkan CEBU firade 8 – 11 augusti. 1919 kom de första missionärerna till området och till byn Bendela vid Kasai floden, där också festligheterna ägde rum. Vi åkte till Kongo innan firandet, för att kunna besöka andra platser och ge uttryck för omtanke och omsorg. Samt för att själva få se hur arbetet, främst inom hälsovården, fortsätter, att få se det som inte syns i rapporterna!!

Vi kom en vecka innan festligheten på Bendela och besökte först Semendua, där kyrkans huvudkontor finns. Glädjen var stor att få återse vännerna! Speciellt att få möte den sjukvårdare, Ilanga, som 1975 tillsammans med Anna-Britta Karlsson, introducerade Agneta i hälsovårdsarbetet i Mimiaområdet! Gunnar ansvarade på Semendua för ett seminarium om ”Finansiell riskhantering” med 26 deltagare, inklusive generalsekreteraren. Ett mycket aktuellt ämne i dagens Kongo!

Tillsammans med CEBU:s chefsläkare Moverobe fortsatte vi till Ipope och Mimia, där vi tillbringade tre dagar. Samtidigt som vi var där, installerade en MAF tekniker internetanslutning för sjukhuset på Mimia och två tillresta läkare undervisade 30 sjukvårdare från hela hälsozonen om Lepra, Tuberkulos och om kvinnors hälsa. Internetuppkoppling och kurs för sjukvårdarna finansierades av en svensk samarbetspartner, MAF Sweden.

Vi lämnade Mimia med rapporter om stora behov inom hälsovårdsarbetet.
Lepra och Tuberkulos har fått förnyad spridning speciellt bland barn samtidigt som medel att hindra och förebygga spridningen saknas. Situationen förvärras av en allt vanligare förekomst av multiresistenta tuberkulosbakterier.

Så kom vi till Bendela och fick delta i den glädje som jubiléet medförde! Vid sidan av långa gudstjänster med många körer, fanns vänner och kollegor närvarande som vi inte mött på länge! Finalen i fotbollsturneringen blev en speciell upplevelse, också för ett par av svenskarna som fick hedersuppdraget att agera prisutdelare!

Kongo som land betraktat befinner sig i en allvarlig kris på många sätt. Kyrkans och alla människors situation, följer med i landets utveckling. Om en förändring skall ske, krävs krafttag. Den nya ledningen för CEBU har en mycket stor utmaning. Vi har ett uppdrag! Att ge stöd till den.



söndag 28 juli 2019

Fortsatt bekämpning och fortsatt regeringsväntan!

Världsbanken beslutade i onsdags, en vecka efter att WHO sagt att Ebolaepidemin i Kongo är ett internationellt nödläge, att öka sitt bidrag till bekämpningen, med USD 300 miljoner! De pengarna är välkomna! Men det lär behövas ännu mera, för att få bukt med epidemin.

Hälsovårdsministerns beslut att avgå, sägs det inget mera om! Men det framkommer att han är kompetent och har gjort sitt yttersta för att bekämpa epidemin och uppmuntra personalen. Han har exempelvis varje vecka gjort ett besök i Ebola området, för att möta personalen och ge uppmuntran. Nu skall bekämpningen av epidemin ledas av en läkare, som är ansvarig för ett forskningsinstitut i Kinshasa, han ser ut att vara en annan generation än den avgående ministern och sägs vara en välkänd virolog även utomlands. Vad som egentligen är orsak till bytet, får vi nog aldrig veta!

Då det gäller vaccinet som diskuterats, har det även tidigare fått ”nej” från Uganda, Kongo Brazzaville och Angola. Det framkommer att det är ännu mera på experimentstadiet än det som nu använts, och att det måste ges i två doser, för att ha full effekt. Det är alltid svårt att få människor att komma till en andra injektion, men i denna situation, framstår det som i det närmaste omöjligt! Så visst kan man förstå de argument som hälsovårdsministern framhöll i sitt avskedsbrev!

Men man kan ställa sig frågan; varför kan inte landets president göra det som han i sin ställning borde göra, istället för att ”lägga sig i” de medicinska rutinerna? Är det så svårt detta, att få stopp på rebellerna i det nordöstra hörnet??

Siffror från den 24 juli anger att av 2620 fall har 1762 dött. WHO anger att det fortfarande Beni som är epidemins centrum och att det under juli kommit en andra våg av fall i den hälsozonen. Detta är naturligtvis oroande.

I fredags kom signaler om att en regering inom kort kommer att presenteras! Imorgon kommer mera information i denna fråga!

Den kommande veckan kan medföra intressanta informationer!


måndag 22 juli 2019

Ebolakris och ministerkris

Då president Tshisekedi i fredags meddelade att han själv skulle vara ordförande i den grupp som därefter skall leda bekämpningen av Ebolaepidemin, var det många som undrade vad som var orsak till det beslutet!

Så idag på eftermiddagen kom ett besked från landets hälsovårdsminister, läkaren, Oly Ilunga, utbildad inom Public Health – Santé Publique, i Bryssel; han lämnade in sitt avskedsbrev! I brevet anger han skäl till sitt beslut. Han kritiserar presidentens beslut, att själv vara ytterst ansvarig för arbetet och vid sin sida ha ett tekniskt sekretariat, som skall samordna insatserna. Han anger att detta kommer att leda till stor oreda, att det ”i alla krig måste vara klara och tydliga rutiner för hur order skall ges och via vem! Att ha flera beslutsfattare riskerar alltid att leda till oreda”! I brevet framkommer också att det tekniska sekretariatet utsågs i hans frånvaro och signerats av hans ersättare, då han befann sig i Goma, för att delta i planering av Ebola bekämpningen där.

I sitt brev lyfter han tre faktorer som är avgörande för bekämpningen av Ebola; den dagliga kommunikationen mellan Hälsovårdsministeriet och epidemins centrum, för att rapportera statistik, vilket också visar världen för övrigt att insatsen leds av landets ansvariga; vidare lyfter han att Ebolakrisen inte är en humanitärkris (fast andra vill göra det till en sådan), utan en folkhälsovårdskris, som utspelar sig i ett område med brister inom säkerhet och utveckling och frånvaro av fungerande hälsovårdssystem – han menar att andra nu vill införa ett parallellt system för bekämpningen med risken att landets ansvariga framstår som okunniga och att det kommer att krävas mycket mera pengar, än vad som egentligen är nödvändigt; så till sist lyfter han beslutet om att ett annat vaccin skall användas i Ebolabekämpningen, ett vaccin som inte har samma effekt som det tidigare, men nu skall användas p.g.a. tryck utifrån, han anger att de som nu pressar på för att detta vaccin skall accepteras, döljer fakta som kommit fram i forskningen.

Dessa tre faktorer visar, enligt den avgående ministern, på vikten av att landets regering framstår som kompetenta ledare och kan föra en dialog som är relevant i frågan! Han beklagar att gruppen som skall ansvara för arbetet inte har den professionella sammansättning som behövs för ett arbete av detta slag. Han avslutar; ”Jag föregriper den oreda som oundvikligt kommer att uppstå och inlämnar härmed mitt avsked”!

Avskedsbrevet innehåller skarp kritik av presidentens agerande. Det som antyds om det andra vaccinet har sin grund i att det som nu används, framställt av Merck, snart är slut hos tillverkaren. Ett annat vaccin, som framställs av Johnson & Johnson, kan börja användas inom kort. Den person som står för den tekniska kompetensen i presidentens nya ledningsgrupp, anger att det nya vaccinet är OK, men den avgående ministern delar alltså inte den synen.

Så – vad är sant i allt detta? Den avgående ministern har bedömts som seriös och har gjort ett gott arbete. Det är naturligt att omvärlden nu reagerar, (när Ebolaepidemin i Kongo är klassad som internationellt nödläge) och ”vill lägga sig i och besluta”, något som alltid mottas med blandade känslor och reaktioner i landet! Eller ligger det något i den svara signal om det förekommit ekonomiska oegentligheter vad gäller alla de medel som ställts till förfogande för Ebola bekämpningen och att det kan vara ett skäl till avskedsbrevet?

Den 20 juli rapporterades 2578 fall, varav 1737 har dött. Sammantaget anges att nya fall fortsätter att rapporteras från Nord Kivu och Ituri provinserna, och att de mest ”heta punkterna” varierar liksom riskerna på andra platser; det fastslås att förberedelserna i Rwanda och Goma är goda; och att risken för spridning över gränsen mot andra länder är fortsatt hög!




onsdag 17 juli 2019

Ebola i Kongo – Internationellt nödläge utlyst

Idag har WHO:s expertkommitté utlyst internationellt nödläge, angående Ebolaepidemin i östra Kongo. Främsta orsak till detta beslut är spridningen till Goma. För att utlysa ett sådant läge, skall epidemin vara ett hot mot folkhälsan i andra länder och att alla insatser behöver samordnas, för att bekämpningen skall lyckas. WHO:s generaldirektör har under flera månader uppmanat världens länder att ge sina utlovade bidrag för bekämpningen av Ebola. Men utan resultat!! Nu är förhoppningen att dagens beslut skall få länderna att agera.

Det fall som fanns i Goma och transporterades till Butembo, dog ganska snart. Ett nytt fall har diagnostiserats i Uganda. Det rör sig om en kongolesisk kvinna, som tog sig över gränsen för att sälja sina produkter på en marknad i en by intill gränsen. Hon återvände till Kongo efter att ha kräkts ett antal gånger. Efter hemkomsten dog hon. Det allvarliga är att det är svårt att hitta alla människor som varit i kontakt med de båda fallen. Det arbetet, att spåra kontakter, är oerhört tidskrävande och kräver noggrannhet!

Att smittan nu kommit till Goma, en stad med flera miljoner invånare, är naturligtvis alls bra! Att ett nytt fall upptäckts i Uganda och att den sjuka uppenbarligen spridit smittan, är inte heller bra! De två fallen motiverar med eftertryck dagens beslut om internationellt nödläge.

Aktuell statistik från 15 juli anger att det diagnostiserats 2512 fall, varav 1676 har dött.

måndag 15 juli 2019

Värdet av hälsovårdsinsatser – kunskap istället för ndoki!

Sent i fredags kväll dödades två personer i en by strax söder om Beni i nordöstra Kongo. De två var båda engagerade i arbetet för att informera övriga invånare i byn om Ebola viruset och dess spridning. En utredning pågår, men andra i byn har berättat att en av de två, skall ha talat med mördarna och gett uttryck för att hon kände igen honom. Andra har berättat att förövarna
var ”folk från samma kvarter”! Det är inte första gången som byinvånare hotas av beväpnade män och i april attackerades en grupp personal från Läkare utan gränser och en läkare dödades.

I går, söndag 14 juli, rapporteras att det första fallet av Ebola har identifierats i Goma! Det rör sig om en pastor som rest från Bukavu till Beni området, för att ”evangelisera”. Vid sju sammankomster i kyrkor välsignade han åhörarna, med handpåläggning, oberoende av om de var friska eller smittade. Vid återkomsten till Goma, visade han tecken på sjukdomen och är nu isolerad. Han är nu transporterad till ett specialistcenter i Butembo, för ytterligare vård och övervakning. Myndigheterna i Goma uppmanar alla invånare till lugn! Åtgärder är vidtagna sedan en längre tid, då man befarat att denna dag skulle komma förr eller senare.

Personer som hjälper till att upplysa sina medmänniskor, får ersättning. Summan de får, är liten för oss, men i den miljön är det en stor tillgång! Alltså skapas avundsjuka! Det kan vara en orsak till attackerna! Så är det ytterst svårt för människor i området att förstå vad virus är! Mycket lättare är det att förstå vad ”ndoki” är! Alltså en form av magi. I det område som nu är drabbat, fanns ingen fungerande hälsovård innan epidemin bröt ut. Sjukvårdare och läkare, var okända! Ännu mera okänd är utländsk personal, speciellt då de kommer i den utrustning som alla måste ha; skydds -dräkter, -stövlar och -glasögon! Detta skapar naturligtvis många funderingar och tolkningar!

”Education sanitaire” – information om hälsa och hur sjukdomar smittar, regelbunden vaccinering av främst barn och kvinnor, närvaro av hälsovårdspersonal i byarna, allt detta har en stor betydelse för befolkningen i ett område! De får basal kunskap och blir vana vid hälsovårdspersonal och den dag en livshotande epidemi uppstår i området, är de inte rädda för den personal, som vill hjälpa dem.

Återigen, våra insatser under många år har ett stort värde! Dagens reaktioner hos folket i nordöstra Kongo visar tydligt på detta!

söndag 30 juni 2019

59 år av självständighet



Söndag den 30 juni – på dagen 59 år sen den konfliktfyllda självständigheten skapades! Och därefter tycks det som att alla dagar under dessa år varit konfliktfyllda för detta land.

Kinshasas guvernör hade i veckan meddelat att det var helt förbjudet med demonstrationer på självständighetsdagen. Lamuka, en samling av oppositionspartier, planerade en fredlig demonstration, bl.a. i Kinshasa och Goma. Marschen skulle vara en protest mot de värden som nu råder i landet och som förbiser mänskliga rättigheter och som även invalidiserat 20 valda till konstitutionsdomstolen. Ledare för gruppen, med Martin Fayulu i spetsen, försökte trotsa förbudet. Det fick polisen att använda sig av tårgas och även av knivar, då de skar sönder bildäcken till två bilar, som inte ville respektera förbudet!

I Goma dödades en civil person i samband med försök till demonstrationer och polisens ingrepp. Demonstrationerna avslutade efter en kort tid där. Från övriga landet, finns inget rapporterat om vad som hänt denna dag.

Martin Fayulu sa i sitt tal till medlemmarna, ”Titta på vår president, han har helt ändrat sin attityd och ton till landets medborgare, sen han blev president! Vårt land är ett land utan medborgerliga rättigheter!”

Presidenten å sin sida, sa i ett tal inför den 30 juni, ”Jag känner mig inte som en marionett”. Just en sådan syn på sig själv, kanske är ett uttryck för hur väl den som håller presidenten som sin marionett, har lyckats???

Vem som är marionett och vem som styr från kulisserna, kan man aldrig veta med säkerhet. Men det vi kan veta och det vi ser och får rapporter om, det är att folket lider, att medborgarna inte har tillgång till hälsovård eller undervisning.

Som alla nu vet, pågår det en Ebola epidemi i nordöstra delen av landet. Den bröt ut i augusti och är ännu inte under kontroll. Statistik den 26 juni anger följande; 2284 fall är upptäckta och av dem har 1540 dött. Fortsatt är det ca 2/3 av fallen som dör. Man kan spekulera över varför epidemin pågår fortfarande. Det saknas ekonomiska medel för att bekämpa den enligt WHO:s planering. Olika länder har lovat bidra, men bidragen uteblir. Folket i området är inte vana vid hälsovård och förstår sig inte på varför de just nu kan se alla dessa sjukvårdare och läkare i sitt område! Folket tror inte på "pratet om virus", de tror snarare att personalen smittar dem, då de blir vaccinerade. Virus är ett okänt begrepp för dem. Det som är känt för dem, är tron på ndoki och andemakter. Den sjukvårdspersonal som deltar i arbetet, är utsatta för hot från andra i området. Sjukvårdarna och deras familjer hotas och trakasseras. Det har fått till följd att barnen i familjen inte får veta vad någon av deras föräldrar arbetar med, om de är sjukvårdare! Och naturligtvis lämnar några sitt arbete p.g.a. hoten.

Skulle detta vara omöjligt att komma till rätta med? Nej, det kan det inte vara om viljan finns! Det är bristen på vilja att bidra till sitt folks bästa, som är det stora hindret och hotet inför framtiden.

De som deltog i festen den 30 juni 1960, kan väl knappast ha tänkt sig en sådan framtid för landet?

(Bilden kommer via sociala medier i USA och kongoleser där! I Kinshasa har den inte synts till!)




Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.