Historisk fred – kan alla jubla??

Så finns ett dokument, förberett under lång tid, utropat som en seger av presidenten i USA, diskuterat av alla politiska partier, religiösa samfund och ”tyckare” av olika slag i Demokratiska Republiken Kongo (DRK). Ett förberedande dokument signerades den 18 juni och det definitiva dokumentet signerades igår, den 27 juni, av utrikesministrarna i DRK och Rwanda. Detta ägde rum i Washington i närvaron av USA:s utrikesminister. De två ländernas presidenter är inbjudna till Vita Huset för ett samtal och fortsatt planering i slutet av juli.

DRK:s utrikesminister anger att bland det som nu finns nedskrivet i dokumentet, är att väpnade styrkor ska bort, civila skyddas, flyktingar ska kunna återvända och att allt ska ske under överinseende av regeringen. Det är inte något som kommer att ske på kort tid, men en noggrann planering av alla givna löften ska ske, orden ska omsättas i handling, rättvisa och ansvar ska respekteras. Detta är bara en början, inte ett slut på kriget! Ledare i Rwanda ska ha sagt sig vara villiga att bidra till freden. Men att det blir inte ett omedelbart tillbakadragande utan ett gradvist sådant. M23 finns inte med i dokumentet. Och hur kommer M23:s ledare att nu agera? Han som tidigare sagt att det är först när landets president är borta, som de upphör med sina ”aktiviteter”!

Omvärldens ledare och presidenter jublar! Inte bara USA:s president. Men – är detta verkligen ett uttryck för en ”historisk fred”, som många tycks anse? Eller kommer det att bli ytterligare ett i raden av många dokument, signerade men icke respekterade av någon? Frågan är berättigad. Befolkningen i DRK är delad, det finns de som är positiva till dokumentet och ser en framtid i fred framför sig, andra menar att detta är bara ytterligare ett dokument utan värde. Även de politiska partierna har en delad uppfattning om avtalet. De katolska och de protestantiska kyrkorna har arbetat intensivt för en dialog med M23, men DRK:s president har hittills inte visat intresse för den tanken. Men för en dryg vecka sen mötte kyrkornas representanter presidenten för att diskutera frågan! Det rapporteras att samtalet var öppet och positivt!

Vi får följa utvecklingen och vara beredda på både positiva och negativa händelser. Vad folket har att vänta, återstår att se!

Vad kan hända på 28 år?

Idag är det exakt 28 år sen president Mobutu avsattes av en rebelledare, som tågade genom hela landet och intog Kinshasa.

Då var förhoppningarna stora inför framtiden. Men det blev inte så bra som många hoppades. Ett antal presidenter har passerat sedan dess och dagens president valdes 2018 och fick upprepat förtroende 2023. Båda gångerna har valresultatet ifrågasatts. Nästa val äger rum 2028.

Landets situation i dag är mycket osäker och instabil. Ett sorts fredsdokument som skulle presenteras den 2 maj, har ännu inte presenterats. Det var den 25 april som Kongos och Rwandas utrikesministrar möttes i Washington i ett möte som leddes av USA:s utrikesminister. Det har nyligen skickats ett dokument, som utgör ett utkast till det väntade dokumentet, till de två länderna. Värdlandet den 25 april och främst presidenten där, önskar att det nu ska gå snabbt att få fram ett slutdokument!

Igår gav den katolska kyrkans en presskonferens. Budskapet var att landets katolska och protestantiska kyrkor, nu önskar att deras förslag, ”Pacte social pour la paix et le bien-vivre ensemble en RDC” = ”Social pakt för fred och samlevnad i DRK” ska realiseras. Under presskonferensen uttrycktes att landets president måste delta i detta arbete, annars går det inte att genomföra. Det betonades också att det måste finnas ett nationellt forum för att samtala om de djupaste orsakerna till konflikten och för att ta fram en lösning.

Det ser inte ut att finnas någon garanti för att en lösning ska kunna tas fram. Speciellt inte som rebellgruppen M23:s företrädare anger att de kommer att fortsätta sin kamp tills dagens president avgår.

Samtidigt som detta pågår, ökar befolkningens problem. Priser på mat ökar. Arbetslösheten stiger. Att då försörja en stor familj är en utmaning, som i sig ökar korruptionen. Svenska banker underlättar inte överföring av medel till samarbetspartner i DRK. Nu är det ytterligare en bank som inte medger överföring till DRK, eftersom landets finns på EU:s lista över högriskländer. Det gör att risken för korruption ökar ytterligare, eftersom människorna måste överleva och alltid hittar olika vägar till att få pengar i händerna.

Att jämföra situationen för befolkningen 1997 med den idag, visar tyvärr en negativ utveckling.
Vem är den som ska kunna hejda denna utveckling?
Vem är den som folket och alla ”affärsmän” ska lyssna till och tro på?

Vi fortsätter att hålla kontakt med vänner och kollegor i detta fantastiska och samtidigt så sargade land!

En aktör med eget liv på spel

Det finns ytterligare en viktig aktör i denna kris.
Han vidhåller idag att oberoende av alla signerade avtal och oberoende av vem som signerat, kommer M23 inte att respektera dokumentet! Deras mål och krav är att landets nuvarande president avgår.

Den mannen var under åren 2015 – 2021, ledare för CENI (=Commission Electorale Nationale Indépendante), landets oberoende nationella valkommission. I den rollen övervakade han landets val och skulle exempelvis ange och bekräfta vem som vunnit ett presidentval. Valresultatet 2018 var mycket diskuterat, men han ansåg att det fanns en tydlig vinnare, Tshisekedi. Senare uppstod en tvist mellan honom och presidenten. Efter att han avslutat sin roll inom CENI, bildade han i december 2023 en koalition av rebellgrupper i östra Kongo, AFC (Alliance Fleuve Congo) i vilken M23 ingår. Utöver M23 ingår 17 politiska partier och flera rebellgrupper i AFC. M23 bedöms vara den militära grupperingen av AFC. Flera månader innan valet 2023, gick han ut med informationen att valresultatet 2018 var regisserat av honom, som ledare för CENI, och på basis av ett avtal mellan Tshisekedi och den tidigare presidenten. Detta avvisades helt av Tshisekedi. I augusti 2024 dömdes han till döden av en militärdomstol i Kinshasa, för förräderi, uppror och krigsförbrytelse. Landets regering har utlovat en belöning på 5 miljoner dollar, för hjälp att gripa tre ledare för den rebellgrupp som intagit de östra delarna av landet. Denne aktör är en av de tre.

Då de katolska och protestantiska kyrkornas representanter mötte AFC, mötte de också denne aktör. Prästernas budskap var att en beväpnad kamp inte är en lösning på landets kris.

Idag inväntas information om ett första utkast till den överenskommelse som de två länderna ska acceptera, en vecka efter undertecknandet i Washington av en ”Déclaration de principes”. Då var det de två ländernas utrikesministrar som signerade. Nu förväntas dokument som ska intyga att det finns en överenskommelse mellan ländernas presidenter. Ett slutligt dokument av det slaget, kommer förmodligen att diskuteras i flera turer.

Men kvar finns aktören som kräver presidentens avgång.

Kyrkans roll i Kongos kris

Idag anger vissa media att ”diplomati och näringsliv är nära sammankopplade”, när det gäller den lösning som eftersträvas för Kongo. Som ett förtydligande kan sägas att synpunkten kommer från USA:s politiker. De vill få tillgång till Kongos mineraler, det är tydligt. I vilken mån de bryr sig om Kongo och den befolkning som lever i en mardröm, är osäkert.

Diplomati och näringsliv är inte de enda faktorerna som har betydelse. En viktig och stark faktor i Kongo är också kyrkans roll. Kyrkans starka inflytande över folket och tron på den andliga världen går inte att bortse från.

De katolska och protestantiska kyrkorna påbörjade i februari ett gemensamt arbete, för att skapa dialog mellan landets regering och rebellgruppen M23 och skapa en social pakt för fred i landet. Initiativet togs inte väl emot av landets president, som har avböjt samarbete. Däremot har de kyrkliga företrädarna haft samtal med oppositionspolitiker och med företrädare för M23. Samtal som förts både inom och utanför Kongo. De kyrkliga ledarna har också inbjudits att samtala med Quatars utrikesminister i Doha. I vilken mån det går att föra dialog med rebeller som livnär sig på mineralerna i östra Kongo och med Rwanda, som anses vara en stark spelare i den pågående konflikten, är svårt att veta. Men det är ändå av intresse och av betydelse att de två kyrkorna samarbetar i denna fråga. För närvarande befinner sig representanter för de två kyrkorna i Doha.

Imorgon förväntas landets president flyga till USA, för att stärka samarbetet. Han anger att det blir ett byte mellan Kongos mineraler och USA:s löfte om stöd till stabilisering av den östra delen av Kongo. Oppositionen har uttalat tvivel och manar till uppmärksamhet på vart detta leder.

Den 2 maj förväntas Kongo och Rwanda presentera ett dokument som baseras på och skall intyga intentionen i det dokument som signerades den 25 april.

De kommande dagarna kan ge oss en aning om när en lösning kan finnas. Och hur den ser ut!

Kongos kris lockar många att bidra med lösning

De senaste veckorna har det rapporterats om hur landets regering försöker omöjliggöra för den förre presidenten att aktivt engagera sig i dagens politiska liv. Justitieministern har utfärdat en officiell kommuniké som ska bidra till detta hinder. Olika rättsliga förfaranden ska riktas mot den tidigare presidenten. Så ska hans egendom beslagtas och en av hans medarbetares rörelsefrihet ska begränsas, då han bedöms ha bidragit till högförräderi mot nationen, som det anses föreligga. Den förre presidenten anklagas för att vara en av flera, som ligger bakom intåget i och ockupationen av landets östra delar.

Även internationella insatser pågår. I det stora landet i väst, möttes Kongos och Rwandas utrikesministrar, under ledning av USA:s utrikesminister, i Washington i fredags, 25 april. Ett dokument ”Déclaration de principes” undertecknades av de två inbjudna ministrarna. Det är inte en fredsöverenskommelse, inte heller ett dokument som anger att kontrahenterna är överens! Det sägs utgöra en bas för att ta fram ett annat dokument, senast den 2 maj, i vilket det ska framgå att det finns en överenskommelse! I det dokument som existerar, anges att de två länderna ska respektera varandra, att de inte ska ge stöd till ”icke-statliga arméer”, att de i samarbete ska ta tillvara de mineraler som finns i området och att de tillsammans ska möjliggöra flyktingars återvändande hem.

Detta har skapat många reaktioner. USA:s president, anger att ”Vi har gjort ett stort arbete, som ingen tidigare gjort, vi har öppnat en väg till fred”. Från Quatar kommer ett bifall till detta och ger ytterligare stöd till behovet av den ömsesidiga respekten.

Från Doha, Quatar, kom i fredags information om ett annat dokument, som signerades den 23 april. Då var det Kongos president och en representant för M23, under ledning av Quatars utrikesminister som samtalat och en lösning togs fram. Det dokumentet anger omedelbar vapenvila och dialog. Redan inom 48 timmar kom rapporter om fortsatta strider i östra Kongo. Dialogen har pågått några veckor i Doha, men Kongos civilsamhälle har protesterat mot att de inte var inbjudna.

Från läkaren Mukwege kommer uttryck för tvekan till allt detta. Han påminner om Säkerhetsrådets resolution från februari i år, som då angav en tvingande order om omedelbar vapenvila, tillbakadragandet av rwandiska styrkor och att M23 inte längre ska få stöd. Han anger att det beslutet är tydligt, faller under internationell rätt och måste tillämpas utan ytterligare villkor! Mukwege beskriver en konflikt som är djupt rotad, internationaliserad, präglad av stora brott, miljontals offer och en av de värsta humanitära kriserna i världen. I hantering av en sådan konflikt kan man inte kompromissa på ett sätt som leder bort från en korrekt lösning.

Från Goma kommer rapporter om flyktingarnas mardrömslika förhållanden; inga bostäder, ingen mat, trots att viss säkerhet återvänt till området. ”Men om vi inte har något att äta, om våra hus är helt förstörda, vad gör vi då? Ingen hjälper oss!”. Idag kom nya rapporter om strider i området, dödade, tillfångatagna och bortförda personer.

Frågan kvarstår, och som upprepats genom åren i tidigare fredssträvanden, kommer dessa dokument att respekteras på plats, i landets östra delar??

Som tidigare, att signera ett dokument, ett papper, är ingen garanti för respekt av dokumentet! Alla dessa samtal, alla dessa möten, alla dessa herrar och damer som vill visa sig vara de som kan lösa konflikten!

Negativa förebilder, våldets språk och värdet av frågor!

Igår gav RFI, Frankrikes internationella nyhetsbyrå, stor plats på sin hemsida åt det ”glömda kriget i västra Kongo”! Redan rubriken gav information om det grymma, som händer i tre provinser, som alla gränsar till Kinshasa; Mai Ndombe, Kwango och Kwilu. ”Två män som arbetade på sina odlingar, togs den 12 april tillfånga och är sedan dess försvunna”. Det visade sig att det är milisgruppen Mobondo, som återigen varit aktiva.

Konflikten, eller kriget, har nu pågått i tre år och beskrivs som en konflikt mellan olika stammar. Men förklaringarna är många och inte i överensstämmelse med varandra. De senaste händelserna ägde rum i byn Menko, som ligger i provinsen Mai Ndombe. Regeringssoldater fick i uppdrag att försöka hitta de två männen. Någon dag senare gick de till angrepp mot ett milisläger. Soldaterna tog milischefen och hans livvakt med sig och var på väg tillbaka till militärlägret. Innan de kom fram attackerades de av en annan milisgrupp och kraftig skottlossning följde. Den tillfångatagne chefen för gruppen Mobondo dödades medan hans livvakt överlevde. De två männen som togs tillfånga den 12 april är inte återfunna. Risken är stor att de tvingats ingå i milisgruppen, något som är vanligt förekommande. Denna rapport visar hur skör situationen är och hur lokalbefolkningen ständigt utsätts för våld.

Den förre presidenten anklagas för att vara ”organisatör” av dessa konflikter och anklagas dessutom för att medverka till situationen i östra Kongo. De olika rebellgrupper som finns utspridda i landet, bidrar alla på olika sätt till att göra landet instabilt.

Om kriget i västra Kongo är bortglömt, är inte kriget i östra Kongo glömt. Det är osäkert i vilken grad M23 verkligen styr över de områden de annekterat. Strider utbröt kring Goma mellan regeringssoldaterna och M23 rebeller för några dagar sen. Då fick regeringssoldaterna ge upp, men det tolkas ändå som att M23 inte har full kontroll. Min kollega, som arbetar på ett sjukhus i området, berättar att antalet fall av våldtäkter är högre än tidigare. Nya fall kommer ständigt till de sjukhus i området som fungerar. Befolkningen är på vandring och bidrar därigenom till spridning av sjukdomar. Så är Mpox fortsatt ett stort problem i området, medan det tycks som att antalet fall i övriga delar av landet minskat.

Afrikanska Unionen har nu bytt den person som skall representera organisationen och försöka medla mellan landets president och M23. Angolas president har ersatts av Togos president i detta uppdrag. Den nye medlaren tillträdde igår och började med att besöka Angola och samtala med presidenten där, innan han fortsatte till Kinshasa. Efter ett två timmars samtal med Tshisekedi, återvände medlaren hem till Togo. Inget har rapporterats efter samtalen.

Alla dessa konflikter och strider påverkar landets befolkning. Det skapar oro och rädsla, men ger också negativa förebilder av hur en chef eller ”vanliga” människor kan bete sig. Våldets språk förmedlas lätt och alla lär sig det språket utan problem. Men en hälsning eller en fråga från vår del av världen, om hur deras dag har sett ut, bidrar till tacksamhet och glädje! Det blir ett bevis för att de inte är ensamma, inte bortglömda!

Låt oss fråga mera och skicka våra hälsningar till ett oroligt och lidande folk!

Det obegripliga har hänt – och fortsätter!

Den korta videon visar vad som ser ut att vara en festmåltid i en finare matsal. Kanske 5 runda bord, dukade med fint porslin och bestick, brutna servetter och några finklädda servitörer som passar upp. Utsikten är otroligt vacker; en sjö, berg och palmer som vajar i vinden. Vid borden sitter enbart män, alla utom en i militär klädsel, kamouflagekläder, stövlar, kepsar eller baskrar och så namnbrickor på bröstet. Alla är afrikaner utom mannen som är civilklädd. De äter, pratar med varandra och ser ut att trivas.

När jag tittat på den några gånger, utan att förstå vad det handlar om, ställer jag frågan till min kollega i öster, som skickade den; ”Var är de här militärerna och vilka är de”? Svaret gör mig både förvånad och bekymrad. ”Det är SADC och M23 som firar på hotellet i Goma. De har kommit överens om att SADC ska lämna Goma och M23 ska se till eld upphör respekteras och att flygplatsen i Goma återställs, så att den kan användas igen”. När jag svarar att det inte verkar vara så positivt beslut, anar jag hur kollegan nästan exploderar! ”Ja det är presidentens legosoldater som tagits som gisslan av M23 och nu har de förhandlat och blir frisläppta”.

SADC är Södra Afrikas utvecklingsgemenskap/Southern African Development Community och har sänt trupper till östra Kongo för att bistå landets regering. De har funnits där sen december 2023. I truppen ingick soldater från Malawi, Sydafrika och Tanzania. Soldater från alla tre länder har dödats i striderna. En politisk bedömare i Sydafrika anger att det nu är viktigt att soldaterna kan lämna området, innan något land agerar så att uttåget förhindras. Han anger också att området är fortsatt mycket osäkert och soldaterna har inte fått den utrustning eller de instruktioner de behövt, för att lyckas bättre än de gjort.

Min kollega avslutar med följande: ”Detta krig har ingen som helst logik. Ingen vet vem som strider mot vem. Även landets soldater flydde, men nu har de dömts för förräderi. Det enda vi vet är att det är civilbefolkningen som förlorar på kriget och lider mest”.

Firandet ägde rum i fredags. Någon timme efter att jag sett videon och läst förklaringarna ser jag samma information på olika internetnyheter. I de nyheterna framställs det som något bra och att en överenskommelse gjorts, mellan de som hade rätt att underteckna avtal av detta slag. När jag nu får del av annan information, anges att avtalet byggde på ett gemensamt förtroende för varandra! Det verkar inte sannolikt. Andra bedömare anger att M23 gruppen är mycket kompetent i att förhandla sig till framgång och att de också manipulerar motståndarna.

I tanken återvänder jag till festmåltiden. I samma stad, på något avstånd från hotellet, dör barn av hunger, människor torteras och dödas, befolkningen flyr, soldaterna rensar kvarter från, för dem, oönskade individer. Det verkar som att området ska rensas, så andra kan bosätta sig där.

Min kollega är upprörd. På hennes sjukhus fortsätter de att ta emot patienter med olika slag av skador. All personal är orolig för framtiden, hur ska det bli?

Vem kan förstå detta?