onsdag 10 mars 2010

Kongo och FN

Nyheter från Kongo har en tendens att handla om nya strider, nya förstörelser och nya våldtäkter. Någon gång rapporter om epidemier som orsakar många dödsfall. Det är sällan inspirerande läsning.

En nyhet av något större dignitet kom häromdagen; den om att FN skall dra tillbaka sina fredsbevarande trupper från Kongo. Det aktuella mandatet upphör i maj månad. Det återstår att se vad denna nyhet får för effekt på nyhetsinnehållet.

Det anses vara tydligt att landets president inte vill ha kvar FN trupper då nytt presidentval äger rum i slutet av 2011. Myndigheterna i landet vill också att en tidsplan för tillbakadragandet skall vara klar innan 30 juni i år, då 50 år av självständighet skall firas. Redan i slutet av detta år, förväntas det finnas FN soldater enbart i de östra delarna av landet. Alla FN soldater förväntas ha lämnat landet i mitten av 2011.

FN trupper kom till Kongo 1999, efter det att ”Afrikas första Världskrig” började i augusti 2008. Ytterligare sex länder drogs in i striderna och uppskattningsvis fyra miljoner människor har dött p.g.a. konflikten. Striderna upphörde 2003, men i landets östra delar är det fortsatt oroligt.

FN styrkan i Kongo, ca 20509 soldater, är den största fredsbevarande FN styrkan i världen. Den har anklagats för att inte ha klarat av uppdraget, att ha begått brott mot mänskliga rättigheter, för att begå våldtäkter mot kvinnorna i området och för att smuggla guld.

FN:s Säkerhetsråd skall diskutera frågan i april månad.

måndag 8 mars 2010

Internationella kvinnofrigörelsedagen

Igår kväll ringde en god vän från Kinshasa och gratulerade till "Internationella kvinnofrigörelsedagen". Jag hade lite svårt att förstå och frågade vad tanken med detta var. "Har Du glömt, det är ju kvinnornas dag" blev svaret.

Ja, tänkte jag sen, nog kan kvinnorna i Kongo vara i behov av frigörelse!

Enligt "World Health Statistics 2009" dör 1100 kvinnor i Kongo i samband med förlossning som leder till 100 000 levande födda barn. Eller med andra ord; varje timme dör 4 kvinnor i Kongo p.g.a. komplikationer i samband med förlossningen. Andelen nyfödda pojkar som kan förväntas dö innan 5 års ålder är 171 och andelen nyfödda flickor, som föväntas dö innan 5 års ålder är 152. Motsvarande siffra i Sverige är 3!

Andelen läskunniga har minskat de senaste åren, p.g.a. krig, konflikter och strejker bland lärare, och det uppskattas att ca 54 % av kvinnorna kan läsa, medan ca 80 % av männen uppskattas kunna läsa.

Så visst, kvinnor i Kongo behöver frigöras!
Till att slippa våldtäkter som leder till graviditeter.
Till att slippa se sina barn dö en för tidig död.
Till läskunnighet så de kan undgå att bli lurade.

Har vi glömt kvinnornas behov i Kongo?

lördag 6 mars 2010

Jämförelser av Omsorg och Möjligheter till sjukvård

När jag hösten 1987 återvände till Zaire, som landet då hette, fick jag uppleva den speciella omsorg som kongoleser kan ge uttryck för. Jag hade då varit hemma i Sverige ett år, p.g.a. min pappas sjukdom, som slutade med att han dog. Då jag kom tillbaka till mitt arbete i Mimia hälsozon, långt inne i den tropiska regnskogen, fortsatte arbetet som förut. Fyra resor per månad gjordes av ett Hälsovårdsteam bestående av läkare, sjuksköterska, nutritionist och en person, som arbetade speciellt med kvinnor och barn. Resorna utgick från Mimia i tre turer; 10 mil norrut till Bisenge, 6 mil österut till Ipope, 5 mil söderut till Nongenturi och ca 5 mil västerut till Lokolama II. Vi åkte jeep de tre första turerna och båt den sista turen. Det var under resan till Lokolama II, och efter att jag cyklat ytterligare 25 km västerut till Waya, som jag möttes av hövdingens omsorg eller uttryck för respekt för döden. Jag hade hunnit tvätta av mig dammet och svetten och satt och vilade utanför den hydda vi bodde i. Då kom hövdingen gående mot huset, med en korg i handen. Han lämnade den till mig med orden; ”Din pappa har ju dött så det är inte så lätt”. I korgen fanns ananas, ägg och lök. Naturligtvis blev jag rörd, men försökte ge uttryck för min uppskattning.

Senare, då min mamma dog och jag bodde i Sverige, hände följande: Jag fick ett SMS och mail med innehållet: ”På onsdag kväll har vi matanga för Din mamma i Inongo”. Matanga är en sorts likvaka, minnesstund, då man sitter tillsammans och sörjer den som dött, sjunger och någon läser ett Bibelavsnitt och ber. Av mina vänner som visade denna omsorg, hade bara en träffat min mamma vid ett besök i Sverige.

Nu, när vi de senaste månaderna varit drabbade av sjukdom i familjen, har vi fått del av denna fantastiska omsorg. Mail och telefonsamtal, som alla uttryckt omsorg och på olika sätt stöttat oss.

Det är intressant att jämföra med hur vi svenskar i allmänhet beter oss då någon är sjuk eller drabbats av sorg. Det naturliga och direkta uttrycket för omsorg är inte lika självklart i vår kultur.

Att jämföra Kongo och Sverige är i vissa avseenden som att jämföra två ytterligheter!
Inte minst om vi jämför möjligheter till sjukvård! Sjukvård i Kongo innebär oftast, att den sjuke själv tar fram medicin och material för operationen, inklusive dropp och förband. Vi vet alla hur det fungerar i Sverige; efter att diagnos satts, startar den behandling som fastställs av ”Nationella riktlinjer” för just den diagnosen. Ingen frågar om patienten kan betala eller om det finns försäkring som täcker kostnaden.

Naturligtvis skall vi vara tacksamma över möjligheten till den sjukvård vi har i Sverige! Vi kanske skulle fundera över hur det kommer sig att kongoleser har lättare att ge uttryck för omsorg och för glädje, trots sämre levnadsvillkor än vad vi har.

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.