tisdag 29 mars 2011

Värdet av vaccinationer och planerade insatser

Idag kommer alarmerande uppgifter om en mässlingsepidemi i Kongo. Ända sedan i höstas har det funnits utbrott på landsbygden, främst i södra delarna av landet, men sen i januari har sjukdomen spridits till städer och är nu på väg norrut i landet. Antal nya fall sedan januari uppskattas till ca 6500, varav drygt 30 barn har dött. Tusentals barn i Kongo är inte vaccinerade mot mässling och då ett kolerautbrott nu komplicerat situationen, blir de ovaccinerade ännu känsligare för smittan. WHO och Läkare utangränser har vaccinerat mer än 1,5 miljoner barn i Kongo sedan i höstas. Orsak till att epidemin nu håller på att växa bortom all hälsovårdspersonals kontroll, är den bristande logistiken i landet, avsaknad av infrastrukturer och svårighet att förvara vaccinet kallt till dess att det ges ett barn. Vaccinet blir verkningslöst om det inte förvaras kallt. Sjukdomen är dödlig om barnet inte får behandling.

Att i jättelandet Kongo på kort tid kunna vaccinera alla barn, framstår som en näst intill omöjlig uppgift. I Mai Ndombe distriktet har teamet i Inongo under många år successivt arbetat med denna uppgift; att ge alla barn i befolkningen vaccination mot bl.a. mässling. Det arbetet har krävt många timmar av förberedelser och många sidors skrivelser, för att få det bidrag till finansiering, som behövs för att kunna genomföra detta vaccinationsuppdrag!

Läkare utan gränser uppmanar nu det internationella samhället att ta sitt ansvar och förhindra en katastrof i Kongo.

Återigen blir det tydligt vilket värde det ligger i planering av förebyggande insatser!

måndag 21 mars 2011

Gruvdriften i östra Kongo

Ett antal intressenter inom gruvdriften i östra Kongo, skrev för en vecka sedan under ett dokument bestående av etiska riktlinjer, som reglerar brytning och försäljning av mineral i området. Syftet är att minska bedrägeri, öka transparens inom den industri, som har spelat en nyckelroll i det krig som fortsatt härjar i östra Kongo.

Det finns stora frågetecken kring dokumentet och oro för fortsatt olaglig brytning och för militärens roll i området och inom gruvdriften. I korthet anger riktlinjerna bl.a. att all verksamhet inom gruvdriften i området måste vara beviljad av provinsregeringen, att försäljning av mineral endast får ske till registrerade uppköpare och inte inom gruvområdet och att barn inte längre får arbeta i gruvorna.

Ett fyra dagars seminarium med bl.a. Kongos gruvminister i ledningen samlade representanter från statsmakten, gruvindustrin, uppköpare och det civila samhället och alla deltagare signerade dokumentet. Dokumentet innehåller krav på gruvföretagen att bidra med hälsovård, rent vatten och skolor till befolkningen i området, i de byar där detta saknas.

Kritiker anger att dokumentet beskriver regler endast för dem som förväntas vara inom området, men inte för dem som inte förväntas vara där; beväpnade grupper och militär.

OM detta skulle ha avsedd verkan, skulle då kriget i östra Kongo avta och upphöra? Skulle då Kongo och dess folk få del av alla de miljoner, som brytning av värdefulla mineraler ger upphov till? Idag går dessa miljoner till andra än Kongos befolkning. Tanken är fascinerande; är detta möjligt att genomföra? Kanske. Vi måste åtminstone få tro och hoppas att det är ett steg på väg till legalisering av denna verksamhet, som i åratal pågått och skadat ett folk.

söndag 6 mars 2011

Drömmen om demokrati

Det sägs att folket i Kongo drömmer om demokrati. Men det är en dröm som är svår att realisera, den kräver många förändringar i samhället för att den helt skall ”slå igenom”.

Att följa nyhetsflödet från Kongo gör det lätt att misströsta! Ständigt återkommande rapporter om fortsatta våldtäkter i östra Kongo, om försök att tysta journalister och MR aktivister, om brott mot barnkonventioner och mänskliga rättigheter. Vid sidan om detta, rapporter om oro inför det kommande valet, presidentvalet skall äga rum 27 november och redan kommer signaler om att oppositionen hotas och tystas. Jag kan förstå om svenska tröttnar på att höra talas om Kongo!

Situationen för enskilda i landet är mycket svår; det finns inga garantier för att barnen skall kunna gå i skola, att sjuka skall få vård, att vacciner, som kan förhindra svåra sjukdomar, ges till barnen, att barn, vuxna och äldre skall kunna äta sig mätta varje dag.

Då det gäller hälso- och sjukvård är det närmast tragiskt; landets Hälsoministerium har tagit fram en mycket bra plan för att garantera ”Hälsa åt alla” och läkare och sjukvårdare kan sitt arbete! Men – det ges inga medel till arbetet! Det verkar som att man förlitar sig på att utländska organisationer skall fortsätta att ge ett halvhjärtat stöd till detta, för landets framtid, viktiga arbete! ”Utlandet”, vilka är det? Ja det kan vara Sverige, med de olika kyrkor och missioner som under många år finansierat bl.a. hälsovården i några av landets provinser. Men även Sveriges regering med Sida finns med på ett litet hörn, men fördelar sin insats på ett sätt som inte imponerar! Att läsa om den insatsen, är nästan lika upprörande, som att läsa om de ständigt återkommande våldsbrotten i Kongo. Givarorganisationer av olika slag har sina förväntningar och egna behov att uppfylla, då samarbete inleds med Kongo. Det är inte självklart, att kunskap om metoder och arbetsmodeller, är avgörande för beslut, då en ansökan om medel skall behandlas i ”utlandet”.

Inför det förra valet, 2006, ställde jag en fråga till flera kongoleser; yrkesverksamma, arbetslösa, kvinnor och män; ”Vågar ni tro på en strålande framtid”? Frågan kom sig av att stjärnan på flaggan symboliserar just ”landets strålande framtid”. Svaret var JA, vi vågar, vi tror, vi hoppas. Tillägget; vi vill samarbeta med er. Ni har i uppdrag att göra Kongo känt i Sverige, att påverka svensk politik.

Jag undrar; Vad har vi gjort de senaste 5 åren?

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.