Idag, den 30 juni, är det 57 år sedan Kongo blev ett självständigt land och befriades från kolonialmakten Belgien. Befrielsen är inte komplett, många band av olika slag, som ofta hämmar ledning av egen verksamhet, finns kvar och kommer till olika uttryck!
Vanligtvis är det tal av presidenten till folket denna dag, det marscheras och paraderas i större städer och det är nationell helgdag.
Så kom presidentens meddelande via landets radio idag på morgonen; det blir inget tal, p.g.a.
hälsoskäl! I samma tal uppmanar han befolkningen att fira i lugn och med eftertanke.
Uppmaningen till lugn och eftertanke är kanske inte helt fel? Men gäller i lika hög grad landets högste ledare! Presidenten besökte denna vecka Sydafrikas president, ett besök som kanske inte ger positiva resultat, ur folkets synpunkt!
Folket i Kinshasa beklagar att de inte kan fira alls, de har inte pengar mer än till livets nödtorft. Att kunna avsätta något för en fest, finns inga möjligheter för. En kvinna i Kinshasa uttrycker sitt missnöje: ”Efter att de vita lämnade landets ledning, trodde vi att det skulle bli bättre, men det blev inte så”. Samtidigt hörs tydligare att alla är missnöjda, landet sköts på ett oansvarigt sätt, att det efter Sylvesteröverenskommelsen skulle bli framsteg, men det blev inte så.
Landets två stora oroshärdar just nu, Kasaï och Beni, tycks vara utom kontroll för landets säkerhetstjänst. Internationella anspråk på att få utföra en undersökning av händelserna i Kasaï, har helt tillbakavisats av landets regering. ”De är välkomna som experter, men inte för att genomföra en egen undersökning”! Ett sådant svar kan vara korrekt, med tanke på att landet är självständigt och har sin egen suveränitet – men tanken infinner sig, finns något att dölja?
Frågorna är många och svaren tycks inte vara lätta att finna! Den stora frågan är, om det kommer att bli val under detta år eller inte! Om inte – är landets framtid mycket mörk.
fredag 30 juni 2017
fredag 16 juni 2017
En akut vädjan om fred och demokrati i Kongo
Nio tidigare afrikanska presidenter har tillsammans med FN:s f.d. generalsekreterare Kofi Annan, uttryckt sin oro över situationen i Demokratiska Republiken Kongo. Situationen utgör ett hot mot stabiliteten i området, men inte bara i landet utan i hela Stora Sjö området och den afrikanska kontinenten. I sitt uttalande anger de, att de innan det är för sent, vill ge denna alarmerande signal.
Här följer deras uppmaning till Kongos ledare:
”Det uteblivna valet 2016, har skapat en kris, som hanterades av de katolska biskoparna och utmynnade i den s.k. Sylvesteröverenskommelsen. Eftersom den inte respekterades är situationen nu oerhört känslig och det är inte troligt att ett fredligt val kan äga rum i slutet av detta år.
Då den skrivna överenskommelsen inte respekteras och det inte finns respekt för människorna, är möjligheten till en övergångsperiod utan våld inte trolig, något som är avgörande för landets utveckling.
Landets regering bör tillsammans med det internationella samfundet, tillgodose de behov som finns för att val skall kunna hållas i slutet av 2017, i enlighet med Sylvesteröverenskommelsen.
Vi uppmanar landets politiska ledare att prioritera nationens intressen framför andra.
Kongos befolkning, som redan är slagna av många års diktatur och därefter inbördeskrig, önskar fred, utveckling och respekt för Mänskliga rättigheter.
Den aktuella krisen slår inte enbart mot landets folk, men hela kontinenten kommer att drabbas om krisen inte hanteras rätt och finner sin lösning.
Kongo befinner sig i mycket allvarlig fara. Vi påminner och uppmanar därför landets ledare att fördubbla sina ansträngningar att realisera Sylvesteröverenskommelsen, för att skapa förtroende mellan alla parter och säkerställa fria, trovärdiga och fredliga val innan årets slut”.
De f.d. presidenterna har varit ledare i Benin, Ghana, Sydafrika, Tanzania, Botswana, Nigeria, Kap Verde och Mauritius.
I östra Kongo, nära gränsen till Syd Sudan har LRA rebeller nu utnyttjat att FN soldaterna försvinner från området. Den 7 juni kidnappade 40 rebeller 61 civila i området och tvingade dem att flytta deras stulna tillhörigheter. Detta fick till följd att civila flydde från området. De senaste fem åren har LRA rebeller inte agerat i området och hjälparbetare är nu oroade över att det kommer att inträffa flera incidenter. De kidnappade personerna släpptes efter att de utfört transporten av material och mat, som rebellerna stulit.
Under mindre än en månad har fångar i fyra fängelser i landet kunnat fly utan att de tagits tillfånga igen. Detta oroar många och landets justitieminister har tvingats bemöta en motion, där 51 riksdagsmän har undrat om det handlar om operation ”Öppna dörrar” i landets alla fängelser!
Frågorna hopar sig och rykten sprids bland folket! Landets president som nyligen sagt att val inte kan hållas i ett land som befinner sig i kaos – skulle det kunna vara så, att det är han som ligger bakom operation ”Öppna dörrar”?
Tydligt är att det inte finns förtroende hos folket för landets politiska ledare!
Här följer deras uppmaning till Kongos ledare:
”Det uteblivna valet 2016, har skapat en kris, som hanterades av de katolska biskoparna och utmynnade i den s.k. Sylvesteröverenskommelsen. Eftersom den inte respekterades är situationen nu oerhört känslig och det är inte troligt att ett fredligt val kan äga rum i slutet av detta år.
Då den skrivna överenskommelsen inte respekteras och det inte finns respekt för människorna, är möjligheten till en övergångsperiod utan våld inte trolig, något som är avgörande för landets utveckling.
Landets regering bör tillsammans med det internationella samfundet, tillgodose de behov som finns för att val skall kunna hållas i slutet av 2017, i enlighet med Sylvesteröverenskommelsen.
Vi uppmanar landets politiska ledare att prioritera nationens intressen framför andra.
Kongos befolkning, som redan är slagna av många års diktatur och därefter inbördeskrig, önskar fred, utveckling och respekt för Mänskliga rättigheter.
Den aktuella krisen slår inte enbart mot landets folk, men hela kontinenten kommer att drabbas om krisen inte hanteras rätt och finner sin lösning.
Kongo befinner sig i mycket allvarlig fara. Vi påminner och uppmanar därför landets ledare att fördubbla sina ansträngningar att realisera Sylvesteröverenskommelsen, för att skapa förtroende mellan alla parter och säkerställa fria, trovärdiga och fredliga val innan årets slut”.
De f.d. presidenterna har varit ledare i Benin, Ghana, Sydafrika, Tanzania, Botswana, Nigeria, Kap Verde och Mauritius.
I östra Kongo, nära gränsen till Syd Sudan har LRA rebeller nu utnyttjat att FN soldaterna försvinner från området. Den 7 juni kidnappade 40 rebeller 61 civila i området och tvingade dem att flytta deras stulna tillhörigheter. Detta fick till följd att civila flydde från området. De senaste fem åren har LRA rebeller inte agerat i området och hjälparbetare är nu oroade över att det kommer att inträffa flera incidenter. De kidnappade personerna släpptes efter att de utfört transporten av material och mat, som rebellerna stulit.
Under mindre än en månad har fångar i fyra fängelser i landet kunnat fly utan att de tagits tillfånga igen. Detta oroar många och landets justitieminister har tvingats bemöta en motion, där 51 riksdagsmän har undrat om det handlar om operation ”Öppna dörrar” i landets alla fängelser!
Frågorna hopar sig och rykten sprids bland folket! Landets president som nyligen sagt att val inte kan hållas i ett land som befinner sig i kaos – skulle det kunna vara så, att det är han som ligger bakom operation ”Öppna dörrar”?
Tydligt är att det inte finns förtroende hos folket för landets politiska ledare!
fredag 9 juni 2017
Kongos åttonde Ebolautbrott
Den 11 maj i år informerades om ett utbrott av Ebola i norra Kongo, i Likati hälsozon i Bas-Uélé provinsen. Det är det 8:e Ebola utbrottet i Kongo. Sedan dess har WHO varit inkopplat och deltagit i kartläggning och provtagning av misstänkta fall. Av de 71 undersökta personerna, har fem bekräftats, med laboratorieprov, vara smittade med Ebola viruset. Av dessa fem har en person dött. Ingen sjukvårdspersonal är drabbad.
Insatsen har varit inriktad på uppföljning och provtagning av misstänkta fall, utbildning av både hälsovårdspersonal och befolkningen, samt tillförsel av material för provtagning och isolering av misstänkta fall. En brist som noterats, och som är vanligt förekommande i isolerade områden i Kongo, är kommunikationsmöjligheten. Att via kortvågsradio eller internet rapportera om resultat och aktuell situation, är av stort värde inom all hälsovård och speciellt då det gäller en situation som denna med ett dödligt virus ”fritt härjande” i en befolkning. Så länge som experter från Kinshasa finns kvar i området har detta problem inte stört verksamheten, de har haft med sig apparatur, för att kommunicera till omvärlden om sina fynd. När expertisen skall lämna området uppstår en svår situation.
En 45 årig man var den först insjuknade, och han sökte vård på en isolerad vårdenhet p.g.a. blödningar, diarréer och feber. Han remitterades samma dag till referenssjukhuset och transporterades dit på en motorcykel. Under transporten dog mannen. Någon dag senare insjuknade motorcykelchauffören, som också dog efter ytterligare någon dag. Den sjukvårdare som först tog emot 45 åringen, insjuknande i liknande symptom, men han förbättrades och tillfrisknade helt. Den döde 45 åringen togs av familjen till sin hemby och begravdes enligt traditionen. Hela denna kedja av händelser pekar på de riskfaktorer som finns i ett virus utbredning. Den insats som gjorts, har på ett föredömligt sätt åtgärdat alla risker och följt alla individer som skulle kunna utveckla sjukdomen. Idag följer experterna 33 personer, som har en sjukdomsbild som skulle kunna vara orsakad av Ebola viruset.
Kongos hälsominister och hans personal gör idag bedömningen, att det som fortsatt behövs i området är experter från WHO samt utrustning för att förbättra kommunikationsmöjligheten med området.
Det är intressant att följa och läsa om denna handläggning av en dödlig virussjukdom i det inre av Kongo. Uppenbarligen finns en sorts baskunskap hos hälsovårdspersonalen, men den är inte tillräcklig. Expertis behövs. Personal med specialistkompetens är avgörande i en situation som denna. Att kunna kommunicera med omvärlden är lika avgörande.
Specialistkompetent hälsovårdspersonal. Kommunikationsmöjligheter. Två faktorer som kan avgöra utveckling av en livsfarlig epidemi, men även generellt hälsostatus hos en befolkning. Samma behov finns i hela Kongo. Vi noterade det under vårt senaste besök i Kongo. Internetuppkoppling som kommunikationsmöjlighet är på frammarsch, men inte möjlig att använda i stora delar av inre Kongo. Ebolaviruset har lättare att kommunicera med befolkningen, inga krav på tekniska under, möjligheten ligger så att säga i generna. Vi som bor bortom dessa isolerade områden är också mottagliga för den kontakten, de angreppen. Även det är ett skäl för oss att bidra till att specialistkompetent hälsovårdspersonal och kommunikationsmöjligheter finns i det inre av Kongo!
Insatsen har varit inriktad på uppföljning och provtagning av misstänkta fall, utbildning av både hälsovårdspersonal och befolkningen, samt tillförsel av material för provtagning och isolering av misstänkta fall. En brist som noterats, och som är vanligt förekommande i isolerade områden i Kongo, är kommunikationsmöjligheten. Att via kortvågsradio eller internet rapportera om resultat och aktuell situation, är av stort värde inom all hälsovård och speciellt då det gäller en situation som denna med ett dödligt virus ”fritt härjande” i en befolkning. Så länge som experter från Kinshasa finns kvar i området har detta problem inte stört verksamheten, de har haft med sig apparatur, för att kommunicera till omvärlden om sina fynd. När expertisen skall lämna området uppstår en svår situation.
En 45 årig man var den först insjuknade, och han sökte vård på en isolerad vårdenhet p.g.a. blödningar, diarréer och feber. Han remitterades samma dag till referenssjukhuset och transporterades dit på en motorcykel. Under transporten dog mannen. Någon dag senare insjuknade motorcykelchauffören, som också dog efter ytterligare någon dag. Den sjukvårdare som först tog emot 45 åringen, insjuknande i liknande symptom, men han förbättrades och tillfrisknade helt. Den döde 45 åringen togs av familjen till sin hemby och begravdes enligt traditionen. Hela denna kedja av händelser pekar på de riskfaktorer som finns i ett virus utbredning. Den insats som gjorts, har på ett föredömligt sätt åtgärdat alla risker och följt alla individer som skulle kunna utveckla sjukdomen. Idag följer experterna 33 personer, som har en sjukdomsbild som skulle kunna vara orsakad av Ebola viruset.
Kongos hälsominister och hans personal gör idag bedömningen, att det som fortsatt behövs i området är experter från WHO samt utrustning för att förbättra kommunikationsmöjligheten med området.
Det är intressant att följa och läsa om denna handläggning av en dödlig virussjukdom i det inre av Kongo. Uppenbarligen finns en sorts baskunskap hos hälsovårdspersonalen, men den är inte tillräcklig. Expertis behövs. Personal med specialistkompetens är avgörande i en situation som denna. Att kunna kommunicera med omvärlden är lika avgörande.
Specialistkompetent hälsovårdspersonal. Kommunikationsmöjligheter. Två faktorer som kan avgöra utveckling av en livsfarlig epidemi, men även generellt hälsostatus hos en befolkning. Samma behov finns i hela Kongo. Vi noterade det under vårt senaste besök i Kongo. Internetuppkoppling som kommunikationsmöjlighet är på frammarsch, men inte möjlig att använda i stora delar av inre Kongo. Ebolaviruset har lättare att kommunicera med befolkningen, inga krav på tekniska under, möjligheten ligger så att säga i generna. Vi som bor bortom dessa isolerade områden är också mottagliga för den kontakten, de angreppen. Även det är ett skäl för oss att bidra till att specialistkompetent hälsovårdspersonal och kommunikationsmöjligheter finns i det inre av Kongo!
onsdag 7 juni 2017
FN hotar, våldet ökar, krav på kyrkor att organisera sig
FN:s råd för mänskliga rättigheter sammanträdde den 6 juni i Geneve. Det beslutades då att om Kongo inom 48 timmar inte accepterar en gemensam enkät över våldet i Kasaï, kommer tidigare förvarningar om en internationell enkät att förverkligas. Ända sedan mars månad har rådet uttryckt behov av en gemensam enkät och nu vill man gå till handling. Rådet anger att den dramatiska och våldsamma situation som råder i Kasaï riskerar att ytterligare förvärras och att spridas till intilliggande områden, främst till gränstrakterna mot Angola. Sedan hösten 2016 har våldet upptrappats, drygt 400 människor har dött, ca 1,3 miljoner har flytt från området och ca 40 massgravar har hittats i området. Det var i mars månad som två FN experter dödades i området. FN och andra internationella organisationer är angelägna om att få fram frakta om vad som hände.
Kongos minister för MR frågor, Marie-Ange Mushobekwa, har som svar på ”hotet” från FN, svarat att Kongo har inget att dölja! ”Vi tar gärna emot bidrag av tekniskt och logistiskt slag och om FN vill sända experter som stöd till kongolesisk personal är de välkomna”! Vidare underströk ministern att det är Kongos regering som skall leda enkäten.
Den 6 juni ägde ett möte rum i Kinshasa; mellan stadens högste polischef och representanter för olika kyrkor. Syftet med mötet tycks ha varit att ”bringa ordning” i kyrkornas arbete i staden. De har nu fått tiden fram till den 26 juni på sig, för att se till att de har sina dokument i ordning, alltså officiella dokument som visar att de har statens tillstånd att existera. Efter detta datum får de inte ordna samlingar på offentliga platser utan speciellt tillstånd och inte heller föra oljud på dagar och/eller nätter! Polischefen säger att ”Vi är alla Guds barn och har inte något intresse av att utmana staten, det skulle vi inte vinna något på. Det beslut vi nu tagit är ett sätt att garantera de kristnas säkerhet”. Detta uttalande har bekräftats av en pastor som deltog i mötet.
Det framgår inte om ECC (de protestantiska kyrkornas paraplyorganisation) eller katolska kyrkan har deltagit i detta möte eller om det riktades främst till de nya karismatiska kyrkorna och bönegrupper som vuxit lavinartat i huvudstaden på senaste tid.
Nu inväntar vi den gemensamma enkät som skall ledas av Kongos regering! Vad den skall resultera i, får vi förhoppningsvis läsa om någon gång i framtiden!
Kongos minister för MR frågor, Marie-Ange Mushobekwa, har som svar på ”hotet” från FN, svarat att Kongo har inget att dölja! ”Vi tar gärna emot bidrag av tekniskt och logistiskt slag och om FN vill sända experter som stöd till kongolesisk personal är de välkomna”! Vidare underströk ministern att det är Kongos regering som skall leda enkäten.
Den 6 juni ägde ett möte rum i Kinshasa; mellan stadens högste polischef och representanter för olika kyrkor. Syftet med mötet tycks ha varit att ”bringa ordning” i kyrkornas arbete i staden. De har nu fått tiden fram till den 26 juni på sig, för att se till att de har sina dokument i ordning, alltså officiella dokument som visar att de har statens tillstånd att existera. Efter detta datum får de inte ordna samlingar på offentliga platser utan speciellt tillstånd och inte heller föra oljud på dagar och/eller nätter! Polischefen säger att ”Vi är alla Guds barn och har inte något intresse av att utmana staten, det skulle vi inte vinna något på. Det beslut vi nu tagit är ett sätt att garantera de kristnas säkerhet”. Detta uttalande har bekräftats av en pastor som deltog i mötet.
Det framgår inte om ECC (de protestantiska kyrkornas paraplyorganisation) eller katolska kyrkan har deltagit i detta möte eller om det riktades främst till de nya karismatiska kyrkorna och bönegrupper som vuxit lavinartat i huvudstaden på senaste tid.
Nu inväntar vi den gemensamma enkät som skall ledas av Kongos regering! Vad den skall resultera i, får vi förhoppningsvis läsa om någon gång i framtiden!
söndag 4 juni 2017
En lovsång till Kongos kvinnor
I morse fick jag en hälsning från en kvinna i Kinshasa, Kongo. Hon är en mycket aktiv kvinna, som leder kvinnogruppen i sin kyrka och tar initiativ av olika slag. Hon skickade mig dessa rader, med översättning till svenska efter den franska versionen:
Être une femme est une bénédiction de Dieu.
Être une femme de prière est un trésor.
Nous, les femmes, nous sommes fortes et nous ne sommes pas brisées facilement par les circonstances de la vie.
Nous pleurons dans nos cœurs, pourtant nous affichons un merveilleux sourire sur notre visage.
Il n'y a pas de situation que nous ne puissions affronter. Les gens peuvent nous haïr ; les hommes peuvent nous quitter, mais nous restons fortes et plus belles.
Nous sommes comme des roses qui restent toujours rouges et qui ne flétrissent jamais.
Alors, Mesdames, prions et célébrons ensemble la grâce dont le Seigneur nous a comblées.
Att vara kvinna är en välsignelse från Herren.
Att vara en kvinna som ber, är en skatt.
Vi kvinnor är starka och vi bryts inte så lätt ned av olika omständigheter i livet.
Vi kan gråta i våra hjärtan, men utåt visar vi ett vackert leende i våra ansikten.
Det finns inga situationer som vi inte kan handskas med. Människor kan hata oss, männen kan överge oss, men vi förblir starka och vackrare än någonsin.
Vi är som rosorna som förblir röda och aldrig vissnar.
Mina vänner, låt oss då be och tillsammans fira den nåd som Herren översköljt oss med.
Om detta är ett kedjebrev eller om hon själv skrivit det, vet jag inte. Men det ger en fin bild av den kongolesiska kvinnan. Hon får utstå mycket i dag, i ett land som tycks styras av maktgalna ledare. Utan kvinnan skulle familjerna, männen och barnen, ha det ännu sämre. De uppoffringar Kongos kvinnor gör, förstår vi inte, men vi anar något av det, då vi besöker landet och möter kvinnorna.
Être une femme est une bénédiction de Dieu.
Être une femme de prière est un trésor.
Nous, les femmes, nous sommes fortes et nous ne sommes pas brisées facilement par les circonstances de la vie.
Nous pleurons dans nos cœurs, pourtant nous affichons un merveilleux sourire sur notre visage.
Il n'y a pas de situation que nous ne puissions affronter. Les gens peuvent nous haïr ; les hommes peuvent nous quitter, mais nous restons fortes et plus belles.
Nous sommes comme des roses qui restent toujours rouges et qui ne flétrissent jamais.
Alors, Mesdames, prions et célébrons ensemble la grâce dont le Seigneur nous a comblées.
Att vara kvinna är en välsignelse från Herren.
Att vara en kvinna som ber, är en skatt.
Vi kvinnor är starka och vi bryts inte så lätt ned av olika omständigheter i livet.
Vi kan gråta i våra hjärtan, men utåt visar vi ett vackert leende i våra ansikten.
Det finns inga situationer som vi inte kan handskas med. Människor kan hata oss, männen kan överge oss, men vi förblir starka och vackrare än någonsin.
Vi är som rosorna som förblir röda och aldrig vissnar.
Mina vänner, låt oss då be och tillsammans fira den nåd som Herren översköljt oss med.
Om detta är ett kedjebrev eller om hon själv skrivit det, vet jag inte. Men det ger en fin bild av den kongolesiska kvinnan. Hon får utstå mycket i dag, i ett land som tycks styras av maktgalna ledare. Utan kvinnan skulle familjerna, männen och barnen, ha det ännu sämre. De uppoffringar Kongos kvinnor gör, förstår vi inte, men vi anar något av det, då vi besöker landet och möter kvinnorna.
lördag 3 juni 2017
Maktbegär och bokrecension
”Jag har inte lovat något, inte något”!
Orden är president Kabilas, i ett möte med journalister från tyska Der Spiegel i Kinshasa idag. ”Jag vill genomföra val så snart som möjligt”.
Då det gäller frågan om att ändra konstitutionen för att ge honom en tredje mandatperiod, anser han att det kan bli en fråga för folkomröstning, men att den frågan ännu inte är behandlad!
På frågan om han vill få en tredje mandatperiod, svarar han; ”Det beror på vad man menar med ett tredje mandat”.
Vidare säger landets president: ”Vi vill genomföra ett perfekt val inte bara ett val. Registreringen av väljarna har påbörjats och det går bra”.
Att läsa presidentens svar till journalisterna skapar oro och frågor! Det tycks som att alla farhågor kommer att besannas; det blir inte val i år, president Kabila kommer att sitta kvar bortom den tid han kan sitta enligt nu gällande konstitution!
Alla dessa ansträngningar från internationella samfundet, från de katolska biskoparna i Kongo och enskilda individer i landet! Utan effekt! Kan det vara möjligt??
Kongo – landet som sedan 1800 talet tycks ha haft och har ledare som enbart skor sig själva och helt struntar i befolkningen! Modellen för detta ledarskap, grundat i maktbegär, tycks ha gått i arv, från vita till svarta ledare! Det är lätt att tänka så, efter att ha läst den nyutkomna boken ”Vittnet som vägrade tiga”, skriven av Birger Thureson. Jag fick i uppdrag att recensera boken och fick därför läsa den extra noga! Läs den och fundera över ditt uppdrag!
Här kommer recensionen, som publicerades i Sändaren, 21/2017 den 24 maj:
Birger Thureson: Vittnet som vägrade tiga
Den glömda berättelsen om missionären som avslöjade
människoslakten i Leopold II:s Kongo
312 sidor, Förord Dr Denis Mukwege
Sjöbergs förlag AB, 2017
Författaren har studerat vid Örebro Missionsskola och Uppsala universitet, är fil kand och teol mag, medlem i Sveriges författarförbund, har huvudsakligen varit verksam inom Pingströrelsen i Sverige och har genom sina resor kommit i kontakt med andra kyrkor. De böcker han skrivit handlar främst om människor som bidragit till skillnad för andra.
Boken är enligt författaren en dokumentärroman, då den bygger på ”omfattande research”. Författaren anger dock inte vilka dokument han utgått ifrån, endast att han fått råd av tidigare missionär, av forskare inom uppländsk väckelserörelse samt fakta från Svenska Baptistsamfundets arkiv.
Handlingen utspelar sig i Fristaten Kongo, den belgiske kung Leopolds privata egendom på 1800-talet, idag Demokratiska Republiken Kongo. Efter en relativt lång inledning, en tredjedel av bokens sidor, förflyttas fokus från Europa till Afrika, då ett fartyg från Antwerpen anländer till Boma, en svensk missionär är en av passagerarna. Huvudpersonerna, den svenske baptistmissionären E.V. Sjöblom och Belgiens kung Leopold II, presenteras i målande beskrivningar från barndomsåren till vuxen ålder. Sjöblom var 30 år gammal då han kom till Kongo 1892 och under drygt fem års arbete i Equateurområdet påtalade han den grymma människoslakt som pågick och skrev mängder av artiklar om detta till tidningar i Europa och USA. Tveksamhet och diplomatiska hänsynstaganden gjorde att flera av tidningarna inte ville publicera artiklarna. Men i Sverige var redaktören för Svenska Baptistsamfundets tidning, Wecko-Posten, modigare, publicerade artiklarna och därmed blev händelserna kända i flera länder och resulterade i att Leopold II tvingades överlämna Fristaten till Belgien. Läsaren får följa Sjöbloms strapatser i sin kamp för en befolkning som utnyttjas hänsynslöst av den girige kungen. Sjöblom dör 1903, 41 år gammal, efter väl utnyttjad tid på jorden!
Författaren använder ett lättläst språk med bilder som underlättar läsningen. Strapatserna för att ta sig fram i landet, tankarna hos en isolerad missionär och upplevelsen av alla grymheter presenteras på ett trovärdigt sätt. Kung Leopolds tankar och liv får mindre utrymme efter de första inledande avsnitten. Maktens grymheter, synen på och bristen på respekt för människor i Fristaten är väl beskrivna.
Även idag lider Kongos befolkning av giriga, maktlystna ledare. Idag är det de egna landsmännen som utövar makten. Hela Kongo, oavsett var, är idag drabbat av detta hänsynslösa maktbegär. Vi har lätt att se enbart de östra delarna av landet som mål för dagens grymheter, men det är mer komplicerat än så. Vi finns idag inte närvarande bland maktens män, men vi kunde påverka dagens situation, om vi ansträngde oss, om vi ville se vad som pågår. Ur den synpunkten har denna bok ett stort värde och kommer rätt i tiden. Ju fler som läser den, ju fler som söker mera detaljinformation om vad som hände i Leopolds rike, ju fler som frågar om dagens situation – desto större blir chansen att vi kan påverka. Utmaningen och trösten till oss idag är att en enskild individ kan förändra tillvaron för många! Något som är möjligt även i dag!
Orden är president Kabilas, i ett möte med journalister från tyska Der Spiegel i Kinshasa idag. ”Jag vill genomföra val så snart som möjligt”.
Då det gäller frågan om att ändra konstitutionen för att ge honom en tredje mandatperiod, anser han att det kan bli en fråga för folkomröstning, men att den frågan ännu inte är behandlad!
På frågan om han vill få en tredje mandatperiod, svarar han; ”Det beror på vad man menar med ett tredje mandat”.
Vidare säger landets president: ”Vi vill genomföra ett perfekt val inte bara ett val. Registreringen av väljarna har påbörjats och det går bra”.
Att läsa presidentens svar till journalisterna skapar oro och frågor! Det tycks som att alla farhågor kommer att besannas; det blir inte val i år, president Kabila kommer att sitta kvar bortom den tid han kan sitta enligt nu gällande konstitution!
Alla dessa ansträngningar från internationella samfundet, från de katolska biskoparna i Kongo och enskilda individer i landet! Utan effekt! Kan det vara möjligt??
Kongo – landet som sedan 1800 talet tycks ha haft och har ledare som enbart skor sig själva och helt struntar i befolkningen! Modellen för detta ledarskap, grundat i maktbegär, tycks ha gått i arv, från vita till svarta ledare! Det är lätt att tänka så, efter att ha läst den nyutkomna boken ”Vittnet som vägrade tiga”, skriven av Birger Thureson. Jag fick i uppdrag att recensera boken och fick därför läsa den extra noga! Läs den och fundera över ditt uppdrag!
Här kommer recensionen, som publicerades i Sändaren, 21/2017 den 24 maj:
Birger Thureson: Vittnet som vägrade tiga
Den glömda berättelsen om missionären som avslöjade
människoslakten i Leopold II:s Kongo
312 sidor, Förord Dr Denis Mukwege
Sjöbergs förlag AB, 2017
Författaren har studerat vid Örebro Missionsskola och Uppsala universitet, är fil kand och teol mag, medlem i Sveriges författarförbund, har huvudsakligen varit verksam inom Pingströrelsen i Sverige och har genom sina resor kommit i kontakt med andra kyrkor. De böcker han skrivit handlar främst om människor som bidragit till skillnad för andra.
Boken är enligt författaren en dokumentärroman, då den bygger på ”omfattande research”. Författaren anger dock inte vilka dokument han utgått ifrån, endast att han fått råd av tidigare missionär, av forskare inom uppländsk väckelserörelse samt fakta från Svenska Baptistsamfundets arkiv.
Handlingen utspelar sig i Fristaten Kongo, den belgiske kung Leopolds privata egendom på 1800-talet, idag Demokratiska Republiken Kongo. Efter en relativt lång inledning, en tredjedel av bokens sidor, förflyttas fokus från Europa till Afrika, då ett fartyg från Antwerpen anländer till Boma, en svensk missionär är en av passagerarna. Huvudpersonerna, den svenske baptistmissionären E.V. Sjöblom och Belgiens kung Leopold II, presenteras i målande beskrivningar från barndomsåren till vuxen ålder. Sjöblom var 30 år gammal då han kom till Kongo 1892 och under drygt fem års arbete i Equateurområdet påtalade han den grymma människoslakt som pågick och skrev mängder av artiklar om detta till tidningar i Europa och USA. Tveksamhet och diplomatiska hänsynstaganden gjorde att flera av tidningarna inte ville publicera artiklarna. Men i Sverige var redaktören för Svenska Baptistsamfundets tidning, Wecko-Posten, modigare, publicerade artiklarna och därmed blev händelserna kända i flera länder och resulterade i att Leopold II tvingades överlämna Fristaten till Belgien. Läsaren får följa Sjöbloms strapatser i sin kamp för en befolkning som utnyttjas hänsynslöst av den girige kungen. Sjöblom dör 1903, 41 år gammal, efter väl utnyttjad tid på jorden!
Författaren använder ett lättläst språk med bilder som underlättar läsningen. Strapatserna för att ta sig fram i landet, tankarna hos en isolerad missionär och upplevelsen av alla grymheter presenteras på ett trovärdigt sätt. Kung Leopolds tankar och liv får mindre utrymme efter de första inledande avsnitten. Maktens grymheter, synen på och bristen på respekt för människor i Fristaten är väl beskrivna.
Även idag lider Kongos befolkning av giriga, maktlystna ledare. Idag är det de egna landsmännen som utövar makten. Hela Kongo, oavsett var, är idag drabbat av detta hänsynslösa maktbegär. Vi har lätt att se enbart de östra delarna av landet som mål för dagens grymheter, men det är mer komplicerat än så. Vi finns idag inte närvarande bland maktens män, men vi kunde påverka dagens situation, om vi ansträngde oss, om vi ville se vad som pågår. Ur den synpunkten har denna bok ett stort värde och kommer rätt i tiden. Ju fler som läser den, ju fler som söker mera detaljinformation om vad som hände i Leopolds rike, ju fler som frågar om dagens situation – desto större blir chansen att vi kan påverka. Utmaningen och trösten till oss idag är att en enskild individ kan förändra tillvaron för många! Något som är möjligt även i dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)