torsdag 23 juli 2009

Upptäcktsresande, kolonisatörer och missionärer kom till ett Afrika utan gränser. Kolonisatörerna tryckte ofta ned folket, föraktade dem och lämnade Afrika då de inte längre hade någon nytta av kontinenten. Afrika lämnades i ett tomrum. Kvar fanns missionärer och biståndsarbetare, som på olika vägar försökt bidra till en positiv utveckling för folket. Även biståndsarbetare från de tidigare kolonierna fanns kvar och arbetar fortfarande för folkets bästa.

Detta gäller även Kongo, som fanns innan svenskar och européer upptäckte Afrika, men vi har lätt att börja tideräkningen först då! Det finns spår av järnföremål från ca 500 f. Kr. och stenyxor och keramik från 300 f. Kr. Men det var först när Stanley följde Kongofloden, kring 1874, som landet blev intressant för omvärlden. Berlinkonferensen 1885 satte de gränser i Afrika, som inte funnits tidigare, och Kongo fick de gränser det har idag. Kongostaten tillföll kung Leopold i Belgien, men 1908 bestämdes att Belgiska Kongo, som landet då hette, skulle tillfalla Belgien p.g.a. vanvård. 1960 blev landet självständigt och en ny tid började för folket.

Kongokrisen, 1960 – 65, då FN ingrep, avslutades med att Mobutu utropades till president och förblev landets ledare till 1997, då han avsattes av Laurent Kabila, en rebell som kom tågande från landets östra del till huvudstaden. Den nye presidenten mördades 2001 och hans son, Joseph Kabila, utsågs till president. Den 2 augusti 1998 utbröt Afrikas första världskrig, inom Kongos gränser, och har inte helt avslutats. I vissa delar av landet, exempelvis Bandundu provinsen, har inte krigshandlingar ägt rum, men effekter av kriget har nått alla delar av landet. Demokratiska val har ägt rum; folkomröstning om landets konstitution den 18 december 2005 och president val 29 oktober 2006, då Joseph Kabila valdes till president på 5 år. Förhoppningarna var stora efter alla demokratiska ansatser, kanske som inför självständigheten 1960, men många är idag besvikna och har tappat tron på framtiden.

Under mina år i Kongo har jag träffat representanter från olika länder i Europa, de har arbetat inom olika yrkesområden, och en del av dem har haft kongolesernas bästa för sina ögon, andra sina egna intressen. De belgiska nunnorna och prästerna, som fanns kvar när jag kom 1974, var den första tiden enbart avvisande mot mig och mina protestantiska kollegor. Under senare år, från slutet på 80 talet och framåt, hade vi ett fint samarbete; jag övernattade ofta på de kloster, som finns i Mai Ndombeområdet, när jag var ute i mitt nya uppdrag, som koordinatör för de aktiviteter, som bekämpade sjukdomarna lepra och tuberkulos. Det var fina stunder, mycket glädje, skratt och god, men enkel mat. Vi hade det gemensamt att vi ville hjälpa de fattiga och sjuka till ett bättre liv.

Men hur kan ett folks hälsa förbättras, då det inte finns tillräckligt med medicin och material, och hur kan ett fattigt folk i ett isolerat område få ett bättre liv, då bristen på demokratiska tankar förhindrar utveckling?

Den frågan är fortsatt svår att svara på, men den fortsätter att utmana alla, även oss i Sverige, idag!

fredag 3 juli 2009

Solen – för oss svenskar en nödvändighet för att vår semester skall anses vara bra! Nu har vi haft ett antal mycket varma och soliga dagar, men ikväll informeras om att värmen snart är nere på det gradtal den brukar vara i Sverige.
Så annorlunda i Kongo; där är solen livsnödvändig och samtidigt undviker de flesta att vara i solen, ingen solar i Kongo, möjligtvis svenskar på besök!
Solen är livsnödvändig ur synpunkten att den ger energi, som kan omvandlas till el och den kan också ge det ljus, som behövs för att undersöka ett prov i mikroskop. Solpanelen fångar upp solen och laddar ett bilbatteri. En snedställd liten spegel fångar solljuset och reflekterar det upp till glasskivan med provet som skall undersökas.


solpanel, förvaras vaccin av olika slag.
Det är vaccin som skall användas till barn
och gravida kvinnor.
I det förebyggande program, som gäller för
barn under 5 år i Kongo, ingår vaccination mot
bl.a. polio, stelkramp, mässling, kikhosta och
tuberkulos. Gravida kvinnor blir vaccinerade
mot stelkramp, en vaccination, som kan
vara livräddande.









Mikroskop som kan användas på platser där
det inte finns el. Det är mera påfrestande för
ögonen att använda detta mikroskop än ett
el-drivet, men resultatet är detsamma.

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.