Under mer än 2 års tid har frågan om en förändring av Kongos konstitution funnits med i all debatt i landet. En politisk bedömare uttrycker farhågan att denna debatt leder bort från den grundläggande frågeställningen, den om hur aktuella regler respekteras. Samtidigt skriver journalister i landet att under perioden mars 2021 – december 2025, har 458 frågor lyfts till parlamentet, men endast 22 har studerats! Det bedöms att det är enbart politiska skäl till denna hantering av inlämnade ärenden! Detta då representanter för parlament och presidentmakten närmat sig varandra och inte ser vad som skiljer dem åt! Parlamentet tenderar att fungera som ett stöd för presidentmakten och inte som en effektiv motkraft till presidentmakten! Presidentens roll stärks, något som naturligtvis är till parlamentets nackdel! Och slutsatsen blir att presidentens makt ökas allt eftersom tiden går. Dessa slutsatser och synpunkter kommer främst från institutet ”Ebuteli”, ett kongolesiskt forskningsinstitut med fokus på politik, styrning och våld.
Oppositionen protesterar och anger risken att sittande president kommer att kunna sitta kvar på livstid om konstitutionen ändras. Kriget i östra Kongo lyfts också och oppositionen beklagar att sittande president inte gör det han borde, för att få ett slut på kriget.
Till mångas förvåning har den tidigare presidenten Joseph Kabila, nu gett intervjuer i en belgisk tidning. Han har ju hållit sig på avstånd från huvudstaden och har setts främst i Goma efter att den staden ”föll” i händerna på M23 för drygt ett år sen. Han anger nu att landets största problem i dag är styrningen av landet och brist på vision! Han tillägger att det inte finns någon konstitution! ”Den har trampats ned av nu sittande president och hans klan”! Han menar att konstitutionen inte får ändras, att han vill sätta stopp för nuvarande regim, att han vill förändra det politiska livet och kräva ett slut på en diktatur. Detta är ju en information som förvånar! Men alla är måna om sitt eget rykte.
Vänner i huvudstaden berättar att det vimlar av beväpnade banditer i stan, att det försvinner pengar ur statskassan och att tillvaron blir mer och mer outhärdlig. Spänningen mellan olika samhällsklasser ökar och livet är svårt.
Och så denna nyhet: i lördags, 21 mars, upptäckte säkerhetstjänsten på den internationella flygplatsen i huvudstaden två resväskor med omsorgsfullt paketerade sedlar. Totalt en summa mellan 1,9 och 3,5 miljoner USD. Väskorna beslagtogs och en utredning är startad. Man har ännu inte informerat om vem som är ägare till väskorna.
Det skrivna ordet har inte med automatik respekterats. Vare sig av landets ledare eller av landets invånare. Att lova något, även skriftliga löften, hindrar inte att man agerar helt tvärsemot det man lovat. Frustrerande och något som skapar förvirring hos många.
När givna löften inte respekteras, när lögner florerar, när det onda får övertag – hur agerar vi? Vad kan vi då göra? Protestera naturligtvis. Det finns personer som vill göra ett ärligt arbete och respektera det som är skrivet. Utan stöd från människor utanför landets gränser blir det ännu svårare för dem! Så – låt oss fortsätta att visa respekt för människor i en svår situation!
tisdag 24 mars 2026
fredag 6 februari 2026
För sent insatta åtgärder kostar mycket
FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, OCHA, presenterar varje år en rapport som anger behovet av humanitära insatser i världen och hur de behoven kan mötas.
Den senaste rapporten anger att ”Demokratiska republiken Kongo (DRK) utgör en av världens mest utdragna och mest försummade humanitära kriser, underhållen av konflikter, interna flyktingkatastrofer, klimatchocker och epidemier”. I slutet av 2025 fanns det mer än 5,3 miljoner interna flyktingar i landet, ca 25 miljoner eller en fjärdedel av landets befolkning lever med brist på mat, de har alltså inte tillräckligt med mat att äta! OCHA anger att detta förklaras av beväpnade konflikter främst i östra delen av landet, av ekonomisk instabilitet och ökade levnadskostnader och även av klimatförändringar som medfört översvämningar och jordskred. OCHA avslutar sin rapport med en vädjan till det internationella samfundet: det humanitära biståndet till Kongo måste öka!
Samtidigt med denna rapport, finns mycket annat att läsa om landet.
Exempelvis detta: hälsovårdsministern höll i onsdags ett möte med representanter för landets statliga sjukhus och uppmanade dem att se till vårdens resultat förbättras. Han betonade också satsningen på att sjukvård skall vara tillgänglig för hela befolkningen. En satsning som ska garantera tillgång till vård för alla, med kostnadsfria behandling och vård för gravida kvinnor och nyfödda. Detta program är redan tillgängligt i ett antal av provinserna men skall på sikt gälla alla provinser. Jag undrar när ska människorna i landets östra delar nås av detta kvalitetshöjande arbete?
Eller att landets president återigen besökt USA och förhandlat med det landets president om ett avtal gällande brytning av mineraler i Kongo. Jag undrar vem som tjänar mest på det avtalet?
Eller alla dessa samtal om fred vid runda eller ovala bord! Jag undrar om det är bordets form eller i vilken byggnad eller var i världen bordet finns, som är det viktigaste? Resultat i form av fred har vi ännu inte sett något av!
Då jag läst och funderat över alla dessa rapporter, får jag så ett telefonsamtal från det inre av Kongo, från en by i Mai Ndombe provinsen. Den vän som kontaktar mig, berättar att han besökt ett område i norra delen av provinsen, i gränstrakterna till provinsen Equateur. Där har han sett skolor med grästak, utan stolar och bänkar, utan lärare som får lön från staten och en stor mängd nyfikna barn, som trängdes runt honom. Så berättar han att för att lärarna ska få statlig lön, måste skolan vara registrerad hos staten och för att detta ska ske, måste en rapport lämnas. Men den person som ska ta emot rapporten, vill ha en summa pengar för att skicka rapporten till nästa instans. Sen ska nästa instans också ha en summa pengar innan rapporten går vidare. Han avslutar; ”det är vårt problem, denna korruption”. Han har naturligtvis rätt i sin slutsats.
Barnen i den avlägsna byn och deras föräldrar skulle bli lättfångade byten för den som vill utnyttja dem! Exempelvis för att få barnen att gå med i grupper av kriminella gäng, att ansluta sig till barnsoldater eller andra gäng. Befolkningen i dessa avlägsna byar kan lätt gå under av sjukdomar som skulle kunna behandlas, om det fanns sjukvård tillgänglig!
Och min sista tanke blir denna; varför är det så svårt att förstå att det är de förebyggande insatserna som är viktigare än de kurativa? Detta gäller både hälsovårdsarbetet och andra insatser, som undervisning, sociala insatser för att visa på allas lika värde, information om hur miljön bör respekteras och vårdas och annat?
Därför är det så viktigt att vi fortsätter med insatser av olika lag i de västra delarna av landet! Vi vet inte när rebellgruppen M23 gör slag i saken och tågar mot Kinshasa, som de angett vara deras mål! Förra veckan ”kom” åtta drönare över Kisangani, från öster. Det kan ha varit ett steg på vägen! Så länge vi kan måste vi fortsätta! Det kan bli omöjligt om en tid, kanske inom kort!
Den senaste rapporten anger att ”Demokratiska republiken Kongo (DRK) utgör en av världens mest utdragna och mest försummade humanitära kriser, underhållen av konflikter, interna flyktingkatastrofer, klimatchocker och epidemier”. I slutet av 2025 fanns det mer än 5,3 miljoner interna flyktingar i landet, ca 25 miljoner eller en fjärdedel av landets befolkning lever med brist på mat, de har alltså inte tillräckligt med mat att äta! OCHA anger att detta förklaras av beväpnade konflikter främst i östra delen av landet, av ekonomisk instabilitet och ökade levnadskostnader och även av klimatförändringar som medfört översvämningar och jordskred. OCHA avslutar sin rapport med en vädjan till det internationella samfundet: det humanitära biståndet till Kongo måste öka!
Samtidigt med denna rapport, finns mycket annat att läsa om landet.
Exempelvis detta: hälsovårdsministern höll i onsdags ett möte med representanter för landets statliga sjukhus och uppmanade dem att se till vårdens resultat förbättras. Han betonade också satsningen på att sjukvård skall vara tillgänglig för hela befolkningen. En satsning som ska garantera tillgång till vård för alla, med kostnadsfria behandling och vård för gravida kvinnor och nyfödda. Detta program är redan tillgängligt i ett antal av provinserna men skall på sikt gälla alla provinser. Jag undrar när ska människorna i landets östra delar nås av detta kvalitetshöjande arbete?
Eller att landets president återigen besökt USA och förhandlat med det landets president om ett avtal gällande brytning av mineraler i Kongo. Jag undrar vem som tjänar mest på det avtalet?
Eller alla dessa samtal om fred vid runda eller ovala bord! Jag undrar om det är bordets form eller i vilken byggnad eller var i världen bordet finns, som är det viktigaste? Resultat i form av fred har vi ännu inte sett något av!
Då jag läst och funderat över alla dessa rapporter, får jag så ett telefonsamtal från det inre av Kongo, från en by i Mai Ndombe provinsen. Den vän som kontaktar mig, berättar att han besökt ett område i norra delen av provinsen, i gränstrakterna till provinsen Equateur. Där har han sett skolor med grästak, utan stolar och bänkar, utan lärare som får lön från staten och en stor mängd nyfikna barn, som trängdes runt honom. Så berättar han att för att lärarna ska få statlig lön, måste skolan vara registrerad hos staten och för att detta ska ske, måste en rapport lämnas. Men den person som ska ta emot rapporten, vill ha en summa pengar för att skicka rapporten till nästa instans. Sen ska nästa instans också ha en summa pengar innan rapporten går vidare. Han avslutar; ”det är vårt problem, denna korruption”. Han har naturligtvis rätt i sin slutsats.
Barnen i den avlägsna byn och deras föräldrar skulle bli lättfångade byten för den som vill utnyttja dem! Exempelvis för att få barnen att gå med i grupper av kriminella gäng, att ansluta sig till barnsoldater eller andra gäng. Befolkningen i dessa avlägsna byar kan lätt gå under av sjukdomar som skulle kunna behandlas, om det fanns sjukvård tillgänglig!
Och min sista tanke blir denna; varför är det så svårt att förstå att det är de förebyggande insatserna som är viktigare än de kurativa? Detta gäller både hälsovårdsarbetet och andra insatser, som undervisning, sociala insatser för att visa på allas lika värde, information om hur miljön bör respekteras och vårdas och annat?
Därför är det så viktigt att vi fortsätter med insatser av olika lag i de västra delarna av landet! Vi vet inte när rebellgruppen M23 gör slag i saken och tågar mot Kinshasa, som de angett vara deras mål! Förra veckan ”kom” åtta drönare över Kisangani, från öster. Det kan ha varit ett steg på vägen! Så länge vi kan måste vi fortsätta! Det kan bli omöjligt om en tid, kanske inom kort!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)