Kongo idag!

Ebola epidemin tycks spridas allt snabbare! Nu anges att det är 214 diagnostiserade fall, varav 139 har dött! På onsdag, imorgon, har WHO:s generalsekreterare sammankallat till akut möte med kriskommittén i Geneve. Det man då skall ta ställning till är hur epidemin skall klassas, är den en fara även internationellt eller ”endast” i landet Kongo och regionalt?

Inom Kongos gränser finns ca 4,5 miljoner interna flyktingar. Utöver detta har 780 000 kongoleser flytt till grannländerna. Under oktober månads 12 första dagar har 200 000 kongoleser, som bott i åratal i Angola, återvänt till Kongo! De hotades plötslig i Angola av militär och polis, deras hus plundrades och deras ägodelar stals! De är nu i en sorts uppsamlingsläger strax intill gränsen och situationen utvecklas naturligtvis till misär, med stora hygieniska problem. Som ett svar på detta har myndigheterna i Kongo nu deklarerat en tidsfrist på 2 månader, från den 12 oktober, för flyktingar från andra länder, bosatta i Kongo att lämna landet! Det är då ca 250 000 flyktingar från Rwanda, 185 000 flyktingar från Burundi, 700 000 flyktingar från RCA och ca 300 000 flyktingar från Syd Sudan, som uppmanas lämna Kongo!

Det politiska spelet fortsätter! Den 10 oktober firades 67 årsdagen av Simon Kimbangus dödsdag och födelsedagen, samma dag, för hans barnbarn, som anses vara en inkarnation av sin farfar och nu leder Kimbangistkyrkan. Firandet ägde rum i Nkamba, Kongo Central, och där deltog bl.a. Shadary, Kabilas efterträdare om han får som han vill, Kabilas kabinettsekreterare, landets hälsovårdsminister och ett antal delegationer från Angola och USA! Kimbangisterna har alltid varit viktiga bundsförvanter för landets presidenter!

Diskussionerna om röstningsmaskinen fortsätter! Det tar sig ibland oväntade uttryck! I lördags spelades en fotbollsmatch i Kinshasa, Kongo – Zimbabwe. Åskådarna passade på att ge uttryck för sin övertygelse: ”Toboi machine”! (= Vi vägrar att använda röstningsmaskinen).

Den politiska oredan verkar vara total! Eller så är det någon, som håller alla trådar i sina händer? Det framstår inte som en åtråvärd uppgift att bringa reda i landet, då man ser den sociala situationen ur hälso- och flyktingsynpunkt! Men det är förmodligen andra uppdrag som lockar!

Vad väntar nu?