Femte dagen blev en dag av glädje

Så kom då informationen om Senatens beslut, kl 10 på förmiddagen, direktsänt i TV. Ordföranden, Kengo wa Dondo, gav beskedet; ”Vi har beslutat att lyssna till rösterna från gatan”! Det utbröt ett jubel, i Senaten och i hemmen, liksom på gatorna. Inte minst studenterna vid Université Kinshasa jublade: ”Vi har vunnit! De lyssnade på oss”! Kengo wa Dondo förklarade beslutet både på franska och på lingala, så att alla säkert skulle förstå.

Den text som kommissionen studerat sen i tisdags skall alltså ändras och specifikt då artikel 8, som innehåll en passus om folkomröstningen. ”Vi kommer inte att utlösa en folkräkning, vi skall använda de uppgifter som finns från föregående val”. Så var det besked som utlöste sådan glädje.

Ett historiskt beslut i Kongo. Aldrig tidigare har folkets vilja, oppositionen och folket på gatan, fått påverka beslutsfattarna så tydligt som denna gång!

Men det skall tas ytterligare ett beslut i denna fråga. På måndag skall Nationalförsamlingen och Senaten tillsammans besluta om den reviderade text, de nu skall arbeta med. Men enligt den man jag pratade med, är beslutsfattarna nu så trängda, att de kommer att besluta enligt det besked som gavs idag. Om de två grupperna inte skulle komma överens, är det Nationalförsamlingen som får ta det avgörande beslutet. Alla har fullt förtroende för att måndagens beslut kommer att följa dagens information och folkets vilja.

Kinshasa var fram till 10 tiden idag en stad med mycket få människor i rörelse. Alla var oroliga för vilken information som skulle ges. Om det hade blivit ett negativt beslut, hade plundringar och våldshandlingar återupptagits och då i större skala. Efter att informationen lämnats, har staden fyllts av jublande människor.

Fortfarande är SMS och Internet tjänsterna avstängda. Man kan ju fråga sig för hur länge?

FN:s Generalsekreterare, Ban Ki-moon, meddelade igår, efter samtal med FN sändebudet i Kongo, Martin Kobler, att FN är villiga att delta i förlikningssamtal mellan alla berörda parter. Hans uttalade syn är att samtalen bör ske i fredlig anda, vara trovärdiga, att allas synpunkter skall få komma fram och att samtalen skall ske i enlighet med konstitutionen. Vi kan nog ana att detta erbjudande om hjälp i en förlikningsprocess är önskvärt och nödvändigt!

Är nu protesterna, plundringarna och våldshandlingarna över för denna gång, efter fyra dagars intensiva händelser? Svaret är kanske beroende av vad man lägger för mening i uttrycket ”för denna gång”! Mycket av det som hänt dessa dagar hände också i början av 90-talet. Det har i stort varit en upprepning. Men någon gång måste väl detta folk och land få uppleva lugn och ordning?