Kongos president Felix Tshisekedi, höll på tisdag kväll ett tal till nationen. Alla hade väntat på talet som skulle ge information om att landet åter skall öppnas. Det var i mars, som landet stängdes i ett försök att hålla corona viruset borta från de inre provinserna.
Man har nu registrerat totalt 8625 Covid-19 fall i landet, varav majoriteten av fallen finns i Kinshasa, följt av Kongo Central, Syd Kivu, Haut Katanga och Nord Kivu. Landets hälsovårdsminister har meddelat att man lyckats bra med att bekämpa virusets spridning! Hur väl man lyckats kommer framtiden att utvisa! Från Syd Kivu har det kommit rapporter från läkaren Denis Mukwege, om ett stort antal patienter som sökt vård på Panzi sjukhuset med Covid-19 liknande symptom. Många av dem dog i ett tidigt skede. Andra patienter har avstått från att söka vård på sjukhuset, av rädsla för att bli smittade. Först den 9 juli fick Panzi sjukhuset test material, via Sverige. Innan dess fanns ingen möjlighet att testa misstänkta fall. Och så ser det ut i stora delar av landet! Det är få platser, utöver Kinshasa, där tester kan ske. I Lubumbashi, där det finns ett laboratorium som testat, har nu test materialet tagit slut! Övriga platser får skicka prover till Kinhsasa. Det är mycket stor osäkerhet i vilket skick provtagningsmaterialet kommer fram och hur tillförlitligt testet blir!
Presidenten meddelade i går kväll, att öppningen kommer att ske stegvis.
Den 22 juli: affärsverksamheter, banker, restauranger, barer, sammanträden, allmänna kommunikationsmedel kan alla återgå till verksamhet som innan stängningen av landet.
Den 3 augusti: skolor och universitet kommer att öppnas igen.
Den 15 augusti: Kyrkor och religiösa samlingar, resor till och mellan provinser, hamnar, flygplatser och gränser, samt diskotek, nöjeslokaler och idrottsarenor kommer att vara tillåtna och öppnas.
Presidenten underströk att denna öppning av landet, inte innebär att pandemin är över för Kongo och att alla måste vara observanta och följa regler om avstånd.
Ebola epidemin, den 11 i landet, i Equateur provinsen, har nu drabbat 62 personer, varav 24 har dött. De senaste dagarnas nya fall är från ett område något närmare gränsen till Mai Ndombe provinsen. Det är nu totalt sju hälsozoner som rapporterat om fall av Ebola. Alla dessa hälsozoner har förbindelser med varandra, något som kan förklara smittspridningen. De nya fallen och den geografiska spridningen oroar de ansvariga, samtidigt som det bedöms mindre troligt att epidemin skall ta sig in i Mai Ndombe! Det är inte lätt att ta sig över gränsen mellan de två provinserna. Men förberedelser tas för att möta en sådan utveckling.
Så – vad har vi nu att vänta? Kommer antalet Covid-19 fall att öka? Är det korrekt det som hälsovårdsministern rapporterade, att landet lyckats hantera viruset? Om någon vecka borde vi ha fått information som visar vartåt det bär!
Men klart är, är att många väntat på denna öppning av landet! Affärsmän som vill få igång sin verksamhet. De kristna som vill samlas i kyrkor igen. Elever och studenter som missat stora delar av terminen. Transporter och resor ut i landet och sammankomster av olika slag, som skjutits på framtiden.
Landets hälsovårdsfolk har stora utmaningar; att försöka få politiker och alla medborgare att förstå att det är ett verkligt virus som måste respekteras! Att det inte är ”påhitt från Europa”!
onsdag 22 juli 2020
tisdag 14 juli 2020
Protestmarscher och virushantering
Lamuka (=vakna, på lingala), är en oppositionsgrupp, som skapades inför valet 2018, för att lansera en presidentkandidat, Martin Fayulu. Gruppens ledning utgörs av Martin Fayulu, Jean Pierre Bemba, Moïse Katumbi och Adolphe Muzito.
På olika platser i landet hade Lamuka planerat protestmarscher till måndag den 13 juli, vilka kunde genomföras i olika utsträckning. Man protesterade mot utnämningen av ny ordförande för Ceni, men också mot ett antal förslag gällande lagändringar av rättsväsendet.
I Kinshasa genomfördes den fredliga protestmarschen, åtföljd av polis, beväpnad med tårgas. Bemba som deltog, eskorterades till sin bostad av polisen. Det har inte rapporterats döda, endast ett antal skadade. Moïse Katumbi rapporterade från Lubumbashi, att den planerade protestmarschen där ställdes in. Skälet var att han fått rapporter om att ”icke önskade” deltagare skulle gå med i marschen i syfte att orsaka bråk, förstörelse och eventuellt skada andra personer. I Goma genomfördes en marsch, som resulterade i flera skadade, bl.a. en polis, med allvarliga skador som vårdas på sjukhus. I Kikwit genomfördes en protestmarsch av Lamukagruppen i Kwilu. Den eskorterades av polis, ingen rapport om skadade har lämnats. I Bukavu kunde inte marschen genomföras, då polisen hindrade deltagarna att gå den planerade vägsträckan, genom sin närvaro på strategiska platser.
Idag har det kommit anklagelser från inrikesministern, att marschen bidrog till en stor spridning av coronaviruset och att man inte respekterade order som presidenten utfärdat gällande Covid-19 pandemin. Alla ministrar ser allvarligt på att presidentens order inte respekterats.
I den politiska situation som råder i Kongo, är det trots allt positivt att kunna läsa om oppositionens försök att ge uttryck för sitt missnöje med landets ledning. Men det politiska spel som pågår, har förmodligen deltagare från många grupper.
Antal Covid-19 fall rapporterade i landet var igår 8134, med liknande fördelning i provinserna som tidigare. Kraven från affärsmän, politiker och många andra i samhället är nu stora på att landet åter skall öppnas för resor mellan provinserna. Chansen, eller risken, är stor att detta kommer att ske inom kort. Då kan vi förvänta oss att få rapporter om ökning av antalet fall i flera provinser. De medel, som exempelvis Världsbanken beviljat för bekämpning av virusets framfart, är ännu inte fördelade mellan provinserna! Förslag har lämnats av hälsovårdsexperterna, men regering och president, som skall signera förslagen, har uppenbarligen för många andra uppdrag, vilket gör att alla väntar! Vi får hoppas att förslagen signeras innan det är för sent!
På olika platser i landet hade Lamuka planerat protestmarscher till måndag den 13 juli, vilka kunde genomföras i olika utsträckning. Man protesterade mot utnämningen av ny ordförande för Ceni, men också mot ett antal förslag gällande lagändringar av rättsväsendet.
I Kinshasa genomfördes den fredliga protestmarschen, åtföljd av polis, beväpnad med tårgas. Bemba som deltog, eskorterades till sin bostad av polisen. Det har inte rapporterats döda, endast ett antal skadade. Moïse Katumbi rapporterade från Lubumbashi, att den planerade protestmarschen där ställdes in. Skälet var att han fått rapporter om att ”icke önskade” deltagare skulle gå med i marschen i syfte att orsaka bråk, förstörelse och eventuellt skada andra personer. I Goma genomfördes en marsch, som resulterade i flera skadade, bl.a. en polis, med allvarliga skador som vårdas på sjukhus. I Kikwit genomfördes en protestmarsch av Lamukagruppen i Kwilu. Den eskorterades av polis, ingen rapport om skadade har lämnats. I Bukavu kunde inte marschen genomföras, då polisen hindrade deltagarna att gå den planerade vägsträckan, genom sin närvaro på strategiska platser.
Idag har det kommit anklagelser från inrikesministern, att marschen bidrog till en stor spridning av coronaviruset och att man inte respekterade order som presidenten utfärdat gällande Covid-19 pandemin. Alla ministrar ser allvarligt på att presidentens order inte respekterats.
I den politiska situation som råder i Kongo, är det trots allt positivt att kunna läsa om oppositionens försök att ge uttryck för sitt missnöje med landets ledning. Men det politiska spel som pågår, har förmodligen deltagare från många grupper.
Antal Covid-19 fall rapporterade i landet var igår 8134, med liknande fördelning i provinserna som tidigare. Kraven från affärsmän, politiker och många andra i samhället är nu stora på att landet åter skall öppnas för resor mellan provinserna. Chansen, eller risken, är stor att detta kommer att ske inom kort. Då kan vi förvänta oss att få rapporter om ökning av antalet fall i flera provinser. De medel, som exempelvis Världsbanken beviljat för bekämpning av virusets framfart, är ännu inte fördelade mellan provinserna! Förslag har lämnats av hälsovårdsexperterna, men regering och president, som skall signera förslagen, har uppenbarligen för många andra uppdrag, vilket gör att alla väntar! Vi får hoppas att förslagen signeras innan det är för sent!
lördag 11 juli 2020
Spelet fortsätter!
De planerade protesterna, torsdag 9 juli och lördag 11 juli, förbjöds helt! Först var det guvernören i Kinshasa, som lyfte att det inte är möjligt, eftersom Covid-19 pandemin har medfört förbud för folksamlingar större än 20 personer. Arrangörerna kommenterade detta med frågan; ”Hur kom det sig att landets president med följe på ca 500 personer, kunde besöka ett sjukhus den 30 juni”? Därefter kom förbud från flera instanser. De som planerat att protestera, valde ändå att protestera! I Kinshasa, följdes protest tåget först av en grupp poliser, i bilar och beväpnade, men senare valde polisföljet ett annat mönster för sin närvaro. Skottlossning och tillfångatagande, enligt den ”vanliga” modellen! Även i andra städer, ex Lubumbashi, protesterades först och därefter ingrep polis och ordningsmakt! Sammantaget rapporteras ett antal döda, från sex personer till flera, 92 skadade och en polisman dödad. Protesterna från civilsamhället har inte uteblivit! ”Hur kan polisen skjuta skarpt mot en fredlig demonstration”?
Nya händelser visar på spelet bakom kulisserna! I dag har justitieministern, som även är vice premiärminister, avgått, på egen begäran. Han har lämnat in sin avskedsansökan. Samme minister, arresterades den 27 juni i sin bostad, misstänkt för att olagligt har fört information från regeringen till parlamentet. Det intressanta är att den information det handlade om, var tre lagförslag, som skulle förändra CENI:s makt. Detta CENI, som fått en ny ordförande utsedd av L´assemblé nationale (se inlägget nedan, 2020-07-07). Och de protestmarscher, som nu inte fått genomföras, gällde detta val av ordförande! Den 27 juni blev ministern utfrågad ett antal timmar, men sedan frisläppt. Men – därefter har han inte blivit kallad till de möten som övriga ministrar kallats till!
Vad kommer i dagen härnäst?
Nya händelser visar på spelet bakom kulisserna! I dag har justitieministern, som även är vice premiärminister, avgått, på egen begäran. Han har lämnat in sin avskedsansökan. Samme minister, arresterades den 27 juni i sin bostad, misstänkt för att olagligt har fört information från regeringen till parlamentet. Det intressanta är att den information det handlade om, var tre lagförslag, som skulle förändra CENI:s makt. Detta CENI, som fått en ny ordförande utsedd av L´assemblé nationale (se inlägget nedan, 2020-07-07). Och de protestmarscher, som nu inte fått genomföras, gällde detta val av ordförande! Den 27 juni blev ministern utfrågad ett antal timmar, men sedan frisläppt. Men – därefter har han inte blivit kallad till de möten som övriga ministrar kallats till!
Vad kommer i dagen härnäst?
tisdag 7 juli 2020
Vad händer bakom kulisserna?
Tydligare än någonsin, verkar det som att något sker i kulisserna!
Samarbetet mellan de partier som den tidigare och den nuvarande presidenten företräder, tycks vara mycket skört. Till den koalition som skulle bilda regering ingick också andra partier, bl.a. ett som leds av den man som fram till i april var ”directeur de cabinet”, ungefär stabschef, för presidentens närmaste medarbetare. Så i april häktades han, misstänkt för att ha förskingrat stora summor pengar, och i slutet av juni dömdes han till 20 års tvångsarbete. Aldrig tidigare har en så högt uppsatt politisk tjänsteman befunnit sig i en sådan situation!
Just nu anklagas flera politiker för olika brott, oftast i anknytning till förskingring av medel. Exempelvis har det nu ifrågasatts var alla de 27 miljoner USD finns, som skulle användas till bekämpning av Covid-19!
L´Assemblée Nationale (ungefär Riksdagen) har utsett en ny ordförande för CENI (= Commission électorale nationale indépendante), (ungefär den oberoende valbyrån). Valet har kritiserats av de politiska partierna, av den katolska och den protestantiska kyrkan och av flera civila grupper. På torsdag den 9 juli skall presidentens parti, UDPS, protestera mot beslutet, genom en fredlig marsch i Kinshasa. Den 13 juli skall företrädare för koalitionen Lamuka protestera. De uppmanas av ledarna för gruppen, Jean-Pierre Bemba, Martin Fayulu, Moïse Katumbi och Adolphe Muzito, att respektera ordningspolisens närvaro och marschera fredligt.
Det ryktas att Kivu provinserna vill utropa en egen republik och att den välkände läkare, som räddat många kvinnors liv, är den tilltänkte presidenten! Han har förnekat detta och sagt att det rör sig om förtal.
Så många olika oroshärdar, brukar vara ett uttryck för att ”något annat” är i görningen! Det intressanta är det rykte, som säger att den man som dömts till 20 års straffarbete, ingick i en överenskommelse mellan avgående presidenten och den nuvarande. De tre skulle i tur och ordning få presidentuppdraget! Efter den nuvarande, skulle den nu dömde få sin tid, innan den tidigare skulle återkomma!
Den 30 juni firades landets 60 år av självständighet! På grund av eller tack vare (?) Covid-19, ägde inga manifestationer rum, inte någonstans i landet. Landets president skall ha benådat ett antal fångar, som dömts till strafftider mindre än 5 år. Kritiker har tydligt markerat att landet befinner sig i en situation som är ytterst allvarlig och uppmanat landets president att ta sitt ansvar.
Vänner i Kongo uttrycker sin stora oro för att landet skall kollapsa, om inget under sker.
Samarbetet mellan de partier som den tidigare och den nuvarande presidenten företräder, tycks vara mycket skört. Till den koalition som skulle bilda regering ingick också andra partier, bl.a. ett som leds av den man som fram till i april var ”directeur de cabinet”, ungefär stabschef, för presidentens närmaste medarbetare. Så i april häktades han, misstänkt för att ha förskingrat stora summor pengar, och i slutet av juni dömdes han till 20 års tvångsarbete. Aldrig tidigare har en så högt uppsatt politisk tjänsteman befunnit sig i en sådan situation!
Just nu anklagas flera politiker för olika brott, oftast i anknytning till förskingring av medel. Exempelvis har det nu ifrågasatts var alla de 27 miljoner USD finns, som skulle användas till bekämpning av Covid-19!
L´Assemblée Nationale (ungefär Riksdagen) har utsett en ny ordförande för CENI (= Commission électorale nationale indépendante), (ungefär den oberoende valbyrån). Valet har kritiserats av de politiska partierna, av den katolska och den protestantiska kyrkan och av flera civila grupper. På torsdag den 9 juli skall presidentens parti, UDPS, protestera mot beslutet, genom en fredlig marsch i Kinshasa. Den 13 juli skall företrädare för koalitionen Lamuka protestera. De uppmanas av ledarna för gruppen, Jean-Pierre Bemba, Martin Fayulu, Moïse Katumbi och Adolphe Muzito, att respektera ordningspolisens närvaro och marschera fredligt.
Det ryktas att Kivu provinserna vill utropa en egen republik och att den välkände läkare, som räddat många kvinnors liv, är den tilltänkte presidenten! Han har förnekat detta och sagt att det rör sig om förtal.
Så många olika oroshärdar, brukar vara ett uttryck för att ”något annat” är i görningen! Det intressanta är det rykte, som säger att den man som dömts till 20 års straffarbete, ingick i en överenskommelse mellan avgående presidenten och den nuvarande. De tre skulle i tur och ordning få presidentuppdraget! Efter den nuvarande, skulle den nu dömde få sin tid, innan den tidigare skulle återkomma!
Den 30 juni firades landets 60 år av självständighet! På grund av eller tack vare (?) Covid-19, ägde inga manifestationer rum, inte någonstans i landet. Landets president skall ha benådat ett antal fångar, som dömts till strafftider mindre än 5 år. Kritiker har tydligt markerat att landet befinner sig i en situation som är ytterst allvarlig och uppmanat landets president att ta sitt ansvar.
Vänner i Kongo uttrycker sin stora oro för att landet skall kollapsa, om inget under sker.
söndag 28 juni 2020
Kongo erbjuder alla en utmaning
Så kom den äntligen – dagen då Ebola epidemin i östra Kongo kunde förklaras vara avslutad! Under perioden 1 augusti 2018 – 24 juni 2020, har totalt 3470 fall, varav 2287 dött, registrerats. I onsdags, den 24 juni, bedömdes att epidemin nu är över – i det området! I Equateur provinsen pågår fortfarande landets 11:e Ebola epidemi, som startade den 1 juni i år, med totalt 28 registrerade fall (varav 13 dött) i fredags, 26 juni.
Covid-19 pandemin som även härjar i Kongo, har nu smittat 6827 personer. De flesta i Kinshasa, 6050 personer. I Kongo Central har man diagnostiserat 309 fall, i Equateur 2 fall och i Kwilu och Kwango, båda söder om Mai Ndombe provinsen har det diagnostiserats 5 fall. Men dessa siffror speglar inte hela verkligheten! Eftersom testmaterial och utrustning saknas, är antalet förmodligen det dubbla, om inte ännu större! Från östra delen av landet, kring Panzi sjukhuset, kommer rapporter som är oroväckande! I dagarna har test material och utrustning sänts från Sverige, för att ge Panzi sjukhus en möjlighet att testa alla de misstänkta fall, som regelbundet söker vård. Imorgon, 29 juni, kommer stadsdelen Gombe i Kinshasa att i etapper återgå till det vanliga! Affärer och banker, kontor och andra institutioner, kommer att öppna efter några veckors stängd verksamhet. Där, som i hela landet, skall alla respektera distans, handtvätt, munskydd och alla som vill gå in i en affär, kommer att ”hälsotestas” innan de tillåts gå in och handla.
I Kongo, inom hälsovårdsministeriet och regeringen, pågår förhandlingar och studier över de insatser som behöver göras, för att bekämpa Covid-19. Världsbanken och andra internationella organisationer har lovat stora summor. Men så är uppdraget och utmaningen, att fördela dem rätt och låta alla landets provinser och hälsozoner få en del av kakan! Det politiska livet är inte på något sätt lätthanterligt! Det kommer ständigt rapporter om kriser och motsättningar, om konflikter och anklagade, som häktas och i värsta fall fängslas. Även landets ministrar berörs av detta! Något som låter oss ana att det pågår ett intensivt arbete bakom kulisserna, med representanter från den förre presidenten och den nuvarande presidenten inblandade! Så – varför skulle en pandemi få högsta prioritet????
Det som WHO och alla hälsovårdsexperter i världen ständigt lyfter och betonar, att det även under epidemier och pandemi, måste ges prioritering till den ”vanliga” hälsovården. Risken är att vi glömmer det vardagliga arbetet, då en epidemi tar stort utrymme.
De ”vanliga” människorna har fortfarande svårt att tro på detta corona virus! Många struntar i den information som ges, medan andra, som förstått, är oroliga för landets utveckling.
Kongo är landet med utmaningar till invånare, politiska ledare, regering och även till oss!
Covid-19 pandemin som även härjar i Kongo, har nu smittat 6827 personer. De flesta i Kinshasa, 6050 personer. I Kongo Central har man diagnostiserat 309 fall, i Equateur 2 fall och i Kwilu och Kwango, båda söder om Mai Ndombe provinsen har det diagnostiserats 5 fall. Men dessa siffror speglar inte hela verkligheten! Eftersom testmaterial och utrustning saknas, är antalet förmodligen det dubbla, om inte ännu större! Från östra delen av landet, kring Panzi sjukhuset, kommer rapporter som är oroväckande! I dagarna har test material och utrustning sänts från Sverige, för att ge Panzi sjukhus en möjlighet att testa alla de misstänkta fall, som regelbundet söker vård. Imorgon, 29 juni, kommer stadsdelen Gombe i Kinshasa att i etapper återgå till det vanliga! Affärer och banker, kontor och andra institutioner, kommer att öppna efter några veckors stängd verksamhet. Där, som i hela landet, skall alla respektera distans, handtvätt, munskydd och alla som vill gå in i en affär, kommer att ”hälsotestas” innan de tillåts gå in och handla.
I Kongo, inom hälsovårdsministeriet och regeringen, pågår förhandlingar och studier över de insatser som behöver göras, för att bekämpa Covid-19. Världsbanken och andra internationella organisationer har lovat stora summor. Men så är uppdraget och utmaningen, att fördela dem rätt och låta alla landets provinser och hälsozoner få en del av kakan! Det politiska livet är inte på något sätt lätthanterligt! Det kommer ständigt rapporter om kriser och motsättningar, om konflikter och anklagade, som häktas och i värsta fall fängslas. Även landets ministrar berörs av detta! Något som låter oss ana att det pågår ett intensivt arbete bakom kulisserna, med representanter från den förre presidenten och den nuvarande presidenten inblandade! Så – varför skulle en pandemi få högsta prioritet????
Det som WHO och alla hälsovårdsexperter i världen ständigt lyfter och betonar, att det även under epidemier och pandemi, måste ges prioritering till den ”vanliga” hälsovården. Risken är att vi glömmer det vardagliga arbetet, då en epidemi tar stort utrymme.
De ”vanliga” människorna har fortfarande svårt att tro på detta corona virus! Många struntar i den information som ges, medan andra, som förstått, är oroliga för landets utveckling.
Kongo är landet med utmaningar till invånare, politiska ledare, regering och även till oss!
tisdag 9 juni 2020
Om konsten att leva i landet med stora kontraster
För den som lever i ett av världens fattigaste länder, ett land som har ryktet att vara korrumperat och att ingen i befolkningen är att lita på, ett land som nu sveps med i en Ebola epidemi, i Covid-19 pandemin och många andra epidemier, som hotar befolkningen, samtidigt som WHO beskriver landet som ett land med en komplex och långvarig humanitär katastrof, måste livet kännas tungt!
Att uppleva den ena epidemin efter den andra, att se hur material för att bekämpa smitta saknas, att inte ha mediciner och material för att tillgodose adekvat sjukvård, att uppleva att vacciner, som kunde hindra smitta av olika slag, inte längre är tillgängliga! Hur hanterar en människa detta??
Hur det än är, är inget land så ”ruttet”, att det inte finns goda och ärliga människor, som gör allt för att hjälpa sina landsmän. Hur det än är, är ingen kris så allvarlig att den får överskugga alla försök att göra en god insats! Det finns hopp! Det finns möjligheter att öppna vägar för att hjälpa de mest utsatta, de svagaste och de fattigaste!
Naturligtvis tänker jag på och skriver om Demokratiska Republiken Kongo! Detta land som för oss från den ena ytterligheten till den andra! Från våld och förtryck till miljöer av omsorg och kärlek, riktad till medmänniskorna. Från en glädje som smittar, så den känns ända innanför skinnet, till det förakt för en lidande medmänniska som stänger dörren för henne. Från djupaste misär till rika palats. Från glädje och skratt till tårar.
WHO skriver den ena larmrapporten efter den andra och ger stora stöd till insatser mot de olika epidemierna. EU ger vissa bidrag till en god utveckling och nyss gjorde representanter ett besök i landet, för att ge stöd till Covid-19 bekämpningen. Kyrkan, både den katolska och den protestantiska, efterlyser barmhärtighet hos landets ledare. Och ändå – det tycks inte räcka!
Vi kan bidra till bättre hälsovård, bättre undervisning och förbättrade infrastrukturer. Men vi kan inte påverka landets ledare. Vi kan inte förstå det fula maktspel som pågår inom regering, riksdag och presidentpalats! Vi kan ana. Vi kan ibland få information, som chockar, som får oss att nästan tappa fotfästet och vilja ge upp! Men – vi får inte ge upp! Vårt ansvar är stort! Det vi kan göra, utöver att ge ekonomiska bidrag är att vi kan stötta enskilda, visa på ärliga lösningar, visa att vi har förtroende för en eller flera personer. Det kräver både vishet och mod. Men vi har inte fått möjligheterna till kontakter och information från andra länder, bara för att ”förfasa oss” eller ”roa oss”. Vi har den möjligheten och vi har att använda den på ett sätt som gagnar de människor som lider, som saknar livets nödtorft.
Den 8 juni rapporterades att man diagnostiserat 4259 fall av Covid-19 i Kongo, dessa fall finns i 11 provinser; 3864 fall i Kinshasa och övriga i de östra, sydöstra, nordöstra och i västra provinserna. Samma dag rapporteras att sedan 1 januari i år har ca 61 000 fall av mässling konstaterats i landet. Det har, sedan den 18 maj, diagnostiserats 12 fall av Ebola i Mbandaka, strax norr om Mai Ndombe. Det finns fall av polio och kolera i flera områden av landet. Många av dessa infektionssjukdomar går att förebygga med vaccination. Men vaccinet måste transporteras till de platser där människorna finns. Information om hur man skyddar sig mot smitta måste ges till de utsatta, till de som kan smittas!
Vi kan göra så mycket mera än vad vi hittills gjort!
Att uppleva den ena epidemin efter den andra, att se hur material för att bekämpa smitta saknas, att inte ha mediciner och material för att tillgodose adekvat sjukvård, att uppleva att vacciner, som kunde hindra smitta av olika slag, inte längre är tillgängliga! Hur hanterar en människa detta??
Hur det än är, är inget land så ”ruttet”, att det inte finns goda och ärliga människor, som gör allt för att hjälpa sina landsmän. Hur det än är, är ingen kris så allvarlig att den får överskugga alla försök att göra en god insats! Det finns hopp! Det finns möjligheter att öppna vägar för att hjälpa de mest utsatta, de svagaste och de fattigaste!
Naturligtvis tänker jag på och skriver om Demokratiska Republiken Kongo! Detta land som för oss från den ena ytterligheten till den andra! Från våld och förtryck till miljöer av omsorg och kärlek, riktad till medmänniskorna. Från en glädje som smittar, så den känns ända innanför skinnet, till det förakt för en lidande medmänniska som stänger dörren för henne. Från djupaste misär till rika palats. Från glädje och skratt till tårar.
WHO skriver den ena larmrapporten efter den andra och ger stora stöd till insatser mot de olika epidemierna. EU ger vissa bidrag till en god utveckling och nyss gjorde representanter ett besök i landet, för att ge stöd till Covid-19 bekämpningen. Kyrkan, både den katolska och den protestantiska, efterlyser barmhärtighet hos landets ledare. Och ändå – det tycks inte räcka!
Vi kan bidra till bättre hälsovård, bättre undervisning och förbättrade infrastrukturer. Men vi kan inte påverka landets ledare. Vi kan inte förstå det fula maktspel som pågår inom regering, riksdag och presidentpalats! Vi kan ana. Vi kan ibland få information, som chockar, som får oss att nästan tappa fotfästet och vilja ge upp! Men – vi får inte ge upp! Vårt ansvar är stort! Det vi kan göra, utöver att ge ekonomiska bidrag är att vi kan stötta enskilda, visa på ärliga lösningar, visa att vi har förtroende för en eller flera personer. Det kräver både vishet och mod. Men vi har inte fått möjligheterna till kontakter och information från andra länder, bara för att ”förfasa oss” eller ”roa oss”. Vi har den möjligheten och vi har att använda den på ett sätt som gagnar de människor som lider, som saknar livets nödtorft.
Den 8 juni rapporterades att man diagnostiserat 4259 fall av Covid-19 i Kongo, dessa fall finns i 11 provinser; 3864 fall i Kinshasa och övriga i de östra, sydöstra, nordöstra och i västra provinserna. Samma dag rapporteras att sedan 1 januari i år har ca 61 000 fall av mässling konstaterats i landet. Det har, sedan den 18 maj, diagnostiserats 12 fall av Ebola i Mbandaka, strax norr om Mai Ndombe. Det finns fall av polio och kolera i flera områden av landet. Många av dessa infektionssjukdomar går att förebygga med vaccination. Men vaccinet måste transporteras till de platser där människorna finns. Information om hur man skyddar sig mot smitta måste ges till de utsatta, till de som kan smittas!
Vi kan göra så mycket mera än vad vi hittills gjort!
lördag 2 maj 2020
Våra olika resurser att bekämpa virusutbrott
Coronaviruset avslöjade sin närvaro i Kongo den 10 mars, då de första fallen av Covid-19 upptäcktes. Den 30 april var antalet fall 572 och dagen därpå, 1 maj, var antalet fall 604. De sju provinser som rapporterat dessa fall är Kinshasa, Ituri, Nord- och Syd Kivu, Kwilu, Haut Katanga och Kongo Central. Flest fall i Kinshasa, som rapporterat 583, Matadi i Kongo Central har nu rapporterat 6 fall, Haut Katanga 2 fall, de två Kivu provinserna, Ituri och Kwilu har tillsammans rapporterat 13 fall tillsammans.
Det finns ett enda laboratorium i Kongo, som gör tester för att bekräfta den kliniska misstanken, INRB i Kinshasa. Det är ett laboratorium som invigdes 1984 och byggde på samarbete mellan Frankrike och Kongo. På 90-talet var ett antal amerikanska och franska forskare knutna till detta laboratorium, men på senare år har utländska forskare minskat i antal. Det är ett välutrustat laboratorium som tycks fungera väl. Det pågår planering av att öppna flera laboratorier i landet, ytterligare ett i Kinshasa, i Kisangani, Lubumbashi och Goma. Prover tas på plats, där personen befinner sig, transporteras till Kinshasa, undersöks och INRB meddelar resultatet till ansvariga för covid-19 bekämpningen på den plats där personen befinner sig. Det säger sig självt att detta tar tid! Och det kan ju också förklara den ökning som skett mellan 30 april och 1 maj, det är prover som skickats för flera dagar sedan och resultat av test kommit nu först. I de två provinserna Kongo Central och Mai Ndombe, finns inget sjukhus där syrgas kan ges eller behandling i respirator erbjudas.
Tydliga restriktioner gällande folksamlingar, resor inom landet, skolor och universitets öppethållande finns sedan den 19 mars, men har förlängts och gäller fortfarande och tills vidare. Alla skall nu ha munskydd, i hela landet, då man befinner sig utanför bostaden!
Presidentens och hälsoministeriets plan för bekämpning av virusets spridning, utöver de sociala begränsningarna, innebär att det skall finnas ett antal kontroll enheter över hela landet, en sorts svar på virusets angrepp. Där skall det finnas informationsmaterial och affischer som undervisar befolkningen om viruset och symptom, möjlighet att tvätta händerna, att kontrollera kroppstemperaturen på avstånd samt munskydd för den personal som arbetar där. Det låter som enkelt material, men det blir ändå ganska kostsamt, då det också skall transporteras långa vägar!
Det låter som att åtminstone befolkningen i Kinshasa nu förstår vad detta virus kan åstadkomma. En god vän berättade i ett telefonsamtal att den första informationen om viruset kom från kongoleser bosatta i Europa. De hade då lugnat sina vänner i Kongo och sagt att detta nya virus, inte kunde skada ”oss kongoleser”, bara européerna! Men, så kom det efter ett tag bud om att släktingar och vänner i Europa dött i följder av viruset! ”Nu vet vi hur allvarligt det är”! Rykten och olika föreställningar om vad den nya sjukdomen beror på sprids över hela världen! När antalet fall av Covid-19 i Kongo rapporteras dagligen och sprids med radio/TV, nås i stort sett alla av informationen. Och som en följd, stiger oron och rädslan för vad som skall komma!
Vad kan vi göra, från Sverige, för att ge stöd till en verksamhet i Kongo som kan hindra virusets framfart och sjukdomens utbredande? Ja, det är en svår fråga! Men bara detta, att fråga hur det går, att vilja veta och att bry sig – ger en form av tröst. Det hindrar inte viruset, men det kan hjälpa de oroliga i Kongo, som inte ser hur de skall kunna hantera denna nya utmaning! Mycket mera måste och kan vi bidra med!
Ebolasjukdomen? Sedan 8 april har sju nya fall rapporterats och bekräftats, alla i Beni. Utredning pågår och kontaktpersoner testas.
Det finns ett enda laboratorium i Kongo, som gör tester för att bekräfta den kliniska misstanken, INRB i Kinshasa. Det är ett laboratorium som invigdes 1984 och byggde på samarbete mellan Frankrike och Kongo. På 90-talet var ett antal amerikanska och franska forskare knutna till detta laboratorium, men på senare år har utländska forskare minskat i antal. Det är ett välutrustat laboratorium som tycks fungera väl. Det pågår planering av att öppna flera laboratorier i landet, ytterligare ett i Kinshasa, i Kisangani, Lubumbashi och Goma. Prover tas på plats, där personen befinner sig, transporteras till Kinshasa, undersöks och INRB meddelar resultatet till ansvariga för covid-19 bekämpningen på den plats där personen befinner sig. Det säger sig självt att detta tar tid! Och det kan ju också förklara den ökning som skett mellan 30 april och 1 maj, det är prover som skickats för flera dagar sedan och resultat av test kommit nu först. I de två provinserna Kongo Central och Mai Ndombe, finns inget sjukhus där syrgas kan ges eller behandling i respirator erbjudas.
Tydliga restriktioner gällande folksamlingar, resor inom landet, skolor och universitets öppethållande finns sedan den 19 mars, men har förlängts och gäller fortfarande och tills vidare. Alla skall nu ha munskydd, i hela landet, då man befinner sig utanför bostaden!
Presidentens och hälsoministeriets plan för bekämpning av virusets spridning, utöver de sociala begränsningarna, innebär att det skall finnas ett antal kontroll enheter över hela landet, en sorts svar på virusets angrepp. Där skall det finnas informationsmaterial och affischer som undervisar befolkningen om viruset och symptom, möjlighet att tvätta händerna, att kontrollera kroppstemperaturen på avstånd samt munskydd för den personal som arbetar där. Det låter som enkelt material, men det blir ändå ganska kostsamt, då det också skall transporteras långa vägar!
Det låter som att åtminstone befolkningen i Kinshasa nu förstår vad detta virus kan åstadkomma. En god vän berättade i ett telefonsamtal att den första informationen om viruset kom från kongoleser bosatta i Europa. De hade då lugnat sina vänner i Kongo och sagt att detta nya virus, inte kunde skada ”oss kongoleser”, bara européerna! Men, så kom det efter ett tag bud om att släktingar och vänner i Europa dött i följder av viruset! ”Nu vet vi hur allvarligt det är”! Rykten och olika föreställningar om vad den nya sjukdomen beror på sprids över hela världen! När antalet fall av Covid-19 i Kongo rapporteras dagligen och sprids med radio/TV, nås i stort sett alla av informationen. Och som en följd, stiger oron och rädslan för vad som skall komma!
Vad kan vi göra, från Sverige, för att ge stöd till en verksamhet i Kongo som kan hindra virusets framfart och sjukdomens utbredande? Ja, det är en svår fråga! Men bara detta, att fråga hur det går, att vilja veta och att bry sig – ger en form av tröst. Det hindrar inte viruset, men det kan hjälpa de oroliga i Kongo, som inte ser hur de skall kunna hantera denna nya utmaning! Mycket mera måste och kan vi bidra med!
Ebolasjukdomen? Sedan 8 april har sju nya fall rapporterats och bekräftats, alla i Beni. Utredning pågår och kontaktpersoner testas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)