Fredsplanen i Kongo – regeringens och M23:s relation

Den 12 december signerade regeringen, M23 och Ugandas och Malawis statschefer varsitt dokument i Nairobi. De tre dokumenten bedöms olika av omvärlden. Förhoppningen från samarbetspartners, liksom trycket på Kongos regering, har varit stort och den gemensamma bedömningen är till stora delar positiv. Kongos befolkning är däremot inte så positiv till dessa dokument och frågar sig vad de kommer att medföra. De tre dokumenten avslutar samtalen i Kampala, som påbörjades i december 2012, mellan regering och M23.

Det dokument som Kongos regering signerade innehåller löften om att planera program för demobilisering och avväpning av rebellerna, hjälp för deras återinträde i samhället och att en plan skall inom kort presenteras för parlamentet angående amnesti för fångar.

Dokumentet som M23 signerade anger att de skall avstå från beväpnad rebellaktivitet i framtiden och att deras löfte om att M23 som organisation har upphört, skall gälla.

Det tredje dokumentet signerades av Ugandas statschef, som representant för CIRGL (Conférence Internationale pour la région des Grands Lacs) och av Malawis statschef som representant för SADC (Communauté de développement des Etats de l´Afrique Australe). Detta dokument förbinder de två organisationerna att « se till » att de två andra följer vad de lovat!

Kongos folk är alltså inte så positiva till dessa dokument och regeringen har kritiserats för att samtala och planera något tillsammans med M23. Regeringens talesman har bemött kritiken och försvarat handlingen. Han förklarar att regeringen valde att signera ett eget dokument, av den orsaken att det vore otänkbart att sitta vid samma bord, att signera samma dokument som M23. Han beskriver M23 som en grupp terrorister och en kriminell grupp, som det inte går att samarbeta med!

Olika forskare och kännare av Afrika och av situationen i stora Sjö området, har analyserat och bedömt dessa tre dokument, tillsammans med FN tjänstemän och andra regeringars företrädare. Deras bedömning är att dessa dokument ändå är ett litet steg framåt mot fred, men att endast militära lösningar inte är svaret på instabiliteten i området. Det krävs också politisk vilja att bevara fred och förbättra levnadsvillkoren för alla i området. Det ger dock en möjlighet för Kongo, Uganda och Rwanda att under ICGLR fokusera på denna instabilitet och arbeta för bestående fred och stabilitet.

Det rapporteras fortsatt om oroligheter i området, speciellt i Nord Kivu. Plundrade hus, beväpnade grupper som på olika sätt stör befolkningen, fyndet av nyss dödade kroppar och annan våldsamhet rapporteras från området. Befolkningen tror att det rör sig om rebeller från Uganda, från Rwanda eller maï-maï milis. Civilbefolkningen är oroliga och känner sig inte säkra.

I ett annat område i Kongo, Province Orientale, störs befolkningen av militären Seleka från RCA. I området Bondo, ca 500 km norr om Kisangani, har flera byar tömts de senaste dygnen. Civilbefolkningen flyr av rädsla för vad dessa militärer skall göra. Oron finns också hos områdets ledare, eftersom det officiellt heter att gränsen mellan Kongo och RCA är stängd. Regeringens talesman bekräftar att Kongo tar emot flyktingar från RCA trots de stängda gränserna. (Seleka är en grupp bestående av rebeller och politiker, alla missnöjda med den tidigare presidenten Bozizé i RCA. Bozizé flydde i mars 2013, efter att Selekas ledare utropat sig själv till landets president. Situationen i RCA är fortsatt spänd).

Hur skall fred skapas i detta område där rebeller vandrar över gränser allt eftersom de behagar?