Något händer i Sverige!

I ett pressmeddelande från UD, 2013-01-31, anges att ”Regeringen har i dag inrättat en kommitté i form av en expertgrupp som ska utvärdera och analysera Sveriges internationella bistånd. Expertgruppen ska bidra till att bredda och fördjupa regeringens underlag om biståndet”. Denna nya expertgrupp ersätter den tidigare myndigheten och gruppen SADEV, som Gunilla Carlsson tidigare upplöste.

Vidare anges i pressmeddelandet: ”Expertgruppens uppdrag är att beställa, sammanställa, genomföra och kommunicera utvärderingar, analyser och studier om biståndets genomförande, resultat och effektivitet. Expertgruppen kommer att ha en oberoende och självständig ställning. Verksamheten kommer att inledas omedelbart".

Expertgruppen är sammansatt av en ordförande, Lars Heikensten, en vice ordförande, Eva Lindström och 8 ledamöter, 4 kvinnor och 4 män. En av ledamöterna är den numera välkände professorn i internationell hälsa, Hans Rosling. De övriga ledamöterna utgörs av kunniga inom ekonomi, inom framtidsstudier, en är sakkunnig på RFSU, en f.d. ambassadör, en statsvetare och en tidigare utvärderingschef på Sida.

En av DN:s journalister intervjuade Hans Rosling tidigare i år och 2013-01-17 fanns intervjun publicerad i tidningen under rubriken ”Man kan inte äta rösträtt”. Artikeln avslutas med följande synpunkt: ”Bistånd, säger Hans Rosling, utgår från de rika ländernas föreställningar och inte från de fattigaste ländernas behov. Det är jättebra med demokrati och mänskliga rättigheter. Men för de fattigaste är mat viktigare”.

Vi får hoppas att Hans Rosling kan få övriga ledamöter i den nya expertkommittén att acceptera den synen. Om det är möjligt, finns det hopp för Sveriges bistånd!

I Svenska Dagbladet fanns en intressant artikel på kultursidorna, 2013-01-22, med rubriken ”Världens största krig är osynligt i medierna”. Journalisten utgår från en akademisk studie från 2008: Virgil Hawkins ”Stealth conflicts”. Hawkins är docent vid Osaka School of international public policy. Hawkins skriver: ”Den dödligaste konflikt som världen har upplevt på mer än femtio år, en konflikt som involverar trupper från nio länder, som spänner över ett slagfält lika stort som Västeuropa och som har resulterat i mer än fem miljoner döda har omvärlden knappt tagit någon notis om.” Den svenska journalisten undrar om någon kan gissa vilken konflikt han menar, eftersom han själv inte kunde det? Svaret är konflikten i Demokratiska republiken Kongo! ”I början av boken har Hawkins ritat upp ett diagram som är svårt att glömma efter att man sett det: de senaste årens krig och konflikter rankade efter antal döda. Det visar en annan värld än den vi är bekanta med från tidningarnas utrikessidor. Överlägset störst är kriget i Kongo. Därefter kommer Sudan, Angola, Rwanda, Afghanistan, Somalia och Irak. På sista plats (och det är förstås ingen slump att Hawkins har valt att sluta just där) kommer Israel-Palestina. Större än Israel-Palestina är bland annat konflikterna i Kashmir, Colombia, Sri Lanka, Filippinerna, Tadzjikistan, Peru, Burma och Nepal – hur mycket har vi fått läsa om dem”?

Det känns bra att få sina synpunkter bekräftade! Hur många gånger har jag inte klagat på media som är tysta då det gäller Kongo?

Skall vi nu våga tro att det skall bli någon förändring gällande biståndet och medias bevakning av Kongo? Kanske – om vi frågar mera!