söndag 30 juni 2019

59 år av självständighet



Söndag den 30 juni – på dagen 59 år sen den konfliktfyllda självständigheten skapades! Och därefter tycks det som att alla dagar under dessa år varit konfliktfyllda för detta land.

Kinshasas guvernör hade i veckan meddelat att det var helt förbjudet med demonstrationer på självständighetsdagen. Lamuka, en samling av oppositionspartier, planerade en fredlig demonstration, bl.a. i Kinshasa och Goma. Marschen skulle vara en protest mot de värden som nu råder i landet och som förbiser mänskliga rättigheter och som även invalidiserat 20 valda till konstitutionsdomstolen. Ledare för gruppen, med Martin Fayulu i spetsen, försökte trotsa förbudet. Det fick polisen att använda sig av tårgas och även av knivar, då de skar sönder bildäcken till två bilar, som inte ville respektera förbudet!

I Goma dödades en civil person i samband med försök till demonstrationer och polisens ingrepp. Demonstrationerna avslutade efter en kort tid där. Från övriga landet, finns inget rapporterat om vad som hänt denna dag.

Martin Fayulu sa i sitt tal till medlemmarna, ”Titta på vår president, han har helt ändrat sin attityd och ton till landets medborgare, sen han blev president! Vårt land är ett land utan medborgerliga rättigheter!”

Presidenten å sin sida, sa i ett tal inför den 30 juni, ”Jag känner mig inte som en marionett”. Just en sådan syn på sig själv, kanske är ett uttryck för hur väl den som håller presidenten som sin marionett, har lyckats???

Vem som är marionett och vem som styr från kulisserna, kan man aldrig veta med säkerhet. Men det vi kan veta och det vi ser och får rapporter om, det är att folket lider, att medborgarna inte har tillgång till hälsovård eller undervisning.

Som alla nu vet, pågår det en Ebola epidemi i nordöstra delen av landet. Den bröt ut i augusti och är ännu inte under kontroll. Statistik den 26 juni anger följande; 2284 fall är upptäckta och av dem har 1540 dött. Fortsatt är det ca 2/3 av fallen som dör. Man kan spekulera över varför epidemin pågår fortfarande. Det saknas ekonomiska medel för att bekämpa den enligt WHO:s planering. Olika länder har lovat bidra, men bidragen uteblir. Folket i området är inte vana vid hälsovård och förstår sig inte på varför de just nu kan se alla dessa sjukvårdare och läkare i sitt område! Folket tror inte på "pratet om virus", de tror snarare att personalen smittar dem, då de blir vaccinerade. Virus är ett okänt begrepp för dem. Det som är känt för dem, är tron på ndoki och andemakter. Den sjukvårdspersonal som deltar i arbetet, är utsatta för hot från andra i området. Sjukvårdarna och deras familjer hotas och trakasseras. Det har fått till följd att barnen i familjen inte får veta vad någon av deras föräldrar arbetar med, om de är sjukvårdare! Och naturligtvis lämnar några sitt arbete p.g.a. hoten.

Skulle detta vara omöjligt att komma till rätta med? Nej, det kan det inte vara om viljan finns! Det är bristen på vilja att bidra till sitt folks bästa, som är det stora hindret och hotet inför framtiden.

De som deltog i festen den 30 juni 1960, kan väl knappast ha tänkt sig en sådan framtid för landet?

(Bilden kommer via sociala medier i USA och kongoleser där! I Kinshasa har den inte synts till!)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.