fredag 15 september 2017

Maktbegär, våld och barns situation

Befolkningen i Kasaï lever i en mycket svår situation. Omkring 3000 döda och ca 1,4 miljoner interna flyktingar är de krassa siffrorna efter milisgruppen Kamuina Nsapus framfart som startade september 2016. Den orsakades av att en traditionell chef dödades av militär, p.g.a. att han protesterade mot landets ledning. Till siffrorna hör också att milisgrupper i området består till 40 – 60 % av barn!

Vi nås av information om utredningen av mordet på de två FN tjänstemännen, men lite sägs om folkets situation. Staden Kananga har de senaste dagarna besökts av katolska kyrkans överhuvud i landet, som tillsammans med andra hjälparbetare besökte staden och hälsade på de drabbade. Katolska nunnor driver idag sex centra i Kananga. De erbjuder vård och omsorg till upp emot 200 personer per dag. De berättade att både barn och gamla söker hjälp hos dem, undernäring är ett vanligt förekommande problem för befolkningen idag och många har lämnat sina hembyar av rädsla för ytterligare våld. Katolska kyrkans ledare uppmanar till stöd åt folket.

FN organet UNICEF rapporterade den 14 september, att ca 7 miljoner barn berörs av krisen i Kasaï. Barnen har inte tillgång till skolgång, hälsovård, rent vatten eller sanitet. UNICEF har med sina samarbetspartners påbörjat insatser för att ge stöd till befolkningen. De har reparerat skolor, gett hälsovård till befolkningen, delat ut mat till undernärda, de har erbjudit familjer skydd och möjlighet att göra en nystart i livet, genom olika bidrag.

Då det gäller utredningen av mordet på de två FN tjänstemännen, finns en officiell version efter en undersökning gjord av landets militär. FN:s utsända som också undersökt situationen, har presenterat en liknande version som den officiella. Nu har franska radion, RFI, rapporterat om att de två versionerna troligen inte visar vad som hände. RFI nämner att deras undersökning visar att det kan ha funnits en fälla, som de två tjänstemännen gick i och som resulterade i mordet. RFI har fått tillgång till en bandupptagning av ett samtal mellan de två FN tjänstemännen och en representant för Kamuina Nsapu, kvällen innan mordet. Samtalet skall ha störts av kongolesiska säkerhetstjänstemän och det ledde till att FN tjänstemännen gick i fällan. De två berättade att de ville besöka byn Bukombe, men avråddes flera gånger av Kamuina Nsapu mannen, som ville att de skulle besöka en annan by, där han kunde garantera deras säkerhet. Den informationen översattes inte till franska och FN tjänstemännen förstod inte de lokala språk som användes. De säkerhetstjänstemän som deltog i samtalet är namngivna av RFI, men har inte figurerat i den officiella utredningen. FN:s generalsekreterare har reagerat på RFI rapporten och anger att man undersöker möjligheten att genomföra en ny undersökning för att få fram det faktiska händelseförloppet.

Efter att ha bott i landet många år är jag inte förvånad över det som rapporteras från Kasaï! Barns utsatta situation, med brist på hälsovård, skolgång, rent vatten och sanitet är inte unikt för Kasaï, den situationen är den samma i hela landet! Där det finns en kyrka eller en organisation som på något sätt ger stöd till folket, har barnen en bättre situation. Men det allvarliga är, att den hjälpen är beroende av utländska givares goda vilja! Den dag någon i givarlandet tröttnar på oredan, på bristande rapportering eller något annat som irriterar, kan stödet dras tillbaka med kort varsel och situationen för barnen försämras igen.

Krig och våld av olika slag, mord, våldtäkter och annat, gör situationen för folket i det berörda området ännu svårare. Det allvarliga är, att folket inte kan lita på sitt egets land säkerhetssystem. Det gör att ingen vet vad som kan hända, ingen vet vem som är ansvarig för händelser, ingen vet vem som gett order om våldshandling eller mord. Ingen vet. Men många anar! Då jag besökte landet detta år, kort efter att de två FN tjänstemännen försvann och senare hittades döda, fick jag några gånger höra denna kommentar: ”Det är landets högste ledare som ligger bakom detta försvinnande. Om de hittas döda, blir det ytterst svårt för vår ledare”.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.