måndag 24 april 2017

Demokrati på undantag

24 april 1990 höll presidenten och marskalken Mobutu ett välkänt tal från sitt palats i N’sele. I och med detta tal gav han sitt tillstånd till flera politiska partier i landet, då Zaïre. Han grät då han höll talet och ursäktade sig med orden ”Förstå mina känslor”. Ja, det kanske går att förstå, att en människa som under hela sin tid som landets ende godkände ledare, under 25 år, nu tvingades överge enpartimodellen och tillåta flera partier! I september 1991 kom den första genomträngande förstörelsen av landet, då militär i Kinshasa plundrade stora delar av huvudstaden. Därefter duggade plundringar och våldshandlingar tätt i landet, under flera år å rad. Man kan undra om Mobutu själv anade den utvecklingen den 24 april?

Idag finns nästan 480 politiska partier i den Demokratiska Republiken Kongo. Det förklaras med att all vill vara en ”ledare”, alla vill ha en plats, där de styr, alla vill kunna ta hand om sin släkt och sin folkgrupp – och då är det en bra modell att bilda ett politiskt parti! Men var finns demokratin i detta? Två val har hållits under perioden, 2006 och 2011, sen inget val! Demokratin är satt på undantag!

Under denna period har landet sett tre personer på posten som högste ledaren; Mobutu själv, Laurent Kabila och nu Joseph Kabila. Den förstnämnde avvisades av militären, den andre sköts ihjäl av okänd förövare och den tredje sitter idag vid makten, på ”övertid”, utan folkets viljeyttring. Ett stort antal olika samtal/dialoger/rundabordskonferenser har hållits under åren. Resultat: skrivna dokument men ingen har följt besluten! Ett flertal av de politiska aktörer som agerat under perioden sitter idag i fängelse av någon anledning, medan andra gått i landsflykt av någon anledning! Godtyckliga domar och bestraffningar, intolerans och rädsla mellan de olika grupperna. Ekonomiska skandaler och sjunkande ekonomi i landet.

Det ser ut att vara en mörk historia som skissa ovan. Ja, visst är den mörk! Mot den bakgrunden kan man undra hur någon över huvud taget i detta land förmår, orkar och vågar stå upp för något annat än lurendrejeri!

Dagen har firats på olika sätt i landet! Till minne av den store marskalken, som gjorde landet känt och fick det på fötter, en tid, men kanske främst för att fira införandet av flerpartisystem i landet! Ledaren för ett oppositionsparti i Lubumbashi hade planerat och anmält till myndigheterna att han skulle ordna en fredlig marsch, till detta minne. Tidigt i morse vaknade han av att hans hus var omringat av säkerhetsstyrkor, militär med vapen riktade mot honom rörde sig runt honom hela dagen, av rädsla för vad han skulle ställa till med! I Kinshasa höll Felix Tshisekedi, sonen till den store Etienne Tshisekedi, (som dog den 1 februari i Bryssel och vars kropp fortfarande inte återvänt till hemlandet) ett tal till UDPS anhängarna för att fira den dag då flerpartisystemet tilläts i Kongo. Han lovade samtidigt att inget av det som Kabila nu planerar följer Sylversteröverenskommelsen. Och att han, Felix Tshisekedi, skall se till att dessa planer inte realiseras!

Så har det åter informerats om en dag, då Etienne Tshisekedis kropp skall återföras till hemlandet. Nu aviseras fredag den 12 maj. Kroppen skall först finnas på Lit de parade i huvudstaden och därefter begravas på tomten till UDPS högkvarteret i Limete, Kinshasa! Detta kan misstänkas vara en svår fråga för president och regering att hantera! Begravning skall ske på en kyrkogård, inte på annan mark. Den uppståndelse som kan förväntas bli en realitet den 12 maj, utmanar alla, befolkning, regering, president och militär.

Demokrati, mänskliga rättigheter, respekt för och omsorg om varandra tycks vara en bristvara i dagens Kongo. Vad behövs för att dessa värden skall få en plats i Kongo idag?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Bloggarkiv