Dialog eller val ?

Tisdag den 16 februari hade oppositionen uppmanat till ”Ville morte” i hela Kongo. Detta av två skäl. Dels för att minnas de kristna som i en fredsmarsch den 16 februari 1992 i syftet att demokratin skulle få större plats i landet, dödades på order av den dåvarande presidenten Mobutu. Dels för att uppmana landets ledare att respektera konstitutionen och nu planera presidentvalet.

Uppmaningen respekterades och Kinshasa och städer i hela landet var ”döda”, inga affärer var öppna, inga bussar och ingen handel på marknader, människor stannade hemma och studenter gick inte till skolor och universitet.

Samma dag presenteras en gemensam kommuniké av Afrikanska unionen, FN och EU, där landets ledare uppmanas att skapa en dialog, för att stärka demokratin. Denna fråga tolkas olika av många inom oppositionen. Vissa anger rädsla för att en dialog skall göra det möjligt för presidenten att sitta längre än den tid han är vald. Den rädslan tycks göra att behovet av en dialog och demokrati samtal skjuts undan.

Häromdagen hade jag ett intressant samtal med en god vän i Kinshasa. Han berättade att många av de 30 TV kanaler som sänder i huvudstaden inte är så kontrollerade av staten och därför kan överdriva och vara mer aggressiva i sin kritik av president och regering. Han bedömde också att företrädare för den katolska kyrkan är mindre aggressiva i sin kritik nu än tidigare och att detta skulle bero på att någon i Vatikanen manat till försiktighet. Han berättade också att det i mars månad skall vara val av guvernörer, bl.a. till den nya provinsen Mai Ndombe, men att ingen ännu vet vilka kandidater det finns att välja bland.

Att försöka förstå vad som händer i Kongo har aldrig varit lätt! Då jag läser olika nyheter, hör vad vänner har att berätta och ser hur människorna har det, blir jag förvirrad! Vad är sant?

Grannländernas presidenter följer alla samma mönster; de tvingar sig till omval genom att ändra på konstitutionen med våld, de röjer andra presidentkandidater ur vägen och gör det omöjligt för oppositionen att arbeta demokratiskt. Kongos president följer nu samma väg. Vilket mod och vilka drivkrafter skall de personer besitta som vågar stå upp och protestera?