Var finns hoppet?

Ingen vet något om förövarna från den 30 december, eller snarare vet man inte vem som låg bakom den händelsen. I Kinshasa frågar man sig om detta skall hända igen. Man minns timmarna med skottlossning och den rädsla det medförde.

Nyheter innehåller information om sjukdomar som drabbar folket i hela landet, om politikernas program och förberedelser för nästa val, år 2016. I Kinshasa har priset för manioc och majs fördubblats på några veckor. Förklaringen är troligen de kraftiga regn som gör transporten av jordbruksprodukter till huvudstaden ännu svårare.

Det finns återkommande rapporter om rebellaktiviteter, både rwandiska och ugandiska i östra Kongo. En grupp rwandiska rebeller, FDLR, har sedan flera år ockuperat byn Mumole, mellan Walikale och Lubero i Nord Kivu. Nu skördar dessa rebeller den civila befolkningens odlingar, plundrar deras hus och våldtar deras kvinnor. Befolkningen i intilliggande byar har flytt, i hopp om att därmed undgå rebellerna. Monusco, FN gruppen i Kongo, har lovat följa upp detta för att se hur de kan skydda civilbefolkningen. I en presskonferens i Goma, den 27 januari, försäkrade en talesman för Monusco, att FN ger fortsatt stöd till regeringstruppernas strider mot ugandiska rebeller i området, ADF.

En milisgrupp, maï-maï Kifuafua i Nord Kivu, har via sin chef meddelat att de är villiga att överlämna sig till regeringstrupperna. Som orsak till sin existens anger de närvaron av rwandiska rebeller i Masisi området i Nord Kivu.

USA har ett nytt sändebud i Stora Sjöområdet, Russ Feingold, som höll en presskonferens i Kinshasa den 28 januari. Han försäkrar att USA är helt emot alla försök att återskapa M23. Vidare uppmanade han alla länder som signerat avtal och dokument, i Addis Abeba (februari 2013) och i Nairobi (december 2013), att respektera de dokument de signerat.

Oxfam publicerade den 27 januari en rapport med rubriken; ”Den svåra balansen”, som berör situationen i Kongo. I rapporten anges att det finns hopp för fred i östra Kongo, men samtidigt varnas för att de militära insatserna kan få motsatt effekt; fortsatt strider i området. Civila som intervjuats av Oxfam personal, menar att de befinner sig mitt emellan två krafter och att de alltid utgör offer och blir lidande i alla dessa händelser.

Fredsavtal, dokument som signerats, enkäter och FN truppers närvaro, många utryck för tro på att utvecklingen går i rätt riktning; mot fred i östra Kongo. Men så kan vi läsa om civila, som fortfarande utnyttjas, plundras och skändas, trots alla dessa löften och åtgärder! För kongoleser som bor i andra områden av landet, försvåras livet av sjukdomar, höjda matpriser och social misär.

Var finns hoppet för detta folk?

Hoppets tid – gäller detta även Kongo?

Att våga hoppas, då hela tillvaron fylls av våld, rebeller, maktkamp, döda och sårade, är något av ett mirakel! Den senaste tiden har nyheter om och från Kongo varit dystra. Igår pratade jag med två av mina vänner i Kongo, båda gav uttryck för att de bärs av ett hopp!

Läkarkollegan, som nyss avslutat sina specialiststudier i Kinshasa, förbereder återresan till Mimia. Mimia ligger ”bortom alla floder och vägar”, långt inne i regnskogen. Det är nästan omöjligt att ta sig dit annat än per flyg eller via floden. Där finns ett sjukhus, som erbjuder befolkningen vård och behandling. Han uttryckte att han nu återvänder till det område, där han måste lyfta sin motorcykel över nedfallna träd, varje gång han besöker hälsocenter i området. Jag har själv arbetat där, så jag vet vad han pratar om och nu skall återvända till. Men han vill återvända! Han vill erbjuda folket en närvaro, som garanterar god vård och omsorg. Han vill försöka, ännu en gång, få folket att hoppas och bidra med sin kunskap och kompetens, för att bygga ett hållbart samhälle inne i regnskogen! När jag träffade honom för några år sen, pratade vi om svårigheterna att arbeta i området. Hans slutsats var denna: ”Om man inte älskar det här folket, kan man inte göra något för dem”!

Mannen, som är engagerad för samhällets utveckling och människornas rättigheter. Han berättade om att han nu är aktiv i ett politiskt parti, naturligtvis ett oppositionsparti, som också innehar en ministerpost. Hans engagemang i politiken grundar sig på tanken att ”vi måste presentera andra synsätt än regeringens, andra värderingar och villkor”. Det kan, enligt denne man, medföra en förändring på sikt! Naturligtvis har han rätt! Men det är ett komplicerat uppdrag han gett sig in i! Risken för det parti som blir populärt, är stor; den att bli måltavla för sittande regerings ilska.

Så små uttryck för hopp i detta kaos! Men så viktiga för människorna i Kongo! Och även för oss; så vi kan se och tro på att insatser är viktiga och lönar sig! Att resultat nås. Att rättigheter blir verkligheter för människorna i Kongo!

Vi får delta i detta hoppets protest mot kaos och våld! Ett hopp som grundar sig på kärlek till medmänniskan.

Förvirringen kvarstår kring 30 december

Ingen ny information om händelserna den 30 december finns att läsa på de nyhetssidor som är tillgängliga på Internet. Det var i måndags som sex olika platser i landet angreps nästan samtidigt av ”förövare”. Det rapporteras att ca 113 döda har hittats i anslutning till händelserna. Attackerna påstås vara dirigerade av en kyrka med en s.k. profet i ledningen, men det finns tvivel kring denna teori. Frågorna och förvirringen kvarstår. Inte heller för befolkningen i Kinshasa har situationen blivit tydligare, de undrar, som vi, vad det är som pågår!

Den slutsats som med stor säkerhet kan dras, är att det finns grupper, organisationer, som inte gärna ser att Kongo får en stabil och lugn situation. Det budskap som förövarna hade var främst kritiken av landets statschef, som beskrevs som ”pro-Rwanda” och deras sammanfattade budskap var ”Nej till statschefens politik”. Så en formulering av frågan är om det verkligen var ett kuppförsök eller om det var ett mycket kraftigt budskap till regimen?

Händelsen visar tydligt vilken skör situation Kongo befinner sig i. Att säga att landet nu är ett stabilt, eller stabilare, land är inte möjligt och visar endast på den okunskap, som omvärlden har då det gäller Kongo!

Det kommer upprepade rapporter om strider mellan regeringens trupper, som tillsammans med FN trupper, bekämpar kvarvarande beväpnade rebeller i östra Kongo. I går, den 2 januari, dödades en överste i den kongolesiska armén under ett sådant uppdrag. Befälhavaren för de kongolesiska trupperna, Mamadou Ndala, dödades ca 5 km utanför byn Beni i Nord Kivu, tillsammans med flera underordnade. Idag demonstrerar befolkningen i området, där civila i flera byar bortförts av ugandiska rebeller den senaste tiden.

Att mot den bakgrunden föreslå att FN styrkorna i Kongo skulle flyttas till Syd Sudan för insats där, visar på ett totalt ointresse för Kongo, eller är det ett intresse? Ett intresse av att skada och förstöra Kongo?

Så hur skall framtiden se ut i detta enorma land, som skapar så många känslor hos alla berörda? Låt oss ha positiva intressen gällande Kongo och låt oss sprida information om landets situation, något som är viktigt för omvärlden.

Fredsplanen i Kongo – regeringens och M23:s relation

Den 12 december signerade regeringen, M23 och Ugandas och Malawis statschefer varsitt dokument i Nairobi. De tre dokumenten bedöms olika av omvärlden. Förhoppningen från samarbetspartners, liksom trycket på Kongos regering, har varit stort och den gemensamma bedömningen är till stora delar positiv. Kongos befolkning är däremot inte så positiv till dessa dokument och frågar sig vad de kommer att medföra. De tre dokumenten avslutar samtalen i Kampala, som påbörjades i december 2012, mellan regering och M23.

Det dokument som Kongos regering signerade innehåller löften om att planera program för demobilisering och avväpning av rebellerna, hjälp för deras återinträde i samhället och att en plan skall inom kort presenteras för parlamentet angående amnesti för fångar.

Dokumentet som M23 signerade anger att de skall avstå från beväpnad rebellaktivitet i framtiden och att deras löfte om att M23 som organisation har upphört, skall gälla.

Det tredje dokumentet signerades av Ugandas statschef, som representant för CIRGL (Conférence Internationale pour la région des Grands Lacs) och av Malawis statschef som representant för SADC (Communauté de développement des Etats de l´Afrique Australe). Detta dokument förbinder de två organisationerna att « se till » att de två andra följer vad de lovat!

Kongos folk är alltså inte så positiva till dessa dokument och regeringen har kritiserats för att samtala och planera något tillsammans med M23. Regeringens talesman har bemött kritiken och försvarat handlingen. Han förklarar att regeringen valde att signera ett eget dokument, av den orsaken att det vore otänkbart att sitta vid samma bord, att signera samma dokument som M23. Han beskriver M23 som en grupp terrorister och en kriminell grupp, som det inte går att samarbeta med!

Olika forskare och kännare av Afrika och av situationen i stora Sjö området, har analyserat och bedömt dessa tre dokument, tillsammans med FN tjänstemän och andra regeringars företrädare. Deras bedömning är att dessa dokument ändå är ett litet steg framåt mot fred, men att endast militära lösningar inte är svaret på instabiliteten i området. Det krävs också politisk vilja att bevara fred och förbättra levnadsvillkoren för alla i området. Det ger dock en möjlighet för Kongo, Uganda och Rwanda att under ICGLR fokusera på denna instabilitet och arbeta för bestående fred och stabilitet.

Det rapporteras fortsatt om oroligheter i området, speciellt i Nord Kivu. Plundrade hus, beväpnade grupper som på olika sätt stör befolkningen, fyndet av nyss dödade kroppar och annan våldsamhet rapporteras från området. Befolkningen tror att det rör sig om rebeller från Uganda, från Rwanda eller maï-maï milis. Civilbefolkningen är oroliga och känner sig inte säkra.

I ett annat område i Kongo, Province Orientale, störs befolkningen av militären Seleka från RCA. I området Bondo, ca 500 km norr om Kisangani, har flera byar tömts de senaste dygnen. Civilbefolkningen flyr av rädsla för vad dessa militärer skall göra. Oron finns också hos områdets ledare, eftersom det officiellt heter att gränsen mellan Kongo och RCA är stängd. Regeringens talesman bekräftar att Kongo tar emot flyktingar från RCA trots de stängda gränserna. (Seleka är en grupp bestående av rebeller och politiker, alla missnöjda med den tidigare presidenten Bozizé i RCA. Bozizé flydde i mars 2013, efter att Selekas ledare utropat sig själv till landets president. Situationen i RCA är fortsatt spänd).

Hur skall fred skapas i detta område där rebeller vandrar över gränser allt eftersom de behagar?

Vad händer i Kongo? Kuppförsök??

Måndag den 30 december 2013 angreps 3 platser i Kinshasa; radiohuset, Camp Tshatshi (en militär bas) och Ndjili (den internationella flygplatsen) av en grupp som beskrivs som rebeller. Ungefär samtidigt angrep medlemmar av samma grupp platser i Lubumbashi och Kolwezi i Katanga provinsen och Kindu i Maniema provinsen. Ndjili avstängdes för flygtrafik och Brussels Airlines ställde in sina flygningar i går till Kinshasa. Även flygplatsen i Kindu intogs av gruppen.

Gruppen intog radiohuset och fick sitt budskap framfört i etern, innan sändningen stoppades. ”Mukungubila är landets kung, Géo Mukungubila är vår befriare”, var det budskap som gavs.

Det rapporteras att ett antal människor dödats, tagits tillfånga och skadats. Siffrorna varierar, det anges upp till drygt 50 förövare dödade i Kinshasa, 3 säkerhetstjänstemän dödade, ett 40 tal tillfångatagna och ett 10 tal civila skadade. Antalet skadade och döda i de andra provinserna är inte rapporterat.

Efter några timmar rapporterade regeringens talesman att militär avväpnat ”rebellerna” och att lugnet inställt sig, att läget är under kontroll.

Oron var och är stor i Kinshasa, panik utbröt under måndagen. Affärer och kontor stängdes i går, civila försökte lämna centrala delar av Kinshasa så snabbt som möjligt. Nu på morgonen är det lugnt och människor rör sig i centrala delar av stan.

Gruppen beskrivs som unga, i civila kläder och beväpnade med enkla vapen. De sägs företräda Paul Joseph Mukungubila, ledare för ”Eglise du Seigneur Jésus Christ”, som finns främst i Kinshasa, Lubumbashi, Kolwezi och Kalemi. Mukungubila var en av kandidaterna i 2006 års presidentval. I ett ”Öppet brev” skrivet den 5 december i år skriver han om utländskt ledarskap i Kongo. Det har tolkats att han protesterade mot utnämningen av Charles Bisengimana till chef över landets polisstyrka, men han har själv protesterat mot denna tolkning och förklarat sitt budskap med orden: ”Man kan inte ha en utlänning som statschef”.

Det finns en bedömning, som anger att detta var en protest mot den planerade delningen av Kongo, som misstänks ske av presidenterna för Kongo, Uganda och Rwanda. I folkets tolkning har Kabila sitt ursprung i Rwanda, liksom den nye polischefen, Bisengimana.

Regeringens talesman informerar media om att en grupp rebeller, terrorister, försökt göra ett kuppförsök i Kongo. Oppositionen kräver nu en seriös undersökning av det inträffade och frågar sig vem som är terrorist? Kongos ledare eller förövarna? Oppositionen efterlyser bevis för förövarnas handlingar. Vidare säger han att ”man kan inte leka med ord, för att informera Kongos befolkning”.

Under gårdagen befann sig landets president i Katanga, liksom Mukungubila, som har sitt ursprung i den provinsen.

FN styrkorna i Kongo har intagit högsta beredskap, enligt en FN tjänsteman, Martin Liersky, i New York.

Förvirringen är stor och det är mycket osäkra uppgifter som nu delas med omvärlden. Naturligtvis var det ett plus för landets militär att kunna rapportera att de kunnat återta ledningen över de platser som angreps och att de kunnat tillfångata ”rebellerna”.

Vi får med intresse följa rapporterna från Kongo de närmaste dagarna. Förhoppningsvis skall de ge oss en tydlig bild av denna händelse.

Fortsatta ansträngningar att skapa bestående fred

President Kabila fortsätter sin resa i östra Kongo och besöker nu de platser han inte kunnat besöka under lång tid. I måndags mötte han Ugandas president, Museveni, i Entebbe, för ett samtal bakom lyckta dörrar. Det som rapporterats är att de båda nu är överens om att samtalen mellan Kongos regeringsrepresentanter och M23 skall återupptas. Kabila har utlovat en möjlighet att ett dokument, en deklaration, skall kunna signeras innan den 15 december, men inte en överenskommelse.

FN använder sig nu av två drönare för att övervaka gränsområdet Kongo – Rwanda – Uganda. Den första flygturen gjordes idag, från basen i Goma. Enligt en talesman för FN, ger drönare möjlighet att få en bättre bild av vad som sker i gränsområdet, än vad som hittills varit möjligt. Ytterligare tre drönare skall användas i området, de kommer att levereras i december och mars 2014. Den stora frågan är vilken roll Uganda och Rwanda har då det gäller M23. De anklagas båda för att ge stöd, men båda förnekar detta.

Vi får hoppas att den verklighet som är kvar efter de första veckornas glädjeyra, ger fortsatt hopp om fred!

”Kriget som nu avslutats skall vara det sista i det här området”.

Kongos president, Joseph Kabila, besökte under den gångna veckan östra Kongo och de städer, som till för bara en månad sen var helt i M23 gruppens händer, Rutshuru och Kiwanja, och besökte även Goma. Han var efterlängtad, av en del, för att de skulle få fira segern! Andra tyckte att han inte hållit vad han tidigare lovat, så varför skulle han nu komma? Han togs emot av folkmassorna, talade till dem och uttryckte sin glädje över att kriget är avslutat, lovade folket att detta var det sista! Han uttryckte sin glädje över att han som landets ledare nu kunde besöka området.

Ja, kriget mellan M23 och landets armé är avslutat. M23 har delvis överlämnat sig till Uganda, en del av rebellerna har försökt integrera sig i den kongolesiska armén och organisationen som sådan har upplöst sig själv.

Det är orsaken till att Kongos representanter inte vill signera det dokument, som medlaren Uganda tagit fram. ”Inget land i historien har signerat en överenskommelse med en organisation som har förklarat sig själv vara upplöst”! Alltså, omöjligt att signera en överenskommelse, men möjligt att signera ett dokument som säger att kriget är avslutat!

FN:s specialstyrka i området fortsätter att verka enligt sitt mandat och skall nu förmå övriga beväpnade grupper i området, ett 40-tal, att lämna ifrån sig sina vapen och upphöra med striderna.

Kabila samtalade med Martin Kobler, chef för Monusco, (FN i Kongo), och Mary Robinson, FN:s speciella sändebud till Stora Sjöområdet, som båda besökte Kinshasa och östra Kongo samtidigt som president Kabila var där.

Mary Robinson underströk behovet av satsning på utveckling i området, när kriget nu är avslutat och betonade även vikten av att Kongo och FN tillsammans tar fram en modell för hur beväpnade grupper i området skall oskadliggöras.

Kobler betonade i samtalen värdet av att det finns en politisk vilja till fred, en militär seger är inte tillräcklig.

Det internationella samfundet uppmanar både Kongo och M 23 att återvända till samtalen i Uganda och signera dokumentet. Rwanda och Uganda fortsätter att hävda att de inte har gett stöd till M23. Mary Robinson underströk vikten av ett dokument, som signeras av de två parterna, Kongo och M23, och som konsoliderar freden i området.

Kriget är slut. En 20 åring i Kiwanja har redan upplevt tre krig sedan han föddes! Vågar han tro på presidentens löfte? Hur kommer soldater och rebeller att hantera denna nya situation? Vilken hjälp får de för att återgå till en fredlig tillvaro, om de nu någonsin levt i en sådan?

De psykologiska faktorerna går inte att se bort ifrån. För mig är det en gåta, hur man kan förvänta sig att Kongo skulle kunna signera en överenskommelse med ”fienden”, som själv upplöst sin egen organisation!

Frågorna är många! Osäkerheten stor! Förhoppningarna stora hos en del och nästan icke-existerande hos andra! Det enda vi med säkerhet kan säga att det är av stort värde att kriget upphört och att allt nu måste göras, alla borde nu samarbeta, för att skapa bestående fred i området.