Förebyggande hälsovård – med militärt stöd??

Ebola i Kongo. Denna svårkontrollerade epidemi som fortsatt härjar i landets nordöstra hörn har skapat många frågor hos befolkningen. En fråga är denna: ”Hur kommer det sig att det är först nu som vi får tillgång till hälsovård”! De ser alla de stora insatser som görs för att bekämpa Ebolaepidemin, som ”business” och har svårt att ta det hela på allvar!

Under tiden 16 mars till 25 mars har antalet fall i Kongo ökat från 951 till 1022 och antal döda från 598 till 639.

Eftersom det finns beväpnade rebellgrupper i området, som med viss regelbundenhet förstör byggnader och sjukvårdsenheter, finns också regeringssoldater tillgängliga. För att skydda hälsovårdspersonalen. För att förhindra ytterligare angrepp från rebeller.

Experter inom området har studerat människors reaktioner vid epidemier av olika slag och även vid Ebola epidemier. Det bedöms att det handlar om två sorters motstånd att bekämpa, vid sidan av virusets motstånd! Ett av motstånden att bekämpa är det som finns hos individer och familjer, som reagerar med rädsla på alla de åtgärder som hälsovårdspersonalen ”utsätter” dem för; isolering, de får inte begrava sina döda som de vill, vaccinering m.m. Det andra motståndet utgörs av beväpnade gruppers angrepp på behandlingsenheterna, detta tolkas som att angriparna bedömer att insatserna inte når alla drabbade, men främst att de har en föreställning om att det ligger politiska mål bakom insatserna.

De medicinska framstegen och tillämpningen av dem, är många, men bryts ned av den fruktan och minskat förtroende som finns hos folket. Utan de medicinska framstegen, hade bekämpningen av Ebola epidemin i nordöstra Kongo, inte gått så ”bra” som den gått! Vaccinering av alla fall i närheten av insjuknade och medicinsk behandling av insjuknade, med gott resultat, är två uttryck för framsteg inom medicinen.

Det viktiga i alla former av hälsovårdsinsatser i olika delar av världen, är att förmedlarna av insatserna har kompetens och kunskap om hur man når fram till folket och skapar förtroende! Det brister ofta i denna kompetens! Med tydliga resultat som följd.

Artikeln “An Epidemic of Suspicion — Ebola and Violence in the DRC”, i The New England Journal of Medicin, den 6 mars i år, skriven av läkaren Vinh-Kim Nguyen, är intressant läsning! Artikeln avslutas med reflektioner över det som tycks vara allmänt i många länder, ökande misstro mot expertis och vetenskap. Författaren nämner att föräldrar i många länder nu vägrar att låta sina barn vaccineras. Något som exempelvis fått till följd mässlingsepidemier i USA och Frankrike och enstaka fall i många andra länder. Han varnar för att vi kan få uppleva en ökning av bristande förtroende för hälsovårdspersonal och att ”pyrande” epidemier, som man inte kommer tillrätta med, är ett uttryck för detta. Han varnar också för att samarbete med militär endast skapar en ond cirkel, som ökar rädslan och minskar förtroendet ytterligare.

För oss som arbetat med förebyggande insatser i Kongo, kan vi lätt förstå det resonemang som förs i artikeln! Det är intressant! Men det som kanske är mera intressant är folkets frågor; ”Varför får vi tillgång till hälsovård först nu”? Det visar värdet av alla de pågående, förebyggande hälsovårds insatser som sker i Kongo och andra länder!! Vi får inte glömma detta värde och bortse från det behovet, då vi planerar stöd till hälsovårdsarbete!