Elefanten i rummet

I de flesta kriser och kaosartade situationer har människan för vana att lösa problemet med en åtgärd som innebär ett akut agerande mot det aktuella hotet.

Så har det också skett i Kongo, som svar på den pågående Ebolaepidemi som troligen började redan i januari. Det är alla tänkbara medicinska åtgärder som satts in. Bidrag från stora internationella organisationer ger stöd till utbildning, transport av mediciner och material, igångsättning av laboratorier med exklusiv utrustning och mycket annat. Besök i de drabbade områdena av landets president, av ministrar och högt uppsatta tjänstemän från olika departement och enheter i Kinshasa, allt för att få upp epidemin på världskartan. Och det har man lyckats med! Media, även i Sverige, informerar nu nästan dagligen om denna epidemi, om antal registrerade fall, om antal döda och om de problem man inte lyckats lösa. Andra kanaler har informerat om hur en grupp i Kinshasa arbetar intensivt med att ta fram en lösning som baserar sig på förstärkta enheter i de områden som är berörda. Så kan vi också läsa om forskning för att ta fram ett vaccin mot den aktuella varianten av viruset och även forskning för att hitta en lämplig medicin.

Under de månader som epidemin pågått har min dagliga läsning varit fokuserad på denna epidemi. Men jag har saknat information om den lösning som skulle sätta punkt för epidemin! Det enda naturliga och vettiga är ju att få stopp på de beväpnade grupper som härjar i området. Så länge de agerar fritt och utan något som helst motstånd, kommer ingen medicinsk kompetent person eller grupp få stopp på epidemin. De möjliggör att befolkningen är i ständig rörelse, att ingen har tro på eller respekt för de medicinska enheterna och att alla vägrar att lämna de traditionella livsrutinerna. Allt detta underhåller en spridning av viruset.

Men problemet krig lyfts inte. Det är som ”elefanten i rummet”!

Professorn Dr Jean Jacques Muyembe, kongolesisk mikrobiolog och virolog, uppmanar och ger rådet att modellen för förebyggande insatser i Kongo måste förstärkas, för att undvika kommande epidemier i landet. Han är idag professor vid ett universitet i Kinshasa och generaldirektör för INRB (= Institut National pour la Recherche Biomedicale). Intressant nog var han en del av det team som undersökte det första ebolautbrottet i Yambuku i norra Kongo, 1976 och identifierade viruset Ebola.

Att läsa hans syn på de förebyggande insatsernas betydelse, gjorde mig glad! Jag som under mina år i Kongo lärde mig uppskatta och arbeta för de förebyggande insatserna och satsade helt på den sidan av det medicinska arbetet! Så fint att se att denne professor har samma syn!

Men vad är det som kan få oss att satsa på åtgärder som förhindrar nya epidemier, nya katastrofer och inte bara arbeta med den aktuella krisen?
Att kunna se två åtgärder som viktiga för att bryta en ond cirkel och skapa ett bättre liv för många?
Och att våga prata om den här elefanten?
Speciellt då det berör människors liv!

Rädsla och dess motsats

Världen tycks vara fokuserad på VM i fotboll; glädje och sorg, ilska och resignation kommer till uttryck hos de olika lagens supportrar. Media av olika slag förmedlar resultat och reaktioner. Men ändå inte hela världen! I stora delar av världen upplever människorna samma glädje och sorg, ilska och resignation av andra orsaker. Krig, naturkatastrofer, rebeller, sjukdomar och bristande tillgångar på sjukvård och mat. Fotbollen tycks ta vårt fokus från de lidande i världen.

Ebola epidemin i östra Kongo tycks bli den svåraste av alla epidemier att hantera. Folk som ständigt förflyttar sig, bristande förtroende för myndigheter och sjukvårdspersonal, beväpnade rebeller och grupper som sprider skräck, brist på mat, vatten och skydd mot omgivande hot – faktorer som tillsammans med brist på material, mediciner och utbildad personal bidrar till att spridning av sjukdomen inte kan hindras och till en kaosartad situation.

Senaste statistik visar drygt 1200 bekräftade fall och drygt 320 bekräftade dödsfall. Hur många som drabbats av sjukdomen och dött, utan att ha sökt sjukvård är okänt! Denna information når inte bara oss, den når också befolkningen i hela landet. Med informationen sprids rädsla och skräck för att ”även vår by ska drabbas”. Människor överger sjuka personer, flyr från byar med många sjukdomsfall och många vänder sig till traditionella vårdgivare, av rädsla för att de ska bli rapporterade till en myndighet.

I en by i provinsen Kwilu, söder om Mai Ndombe provinsen, blev nyss flera personer allvarligt sjuka och dog. På mindre än tre veckor hade ett tjugotal personer dött av en okänd sjukdom. Befolkningen flydde till grannbyar. Även om hälsovårdspersonalen inte har mycket utrustning för sitt arbete i det området, hade någon insikten om att det måste tas prover på de sjuka. Prover skickades till välutrustat laboratorium i Kikwit, provinsen huvudort, och även till Kinshasa för bekräftelse av testresultat. Det visade sig vara en mycket allvarlig och svår form av malaria som orsakat dödsfallen. Media skrev om sjukdomsutbrottet, men inte om testresultat!

I början av maj månad rapporterades om ett utbrott av en sjukdom i Ireko, i norra Mai Ndombe provinsen. Ansvarig zonläkare tolkade symptomen som ebola. Prover togs och sändes till två laboratorier för att testas. Då området är isolerat och transportmöjligheter är begränsade, dröjde det flera veckor innan resultatet kom. Det var inte ebola!

Rädsla styr oss alla då en okänd sjukdom når oss. Vi kan påminna oss om reaktioner i Sverige, då Covid-19 epidemin försatte hela världen i skräck. Men i detta fall, med ebola och okända infektionssjukdomar, måste vi också se den kultur som är drabbad. Kulturen i sig. Utrustning, material och utbildad personal. Allt detta har effekt på hur det utvecklas.

Det blir tydligt att det inte är tillräcklig med välutrustade laboratorier i varje provins. Det är inte tillräckligt med välutbildad personal som arbetar från stora välutrustade kontor i en huvudstad. Det är inte tillräckligt med de finaste apparater och en digitaliserad sjukvård. Det är inte tillräckligt med transport av material och mediciner till isolerade områden. Det är inte tillräckligt med välutbildade chefsläkare.

Vad är det då som ytterligare behövs? Ett komplement till allt det andra?

Det som måste finnas utöver utbildning och material, för att kunna hantera smittor av olika slag och bidra till ett gott hälsoläge i en befolkningsgrupp, det är personer som kan förklara för en icke-utbildad befolkning i en avlägsen by vad olika sjukdomar beror på.

Eller som en kongolesisk kollega sa till mig en gång; ”Om man inte älskar dem, kan man inte göra något för dem”.

Ett skolboksexempel i Ireko

Lördag den 2 maj var två kvinnor, bosatta i Ireko trakten, ute i skogen och fiskade. Fiskar gör man under torrtiden, då man dämmer upp vattnet och fångar fiskarna då de hindras att ta sig vidare. Kvinnorna var trötta efter en dags arbete och var nu på väg hem. Men de kom inte långt innan de såg ett dött djur intill vägen. Ett djur från skogen som hade dött utan yttre påverkan. Kvinnorna såg framför sig en stor måltid som de kunde inbjuda hela byn till. De tog med sig det döda djuret hem, styckade det och tillredde det. Sen åt de två kvinnornas familjer sig mätta och även grannarna. Alla gick och la sig, mätta och belåtna!

Knappt två veckor senare blev en av kvinnorna allvarligt sjuk; feber, yrsel, kramper och frossbrytningar. Kort därefter dog hon och begravdes enligt traditionen. Två kvinnor och två män blev sjuka på samma sätt, dog och begravdes. Den femte personen som insjuknade med liknande symptom, fördes av anhöriga till en ”vårdenhet” i grannbyn, där hon fick traditionell vård. Här slutar berättelsen. Det enda tillägget är att alla begravdes enligt traditionen, vilket innebär att alla ska beröra den döde, krama och kyssa den.

Ireko ligger i Kiri hälsovårdszon i Mai Ndombe provinsen. Ca 170 km nord - nordväst om Mimia och ca 120 km öster om Inongo. Där finns en sjukstuga med en ansvarig sjukvårdare, som var alert nog att rapportera om dessa sjukdomsfall till ansvarig läkare för provinsen. Nu är provtagningsmaterial på väg från Kinshasa till Inongo först och så vidare till Ireko.

Berättelsen är ett skolboksexempel på hur en virussjukdom överförs från ett djur till människa och smittar alla som kommit i kontakt med den person som först blev sjuk.

Risken är stor att det rör sig om Ebolavirus!
Chansen kan vara att det i så fall rör sig om virusstammen, Zaïre, mot vilken det finns vaccin!
Alltså inte samma virusstam som det som nu orsakar en epidemi i östra Kongo.
Det kan naturligtvis vara ett annat virus! Men…

I östra delen av landet fortsätter landets 17:e Ebola epidemi, oturligt nog orsakat av en virusstam, Bundibugyo, mot vilken det inte finns något vaccin. Forskare i Oxford arbetar febrilt med att ta fram ett vaccin. Viruset sprids och tre fall är bekräftade i Uganda och det har också rapporterats om fall i Bukavu, Syd Kivu.

Det viktigaste vapnet mot viruset är få hela befolkningen att respektera avstånd, inte samlas i stora grupper, inga traditionella begravningar och en god hygien. Allt detta skapar frustration i denna kultur! Uppretade människor har satt eld på vårdenheter och hus där deras döda släktingar förvarades i väntan på en strikt begravning enligt medicinsk bedömning. De ville själva begrava sina släktingar!

Det är denna information till befolkningen som är avgörande för hur man lyckas bekämpa epidemin!
Inte främst ett vaccin och medicin.

Nu har vi bara att invänta ytterligare rapporter om ebolavirusets framfart i öster och testresultat från Mai Ndombeprovinsen!

Oväntat snabb spridning

Den nyligen upptäckta epidemin av Ebola i nordöstra Kongo, har pågått sedan mitten av april. Först efter en månad har den bekräftats, något som i sig är lite märkligt. Det anses att detta beror på befolkningens tro på andar och bestraffning mot något, på bristande material för sjukvårdstester och arbete och att det inte finns naturliga rapporteringsvägar i det berörda området. Så finns ju kanske den största anledningen; Det krig som pågår i området och medför att människor är i ständig förflyttning mellan byar, och även mellan länder.

De tester som användes i första skedet då man började ana en svår sjukdom, kunde upptäcka enbart den virusstam av Ebola som är vanligast, Zaïre, och inte den stam det visade sig vara, Bundibugyo. Först när provmaterialet kom till Kinshasa upptäcktes den stam det handlar om, och då hade smittspridningen pågått ohejdat en lång tid.

Viruset har hoppat över från något djur till människa, vilket djur är osäkert och vilken människa som var den första att ta emot viruset i sin kropp vet man ännu inte. Det kan röra sig om fladdermöss, en vanlig föreställning, men det är osäkert. Det är värdefullt att hitta den ”första” som tog emot viruset, för att man därefter ska kunna identifiera alla smittade och alla som varit i kontakt med någon smittad! Just nu pågår intensivt arbete för att hitta denna ”första” person!

Viruset tar sig fram i området och har nu drabbat även Nord Kivu, förutom Ituri som tidigare var känt. Två nya platser med virusnärvaro har identifierats, Butembo i Nord Kivu och Nyankunde i Ituri. Uppgifter om antalet fall ökar och senaste siffror anger att det rör sig om drygt 430 fall (inte bekräftade) och nästan 120 döda. Viss nyhetsinformation har angivit att det upptäckts ett fall i Kinshasa, något som inte stämmer!

Även om det inte finns vaccin eller specifik behandling mot den aktuella stammen, finns ingen anledning till panik menar en expert i Kinshasa. Bekämpningen av en Ebola epidemi handlar alltid främst om att respektera avstånd till den som är sjuk, att informera befolkningen, att inte ordna med stora samlingar, att inte tillämpa traditionella begravningsriter och att ringa in de som är smittade och deras kontakter. Alla dessa åtgärder är näst intill ”obegripliga” för befolkningen och de är inte lätta att genomföra.

USA:s Utrikesdepartement bekräftade i går, den 18 maj, att man ger en akut hjälp på 13 miljoner USD, för att bekämpa Ebolaepidemin i Kongo och Uganda. Beslutet togs inom 48 timmar efter att epidemin bekräftats. Denna hjälp ska användas på plats för alla de åtgärder som krävs, utöver ett eventuellt vaccin.

Världens alla medicinska experter och personal, inklusive WHO:s generaldirektör, uttrycker stor oro för epidemin. Vad den kommer att medföra regionalt vet vi ännu inte.

Landets 17:e Ebolaepidemi

En ny Ebola epidemi, landets 17:e är identifierad. Den berör 3 hälsovårdszoner i provinsen Ituri i östra delen av landet. Området som berörs ligger i gränsområdet mellan Kongo, Uganda och Syd Sudan. Det ligger i den mest oroliga delen i öster, där också jihadistgrupper finns. Det geografiska läget försvårar den medicinska insatsen. Samma del av landet har tidigare berörts av epidemier av både Ebola och Marbourgviruset. Smittvägarna är många i det berörda området och berör de tre länderna. En regional smittspridning kan i värsta fall ske.

Prover har sänts till Kinshasa för identifiering på INRB laboratoriet där. Det visar sig att det inte är den ”vanliga” ebola stammen, ”Zaïre”, mot vilken det finns ett vaccin. Denna gång är det stammen ”Bundibugyo”, med ursprung i Uganda, mot vilken det inte finns vaccin. Detta gör att situationen är ytterst allvarlig. Planeringen för att förse området med material är redan påbörjad. En representant för en av hälsovårdszonerna har informerat om att det är kaos i området, ingen kontakt med ansvariga, ingen medicinsk ledningsperson finns tillgänglig och den medicinska insatsen är inte tillfredsställande.

246 misstänkta fall och 80 döda enligt rapporter från Kinshasa. Alla fall är inte bekräftade med labbtest. Med tanke på den kaosartade situationen i området, kan man förvänta sig att det är både flera och färre fall.

Vi kan förvänta oss rapporter de närmaste dagarna. Risken är stor att detta utvecklas till en mycket allvarlig situation

Kaos, Korruption och Stolthet

Joseph Conrad skriver i sin bok Nostromo om det fiktiva landet i Latinamerika där politiskt kaos råder. Där lever invånarna i en härva av korruption, som ”var så allmän att den nästan förlorat sin hotfulla betydelse”. Joseph Conrad är en mästare i att beskriva länder av detta slag och hur invånarna påverkas! Och naturligtvis kunde denna bok handla om Kongo! Det krävs bara att ett antal namn byts ut, så blir det en aktuell presentation av detta fantastiska land! Det är ju det som är så märkligt, mitt i detta kaos finns så mycket vackert, så mycket som lockar fram skratt och glädje!

Just nu försöker oppositionen samla sig, för att gemensamt motverka den sittande presidentens försök att få godkänt en tredje mandatperiod som president. För en vecka sen deklarerade han att om folket vill, kunde han tänka sig att sitta en mandatperiod till! Han avslutar sin andra mandatperiod 2028 då också val ska äga rum.

Alla oppositionspartier, både inom och utanför landets gränser försöker nu samlas för att enas om hur de ska gå till väga. Redan har flera sammanträden ägt rum och en företrädare för ett av oppositionspartierna har läckt denna information till pressen: ”Vi strävar efter oppositionens enhet, för att nå handlingens enhet”.

Det vore intressant att veta vad det är som driver dessa politiker! Vill de landets väl? Vill de ordna med hälsovård och undervisning för alla? Eller vill de få del av de pengar och tillgångar som nuvarande ledare anses ha tillgång till? Den korruption som finns i landet har fördjupats de senaste åren. Den tränger igenom alla institutioner och företag, alla påverkas i den grad att de knappt är medvetna om att de är påverkade. De som inser denna påverkan och försöker påtala den eller förbjuda korruptionen, blir själva måltavlor för statsmaktens fördömande. Det är ett av skälen till att många välutbildade utför sitt arbete, men avstår från politisk aktivitet. Och till att de skickar sina barn till andra länder för studier. Vilket får till följd att dessa barn oftast stannar där.

Krigshandlingarna fortsätter i landets östra delar. Milisgrupper ökar osäkerheten i Kinshasas kvarter. Den rebellgrupp som härjat i västra delen av Mai Ndombe provinsen sägs återigen ha signerat ett avtal med motståndarna, så att fred nu ska råda. Återstår att se för hur länge.

Så mitt i dessa händelser; en kontakt med någon i inlandet. En person som beskriver sina egna initiativ till att förbättra sitt sjukhus; han skaffade målarfärg och bräder och huset ser plötsligt så mycket bättre ut. Och hans stolthet över att ha åstadkommit detta. Eller med en kvinnlig läkare som beskriver hur hon kunnat rädda livet på en gravid kvinna som förlöstes. Läkarens kunskap och yrkesstolthet bidrog till den livräddande insatsen.

Kaos, korruption men också glädje, skratt och stolthet!

Låt oss hjälpas åt att ge möjlighet till den som vill det goda, så att det goda föds!

Du som behöver något att läsa: Joseph Conrads tre böcker; Lord Jim, Mörkrets hjärta och Nostromo, beskriver alla den västerländska imperialismens människa. De skapar många tankar och frågor över vad vi åstadkommit!

Brist på och behov av respekt i ett kaosartat land

Under mer än 2 års tid har frågan om en förändring av Kongos konstitution funnits med i all debatt i landet. En politisk bedömare uttrycker farhågan att denna debatt leder bort från den grundläggande frågeställningen, den om hur aktuella regler respekteras. Samtidigt skriver journalister i landet att under perioden mars 2021 – december 2025, har 458 frågor lyfts till parlamentet, men endast 22 har studerats! Det bedöms att det är enbart politiska skäl till denna hantering av inlämnade ärenden! Detta då representanter för parlament och presidentmakten närmat sig varandra och inte ser vad som skiljer dem åt! Parlamentet tenderar att fungera som ett stöd för presidentmakten och inte som en effektiv motkraft till presidentmakten! Presidentens roll stärks, något som naturligtvis är till parlamentets nackdel! Och slutsatsen blir att presidentens makt ökas allt eftersom tiden går. Dessa slutsatser och synpunkter kommer främst från institutet ”Ebuteli”, ett kongolesiskt forskningsinstitut med fokus på politik, styrning och våld.

Oppositionen protesterar och anger risken att sittande president kommer att kunna sitta kvar på livstid om konstitutionen ändras. Kriget i östra Kongo lyfts också och oppositionen beklagar att sittande president inte gör det han borde, för att få ett slut på kriget.

Till mångas förvåning har den tidigare presidenten Joseph Kabila, nu gett intervjuer i en belgisk tidning. Han har ju hållit sig på avstånd från huvudstaden och har setts främst i Goma efter att den staden ”föll” i händerna på M23 för drygt ett år sen. Han anger nu att landets största problem i dag är styrningen av landet och brist på vision! Han tillägger att det inte finns någon konstitution! ”Den har trampats ned av nu sittande president och hans klan”! Han menar att konstitutionen inte får ändras, att han vill sätta stopp för nuvarande regim, att han vill förändra det politiska livet och kräva ett slut på en diktatur. Detta är ju en information som förvånar! Men alla är måna om sitt eget rykte.

Vänner i huvudstaden berättar att det vimlar av beväpnade banditer i stan, att det försvinner pengar ur statskassan och att tillvaron blir mer och mer outhärdlig. Spänningen mellan olika samhällsklasser ökar och livet är svårt.

Och så denna nyhet: i lördags, 21 mars, upptäckte säkerhetstjänsten på den internationella flygplatsen i huvudstaden två resväskor med omsorgsfullt paketerade sedlar. Totalt en summa mellan 1,9 och 3,5 miljoner USD. Väskorna beslagtogs och en utredning är startad. Man har ännu inte informerat om vem som är ägare till väskorna.

Det skrivna ordet har inte med automatik respekterats. Vare sig av landets ledare eller av landets invånare. Att lova något, även skriftliga löften, hindrar inte att man agerar helt tvärsemot det man lovat. Frustrerande och något som skapar förvirring hos många.

När givna löften inte respekteras, när lögner florerar, när det onda får övertag – hur agerar vi? Vad kan vi då göra? Protestera naturligtvis. Det finns personer som vill göra ett ärligt arbete och respektera det som är skrivet. Utan stöd från människor utanför landets gränser blir det ännu svårare för dem! Så – låt oss fortsätta att visa respekt för människor i en svår situation!

För sent insatta åtgärder kostar mycket

FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, OCHA, presenterar varje år en rapport som anger behovet av humanitära insatser i världen och hur de behoven kan mötas.

Den senaste rapporten anger att ”Demokratiska republiken Kongo (DRK) utgör en av världens mest utdragna och mest försummade humanitära kriser, underhållen av konflikter, interna flyktingkatastrofer, klimatchocker och epidemier”. I slutet av 2025 fanns det mer än 5,3 miljoner interna flyktingar i landet, ca 25 miljoner eller en fjärdedel av landets befolkning lever med brist på mat, de har alltså inte tillräckligt med mat att äta! OCHA anger att detta förklaras av beväpnade konflikter främst i östra delen av landet, av ekonomisk instabilitet och ökade levnadskostnader och även av klimatförändringar som medfört översvämningar och jordskred. OCHA avslutar sin rapport med en vädjan till det internationella samfundet: det humanitära biståndet till Kongo måste öka!

Samtidigt med denna rapport, finns mycket annat att läsa om landet.
Exempelvis detta: hälsovårdsministern höll i onsdags ett möte med representanter för landets statliga sjukhus och uppmanade dem att se till vårdens resultat förbättras. Han betonade också satsningen på att sjukvård skall vara tillgänglig för hela befolkningen. En satsning som ska garantera tillgång till vård för alla, med kostnadsfria behandling och vård för gravida kvinnor och nyfödda. Detta program är redan tillgängligt i ett antal av provinserna men skall på sikt gälla alla provinser. Jag undrar när ska människorna i landets östra delar nås av detta kvalitetshöjande arbete?

Eller att landets president återigen besökt USA och förhandlat med det landets president om ett avtal gällande brytning av mineraler i Kongo. Jag undrar vem som tjänar mest på det avtalet?

Eller alla dessa samtal om fred vid runda eller ovala bord! Jag undrar om det är bordets form eller i vilken byggnad eller var i världen bordet finns, som är det viktigaste? Resultat i form av fred har vi ännu inte sett något av!

Då jag läst och funderat över alla dessa rapporter, får jag så ett telefonsamtal från det inre av Kongo, från en by i Mai Ndombe provinsen. Den vän som kontaktar mig, berättar att han besökt ett område i norra delen av provinsen, i gränstrakterna till provinsen Equateur. Där har han sett skolor med grästak, utan stolar och bänkar, utan lärare som får lön från staten och en stor mängd nyfikna barn, som trängdes runt honom. Så berättar han att för att lärarna ska få statlig lön, måste skolan vara registrerad hos staten och för att detta ska ske, måste en rapport lämnas. Men den person som ska ta emot rapporten, vill ha en summa pengar för att skicka rapporten till nästa instans. Sen ska nästa instans också ha en summa pengar innan rapporten går vidare. Han avslutar; ”det är vårt problem, denna korruption”. Han har naturligtvis rätt i sin slutsats.

Barnen i den avlägsna byn och deras föräldrar skulle bli lättfångade byten för den som vill utnyttja dem! Exempelvis för att få barnen att gå med i grupper av kriminella gäng, att ansluta sig till barnsoldater eller andra gäng. Befolkningen i dessa avlägsna byar kan lätt gå under av sjukdomar som skulle kunna behandlas, om det fanns sjukvård tillgänglig!

Och min sista tanke blir denna; varför är det så svårt att förstå att det är de förebyggande insatserna som är viktigare än de kurativa? Detta gäller både hälsovårdsarbetet och andra insatser, som undervisning, sociala insatser för att visa på allas lika värde, information om hur miljön bör respekteras och vårdas och annat?

Därför är det så viktigt att vi fortsätter med insatser av olika lag i de västra delarna av landet! Vi vet inte när rebellgruppen M23 gör slag i saken och tågar mot Kinshasa, som de angett vara deras mål! Förra veckan ”kom” åtta drönare över Kisangani, från öster. Det kan ha varit ett steg på vägen! Så länge vi kan måste vi fortsätta! Det kan bli omöjligt om en tid, kanske inom kort!

Att vara mållös i en galen värld

För en dryg vecka sen kom bilderna, videosekvenserna och ett upprop från det civila samhället i provinsen Syd Kivu. Det är en kollega som arbetar på ett sjukhus i Bukavu som skickade materialet. Jag frågade om jag fick dela det med mina vänner. Hennes svar: ”Jag är mållös, tack för att du för detta budskap till världen, humanismen går förlorad över en natt”.

Ja, humanismen tycks gå förlorad i hela vår värld! Över en natt eller dag, ett beslut som tas av en beslutsfattare i någon maktposition i ett land. Eller p.g.a. att ingen tar ett beslut för att protestera mot den ondska som tar sig allt tydligare uttryck.

Bilderna är tagna i området nära Ruzizislätten, där floden Ruzizi utgör gräns mellan DRK och Rwanda. Civilbefolkning på flykt dödas av bomber från Rwanda, vyer från gator och vägar där döda barn ligger, några har ett tygstycke över sig, andra inte, även vuxna kvinnor och män ligger döda på vägarna.

Svensk media rapporterade följande den 4 december: ”Ledarna för Kongo-Kinshasa och Rwanda har skrivit på ett nytt fredsavtal i närvaro av USA:s president Donald Trump i Washington DC. Samtidigt fortsätter striderna mellan kongolesiska styrkor och M23 som får stöd av Rwanda”. Det var denna fortsatta strid som min kollega rapporterade om.

Uppropet från det civila samhället är riktat till det internationella samfundet och till presidenten i USA. En uppmaning till omedelbart tillbakadragande av rwandiska trupper från Kongos mark, till snabbt insättande av humanitär hjälp, till snabbt genomförande av enkäter, för att visa vilka som ligger bakom handlingarna och en uppmaning till landets president att genomföra åtgärder för befolkningens sammanhållning, något som bör ske genom dialog med alla.

Efter någon dag kom rapporterna på de internationella nyhetssidorna. Och så i onsdags kom informationen att Uvira fallit i M23:s händer. Uvira har utgjort centrum för landets administration, sedan början av året, då Bukavu, provinsens huvudstad, föll i M23:s händer. Nu har det fortsatt, det program som M23:s ledare informerat om - att fortsätta med huvudstaden som mål.

En kongolesisk professor anger att AFDL (rebellgrupp i slutet av 1990-talet som störtade Mobutu och gav Laurent Kabila makten) också började med att erövra viktiga städer i östra delen av landet, innan de avancerade mot landets inre och slutligen intog huvudstaden. Han gör bedömningen att Uviras fall visar att situationen kan spåra ur helt och att regeringen tappar kontrollen, i likhet med vad som hände 1997.

Allt detta vet Kongos befolkning och befarar det värsta. Tilltron till presidentens förmåga att hejda denna utveckling är inte stor. Vänner i Kinshasa berättade i går att presidenten nu vänt sig till ledarna för de katolska och protestantiska kyrkorna, för att skapa en dialog – något som han tidigare vägrade acceptera. USA:s president å sin sida, säger: ”Jag satte stopp för kriget mellan Kongo och Rwanda, de sa till mig: "Snälla, kom och ta våra mineraler. Och det är precis vad vi ska göra”. FN:s generalsekreterare fördömer händelserna.

FN:s Säkerhetsråd ska i eftermiddag diskutera frågan.

Vad gör Sverige? Vad gör EU?

Förnyat samarbete – är det möjligt?

Nu rapporteras att de två parterna, DRK och Rwanda, i natt signerade avtalet som USA arbetat fram.

Förhandlarna i Quatar och USA är mycket nöjda! Nu återstår att se om detta dokument utvecklas till något annat än ett dokument! Vi har genom åren sett ett antal dokument, signerade och med löften om stora förändringar. Men de blev inte mer än så! En teori ger inte fred och mat åt folket.

I texten finns avsnitt som anger hur Rwandas s.k. försvarsåtgärder ska hävas och hur rebeller ska neutraliseras. Först efter att detta skett, ska det ekonomiska samarbetet mellan DRK, Rwanda och USA starta. Både DRK och Rwanda medger att det hittills gått mycket långsamt och lovar att nu öka tempot för att avtalet ska respekteras och genomföras.

Observatörer och bedömare väntar nu på att alla åtaganden och löften ska omsättas i konkreta insatser.

Även vi väntar!

Vem leder landets fredspocess?

”Den humanitära situationen i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) är en av de allvarligaste i världen just nu”.

FN:s generalsekreterare, Antonio Guterres, gjorde detta uttalande för en vecka sen. Då hölls en konferens i Paris, kring temat Fred och välstånd i Stora sjöområdet. Han fortsatte: ”I tre decennier har folket i DRK uthärdat en ändlös cykel av våld, hunger, flykt och lidande. Bara i år har hundratals människor dödats och tusentals skadats. Över 21 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd. 5,7 miljoner är på flykt. Mer än 27 miljoner människor har inte tillräcklig tillgång till mat. Våldshandlingarna har blivit allt grymmare”.

Så lyfter han de pågående fredsförhandlingarna, ledda av USA och av Qatar och anger att de är ”uppmuntrande”! Men han sa också att situationen är mycket oroande och att våldet i de östra provinserna äventyrar stabiliteten i Stora sjöområdet. Han uppmanar det internationella samfundet att ge humanitärt bistånd, en åtgärd som har alltför små resurser idag.

Antonio Guterres lyfter följande:
”Denna konferens måste bli en vändpunkt”!
”Striderna måste upphöra”!
”Fredsavtalen måste genomföras utan dröjsmål”!
”DRK:s suveränitet och integritet måste respekteras”!

FN:s generalsekreterare lovar att FN kommer fortsatt att stödja alla fredsansträngningar, bland annat genom Monuscos stöd för genomförandet av en permanent vapenvila.

Så idag rapporteras att representanter för DRK och Rwanda, befinner sig i Washington för uppföljning av den överenskommelse som signerades den 27 juni. I dagens möte ska klagomål från de två parterna framföras, undersökas och man vill försöka lösa tvister. Alla är medvetna om att östra DRK är fortsatt under kontroll av AFC/M23 som får stöd från Rwanda. Anklagelserna och klagomålen är många från båda sidor. Vad detta möte leder till har inte rapporterats ännu. Kongos president befinner sig på klimatkonferensen, COP 30, i Brasilien.

Den tidigare justitieministern har från sin fängelsecell skickat en artikel till tidskriften Jeune Afrique. Han lyfter bräckligheten i landets rättssystem och bristande solidaritet hos regeringens ministrar. Han anklagar politiker som arbetar nära presidenten för att inte vara solidariska med presidenten och skriver att de arbetar för egen vinning. Någon reaktion på hans anklagelser har ännu inte rapporterats, men det är starka anklagelser som nu lyfts till ytan i en tid av mycket spänt politiskt läge.

Framtiden är mycket oviss – för alla!

Personliga intressen går före landets

”Vår ledare bryr sig inte om det krig som pågår i östra delen av vårt land! Han bryr sig bara om sin egen maktposition”.

Orden kunde vara från medborgare i snart sagt vilket land som helst i den värld vi lever i. Förtroendet för det egna landets ledare vacklar i dag i många länder.

Men orden kommer från en medborgare i Kongo.
Hur ska man svara?
Jag kan ana att det finns en förtvivlan i botten på den människa som skrev så.

Dag efter dag finns information i media om samtal som pågår gällande fredsmöjlighet och överenskommelser. Samtal pågår, avslutas, dokument skrivs, det förväntas att parterna ska signera – och ingen signering sker!

Idag har landets president talat i en samling i Bryssel med fokus på europeiska investeringar i Afrika. Han riktade sig då till Rwandas president, också närvarande, och sa sig vara villig att tillsammans med honom nå fred. ”I dag lever vi i den här situationen och det är bara vi två som kan stoppa den pågående upptrappningen”. Han uppmanar också motparten att inte längre ge stöd till M23 och att ge order till M23 att upphöra med striderna. Så anklagar han motparten för att ha brutit tidigare förslag till fred. Hans budskap har bemötts av enskilda personer och en regeringsrepresentant, som alla anser att detta var ett politiskt spel och att det ju är Kongos president som kan avbryta striderna, men inte gjort vad han lovat!

Nästa vecka ska samtal äga rum i Quatar mellan representanter för regering och M23. Det blir den sjätte förhandlingsrundan där.

Krigshandlingarna fortsätter i öster. En parallell administrativ organisation har byggts upp i Bukavu och Goma av M23 ledare. Det är inte på något sätt lugnt i området.

Ebolaepidemi nummer 16

I onsdags eftermiddag fick jag ett meddelande från en kollega i Kinshasa: ”En ny ebolaepidemi har brutit ut med 18 diagnostiserade fall varav 10 har dött. Epidemin berör ett område i Kasaï provinsen, två isolerade hälsozoner”.

I går, torsdag, finns information om utbrottet att läsa, både på nyhetssidor och på WHO:s hemsida.

Det var den 20 augusti, som en 34 årig, gravid kvinna, sökte vård på ett sjukhus i en av hälsozonerna. Hon hade de vanliga symptomen vid virussjukdom; feber, trötthet, illamående, kräkning, diarré och blödningar. Någon misstänkte ett allvarligt virusangrepp och prover togs och skickades till Kinshasa. Den 3 september kom provsvaren som bekräftade att det var viruset Ebola. Därefter har ytterligare fall diagnostiserats och senaste rapporten anger 28 diagnostiserade fall, varav 16 har dött. Bland de döda finns också sjukvårdspersonal, fyra sjukvårdare.

WHO och landets sjukvårdsminister organiserar nu hantering av denna situation. Ett problem är hur det ska gå att nå det isolerade området med utrustning. Det går enstaka flyg till provinsens huvudort, Tshikapa, per vecka och därifrån är det minst ett dygns bilfärd på dåliga vägar. Utöver material och utrustning, finns också 2000 doser av det vaccin som skall användas, för att skydda personer som varit i kontakt med smittade personer.

Senast en ebolaepidemi drabbade landet var i april 2022, då i landets nordvästra del, i Equateurprovinsen. Första gången landets drabbades av Ebola var 1976.

Nu startar alla ansträngningar för att hitta personer som varit i nära kontakt med de drabbade och vaccinera dem. Kontroller av olika slag byggs upp och sjukvårdspersonal får en extra kompetensutbildning för att bidra till bekämpningen.

Utöver rebeller som dödar folket, bidrar nu även Ebola till detta.

Kontrasternas och drömmarnas land

Hur många olika fredsförhandlingar skall det finnas för att skapa fred i Kongo? Lösningar har presenterats från samtal i USA, i Quatar och så landets förenade katolska och protestantiska kyrkors förslag. Men ledde det till det önskade resultatet? Nej. Strider, dödande och olika våldshandlingar fortsätter i östra Kongo. Nu har en ny fredsförhandlare uppenbarat sig på scenen; ”Fondation Thabo Mbeki”, som vill planera ett möte med alla politiska ledare i landet, kring temat ”Fred och säkerhet”. Regeringens representant har redan avvisat det initiativet.

Den före detta justitieministern som anklagats för att ha förskingrat medel och ställts inför rätta, skulle ha fått sin dom i onsdags. Men, det blev inget besked om domen, endast informationen att domen kommer att tillkännages ”i framtiden”. Den anklagade och hans familj väntar med oro på utslaget.

Den före detta presidenten som anklagats för landsförräderi, uppror och krigsförbrytelse, dömdes till döden av en domstol i Kinshasa för en vecka sen. Modigt gjort var min första tanke! Sen har kommentarer visat att det kan vara den sittande presidentens ”order”, som ligger bakom domen! Det är också modigt gjort, att bestämma en sån utgång! Vad händer om det blir ombytta roller?

Allt detta ger en mörk bild av landet. En ledare som bedöms göra allt för att själv få sitta kvar vid makten, advokater som är bakbundna och inte kan följa lag och rättsprinciper, rebeller som fortsätter att mörda och göra livet outhärdligt för andra. Vad är detta?

Och så kontrasten: en kyrka som under några år levt i stor turbulens och angrepp från en tidigare ledare, som inte kunde godta valresultatet, tycks nu ha kommit en bit på väg till ett nytt liv! I en årskonferens som nyss avslutats har ca 95 % av alla församlingar/grupper deltagit och visat respekt för den ledare som är vald. Delegater och ledare samlades utan att något störande moment från motståndaren inträffade. Vågar man nu tro att detta är hållbart?

Även enskilda människors omsorg om varandra och om barn som saknar allt i livet, är en kontrast till landets mörka bild. Eller att enskilda individer anar att de måste ta hand om sin kropp, vårda sin hälsa och inte följa en diet som är ensidig. För människor som lever i de inre och isolerade delarna av landet, där man i alla tider levt på fisk och kött, är det ett svårt budskap att ta till sig! Och det som nu hänt, är att de senaste veckorna, då det vanligtvis brukar finnas mycket fisk i vattendrag i skogen, nu inte finns någon fisk! En vän berättar att ”vi måste skaffa höns, boskap och fiskdammar för att överleva”. Med tillägget; ”de flesta förstår inte detta och gör inget”. Hans slutsats är att det kommer att bli många undernärda personer, främst barn, i höst. Att komma till denna insikt och veta hur man motarbetar de oönskade effekterna är också en kontrast till undernäring och svält hos befolkningen.

Kongo är verkligen kontrasternas land! Vi vill att de positiva ytterligheterna ska väga tyngre än de negativa. Men vi kan inte blunda för de negativa. Båda får oss att fortsätta i det arbete som leder framåt för individerna.

Fred. Rättvisa. Allas lika värde med rätt till undervisning, hälsovård och ett gott liv!
En dröm för många i Kongo!
Vi får bidra med vad vi kan för att drömmen ska bli verklighet.

Osäker framtid trots fredsförhandlingar

Förhandlingar för att skapa fred i Kongo har pågått och pågår fortfarande. Och detta inte bara på en plats! I Washington har det landets president tagit fram ett förslag, som också bidrar till att USA får tillgång till Kongos mineraler. I Doha i Qatar har det också pågått förhandlingar. Så finns också samarbetet mellan de katolska och protestantiska kyrkorna i Kongo, som pläderat för att skapa en ”Social pakt för fred”, som grundar sig på dialog mellan alla deltagare i konflikten. Landets president har ganska tydligt tagit avstånd från det initiativet.

Den 27 juni signerades ett förslag till fredsavtal av utrikesministrarna från Kongo och Rwanda. Företrädare för regering och rebellgruppen AFC/M23 undertecknade en principdeklaration i Doha lördag den 19 juli. Ett slutligt fredsavtal planeras att arbetas fram och signeras den 18 augusti.

De hittills signerade dokumenten har inte medfört en förändring av våldet! Människor dödas, individer förs bort, städer intas, hus och även kyrkor bränns ned. Till en del kanske detta kan förklaras med att de olika rebellgrupperna inte deltagit i förhandlingar och samtal, de har inte heller signerat något dokument.

Natten till idag dödades omkring 40 personer i en stad, norr om Nord Kivu, där brändes också den katolska kyrkan ned. Igår fick jag ett meddelande från kollegan i Bukavu, som berättade om den senaste tidens händelser. Pojkar från 12 års ålder och unga män, förs bort, ingen vet i vilket syfte, om det är en tvångsrekrytering till rebellgrupper eller om de har dödats. Alla känner oro och undrar vad som ska hända!

Kan ett signerat dokument förhindra dessa våldsutbrott? Många hävdar fortfarande att den sittande presidenten måste bort, innan regelrätta förhandlingar kan starta. Rättsprocesser pågår, det gäller f.d. justitieministern som förnekar att han gjort något olagligt, det gäller också den tidigare presidenten, som anklagas för landsförräderi. Allt som händer lämnar spår hos den växande befolkningen. Vikten av att visa på andra värden i livet, inte bara att lura sig fram och till fördelar, kan aldrig överskattas.

Kongos framtid är osäker. Vad ska hända för att fred ska skapas och bli bestående?
Vad kan vi göra under tiden? Det viktigaste är att vi inte ger upp! Det finns skäl att tro på en bättre framtid, skapad av kongoleser, utan påverkan från andra länder!

Historisk fred – kan alla jubla??

Så finns ett dokument, förberett under lång tid, utropat som en seger av presidenten i USA, diskuterat av alla politiska partier, religiösa samfund och ”tyckare” av olika slag i Demokratiska Republiken Kongo (DRK). Ett förberedande dokument signerades den 18 juni och det definitiva dokumentet signerades igår, den 27 juni, av utrikesministrarna i DRK och Rwanda. Detta ägde rum i Washington i närvaron av USA:s utrikesminister. De två ländernas presidenter är inbjudna till Vita Huset för ett samtal och fortsatt planering i slutet av juli.

DRK:s utrikesminister anger att bland det som nu finns nedskrivet i dokumentet, är att väpnade styrkor ska bort, civila skyddas, flyktingar ska kunna återvända och att allt ska ske under överinseende av regeringen. Det är inte något som kommer att ske på kort tid, men en noggrann planering av alla givna löften ska ske, orden ska omsättas i handling, rättvisa och ansvar ska respekteras. Detta är bara en början, inte ett slut på kriget! Ledare i Rwanda ska ha sagt sig vara villiga att bidra till freden. Men att det blir inte ett omedelbart tillbakadragande utan ett gradvist sådant. M23 finns inte med i dokumentet. Och hur kommer M23:s ledare att nu agera? Han som tidigare sagt att det är först när landets president är borta, som de upphör med sina ”aktiviteter”!

Omvärldens ledare och presidenter jublar! Inte bara USA:s president. Men – är detta verkligen ett uttryck för en ”historisk fred”, som många tycks anse? Eller kommer det att bli ytterligare ett i raden av många dokument, signerade men icke respekterade av någon? Frågan är berättigad. Befolkningen i DRK är delad, det finns de som är positiva till dokumentet och ser en framtid i fred framför sig, andra menar att detta är bara ytterligare ett dokument utan värde. Även de politiska partierna har en delad uppfattning om avtalet. De katolska och de protestantiska kyrkorna har arbetat intensivt för en dialog med M23, men DRK:s president har hittills inte visat intresse för den tanken. Men för en dryg vecka sen mötte kyrkornas representanter presidenten för att diskutera frågan! Det rapporteras att samtalet var öppet och positivt!

Vi får följa utvecklingen och vara beredda på både positiva och negativa händelser. Vad folket har att vänta, återstår att se!

Vad kan hända på 28 år?

Idag är det exakt 28 år sen president Mobutu avsattes av en rebelledare, som tågade genom hela landet och intog Kinshasa.

Då var förhoppningarna stora inför framtiden. Men det blev inte så bra som många hoppades. Ett antal presidenter har passerat sedan dess och dagens president valdes 2018 och fick upprepat förtroende 2023. Båda gångerna har valresultatet ifrågasatts. Nästa val äger rum 2028.

Landets situation i dag är mycket osäker och instabil. Ett sorts fredsdokument som skulle presenteras den 2 maj, har ännu inte presenterats. Det var den 25 april som Kongos och Rwandas utrikesministrar möttes i Washington i ett möte som leddes av USA:s utrikesminister. Det har nyligen skickats ett dokument, som utgör ett utkast till det väntade dokumentet, till de två länderna. Värdlandet den 25 april och främst presidenten där, önskar att det nu ska gå snabbt att få fram ett slutdokument!

Igår gav den katolska kyrkans en presskonferens. Budskapet var att landets katolska och protestantiska kyrkor, nu önskar att deras förslag, ”Pacte social pour la paix et le bien-vivre ensemble en RDC” = ”Social pakt för fred och samlevnad i DRK” ska realiseras. Under presskonferensen uttrycktes att landets president måste delta i detta arbete, annars går det inte att genomföra. Det betonades också att det måste finnas ett nationellt forum för att samtala om de djupaste orsakerna till konflikten och för att ta fram en lösning.

Det ser inte ut att finnas någon garanti för att en lösning ska kunna tas fram. Speciellt inte som rebellgruppen M23:s företrädare anger att de kommer att fortsätta sin kamp tills dagens president avgår.

Samtidigt som detta pågår, ökar befolkningens problem. Priser på mat ökar. Arbetslösheten stiger. Att då försörja en stor familj är en utmaning, som i sig ökar korruptionen. Svenska banker underlättar inte överföring av medel till samarbetspartner i DRK. Nu är det ytterligare en bank som inte medger överföring till DRK, eftersom landets finns på EU:s lista över högriskländer. Det gör att risken för korruption ökar ytterligare, eftersom människorna måste överleva och alltid hittar olika vägar till att få pengar i händerna.

Att jämföra situationen för befolkningen 1997 med den idag, visar tyvärr en negativ utveckling.
Vem är den som ska kunna hejda denna utveckling?
Vem är den som folket och alla ”affärsmän” ska lyssna till och tro på?

Vi fortsätter att hålla kontakt med vänner och kollegor i detta fantastiska och samtidigt så sargade land!

En aktör med eget liv på spel

Det finns ytterligare en viktig aktör i denna kris.
Han vidhåller idag att oberoende av alla signerade avtal och oberoende av vem som signerat, kommer M23 inte att respektera dokumentet! Deras mål och krav är att landets nuvarande president avgår.

Den mannen var under åren 2015 – 2021, ledare för CENI (=Commission Electorale Nationale Indépendante), landets oberoende nationella valkommission. I den rollen övervakade han landets val och skulle exempelvis ange och bekräfta vem som vunnit ett presidentval. Valresultatet 2018 var mycket diskuterat, men han ansåg att det fanns en tydlig vinnare, Tshisekedi. Senare uppstod en tvist mellan honom och presidenten. Efter att han avslutat sin roll inom CENI, bildade han i december 2023 en koalition av rebellgrupper i östra Kongo, AFC (Alliance Fleuve Congo) i vilken M23 ingår. Utöver M23 ingår 17 politiska partier och flera rebellgrupper i AFC. M23 bedöms vara den militära grupperingen av AFC. Flera månader innan valet 2023, gick han ut med informationen att valresultatet 2018 var regisserat av honom, som ledare för CENI, och på basis av ett avtal mellan Tshisekedi och den tidigare presidenten. Detta avvisades helt av Tshisekedi. I augusti 2024 dömdes han till döden av en militärdomstol i Kinshasa, för förräderi, uppror och krigsförbrytelse. Landets regering har utlovat en belöning på 5 miljoner dollar, för hjälp att gripa tre ledare för den rebellgrupp som intagit de östra delarna av landet. Denne aktör är en av de tre.

Då de katolska och protestantiska kyrkornas representanter mötte AFC, mötte de också denne aktör. Prästernas budskap var att en beväpnad kamp inte är en lösning på landets kris.

Idag inväntas information om ett första utkast till den överenskommelse som de två länderna ska acceptera, en vecka efter undertecknandet i Washington av en ”Déclaration de principes”. Då var det de två ländernas utrikesministrar som signerade. Nu förväntas dokument som ska intyga att det finns en överenskommelse mellan ländernas presidenter. Ett slutligt dokument av det slaget, kommer förmodligen att diskuteras i flera turer.

Men kvar finns aktören som kräver presidentens avgång.

Kyrkans roll i Kongos kris

Idag anger vissa media att ”diplomati och näringsliv är nära sammankopplade”, när det gäller den lösning som eftersträvas för Kongo. Som ett förtydligande kan sägas att synpunkten kommer från USA:s politiker. De vill få tillgång till Kongos mineraler, det är tydligt. I vilken mån de bryr sig om Kongo och den befolkning som lever i en mardröm, är osäkert.

Diplomati och näringsliv är inte de enda faktorerna som har betydelse. En viktig och stark faktor i Kongo är också kyrkans roll. Kyrkans starka inflytande över folket och tron på den andliga världen går inte att bortse från.

De katolska och protestantiska kyrkorna påbörjade i februari ett gemensamt arbete, för att skapa dialog mellan landets regering och rebellgruppen M23 och skapa en social pakt för fred i landet. Initiativet togs inte väl emot av landets president, som har avböjt samarbete. Däremot har de kyrkliga företrädarna haft samtal med oppositionspolitiker och med företrädare för M23. Samtal som förts både inom och utanför Kongo. De kyrkliga ledarna har också inbjudits att samtala med Quatars utrikesminister i Doha. I vilken mån det går att föra dialog med rebeller som livnär sig på mineralerna i östra Kongo och med Rwanda, som anses vara en stark spelare i den pågående konflikten, är svårt att veta. Men det är ändå av intresse och av betydelse att de två kyrkorna samarbetar i denna fråga. För närvarande befinner sig representanter för de två kyrkorna i Doha.

Imorgon förväntas landets president flyga till USA, för att stärka samarbetet. Han anger att det blir ett byte mellan Kongos mineraler och USA:s löfte om stöd till stabilisering av den östra delen av Kongo. Oppositionen har uttalat tvivel och manar till uppmärksamhet på vart detta leder.

Den 2 maj förväntas Kongo och Rwanda presentera ett dokument som baseras på och skall intyga intentionen i det dokument som signerades den 25 april.

De kommande dagarna kan ge oss en aning om när en lösning kan finnas. Och hur den ser ut!

Kongos kris lockar många att bidra med lösning

De senaste veckorna har det rapporterats om hur landets regering försöker omöjliggöra för den förre presidenten att aktivt engagera sig i dagens politiska liv. Justitieministern har utfärdat en officiell kommuniké som ska bidra till detta hinder. Olika rättsliga förfaranden ska riktas mot den tidigare presidenten. Så ska hans egendom beslagtas och en av hans medarbetares rörelsefrihet ska begränsas, då han bedöms ha bidragit till högförräderi mot nationen, som det anses föreligga. Den förre presidenten anklagas för att vara en av flera, som ligger bakom intåget i och ockupationen av landets östra delar.

Även internationella insatser pågår. I det stora landet i väst, möttes Kongos och Rwandas utrikesministrar, under ledning av USA:s utrikesminister, i Washington i fredags, 25 april. Ett dokument ”Déclaration de principes” undertecknades av de två inbjudna ministrarna. Det är inte en fredsöverenskommelse, inte heller ett dokument som anger att kontrahenterna är överens! Det sägs utgöra en bas för att ta fram ett annat dokument, senast den 2 maj, i vilket det ska framgå att det finns en överenskommelse! I det dokument som existerar, anges att de två länderna ska respektera varandra, att de inte ska ge stöd till ”icke-statliga arméer”, att de i samarbete ska ta tillvara de mineraler som finns i området och att de tillsammans ska möjliggöra flyktingars återvändande hem.

Detta har skapat många reaktioner. USA:s president, anger att ”Vi har gjort ett stort arbete, som ingen tidigare gjort, vi har öppnat en väg till fred”. Från Quatar kommer ett bifall till detta och ger ytterligare stöd till behovet av den ömsesidiga respekten.

Från Doha, Quatar, kom i fredags information om ett annat dokument, som signerades den 23 april. Då var det Kongos president och en representant för M23, under ledning av Quatars utrikesminister som samtalat och en lösning togs fram. Det dokumentet anger omedelbar vapenvila och dialog. Redan inom 48 timmar kom rapporter om fortsatta strider i östra Kongo. Dialogen har pågått några veckor i Doha, men Kongos civilsamhälle har protesterat mot att de inte var inbjudna.

Från läkaren Mukwege kommer uttryck för tvekan till allt detta. Han påminner om Säkerhetsrådets resolution från februari i år, som då angav en tvingande order om omedelbar vapenvila, tillbakadragandet av rwandiska styrkor och att M23 inte längre ska få stöd. Han anger att det beslutet är tydligt, faller under internationell rätt och måste tillämpas utan ytterligare villkor! Mukwege beskriver en konflikt som är djupt rotad, internationaliserad, präglad av stora brott, miljontals offer och en av de värsta humanitära kriserna i världen. I hantering av en sådan konflikt kan man inte kompromissa på ett sätt som leder bort från en korrekt lösning.

Från Goma kommer rapporter om flyktingarnas mardrömslika förhållanden; inga bostäder, ingen mat, trots att viss säkerhet återvänt till området. ”Men om vi inte har något att äta, om våra hus är helt förstörda, vad gör vi då? Ingen hjälper oss!”. Idag kom nya rapporter om strider i området, dödade, tillfångatagna och bortförda personer.

Frågan kvarstår, och som upprepats genom åren i tidigare fredssträvanden, kommer dessa dokument att respekteras på plats, i landets östra delar??

Som tidigare, att signera ett dokument, ett papper, är ingen garanti för respekt av dokumentet! Alla dessa samtal, alla dessa möten, alla dessa herrar och damer som vill visa sig vara de som kan lösa konflikten!