För sent insatta åtgärder kostar mycket

FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, OCHA, presenterar varje år en rapport som anger behovet av humanitära insatser i världen och hur de behoven kan mötas.

Den senaste rapporten anger att ”Demokratiska republiken Kongo (DRK) utgör en av världens mest utdragna och mest försummade humanitära kriser, underhållen av konflikter, interna flyktingkatastrofer, klimatchocker och epidemier”. I slutet av 2025 fanns det mer än 5,3 miljoner interna flyktingar i landet, ca 25 miljoner eller en fjärdedel av landets befolkning lever med brist på mat, de har alltså inte tillräckligt med mat att äta! OCHA anger att detta förklaras av beväpnade konflikter främst i östra delen av landet, av ekonomisk instabilitet och ökade levnadskostnader och även av klimatförändringar som medfört översvämningar och jordskred. OCHA avslutar sin rapport med en vädjan till det internationella samfundet: det humanitära biståndet till Kongo måste öka!

Samtidigt med denna rapport, finns mycket annat att läsa om landet.
Exempelvis detta: hälsovårdsministern höll i onsdags ett möte med representanter för landets statliga sjukhus och uppmanade dem att se till vårdens resultat förbättras. Han betonade också satsningen på att sjukvård skall vara tillgänglig för hela befolkningen. En satsning som ska garantera tillgång till vård för alla, med kostnadsfria behandling och vård för gravida kvinnor och nyfödda. Detta program är redan tillgängligt i ett antal av provinserna men skall på sikt gälla alla provinser. Jag undrar när ska människorna i landets östra delar nås av detta kvalitetshöjande arbete?

Eller att landets president återigen besökt USA och förhandlat med det landets president om ett avtal gällande brytning av mineraler i Kongo. Jag undrar vem som tjänar mest på det avtalet?

Eller alla dessa samtal om fred vid runda eller ovala bord! Jag undrar om det är bordets form eller i vilken byggnad eller var i världen bordet finns, som är det viktigaste? Resultat i form av fred har vi ännu inte sett något av!

Då jag läst och funderat över alla dessa rapporter, får jag så ett telefonsamtal från det inre av Kongo, från en by i Mai Ndombe provinsen. Den vän som kontaktar mig, berättar att han besökt ett område i norra delen av provinsen, i gränstrakterna till provinsen Equateur. Där har han sett skolor med grästak, utan stolar och bänkar, utan lärare som får lön från staten och en stor mängd nyfikna barn, som trängdes runt honom. Så berättar han att för att lärarna ska få statlig lön, måste skolan vara registrerad hos staten och för att detta ska ske, måste en rapport lämnas. Men den person som ska ta emot rapporten, vill ha en summa pengar för att skicka rapporten till nästa instans. Sen ska nästa instans också ha en summa pengar innan rapporten går vidare. Han avslutar; ”det är vårt problem, denna korruption”. Han har naturligtvis rätt i sin slutsats.

Barnen i den avlägsna byn och deras föräldrar skulle bli lättfångade byten för den som vill utnyttja dem! Exempelvis för att få barnen att gå med i grupper av kriminella gäng, att ansluta sig till barnsoldater eller andra gäng. Befolkningen i dessa avlägsna byar kan lätt gå under av sjukdomar som skulle kunna behandlas, om det fanns sjukvård tillgänglig!

Och min sista tanke blir denna; varför är det så svårt att förstå att det är de förebyggande insatserna som är viktigare än de kurativa? Detta gäller både hälsovårdsarbetet och andra insatser, som undervisning, sociala insatser för att visa på allas lika värde, information om hur miljön bör respekteras och vårdas och annat?

Därför är det så viktigt att vi fortsätter med insatser av olika lag i de västra delarna av landet! Vi vet inte när rebellgruppen M23 gör slag i saken och tågar mot Kinshasa, som de angett vara deras mål! Förra veckan ”kom” åtta drönare över Kisangani, från öster. Det kan ha varit ett steg på vägen! Så länge vi kan måste vi fortsätta! Det kan bli omöjligt om en tid, kanske inom kort!