Rädsla och dess motsats

Världen tycks vara fokuserad på VM i fotboll; glädje och sorg, ilska och resignation kommer till uttryck hos de olika lagens supportrar. Media av olika slag förmedlar resultat och reaktioner. Men ändå inte hela världen! I stora delar av världen upplever människorna samma glädje och sorg, ilska och resignation av andra orsaker. Krig, naturkatastrofer, rebeller, sjukdomar och bristande tillgångar på sjukvård och mat. Fotbollen tycks ta vårt fokus från de lidande i världen.

Ebola epidemin i östra Kongo tycks bli den svåraste av alla epidemier att hantera. Folk som ständigt förflyttar sig, bristande förtroende för myndigheter och sjukvårdspersonal, beväpnade rebeller och grupper som sprider skräck, brist på mat, vatten och skydd mot omgivande hot – faktorer som tillsammans med brist på material, mediciner och utbildad personal bidrar till att spridning av sjukdomen inte kan hindras och till en kaosartad situation.

Senaste statistik visar drygt 1200 bekräftade fall och drygt 320 bekräftade dödsfall. Hur många som drabbats av sjukdomen och dött, utan att ha sökt sjukvård är okänt! Denna information når inte bara oss, den når också befolkningen i hela landet. Med informationen sprids rädsla och skräck för att ”även vår by ska drabbas”. Människor överger sjuka personer, flyr från byar med många sjukdomsfall och många vänder sig till traditionella vårdgivare, av rädsla för att de ska bli rapporterade till en myndighet.

I en by i provinsen Kwilu, söder om Mai Ndombe provinsen, blev nyss flera personer allvarligt sjuka och dog. På mindre än tre veckor hade ett tjugotal personer dött av en okänd sjukdom. Befolkningen flydde till grannbyar. Även om hälsovårdspersonalen inte har mycket utrustning för sitt arbete i det området, hade någon insikten om att det måste tas prover på de sjuka. Prover skickades till välutrustat laboratorium i Kikwit, provinsen huvudort, och även till Kinshasa för bekräftelse av testresultat. Det visade sig vara en mycket allvarlig och svår form av malaria som orsakat dödsfallen. Media skrev om sjukdomsutbrottet, men inte om testresultat!

I början av maj månad rapporterades om ett utbrott av en sjukdom i Ireko, i norra Mai Ndombe provinsen. Ansvarig zonläkare tolkade symptomen som ebola. Prover togs och sändes till två laboratorier för att testas. Då området är isolerat och transportmöjligheter är begränsade, dröjde det flera veckor innan resultatet kom. Det var inte ebola!

Rädsla styr oss alla då en okänd sjukdom når oss. Vi kan påminna oss om reaktioner i Sverige, då Covid-19 epidemin försatte hela världen i skräck. Men i detta fall, med ebola och okända infektionssjukdomar, måste vi också se den kultur som är drabbad. Kulturen i sig. Utrustning, material och utbildad personal. Allt detta har effekt på hur det utvecklas.

Det blir tydligt att det inte är tillräcklig med välutrustade laboratorier i varje provins. Det är inte tillräckligt med välutbildad personal som arbetar från stora välutrustade kontor i en huvudstad. Det är inte tillräckligt med de finaste apparater och en digitaliserad sjukvård. Det är inte tillräckligt med transport av material och mediciner till isolerade områden. Det är inte tillräckligt med välutbildade chefsläkare.

Vad är det då som ytterligare behövs? Ett komplement till allt det andra?

Det som måste finnas utöver utbildning och material, för att kunna hantera smittor av olika slag och bidra till ett gott hälsoläge i en befolkningsgrupp, det är personer som kan förklara för en icke-utbildad befolkning i en avlägsen by vad olika sjukdomar beror på.

Eller som en kongolesisk kollega sa till mig en gång; ”Om man inte älskar dem, kan man inte göra något för dem”.