Självständigt land

Kongo firade sin självständighet i torsdags, 30 juni. Några dagar tidigare hade den del av Patrice Lumumbas kropp, som funnits i Belgien från det att han 1961 mördades, anlänt till Kinshasa. En nationell sorgeperiod på tre dagar proklamerades. Men det visade sig att människorna i Kinshasa arbetade som vanligt. Det hela är ju en sorglig historia! Ett land blev självständigt, men andra, främst stormakter, dirigerade händelseförloppet. Och vad blev resultatet? 62 år efter självständigheten är frågan berättigad.

För något år sedan hade landets president slutit ett avtal med Rwanda, främst gällande brytning av de åtråvärda mineralerna i östra Kongo. Men nyligen bedömde landets ledare att Rwanda ger stöd till rebellgruppen M23, som är ansvarig för det fortsatta våldet i gränsområdet Kongo-Rwanda. Avtalet sades upp. Stämningen är nu isig mellan de två länderna och de två presidenterna!

I samband med firandet av självständigheten höll presidenten ett tal till nationen. Han utlovade då att inom några veckor, kommer alla kvinnor i Kinshasa att få gratis hälsovård under graviditeten, förlossningsvård och vård av de nyfödda. Detta kommer senare att gälla i hela landet. Ett bra löfte, ett värdefullt bidrag till att förbättra mödrars och barns hälsa! Men hur skall detta administreras? Inget sjukhus, ingen vårdcentral, ingen läkare eller barnmorska vill arbeta gratis! Det kommer alltså att behövas ett välfungerande system, för att ersättning skall utgå till de som gör jobbet! Och som alltid finns det en risk, att detta svåradministrerade och svårkontrollerade program, inte hanteras helt korrekt.

Hälsovården och undervisningen är två områden, som är oerhört viktiga för landets utveckling! Många i Sverige tycker att ”varför skall inte presidenten tvingas ge bidrag till de här två områdena?” Och tyckandet fortsätter med frågan, ”måste vi fortsätta att finansiera detta?” Svåra frågor! En slutsats man kan dra, är att resultatet av självständigheten inte har gynnat folket. Vi får hoppas att de ändå har det bättre, än de haft under ett fortsatt kolonialstyre! Och så får vi fortsätta att lindra nöden.