Jämförelser av Omsorg och Möjligheter till sjukvård

När jag hösten 1987 återvände till Zaire, som landet då hette, fick jag uppleva den speciella omsorg som kongoleser kan ge uttryck för. Jag hade då varit hemma i Sverige ett år, p.g.a. min pappas sjukdom, som slutade med att han dog. Då jag kom tillbaka till mitt arbete i Mimia hälsozon, långt inne i den tropiska regnskogen, fortsatte arbetet som förut. Fyra resor per månad gjordes av ett Hälsovårdsteam bestående av läkare, sjuksköterska, nutritionist och en person, som arbetade speciellt med kvinnor och barn. Resorna utgick från Mimia i tre turer; 10 mil norrut till Bisenge, 6 mil österut till Ipope, 5 mil söderut till Nongenturi och ca 5 mil västerut till Lokolama II. Vi åkte jeep de tre första turerna och båt den sista turen. Det var under resan till Lokolama II, och efter att jag cyklat ytterligare 25 km västerut till Waya, som jag möttes av hövdingens omsorg eller uttryck för respekt för döden. Jag hade hunnit tvätta av mig dammet och svetten och satt och vilade utanför den hydda vi bodde i. Då kom hövdingen gående mot huset, med en korg i handen. Han lämnade den till mig med orden; ”Din pappa har ju dött så det är inte så lätt”. I korgen fanns ananas, ägg och lök. Naturligtvis blev jag rörd, men försökte ge uttryck för min uppskattning.

Senare, då min mamma dog och jag bodde i Sverige, hände följande: Jag fick ett SMS och mail med innehållet: ”På onsdag kväll har vi matanga för Din mamma i Inongo”. Matanga är en sorts likvaka, minnesstund, då man sitter tillsammans och sörjer den som dött, sjunger och någon läser ett Bibelavsnitt och ber. Av mina vänner som visade denna omsorg, hade bara en träffat min mamma vid ett besök i Sverige.

Nu, när vi de senaste månaderna varit drabbade av sjukdom i familjen, har vi fått del av denna fantastiska omsorg. Mail och telefonsamtal, som alla uttryckt omsorg och på olika sätt stöttat oss.

Det är intressant att jämföra med hur vi svenskar i allmänhet beter oss då någon är sjuk eller drabbats av sorg. Det naturliga och direkta uttrycket för omsorg är inte lika självklart i vår kultur.

Att jämföra Kongo och Sverige är i vissa avseenden som att jämföra två ytterligheter!
Inte minst om vi jämför möjligheter till sjukvård! Sjukvård i Kongo innebär oftast, att den sjuke själv tar fram medicin och material för operationen, inklusive dropp och förband. Vi vet alla hur det fungerar i Sverige; efter att diagnos satts, startar den behandling som fastställs av ”Nationella riktlinjer” för just den diagnosen. Ingen frågar om patienten kan betala eller om det finns försäkring som täcker kostnaden.

Naturligtvis skall vi vara tacksamma över möjligheten till den sjukvård vi har i Sverige! Vi kanske skulle fundera över hur det kommer sig att kongoleser har lättare att ge uttryck för omsorg och för glädje, trots sämre levnadsvillkor än vad vi har.