Makt som mål i livet, mättas inte

Det tycks som att om någon fått en maktposition, vald för en tid, gör den personen allt, för att förlänga den tiden. Vi ser det i flera länder i dag. Frågan inställer sig, vad är det som lockar, vad är det som gör att det är så svårt att lämna uppdraget?

I dagens Kongo kan flera exempel på detta anas. Den sittande presidenten är nu inne på sin andra och enligt nuvarande konstitution, sista mandatperiod. Nu har han lyft behovet av en förändring av konstitutionen! Vad denna förändring skulle medföra är oklart. Den enda skillnad som folket uppfattar, är att han skulle kunna väljas om för två nya perioder! Alla protesterar. I huvudstaden visar många sitt missnöje och säger att de är beredda att gå ut på gatorna och demonstrera! Ett försök till demonstration gjordes igår, men uppenbarligen fanns inget tillstånd och gruppen skingrades av polis. Alla provinsguvernörer är samlade till samtal i Kalemie, även presidenten deltar. Kalemie ligger i östra delen av landet, vid Tanganyikasjöns västra kust, söder om Bukavu. Det rapporteras att alla deltagare är positiva till förändringen av konstitutionen. Det kan tänkas att de också ser en möjlighet att kunna bli valda för ytterligare perioder! Presidenten hävdar att det är folket som skall besluta i denna fråga och anger möjligheten att ordna en folkomröstning! Han har nu lyft förslaget på tre olika platser i landet och upprepat samma budskap: ”Ni väljer”!

Oppositionen undrar om det inte vore bättre att ägna tid och energi åt att förbättra livet för arbetslösa, unga och delar av befolkningen som lever i fattigdom och i rädsla för rebeller och beväpnade grupper.

Hur kan man vara ledare utan att se folkets lidande?
Hur kan man blunda för verkligheten?
Vilka mekanismer träder i kraft och gör att en ledare klarar detta?

Sedan september i år har matpriser i Kinshasa stigit och folket har svårigheter att äta sig mätta. Ökning av priserna från 25 % till 50 % på mindre än tre månader får naturligtvis sina följder. Det finns flera orsaker till ökningen. En är att lastbilschaufförerna strejkar. En annan att det inte längre går tåg mellan Kinshasa och Matadi. De som har odlingar norr om huvudstaden, kan inte transportera skörden till de som behöver den, då den beväpnade rebellgruppen fortfarande finns i området och plundrar och dödar invånarna. I inlandet har översvämningar förstört stora odlingsytor och därmed också stora skördar.

Vad står valet mellan? Vad kan den hungrige välja, för att bli mätt?

Att inte utesluta någon eller något, att se människan

Ett häftigt regn en natt i Kinshasa. De fattiga kvarteren översvämmas och befolkningen får vada fram i vatten upp över knäna. En tvåårig flicka dör, trots upplivningsförsök.

Rebellgruppen som härjat i Kwamouthområdet i Mai Ndombeprovinsen fortsätter trots att de skrivit under avtal om att sluta. De tar sig åter en gång in i en annan provins och följer samma mönster för sina aktiviteter.

Det globala hälsonödläget med Mpoxepidemin går vidare, människor smittas, barn och även vuxna dör.

I landets östra delar fortsätter grymheterna som vi läst om i så många år.

En mycket duktig kvinnlig läkare, kan inte ta emot ett stipendium för specialistutbildning, då hon har huvudansvaret för hennes och makens gemensamma barn. Mannen har ingen utbildning, inget arbete, ansvaret ligger på henne.

Landets politiker är oense om hur de ska förhålla sig till ett av grannländerna, fortsatt krigstillstånd eller försöka förhandla.

Detta rapporteras från landet Kongo. Men det finns inte i media som når oss alla. Vi får del av detta genom att läsa nyhetssidor från landet, genom att samtala med vänner och få meddelanden via internet. Inte ens ett globalt hälsonödläge finns i media! Människan är fenomenal på att dölja verkligheten och ta ytligt på det som händer!

Den nyutbildade tjänstemannen på en viktig post i inlandet, kallar mig ”mormor” och skriver på WhatsApp. ”Jobbet går bra, men det är en svår miljö att leva i. Hjälp mig!”

I samarbete med kollegor kan vi bidra till ett bättre liv för människor i denna del av världen. Vi kan uppskatta ett gott samarbete, som bekräftar att vi gör något för att hjälpa de fattiga och lidande i området.

Min slutsats är att det viktiga vi kan bidra med är att visa intresse, följa det som händer, inte utesluta någon eller något från våra tankar och så bidra med det vi kan. Storleken på en hjälp, ett bidrag är inte avgörande, det som är avgörande är att det ges på ett värdigt sätt, följs upp och ges i en vilja att bidra till något bättre för mottagaren.

Eftertraktat högriskland

Någon gång på 90-talet hade jag besök av en grupp franska forskare, som bodde hos mig i Inongo. Många intressanta samtal ägde rum på kvällarna. De hade svårt att förstå varför jag arbetade där och undrade vad det var som drev mig att stanna, på denna isolerade plats! En av dem sa, ”Det bästa med detta land, är alla de bakterier och virus som finns här”! Han såg inga andra fördelar, med att bo där. Orden har följt mig. Jag hade då och har fortfarande en annan syn på vad som är bäst med landet! Men nu borde han och hela gruppen vara tillfredsställda!

Efter bl.a. Ebola och mässling, finns nu också MPox på listan över ett ”intressant” virus! Viruset som kommit från apor och gnagare till människan och nu härjar fritt i landets alla provinser! Det var omkring 1970 som det upptäcktes i landet och senaste år, från 2022, finns det ett ökande antal sjukdomsfall. Kongo är nu epicentrum för en epidemi, som berör flera afrikanska länder. Det intressanta är att det finns olika stammar av viruset och de är olika ”bra” på att framkalla sjukdom. Hela landet är berört av viruset, men i olika hög grad. Det är främst de områden som ligger i det tropiska regnskogsbältet, tvärs över landet, som är mest berörda. Fram till 10 augusti rapporteras i Kongo om nästan 17 000 misstänkta fall under året, varav nästan 3000 bekräftats ha sjukdomen och nästan 600 har dött. Inongo är huvudort i en av de 11 provinser, som är kraftigt drabbade.

Den 14 augusti förklarade WHO:s generalsekreterare att det ökade antalet fall av MPox skapat ett globalt hälsonödläge. Den 15 augusti rapporterades om ett fall i Sverige. Andra afrikanska länder som drabbats är Burundi, Kenya, Uganda, Rwanda, Kamerun, RCA, Gabon, Elfenbenskusten, Liberia, Nigeria, Republiken Kongo och Sydafrika.

WHO arbetar nu för att få fram vaccin till de beröra afrikanska länderna och utrusta sjukvårdsenheterna med material för behandling och testning, samt mediciner. Hälsovårdsministeriet har regelbundna möten med alla organisationer som på något finansierar hälsovårdsinsatser i landet och en gemensam planering görs.

MPox är inte en ny Covidepidemi förklarar någon i dagens nyhetsförmedling. Det stämmer. Det är inte ett virus som sprids via luften. Det sprids främst via kontakter av olika slag. Det som är oroande och gör framtiden osäker, är att det uppstått nya stammar som är olika smittsamma. En stam orsakar sjukdom främst hos små barn, medan en annan stam orsakar sjukdom främst hos vuxna. Och frågan inställer sig; vilka andra stammar har vi att vänta och vad kan de bidra till! Alla virus har en förmåga att överraska och komma i nya former och med nya egenskaper!

Befolkningen i de utsatta områdena fortsätter sitt liv som inget hänt. De skall skaffa mat till sina familjer och erbjuda barn skolgång, vid behov skall de betala sjukvård för någon i familjen. Att de bor i ett högriskland har de inte så stor insikt om. Men de märker då en ny sjukdomsbild kommer till byn. Det skapar oro. De söker sig till en vårdenhet som kan förklara vad som hänt.

Måtte alla forskare vara snabba och kompetenta, så att virusets spridning snart kan stoppas. Till dess får vi andra bidra till att befolkningens liv är uthärdligt i detta högriskland!

Att möta ett högriskland

Kongo beskrivs ofta, även av kongoleser, som ett högriskland. Hög risk för korruption, affärsverksamhet och politisk risk. Det är en orsak till att allt flera svenska banker stoppar alla överföringar av medel till ett konto i Kongo, eller ”bara” gör det ytterst krångligt. De stora internationella organisationerna, som finansierar projekt i landet, har infört kontrollkedjor i många steg, innan en utbetalning görs till ett projekt.

Då man besöker landet, möts man naturligtvis av denna risk. De olika funktionärerna vid flygplatser och andra transportenheter, i banken, i affären, i taxin och nästan överallt tas man emot av människor som utgör en sorts risk. Men – det man också möts av, är den stora omsorgen, glädjen och generositeten hos den vanliga människan.

Så gör vi människor, godtrogna, vänliga och som vill visa omsorg om människor i nöd, en sorts kullerbytta i tanken. Vi tror ibland att denna risk, inte berör dessa fina personer, dessa vänner eller dessa medarbetare som är så pålitliga. Och därmed glömmer vi bort att skapa och följa en kontrollkedja, vi bara går vidare, som att vi vore i ett annat land!

Det vi tappar i våra tankar, är att den attityd som en ledare har, påverkar hela befolkningen, ner till bynivå. Vi möts av risken även i byn. Det finns ett behov av kontrollkedja även i byn.

När jag de senaste dagarna läser om den s.k. rebellgrupp som härjar i Kwamouthområdet i västra delen av landet, berörs jag naturligtvis. Gruppen har trots löften att avstå, återigen härjat, mördat och förstört för befolkningen. Militär ingrep och ett 50-tal personer dog i sammandrabbningen. Dessa händelser påverkar barn och vuxna i området. De som är barn ser och lär sig ett beteende. De kommer förmodligen själva att ingå i en rebellgrupp av något slag i framtiden. Det är ytterst tragiskt och beklagansvärt.

Den bild av ”inlärning”, som rebeller medför är lätt att förstå. Så mycket svårare är det att inse och förstå att riskerna på de affärsmässiga, ekonomiska och politiska planen, också medför en sorts inlärning för någon. Är detta att vara pessimistisk? Knappast. Kongoleserna själva ger ju uttryck för detta. Och att de anser att vi ”mundele (=vita)” är alldeles för godtrogna och naiva. Men det finns en utmaning till balansgång, vi behöver inte blunda för denna verklighet och generöst dela med oss. Vi kan se riskerna, följa kontrollkedjor och vara vänliga och uppskatta de människor vi möter i Kongo.

Det går alldeles utmärkt att ha krav på att alla steg i kontrollkedjan skall följas, annars uteblir ett samarbete. Det är inte att kräva det omöjliga. Tvärtemot skapar det en trygghet hos mottagaren, som inte längre behöver uppvisa en bild av fullkomlighet, man får visa sig som den man är, med brister och risker.

Varför skall detta vara så svårt att acceptera och tillämpa?

Vi får del av glädje, omsorg, generositet av mått som vi inte ser i vår del av världen! Kanske att det därför är det så svårt att kräva dessa kontroller?

Nya ministrar och fredsmäklare

Den nya regeringen är utsedd.
Onsdag den 29 maj, presenterade landets president den nya regeringen. Då hade han godkänt listan med förslag till ministrar. För någon vecka sen, avvisade han det förslag som då fanns, med motiveringen att det var för mycket släktingar bland de utsedda och andra befattningshavare. Det har uppenbarligen varit en svårhanterlig process, det är nästa två månader sedan premiärministern utsågs. Det ryktas redan, att de nya ministrarna inte kommer att kunna tillgodose folkets behov och önskningar inför framtiden. I den nya regeringen är antalet ministrar 55, mot tidigare 57, en liten minskning för att ”spara pengar”. Det finns 18 kvinnor i den nya regeringen, som motsvarar nästan 33 %. (Motsvarande siffra i Sverige är nästan 44 %).

Konflikten i mellan de två folkslagen Téké och Yaka har inte upphört. Det var den 6 april som representanter för de två folkens hövdingar signerade ett fredsdokument, under överinseende av landets president. Men samma dag gjorde milisgruppen Mobondo nya ” besök” i byar med dödliga följder och det har varit flera sådana besök även senare. Nu är en kommission tillsatt, som skall arbeta för fred och förlåtelse. Det arbetet påbörjas idag! Konflikten är svår att förstå men frågan är om detta tillvägagångssätt kommer att lösa den! Området som berörs är gränstrakten mellan Mai Ndombe och Kwango, i närheten av Kwamouth.

Nu återstår att se vad som kan förbättras och vad som inte kommer att åtgärdas!

Att odla hopp

Milisgruppen var förmodligen inte tillfrågad om de ville bidra med en representant vid bordet då fredsdokumentet signerades. Händelserna pekar på detta och bekräftar misstanken. Kort efter att de två hövdingarna, cheferna för Téké och Yaka folken, högtidligt signerat fredsdokumentet inför landets president, gjorde Mobondo milisen sin entré på arenan. Dock inte inför presidenten, men i en liten by, Engawu, i Kwamouthområdet. Det rapporteras att minst fem personer dödades. Informationen är bekräftad av byns chef och en provinsrepresentant i Nationalförsamlingen.

Samtidigt som detta pågår, har den nya premiärministern arbetat med att ta fram en ny regering och utse nya ministrar. I fredags, 19 april, avslutade hon en etapp i det arbetet. Hon har därefter fortsatt med uppdraget. De senaste dagarna har hon haft dialog med civilsamhällets representanter. Det hon har aviserat, utan att i klartext ange hur, är att hon ser det vara nödvändigt med en minskning av de statliga institutionernas budget. Hon anger att stor andel av denna budget går till administration och en mycket lite andel till arbetet som sådant. Hon tar exempel från hälsovårds- och undervisningssektorerna. I korthet kan man säga att tjänstemän och valda, gör sig rika medan befolkningen lider och att hon vill förändra detta.

Det finns en sångtext som säger att i en orolig och mörk tid som vår, behöver vi alla odla hopp. I Kongo är det mörkt för den vanliga människan och hon riskerar också att förblindas av andras rikedomar. Att odla hopp blir en utmaning!

Hövdinginsignier och makt

Lördag den 6 april signerade de två cheferna, eller hövdingarna, för Téké och Yaka folken, det dokument man kommit överens om tidigare. Sittande vid ett bord framför landets president skrev de sina namn. De var båda klädda i rödaktiga kläder, den ena i en röd filthatt och en kostym i violett. Den andra i en röd-vitrutig mössa, med en röd jacka. Man kan ana deras andra hövdinginsignier, en piska, förmodligen av en elefantsvans med handtaget lindat i något rött, ett rött skynke över axlarna. Hövdingutrustning som finns i små byar i det inre av regnskogen och även i de större byar, som dessa två män representerar. Genom att de signerat detta dokument, tar de ansvar för att upprätthålla fred och stabilitet i Mai Ndombe – Kwango området i västra Kongo. Inrikesministern, som också är Vice premiärminister, och som gjort detta möjligt, kommer att besöka området och utdela medaljer till de chefer som lovat ansvara för att dokumentet skall respekteras och följas.

Vice premiärministern fick den 1 april en ny premiärminister att samarbeta med. Denna gång utsågs en kvinna till posten. Journalisterna undrar om hon skall leda en grupp av ministrar som hon själv utsett eller får hon en grupp, utsedd av någon annan? Då jag gratulerar vänner i Kinshasa, till att ha fått en kvinna på posten, säger de: ”det spelar nog ingen roll vem som har posten, alla makt finns i händerna på högsta chefen”.

Det man kan konstatera är, att inte alla chefer i landet är klädda i rött! Och kanske att inte alla chefer får bestämma? Så frågan är: Hur blir det med fred och stabilitet i Mai Ndombe - Kwango?

Värdet av att ha samma önskan och vilja samarbeta

Den 22 mars uppvaktades landets president av en stor delegation, bestående av olika chefer för de två stammarna Teke och Yaka. De uppmanade presidenten att omedelbart tillsätta en blandad kommission, för att lösa den etniska konflikt som råder i Kwamouth området sedan 2022. Deras uppmaning fick presidenten att omedelbart agera!

En kommission tillsattes och den startade sitt arbete dagen därpå. Uppdraget var att hitta en lösning för att konflikten skulle upphöra. Det var inrikesministeriet som fick uppdraget. Inrikesministern, tillika vice premiärminister, samlade berörda för att påbörja en dialog. Gruppen bestod av representanter för olika hövdingar och ledare för de två stammarna, inrikesministeriets personal och traditionella ledare från området. Även representanter för gruppen ”Mobondo”, den som utpekats som en rebellgrupp och utövat våld i området, ingick i kommissionen, som bestod av 200 personer.

I sitt inledningstal till kommissionen sa ministern: ”Vi utgör en försoningsgrupp, som skall skapa fred och bidra till att den åter blir verklig inom kort i det berörda området”. De två grupperna gav sina detaljerade beskrivningar av vad som hänt och överlämnade anteckningsböcker med de krav som måste tillgodoses, innan fred kan bli verklig.

Efter tre dagars arbete, i måndags 25 mars, presenterades ett förslag. Hövdingarna har visat att de grävt ner sina stridsyxor och att de är villiga att arbeta för den fred som alla önskar.

Förslaget skall överlämnas till presidenten och inför honom skall de berörda signera den överenskommelse som nu finns.

Kan det gå så snabbt att få fram en överenskommelse om fred och försoning? En konflikt som skapat så stora problem för resenärer från Kinshasa till området bortom Kwamouth, som orsakat våldshandlingar, mord, internflyktingar och flyktingströmmar till grannlandet Republiken Kongo? Det låter fantastiskt! Kan vi nu vara trygga med detta? Framtiden kommer att visa oss. En förklaring till ett gott resultat måste vara detta, att de berörda själva bad om hjälp, ville en förändring, ingen ålade dem att genomföra något!

Samtidigt pågår samtal och försök att få två länders presidenter, Tshisekedi och Kagame, att mötas till en öppen dialog. Befolkningen i två länder är i behov av samma försoning och fred som människorna i Kwamouthområdet.

Vi ser fram emot en sådan överenskommelse!

Vacciner och våld – livets balansutmaning

”Som malariaforskare brukade jag drömma om den dag då vi skulle ha ett säkert och effektivt vaccin mot malaria. Nu har vi två. Med detta andra kommer vi närmare vår vision om en framtid utan malaria!” Det är WHO:s generalsekreterare, som uttrycker sig så. Det vaccin han syftar på har funnits en tid och testats, men först nu är tillverkaren redo att distribuera det antal doser som kommer att göra skillnad för barnen.

Det är ett andra och mera effektivt malariavaccin, som finns tillgängligt! Det har tagits fram av Oxforduniversitetet och Serum Institutet i Indien (SII). Då man testat drygt 4800 barn i Burkina Faso, Mali, Kenya och Tanzania har det visat sig att det har en effektivitet på ca 78 % i åldersgruppen 5 – 17 månader. Vaccinet skall ges i tre doser det första levnadsåret och en fjärde dos krävs ett år senare. Vaccinet tillverkas av SII och inom tre till fyra månader, alltså senast sommaren 2024, bedöms att 25 miljoner doser skall kunna levereras. Tidigare vacciner hade en effektivitet som inte gick över 55 %, så det är naturligtvis ett mycket positivt resultat efter alla år av möda. Nu skall ca 18 afrikanska länder lägga detta vaccin till sina program och övriga kommer senare att få tillgång till vaccinet. En dos kostar mellan två och fyra USD. De stora internationella organisationerna som ger bidrag till olika länder, för att vacciner skall finnas tillgängliga för barnen, står nu redo att bidra även till finansiering av detta vaccin.

Kravet på 3 doser det första levnadsåret och därefter en fjärde dos, är ett bekymmer. Det är välkänt att det är svårt att få mammorna att komma med sina barn regelbundet för vaccinering. Men då detta läggs till de vacciner som redan används, kanske det kan bidra till att det blir lättare? Vi får hoppas så.

Att ta del av information av detta slag, är något vi behöver! Att bara få de ”vanliga” nyheterna om våld, rebellgrupper och krigshandlingar i de afrikanska länderna, och även utanför den kontinenten, blir ibland för svårt. Och de senaste veckornas information har inte bjudit på så mycket annat. Men det har också rapporterats om kvinnornas protester mot våldet på den internationella kvinnodagen, de har marscherat i huvudstaden och i mindre städer. Det har också kommit rapporter om presidenter som möts, eller som vägrar att mötas, för att få till stånd en dialog om fredsavtal. Den kongolesiske läkare som fick Nobels fredspris 2018, har uppmanat FN:s säkerhetsråd att ta tillbaka beslutet om att avsluta insatsen i landet. Anledningen är att den humanitära situationen förvärrats och våldet trappats upp i landets östra delar.

Det beskrivs att företrädare för Kongo och Rwanda, balanserar på en knivsudd. Hur länge klarar de den balansen?

Malariavaccin och andra vacciner, kompetent hälsovårdspersonal med tillgång till material och mediciner i arbetet – det är viktiga komponenter. Landets fred, en befolkning som får del av tillgångarna, genom undervisning för alla, genom förbättrade infrastrukturer och ett bättre liv – vem ansvarar för de komponenterna?

Balansutmaningen fortgår.

Kvinnor protesterar

Onsdag 14 februari gick tusentals kvinnor, helt klädda i svart, en marsch genom centrala delar av huvudstaden Kinshasa. Det var på initiativ av familje- och barnministern, som kvinnorna gick ut på gatorna. De ville markera sitt nej till kriget och uppmana till att fiendskap och våld i östra DRK upphör. Kvinnorna ”stormade fram” och satte boulevard 30 juin i rörelse, de skanderade: ”Kongo skall förbli ett land och går inte att dela. Inga fler dödsfall i Kongo, stoppa kriget, stoppa folkmordet, nej till balkanisering av vårt land”. Efter en timmes marsch under strålande sol, lämnade de en skrivelse till landets president. Familje- och barnministern förklarade syftet med denna marsch: ”Vi kritiserar det internationella samfundets hållning, de står på våra förtryckares sida”. Kvinnorna representerade en mängd olika föreningar och organisationer, men de hade en gemensam målsättning med marschen.

Några män gick med i marschen: ”Vi vill visa vårt stöd för våra kvinnor, mödrar och systrar som dör”! Grupper av landets nationella polis gick med och såg till att ordning upprätthölls.

Det är inte första gången i landets historia som kvinnor protesterar på gatorna. För ca 25 år sen gick liknande marscher genom huvudstaden. Då skanderade kvinnorna med hjälp av kastruller, kastrullock och slevar.

I dagens nummer av DN, lyfts situationen i östra DRK, i en artikel med rubriken ”Afrikanska arméer ställs mot varandra”. Sydafrika har beslutat att bistå landet med 2900 soldater, som skall skydda Goma mot den pågående rebelloffensiven. Antalet internflyktingar har ökat markant de senaste veckorna. I måndags avslöjade nyhetsbyrån AFP att rebellerna använt luftvärnsrobotar, av rwandiskt ursprung och mycket avancerade, för att skjuta mot en drönare som tillhör FN styrkan, Monusco. FN:s Säkerhetsråd fördömde i tisdags rebellerna och den nya offensiven. I vilken grad västerländska regeringar vill kritisera Rwanda är osäkert. Det som skulle kunna bidra till en skillnad är en ökad press från andra afrikanska länder, som Sydafrika.

Det finns all anledning till ökad oro och uppmärksamhet av händelseförloppet i östra Kongo!

Hur överlever man med rebeller i grannskapet?

För några dagar sen ägde manifestationer rum i Kinshasa, bilar och bildäck brändes. Protester ägde rum framför FN:s byggnader, västvärldens ambassader, hotell och restauranger med utländska ägare. De genomfördes främst med hjälp av motorcykeltaxis, ända in i stadens centrala del, Gombe. Sen två dagar tillbaka har polisen ingripit och förbjudit dessa motorcykeltaxis att köra in i Gombe. Protesterna är riktade mot FN:s och västvärldens hantering av Rwandas aggressiva attacker in i Kongo. Droppen som fick bägaren att rinna över var kanske att flera länders utrikesministrar, däribland de från Frankrike, Belgien, Storbritannien, USA och Israel, uttalat sin vilja att sätta sig vid samma bord som rebellgruppen M23, för att förhandla om läget i östra Kongo. President Tshisekedi har tidigare lovat/uttalat att han aldrig kommer att förhandla med dessa rebeller, som får stöd från Rwanda och sprider död och olycka i landets östra del.

För en vecka sen slöt Polen ett avtal med Rwanda. Enligt detta skall Polen ge stöd till upprustning och förstärkning av logistik i landet. Polen skall också ha lovat att om Rwanda attackeras militärt av annat land, skall Polen ge stöd. Detta har naturligtvis skapat reaktioner och frågor. Främst som Polen i FN:s generalförsamling nyligen uttalade sitt stöd för DRK och fördömt Rwandas krigföring i DRK. Landets utrikesminister protesterade mot detta avtal torsdag den 8 februari. I vilken mån detta har påverkat de senaste manifestationerna, anges inte.

Utöver dessa kontroverser och protester fortsätter också rebellaktiviteterna i västra Kongo, i Kwamouth området. Det tycks som att de kan fortsätta fritt i skuggan av det som pågår i landets östra del. En frilansjournalist, baserad i Kinshasa, som skriver bl.a. för ”The New Humanitarian”, en oberoende icke-vinstdrivande nyhetssajt, har rapporterat om situationen. Denne journalist har i Kinshasa träffat ett antal flyktingar från Kwamouthområdet, det är teke folket som flytt för yaka folket. En man, som ursprungligen kommer från Kwamouth, har tagit emot så många han kan på sin tomt i Mombelekvarteren. Flyktingarna sover utomhus och får ingen hjälp från staten. Det uppskattas att det finns ca 500 – 600 000 internflyktingar, men siffrorna är mycket osäkra. Rapporter från Kwamouthområdet anger att rebellgruppen, eller milisgruppen, nu har lagt nästan hälften av byarna under sig. De gör fortsatt räder in i byar som hittills inte kapitulerat och förra veckan rapporteras att sju personer dödades. Milisgruppen, Mobondo, anfaller i den tidiga morgonen, de är beväpnade, maskerade och har smort in sig med sot. Då de kom i närheten av Kinshasa motarbetades de kraftigt och vek undan. De har också gjort räder in i Kongo Central. Det har bedömts att de inte är enbart bybor, utan gruppen är förstärkt med soldater och har kraftiga vapen. Deras strategi är mycket sofistikerad säger en FN tjänsteman. Det märkliga är att de två folken, teke och yaka, tidigare levt tillsammans i många år. Den kontrovers som anges vara orsak till konflikten, en beskattningsfråga, kan inte vara skälet till denna situation, enligt en advokat som känner till problemet. Det finns en hel del mystik i denna fråga! En traditionell kung, en andlig ledare, Kiamvu, har intagit en ledande position i gruppen. Vägar och floder från Kinshasa till Bandundu och övriga Mai Ndombe, är i perioder avstängda. För en vecka sen gick det att ta sig fram på floden. Men resenärerna fick genomgå många kontroller av bagage och identitetsdokument.

Vi har svårt att föreställa oss hur det är att leva i ett land med dessa konflikter. Hur kan man resonera logiskt om arbete och liv, då rebeller drar fram i närheten? Hur kan man våga lita på statsmakten, som hittills inte förmått hejda rebeller och våld? För oss helt obegripligt!

Åter till det vanliga?

Landets president installerades och avlade presidenteden lördag den 20 januari på ”Stade des Martyrs (martyrstadion)” i Kinshasa. Evenemanget ägde rum i närvaron av 18 statschefer.

Som nyinsatt president har han lovat folket ett bättre liv. Bland annat vill han stabilisera landets valuta, han vill skapa flera arbetstillfällen och försäkrar landets invånare om att det skall bli lättare att få tillgång till sociala tjänster. Oppositionen fortsätter att protestera i bakgrunden, men får inte stort utrymme i media. Många verkar ändå vara nöjda med valresultatet. Från vänner i Kinshasa kommer kommentarer som "Vem kan förändra vårt land på fyra år"?

Övriga valresultat har också presenterats. Besvikelse hos alla som inte valdes och glädje hos valda tar sig olika uttryck. Den som inte valdes skall nu återgå till sitt ordinarie arbete, eller skapa andra uppgifter i livet.

Nu har allt återgått till det ”vanliga”. Eller har det inte det?

Rebellgrupper av olika slag fortsätter att göra tillvaron osäker för befolkningen i hela landet.

Den grupp som finns i Kwamouthområdet i provinsen Mai Ndombe fortsätter sina attacker mot bybor. Den väg som går från huvudstaden till Bandundu är avstängd i perioder då rebellerna hotar resenärerna. Samma sak gäller för flodtransporter. Detta gör att invånarna upplever stora svårigheter i vardagen! Den stora Kongo floden och många andra av landets floder är översvämmade. Materiell skadegörelse, hus ligger under vattnet och många dödsfall har rapporterats. Då vattennivåerna snart förväntas sjunka är oron stor för sjukdomar, speciellt kolera i de drabbade områdena. Världsbanken och andra internationella organisationer planerar nu insatser för att erbjuda vård och hjälp till de drabbade.

Framtiden kommer att utvisa hur presidentens löften förverkligats.

Alltför många löften som aldrig förverkligas tär på tålamodet hos befolkningen!

Floden stiger, valresultatet består

Kongofloden stiger varje dag i Kongo Central, Kinshasa och Mbandaka, i Equateurprovinsen. Det har varit rikliga regn sen i oktober, något som anses vara orsak till de stigande vattennivåerna. Odlingar är översvämmade och människors ansträngningar går om intet, folk får överge sina hus, risken för sjukdomar är stor.

I Kinshasa har detta skapat en inkomstkälla för yngre, initiativrika personer. De transporterar passagerare i piroger (båtar) och andra har konstruerat tillfälliga broar över de nya vattendragen. Att åka pirog eller gå över en av dess broar, görs naturligtvis mot en avgift!

I Mbandaka rapporterar en katolsk präst och en representant för Caritas, att på 40 år har man aldrig upplevt något som denna översvämning. Bostadshus, skolor, kyrkor, sjukhus, affärer och förråd – alla ligger nu under vatten. Risken för vattenburna sjukdomar är stor. Omkring 700 000 människor har fått överge sina bostäder och bor nu tillfälligt i båtar eller hos vänner.

Även i de två Kivuprovinserna har floder svämmat över och människor flyr vattenmassorna.

De som bor på dessa platser är oroliga och i stort behov av hjälp! ”Vi undrar var hjälpen finns! Tjänstemän tar inte itu med detta problem, de tycks vara mest intresserade av att följa valresultaten!”

Så hur går det då med presentationen av valresultaten? Högsta domstolen uttalade sig i går, tisdag 9 januari, efter att ha studerat de två inlämnade besvären, mot valprocedur och önskan om att valen skulle ogiltigförklaras. Domstolen anser att valresultatet består och att republikens president fortsatt är Felix Tshisekedi. Han skall installeras i sin tjänst inom kort.

Ett antal av oppositionsledarna samlades häromdagen och uppmanade folket att ta sitt ansvar, då landet inte sköts korrekt. Martin Fayulu säger i en presskonferens att republiken är förrådd.

Människorna är uppgivna, saknar förtroende för utsedda ledare, katastrofer av olika slag drabbar alla.

Det presenterade resultatet av presidentvalet

Som kanske de flesta väntat, blev den tidigare presidenten, Felix Tshisekedi, omvald. Han fick 73,34 % av rösterna, därefter kom Moïse Katumbi med ca 18, 08 % och på tredjeplats Martin Fayulu med 5,33 %. Den i Sverige kände läkaren, Mukwege, som också kandiderade, fick 0,26 % av rösterna. De som röstade utgjorde drygt 40 % av landets befolkning.

Besvikelsen är naturligtvis stor hos förlorarna. De som vill lämna in sina besvär mot detta resultat, kan göra det under två dagar, 2 och 3 januari, till Författningsdomstolen. Därefter skall Högsta domstolen studera de inlämnade besvärshandlingarna under perioden 5 – 11 januari. Efter den studien kommer det definitiva resultatet att presenteras den 12 januari. Men om det inte lämnas in någon besvärshandling till Författningsdomstolen skall det definitiva resultatet presenteras den 5 januari.

Oppositionspartiernas ledare har dock angett att de inte kommer att lämna in någon protest, då de inte har förtroende för vare sig CENI eller Författningsdomstolen. De ifrågasätter om någon hantering av klagomål skulle leda till en förändring av valresultatet.

Övriga valresultat, gällande nationella befattningar, provinser och kommuner, kommer att presenteras ”senare”!

Efter drygt 63 år som självständigt land har alltså befolkningen i Demokratiska Republiken Kongo valt sina ledare.