Utmaning och löften

Den som vill köpa en obligation, som ges ut av Kongos statskassa, skall anmäla sitt intresse i morgon före klockan 11. Totalsumman för denna utgivning är 100 miljoner USD. Bindningstiden är 2 år, med en ränta på 10% per år. I informationen anges att det är regeringen som ansvarar för denna obligation och att det är den absolut säkraste placeringen på den finansiella marknaden. Det skall bli mycket intressant att följa detta och se hur många som vill ge sitt stöd till statskassan på detta sätt och i denna tid!

I lördags hölls rättegång vid den militära domstolen i Bandundu. Målet gällde de som anklagats för det dödliga våldet i Kwamouth. Det anges vara en följd av striden mellan Yaka och Teke folken. 12 av de anklagade dömdes till dödsstraff, 1 minderårig kunde inte dömas, 4 av de anklagade var redan döda och för ytterligare åtta personer saknas tillräckligt med bevis. Efter denna dom anges att det är lugnt i området! Valförberedelser har nu påbörjats även i det området. Det återstår nu att se om lugnet är bestående.

Valförberedelser och protester från opposition pågår. De skäl till kritik, som anges från oppositionen är inte helt tydliga, det som är tydligt, är motståndet mot val under de förhållanden som råder.

Igår fick jag en intensiv lektion i hur folket i provinsen Kinshasa kan tillaga sin mat. Det är ständigt återkommande elavbrott, upp till 3 dagar i rad. Att tillaga maten på gas är en möjlighet för den som kan betala för gasen. Den säkraste och billigaste modellen för matlagning är att göra det på en koleld. Träkol som tillverkas i området och säljs av de kinesiska företag som tycks ha ”monopol” på denna marknad. Skog huggs ned, veden delas i cirka 1,5 meters längder, grävs därefter ner i stora gropar i marken och därefter anläggs en eld. Efter tre dagar grävs träkol fram, förpackas i stora säckar, transporteras in till staden eller säljs direkt på platsen. Min lektion inleddes med en kort video som visade en motorcykeltransport av åtta stora säckar, travade i fyra lager ovanpå varandra, fyllda med träkol. Säckarna stack ut kanske en halvmeter på varje sida om motorcykeln och högst upp satt två tonårskillar. Ekipaget tog sig fram i trafiken, svängde och passerade olika hinder, utan att tappa balansen! Nästa video i min lektion var från det område där framställningen av dessa träkol sker. Stora ytor, utan vegetation, endast ett vidsträckt svart område, med upphöjda kullar, som det ryker ur. Det är den pågående eldningen som resulterar i träkol. Flera arbetare gräver upp träkol ur groparna och förpackar dem i stora säckar. Så kom den ”boss”, chef, som registrerade alla säckar och betalade arbetarna. Arbetet pågår från klockan 6 på morgonen till 17.30 på kvällen och ersättningen är 5000 kongofrancs (cirka 2 USD). Chefen säljer även direkt till kunder, som själva hämtar en säck. En stor säck kostar 38 000 kongofranc (cirka 16 USD). Efter dessa två videofilmer fick jag följande information; nästan all skog i huvudstadens närhet är nedhuggen, marken används inte längre till att odla föda, människor arbetar i hälsofarlig miljö och får en liten ersättning. Min ”lärare” är bekymrad över att inget görs för att stoppa denna förstörelse av naturen.

Landets regering har en stor utmaning framför sig!

Att leva tillsammans

I bateke området i västra Kongo har sedan snart ett år utvecklats en situation som orsakat många människors liv, många flyktingar, både externa och interna, och en osäkerhet som sprider rädsla och hat. Landets säkerhetsansvariga tycks inte få bukt med situationen. Det är många upprop som gjorts till ledamöter i landets regering, till provinsens ansvariga på olika nivåer, men ingen har kommit med en hållbar lösning. För närvarande patrullerar både militär och polis utmed vägen från Kinshasa till Bandundu. Chaufförer i bussar och privata bilar, uppmanas att återvända till Kinshasa, då riskerna är stora för deras liv och egendom.

I fredags lanserade katolska kyrkan ett program, för att skapa försoning mellan de två berörda stammar, som tros ligga bakom denna situation. I en presskonferens informerades om ett projekt, som är möjligt genom bidrag från Caritas i Belgien. Syftet är att lära människor att leva tillsammans, trots olikheter. Förhoppningarna är stora! Det betonades att denna insats inte är tillräcklig för att stoppa våldet i området och ansvariga uppmanades att fortsätta med och förstärka sina insatser.

Samma fredag, den 9 juni, hölls ett ministermöte i Kinshasa. I det mötet informerade vice premiärminister, ansvarig för inrikesfrågor och säkerhet, om närvaro av ”oönskade och ännu inte identifierade element, i Kongo central provinsen, närmare bestämt i Luluka territoriet”. Det befaras att dessa har samband med tidigare våldshandlingar i Popokaba i provinsen.

För snart två veckor sen stoppades och häktades en rådgivare till en oppositionspolitiker, då han skulle gå ombord på ett flyg för att lämna huvudstaden. I lördags, 10 juni, blev han ställd inför en militär åklagarmyndighet. Det var först då som han fick träffa sina advokater. Efter en snabb och kort utfrågning, beslutades att han skulle vara provisoriskt häktad, men fördes ändå till det militära fängelset i Ndolo. Det framgår inte i klartext vad han anklagas för, endast i förtäckta ordalag antyds att han deltar, tillsammans med Rwanda, i förberedelser för att få nuvarande president avsatt.

Att leva tillsammans är inte lätt. Politiska åsikter som skiljer människor åt, stammar med olika intressen som vill värna om sina egna områden och medlemmar, är exempel på svårigheter i Kongo. Det planerade valet i december förstärker utmaningen.

Slutet på en rättstat ?

Idag tillfångatogs en av oppositionsledarnas rådgivare, som på Ndjilis internationella flygplats, var på väg att gå ombord på ett flygplan. En kort videosekvens visar hur han tvingas in i en vit bil. Skäl till arresteringen och information om vart han är förd är ännu inte känt. Alla politiker i opposition, har protesterat tydligt och fördömt det inträffade.

Några röster idag: ”Landets demokrati är på tillbakagång. Den politiska friheten begränsas. Att tillfångata politiker från oppositionen, endast några månader innan val visar på bristande demokrati. Rättsstaten finns inte längre här”.

Vänner bosatta i Kinshasa, varnar för att den kommande tiden, fram till valet i december, kommer att vara turbulent och periodvis svårt för kongoleser att resa i landet.

Vad är nästa punkt på agendan?

Att försöka förstå?

En av mina vänner i DRK (=Demokratiska Republiken Kongo), skulle förra veckan ta sig från huvudstaden Kinshasa, till Mai Ndombe provinsens inre. Denna gång valde han att ta bussen, en landsvägsresa till Bandundu, en sträcka på drygt 400 km. Ett dygn efter att han lämnade Kinshasa, var han tillbaka där! Det som hänt var följande; halvvägs till Bandundu, stoppades bussen av militärer. Chauffören uppmanades att vända, ja egentligen tvingades han vända. Militärerna berättade att om de skulle fortsätta skulle alla ombord på bussen bli bestulna på pengar, mobiler, värdesaker, väskor, ja allt och med största sannolikhet skulle de också ”bli bestulna” på sina liv. Militären gav dem också tillgång till ett antal video, som visar döda, tillfångatagna och beväpnade grupper i området en bit längre bort. Alla ombord på bussen skulle alltså dödas av de beväpnade grupper, som tycks ha intagit området, f.d. Plateaux distriktet. På återvägen till Kinshasa mötte de ett stort antal militärfordon på väg till området, för att försöka få ordning i området. Vår vän skall på onsdag åka båt till Mai Ndombe. Flodresor bedöms vara utan risker, vad beträffar beväpnade grupper!

Plateaux distriktet blev 2015 en del av dagens Mai Ndombe provins. Det f.d. Mai Ndombe distriktet utgör det större området i provinsen. Området bildar en tunga i det västra, nedre hörnet, av provinsen, med Kwa floden som nordlig gräns och Kongofloden som västlig gräns. Från området har sedan nästan ett år rapporterats om dödande och tillfångatagande, många har flytt, både till grannlandet Republiken Kongo och till angränsande områden i DRK. Regeringen har upprepade gånger uppmanats ”göra något”.

Samma dag som bussen med passagerare återvänd till Kinshasa skulle en fredlig demonstration äga rum. Det var oppositionen, med ledarna Moïse Katumbi, Martin Fayulu, Dessy Sessanga och Matata Mponyo, som kallat till demonstration mot landets nuvarande ledning. De hade fått tillstånd, men deras planerade väg genom huvudstaden ändrades. Demonstrationen slutade i kaos, polisen ingrep brutalt och hårdhänt, även mot kvinnor och unga demonstranter. Demonstranterna rapporterar om döda och sårade, medan polisen rapporterar om oredan. Här följer några synpunkter på de som hände: ”Polisens brutalitet kan inte förklaras med att demonstranterna gick sin planerade väg och inte respektera den order de fått. Det borde ha funnits andra medel att hindra demonstranterna. Utan tvekan hade landets president skickat sin milis för att slå ned demonstranterna. Presidentens far var den som lärde oss att demonstrera och nu slår hans son ned oss! Det kan inte bli en riktig demokrati med en sådan polismakt”. Vi får säkert läsa mera om de fyra oppositionsledarna i år. Ju närmare december och det planerade presidentvalet vi kommer, kan det bli mera händelser av detta slag.

Bussresenären, som nu väntar på att åka båt, berättar att han inte låter sig slås ned av en fiende som beter sig på detta sätt. Han skall åka till Mai Ndombes inre och besöka kyrkor i området.

Vi får försöka finnas med och förstå – det obegripliga!

Rädsla och panik i landets västra del

Den osäkra situationen i Kwamouthområdet fortsätter. Det kommer spridda rapporter om våldshändelser av olika slag. För en vecka sen rapporterades att minst 20 personer dödats; civila, två poliser och en kinesisk man. Ansvariga i Kwamouth området har upprepade gånger uppmanat regering och president att agera. ”Sedan snart ett år har omkring 200 personer dödats, utan att åtgärder vidtagits. Det som pågår i landets östra del får all uppmärksamhet, men vårt område ser ni inte”.

Drygt 2000 personer, främst kvinnor och barn, flydde de tre mest utsatta byarna för några dagar sen. De tillsammans med de tidigare flyktingarna från området, ca 30 000 personer, skapar problem i de byar de bosatt sig i. De får sova i skolor, kyrkor eller under bar himmel, befolkningen har inga medel att ge dem den hjälp de behöver.

För en vecka sen anfölls en båt, på väg från Kinshasa till Mbandaka, på Kongofloden, av beväpnade män, detta resulterade i ett tiotal döda och 190 försvunna personer från den angripna båten. Det var en av flera båtar som anfallits på floden de senaste veckorna. Angriparna har ansiktsmask och ett rött band runt huvudet. De tar sig fram till passagerarbåtarna med hjälp av en snabb motorbåt och klättrar ombord. Bland offren rapporteras en byhövding från grannlandet Kongo Brazzaville. Det resulterade i att det landet agerade och stärkte övervakningen vid gränsen. Igår, 22 mars, förbjöd regeringen i Kongo Brazzaville, båtar på väg till Mbandaka från Kinshasa, att gå in deras vatten, för att undvika angriparna.

Nyhetsinformation via olika media är svårtolkad. Rapporter från människor i närliggande området säger mig att rädsla och panik sprids bland allmänheten.

Frågan kvarstår; vad handlar detta om?

Internationella kvinnodagen

Idag har jag fått ett antal gratulationer från Kongo – skälet är att det idag är den Internationella kvinnodagen. Jag har också gratulerat ett antal vänner i Kongo, kvinnor. En kollega, kvinna och läkare i det inre av landet, skrev att flickor från skolan i byn, hade uppvaktat henne genom att tåga förbi sjukhuset och riktat sig till henne med sång, hon skickade mig fotot ovan. Den här dagen är viktig för kvinnorna i Kongo.

Presidenten höll ett tal till landets kvinnor och uppmanade alla kvinnoorganisationer att fortsätta arbeta för kvinnors rätt i samhället, för kvinnors lika villkor i alla avseenden och att stimulera alla familjer att låta sina döttrar gå i skola. Han angav att det är den enda lösningen, för att nå ett jämlikt samhälle utan diskriminering.

Läkaren Denis Mukwege, sa i ett tal till folket, att den här dagen egentligen är en sorgens dag, en dag att sörja och inte en dag för fest. Han uppmanade kvinnorna att klä sig i svart. Han syftade till de våldshandlingar som kvinnor utsätts för i östra Kongo och uppmanade kvinnorna att organisera sig, att delta i det politiska livet för att skapa fred i området.

I Bukavu marscherade tusentals kvinnor genom stan och protesterade mot orättvisor och våld. I en hälsning till landets president uppmanar de honom att se till att den delen av landet återfår sin integritet och inte längre utsätts för invasion österifrån. Kvinnorna i Bukavu kommer att fortsätta sina protestmarscher månaden ut, denna fredens kvinnomånad!

Andelen kvinnor i Kongos regering är 27 %, i Sveriges 46 %. Mai Ndombe har en kvinnlig guvernör sedan något år tillbaka, men f.ö. är det främst manliga guvernören i landets provinser. 34 % av Sveriges kommuner har en kvinna som kommunstyrelsens ordförande, i Dalarna är andelen 27 %.

Då en kvinna får en hög post i Kongo, möts hon med misstro. Kravet på henne att prestera och visa att hon kan, är stort. Att kombinera ansvaret för familj med ansvar för en hög befattning är svårt. Även att ta emot ett stipendium för studier på annan ort, kan visa sig vara omöjligt för en kvinna som har familj. Det är hon som skall ansvara för barnen, hur kan hon då lämna dem för studier?

Kvinnor i Sverige ligger många steg före kvinnor i Kongo. Vi kan utgöra exempel och i bästa fall kan vi stötta kvinnor i Kongo. Om vi upptäcker möjligheten!

Att behålla hoppet i misär och lidande

Så har påven lämnat Kinshasa efter några dagars besök. Han anlände tisdag eftermiddag och åkte vidare fredag förmiddag. Hela staden påverkades av besöket. Centrala delarna var helt avstängda och de som har sina arbetskontor i de kvarteren fick arbeta hemifrån. Den nationella flygplatsen, Ndolo, var avstängd redan någon vecka innan besöket, där man byggde upp en arena. En mässa med uppskattningsvis 1 miljon deltagare firades där på onsdag morgon.

Påven samtalade med landets ledare, med de unga och även med en grupp kvinnor från östra Kongo. Vid ankomsten till Ndijli kantades vägen in till Kinshasa av folk, som hurrade och vinkade med flaggor. Påvens budskap till de unga berörde det viktiga med bön, samhället och gemenskap, ärlighet, förlåtelse och tjänande. Han uppmanade de unga att alltid kämpa mot korruption i alla dess former, att alltid leva för sanningen och att behålla hoppet även mitt i misär och lidande. ”Låt er aldrig påverkas av ´smutsiga strömmar´, som en torr gren i ett smutsigt vatten. Låt er inte påverkas av smicker men stå upp för sanningen”.

De unga som lyssnade, främst från katolska skolor, tog emot dessa uppmaningar och det rapporteras att de tackade honom. Nu återstår för dem att tillämpa detta i den hårda vardag som återstår efter påvens avsked.

Situationen i landet är i stort oförändrad. Oroligheterna fortsätter i landets östra delar, osämjan med grannlandet Rwanda består, planering inför valet fortsätter, registrering av valdeltagare pågår och material för valet distribueras till provinser och valdistrikt. Priser på basvaror, mat, bränsle och skolavgifter ökar.

I denna situation lever människorna vidare.

”Att behålla hoppet” i denna misär, ter sig som en stor utmaning! Vem klarar det?