Kongo är i krig

Igår torsdag 3 november, höll landets president ett tal till nationen. Han förklarade att grannlandet Rwanda har invaderat de östra delarna av landet, via rebellgruppen M23. Detta är något som Kongo inte kan acceptera och Rwandas agerande är en krigsförklaring. Kongo befinner sig alltså i krig med Rwanda. Presidenten talar vidare om behovet av att alla är uppmärksamma på vad som händer i närområdet, så att infiltratörer kan stoppas i tid. Vidare anger han att alla unga skall registrera sig för militärtjänstgöring.

Nu talas i klartext om det som hittills varit rykten. De ockuperade delarna av östra Kongo skall återtas. Det är Rutshuru området i Nord Kivu, som M23 rebellerna intagit. De har installerat sig i de administrativa byggnader, poliskontor och andra statliga byggnader. Dessutom har de plundrat många hus och butiker. Befolkningen har flytt och befinner sig i intilliggande områden i väntan på att landets militär skall återta området. Landets militär skall förstärkas av unga, nyrekryterade soldater.

Naturligtvis har detta skapat frågor och kritik. Synpunkter som att ”varför skulle ni klara av M23 med unga soldater, då hela den stora kongolesiska armén inte klarat det”?

Andra internationella media anger att det handlar om att presidenten försöker vinna poäng inför valet nästa år och att han valt fel ord.

Igår rapporterades också om nya våldshandlingar i västra delen av landet, i Kwiluprovinsen. Denna gång i närheten av Bagata, i byn Missia, 25 km från Fatundu. 16 personer dödades och 25 personer togs som gisslan av en beväpnad grupp, hittills okänd. Utöver våldet mot människorna satte de flera hus i brand. Liknande händelser rapporterades i slutet av oktober från andra byar i närheten. Det anges att detta är en fortsättning av händelserna i Kwamouth området.

Människorna i landet, oberoende av var de bor, är rädda och oroliga för sin och sina barns framtid. En rädsla som idag delas av så många andra på vår jord, av andra orsaker än en rebellgrupp som kallar sig M23. Man kan nästan tro att det är en ”farsot” som drabbat alla ledare, presidenter och vad de nu kan ha för titel; behovet av att utvidga sitt lands områden, behovet av att visa sin styrka och slå ned alla som tycker något annat än det som är påbjudet.

Vart är vi på väg?