torsdag 9 juni 2022

Påven, nationella flygningar och samma gata i Kongo

Hela juni månad är den nationella flygplatsen Ndolo, i Kinshasa stängd för flygtrafik. Orsaken är att Påven Franciskus besöker landet den 2 – 5 juli. Han anländer lördag eftermiddag den 2 juli till den internationella flygplatsen, Ndjili, och har samma kväll fullt program. Söndag firas mässa på den nationella flygplatsen klockan nio på morgonen och på kvällen möter han biskopar, präster, studerande vid de katolska seminarierna och samtalar med dem. Måndagens program utgörs av ett besök i Goma och vid återkomsten mera samtal. Tisdag morgon samtal med olika grupper, innan han flyger vid 10 tiden till Syd Sudan. Vilket späckat program! Jag undrar vem som satt ihop detta? Men när jag så tänker tillbaka i tiden och på besök från Sverige i Kongo, under de år jag arbetade där, var våra svenska chefers program nästan lika späckat! Men de besökarna var yngre än vad påven är.

Hans besök är förmodligen uppskattat av de flesta kongoleser, både katoliker och protestanter! Men jag undrar hur ägare av alla privata flygbolag tänker. De som har hangar och kontor intill Ndolo och nu inte får flyga därifrån? Procedurerna är betydligt mera komplicerade för flygningar från Ndjili! Och det blir med största sannolikhet dyrare, åtminstone för flygbolagens ägare. Så undrar jag också varför mässan inte kan hållas på en mera ”kyrklig-sakral” plats än på en flygplats?

Det sker fortfarande en ökning av antal registrerade Covid-19 fall, främst i huvudstaden. Det är oroande. Oroande också därför att en ansvarig läkare för det laboratorium som utför tester och forskar på olika sjukdomsområden, häromdagen uttryckte att läget var under kontroll! Att det inte fanns anledning att befara en ökad spridning av sjukdomen! Vad grundade han det på? Vet han något som ingen annan vet, som inte rapporteras eller är det den optimism som ibland är så störande i detta land?

En optimism som gör att folket uthärdar! För hur skulle de annars uthärda? Då landets ledare utmålas som ledare i media, men inte utför en ledares uppdrag. Då det yttre, skalet och dokumentet är viktigare än verkligheten, livet. Medför denna optimism tron på att ledaren en dag skall agera, så att alla får rätt till sjukvård, skolgång och en bättre levnadsstandard?

Jag vet inte. Men jag förstår att många kongoleser idag lever ett torftigare liv än för ett år sen, ja, än för bara ett halvår sen. Något som inte bara beror på landets ledare, men på världens situation och det krig som kastar sin skugga över oss alla. Effekterna blir så mycket kraftigare i länder som Kongo, i jämförelse med Sverige! Att nu säga att ”vi kan inte bidra, då det gjorts nerdragningar som drabbar oss” är inte godtagbart. Jag minns en kyrkoledare i Kongo, som uttryckte detta med solidaritet så här: ”Världen har blivit en by och vi bor alla på samma gata”! Vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi accepterar det eller inte – så är det så! Samma gata. Inte bara i Kongo, men i hela världen. En enda gata för oss alla.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Jag har arbetat 17 år i DRK, i Mai Ndombe provinsen som missionär och läkare. Är nu bosatt i Ludvika. Jag har fortsatt kontakt med kollegor och vänner i DRK. Jag deltar i Equmeniakyrkans arbetsgrupp för hälsovård i Kongoländerna.