Förtroende i en tid utan regering?

Kongo är ett land utan regering! En ny premiärminister utsågs den 15 februari och det sades att regeringen skulle presenteras inom kort. Men – ännu har inga namn nämnts, ingen information om antal ministrar och portföljer per politiskt parti har heller nämnts. Alla väntar! Exempelvis väntar en grupp på justitieministerns signatur, så att ett flygplan, som anlänt till landet för snart ett halvår sen, kan tas i bruk. En annan grupp väntar på samma ministers signatur, för att godkänna ett kristet samfunds val av ledare! Det skulle möjliggöra att arbetet kan fortsätta och ordning och reda skapas. Men den avgående ministern signerar inga dokument! Och en tillträdande minister är ännu okänd! Och den personen förväntas ha många dokument att signera den dag han tillträder!

Innan premiärministern utsågs, pågick en intensiv dialog mellan de olika partierna och många anade att presidenten har andra planer! Nu har olika företrädare för de politiska partierna passerat på mediernas nyhetssidor, de har uttalat sin syn på landets behov av ledare, ofta med en underton av att just den nu talande, uppfyller alla de krav som kan ställas på en god ledare!

Landets befolkning fortsätter sin tillvaro, lyckas med att överleva och förse sina familjer med det viktigaste och ordna med barnens skolgång. Man förvånas över denna kompetens!

Hälsoarbetet är fortsatt ”icke-prioriterat” av landets ledning! Därför är internationella organisationer finansiärer av många stora insatser. Mindre organisationer i olika delar av världen åtar sig finansiering av andra, mindre insatser. Men det finns alltid arbetsområden, provinser och byar som blir utan hjälp! En viktig insats är den transport av vacciner som sker inom Mai Ndombe provinsen. Ett tiotal olika vacciner (bl. a. mässlingsvaccin) flygs till sex av de 14 hälsozonerna fyra gånger per år. Då vaccinet är levererat tar hälsozonernas personal ansvar för att barn och gravida kvinnor blir vaccinerade. Då årets första distribution ägde rum i mitten av februari, gavs många uppskattande ord från sjukvårdspersonal och befolkning. En läkare uttryckte sig så här; ”Utan denna hjälp, vet vi inte hur vi skulle få tag på vaccin av god kvalité. Vi vet inte heller hur våra barn skulle överleva utan denna insats. Vi tackar för det förtroende ni visar oss genom att ge detta stöd och er vilja att hjälpa oss”!

Kanske att läkaren berörde det som är det viktigaste i samarbete mellan olika människor och länder; att ha förtroende för varandra! Att lita på varandra och våga tro det bästa, även om allt tycks peka i motsatt riktning! Dårskap skulle någon säga. Ja, vad skall vi kalla det? Att ha omsorg om andra, som vi själva önskar att någon skall ha omsorg om oss.