För en dryg vecka sen talade Kongos president till nationen. Talet hölls inför hela parlamentet och han gav uttryck för sin syn och bedömning av landets tillstånd. Han lyfte det han bedömde var positivt, exempelvis att landet 2014 uppgraderats av UNDP, så att HDI index steg till plats 176 av 188, att jämföra med plats 186 2013. (Det kan nämnas att preliminära siffror för 2015 visar att platserna 176 – 188 är oförändrade). Man kan naturligtvis undra om den förbättrade positionen enbart är Kongos förtjänst? Beräknad livslängd är förbättrad, men för övrigt är det osäkert vad Kongo utfört. Det är kanske snarare så att de länder som fått en försämrad position, främst blivit degraderade p.g.a. att de under året varit drabbade av Ebola och strider av olika anledningar.
Efter att ha nämnt det positiva med förbättrat HDI index, lyfte presidenten betydelsen av den dialog han inbjudit till. Att inte delta i dialogen är en komplott mot republiken och nationen.
I sitt tal framhöll han också att det är vare sig FN, öst eller väst som kan lösa landets problem. ”Det är bara vi själva som i dialog mellan kongoleser kan lösa Kongos problem”. Han lovade också att dialogen och valen nästa år skall ske i ”äkta kongolesisk anda”. Det är kanske inte ett övertygande löfte? ”Äkta kongolesisk anda” kan tolkas på olika sätt!
Samtidigt som presidenten höll sitt tal var många av huvudstadens invånare utan elektricitet, i de fattigaste delarna var gator och öppna platser under vattennivå p.g.a. kraftiga regn och dåligt utbyggda avloppssystem. I andra delar av landet utsattes många kvinnor och barn för övergrepp, människor dog i brist på läkare och mediciner och många unga hade ingen sysselsättning eftersom de aldrig fick möjlighet att studera.
Kongos president kommer sannolikt att följa den modell som hans kollegor i grannländerna tillämpat. Den modellen leder till möjligheten att behålla presidentposten utöver den tid som konstitutionen anger. En ”äkta kongolesisk anda” kan leda honom på den vägen!
tisdag 22 december 2015
torsdag 3 december 2015
Måste mera blod flöda i Kongo?
Denna drastiska fråga ställs av landets katolska ledare i ett uttalande i slutet av november.
Frågan är berättigad. Vad framtiden kommer att innebära är höljt i dunkel. Alla är oroliga.
Händelser i grannländerna i samband med val av president inger inte hopp. Både Republiken Kongo (Kongo Brazzaville) och Republiken Burundi, befann sig i liknande situation. Den sittande presidenten kunde enligt konstitutionen inte väljas för ytterligare period, men båda ländernas presidenter har nu blivit omvalda! I det ena landet flödar det verkligen blod och många av invånarna har lämnat landet.
Sedan en längre tid har det varit återkommande oroligheter i Kongo, då det uppfattats att landets president agerat på sätt som uppfattats som att han vill förlänga sitt mandat.
Det är tydligt att nuvarande ledare inte vill ordna med val innan december 2016, då presidenten enligt konstitutionen skall lämna sin post. I lördags höll presidenten ett tal till nationen, förmedlat via TV, i vilket han föreslår att en dialog kring valprogrammet bör ske. Han angav att det finns ett antal svåra frågor att diskutera. Så nämner han följande:
– Hur finansiera valen då landet har endast 40 % av den beräknade kostnaden på USD 1,2 miljarder
– Hur skulle rollen av utländska finansiärer påverka landets självständighet
– Hur kan vi förhindra den sortens våld, som vi såg i det förra valet
– Röstlängderna behöver aktualiseras, skall det göras snabbt eller i god ordning med risk att valdatum senareläggs
– Hur skall valprogrammet se ut, eftersom vi redan är för sent ute
Utöver dessa frågor skall presidenten ha uttryckt frågan om det finns en billigare valprocedur att tillämpa, som man gjort i grannländer. Den frågan tolkas av oppositionen som att presidenten vill tillämpa samma modell som Angola och Sydafrika använt, att parlamentet väljer president! Talet ställer oppositionen i dilemmat att välja mellan att acceptera en dialog eller att fortsätta sin egen väg i opposition.
Opposition och befolkning har redan reagerat på tillsättandet av guvernörer i de nya provinserna. Detta skulle ha skett via val enligt konstitutionen, men det är presidenten som utnämnt guvernörerna. Följden är att landet nu har fem provinser som leds av valda guvernörer och 21 provinser som leds av guvernörer utsedda av presidenten. Detta beskrivs som ett steg bakåt för landets demokrati.
De katolska ledarna vidtar nu följande åtgärder tillsammans med medlemmar i hela landet:
– Organiserar nio dagars bön, för att valprocessen skall lyckas, i alla kyrkor med start den 8 december
– Organiserar en fredsmarsch den 16 februari 2016
– Utlyser en Fredsbön den första lördagen i varje månad
– Inbjuder och organiserar en Ekumenisk fredsgudstjänst under böneveckan för de kristnas enhet, 18 – 25 januari 2016
Hela händelseförloppet är intensivt och höljt i mörker! Därför måste opposition och invånare vara uppmärksamma och kloka!
Frågan är berättigad. Vad framtiden kommer att innebära är höljt i dunkel. Alla är oroliga.
Händelser i grannländerna i samband med val av president inger inte hopp. Både Republiken Kongo (Kongo Brazzaville) och Republiken Burundi, befann sig i liknande situation. Den sittande presidenten kunde enligt konstitutionen inte väljas för ytterligare period, men båda ländernas presidenter har nu blivit omvalda! I det ena landet flödar det verkligen blod och många av invånarna har lämnat landet.
Sedan en längre tid har det varit återkommande oroligheter i Kongo, då det uppfattats att landets president agerat på sätt som uppfattats som att han vill förlänga sitt mandat.
Det är tydligt att nuvarande ledare inte vill ordna med val innan december 2016, då presidenten enligt konstitutionen skall lämna sin post. I lördags höll presidenten ett tal till nationen, förmedlat via TV, i vilket han föreslår att en dialog kring valprogrammet bör ske. Han angav att det finns ett antal svåra frågor att diskutera. Så nämner han följande:
– Hur finansiera valen då landet har endast 40 % av den beräknade kostnaden på USD 1,2 miljarder
– Hur skulle rollen av utländska finansiärer påverka landets självständighet
– Hur kan vi förhindra den sortens våld, som vi såg i det förra valet
– Röstlängderna behöver aktualiseras, skall det göras snabbt eller i god ordning med risk att valdatum senareläggs
– Hur skall valprogrammet se ut, eftersom vi redan är för sent ute
Utöver dessa frågor skall presidenten ha uttryckt frågan om det finns en billigare valprocedur att tillämpa, som man gjort i grannländer. Den frågan tolkas av oppositionen som att presidenten vill tillämpa samma modell som Angola och Sydafrika använt, att parlamentet väljer president! Talet ställer oppositionen i dilemmat att välja mellan att acceptera en dialog eller att fortsätta sin egen väg i opposition.
Opposition och befolkning har redan reagerat på tillsättandet av guvernörer i de nya provinserna. Detta skulle ha skett via val enligt konstitutionen, men det är presidenten som utnämnt guvernörerna. Följden är att landet nu har fem provinser som leds av valda guvernörer och 21 provinser som leds av guvernörer utsedda av presidenten. Detta beskrivs som ett steg bakåt för landets demokrati.
De katolska ledarna vidtar nu följande åtgärder tillsammans med medlemmar i hela landet:
– Organiserar nio dagars bön, för att valprocessen skall lyckas, i alla kyrkor med start den 8 december
– Organiserar en fredsmarsch den 16 februari 2016
– Utlyser en Fredsbön den första lördagen i varje månad
– Inbjuder och organiserar en Ekumenisk fredsgudstjänst under böneveckan för de kristnas enhet, 18 – 25 januari 2016
Hela händelseförloppet är intensivt och höljt i mörker! Därför måste opposition och invånare vara uppmärksamma och kloka!
torsdag 17 september 2015
Världen har blivit en by
Ledaren för ECC (Eglise du Christ au Congo), den protestantiska paraplyorganisationen i Kongo, fällde får några år sen följande kommentar: ”Världen har blivit en by och vi bor alla på samma gata”! Idag är detta tydligare än någonsin. Det som händer i en liten by, där flyktingar passerar på väg mot drömmen i Europa, får vi se och läsa om i media i samma stund det händer. Det finns dock en förutsättning för att vi skall få del av det som händer ”längre bort på gatan”; att det finns journalister närvarande och nyhetsansvariga som vill publicera det inträffade.
I slutet av 90-talet bröt ett krig ut, som blev den blodigaste konflikten i världen sedan andra världskriget. Under de kommande fem åren, dog ca 5 miljoner människor och ca 2 miljoner fördrevs från sina hem. Om detta skrevs inte mycket i media. Det skrevs ca 50 gånger flera reportage om ett annat land, där det under samma tid dog 2000 människor i krig.
Landet det inte skrevs om är Kongo. Även om det formellt slöts en fred 2003, råder fortfarande stor osäkerhet i landet. Människor dör i strider, kvinnor våldtas, byar töms på befolkning p.g.a. rädsla för beväpnade rebeller eller regeringssoldater. Östra delen av landet lyfts ofta som den del, där oredan är störst, men den är stor i hela landet. Den läkare i östra Kongo, som lyckats med att visa på kvinnors utsatthet, gör ett stort arbete för att behandla våldtagna kvinnor. Men samma situation råder för kvinnor i hela landet. Nyligen träffade jag en kvinna från västra delen av landet, som hade utsatts för samma våld som kvinnorna i östra Kongo. Hon är inte ensam om dessa upplevelser. Om detta skrivs det inte heller något i media idag.
Dagens flyktingsituation i världen lyfts nu av media och vi får dagligen rapporter om vad som händer. Vi uppmanas bidra med våra gåvor, så att dessa människor får hjälp. Naturligtvis är detta viktigt. De bidrag till utvecklingsländer som Kongo, från svenska staten, riskerar nu att minskas. Medel tas från det stödet och kanaliseras till flyktingarbetet.
Svenskar med tradition av att ge regelbundet, via sina kyrkor, till länder som Kongo, är den enda garantin för att Kongo får stöd idag. Tack vare dessa gåvor, har Kongos ledare inte kunnat trycka ned befolkningen helt. Alla vet att kyrkorna i Kongo har kontakter med omvärlden, med Europa och med USA. Våra gåvor till Kongo används till hälsovård, till skola och undervisning, till alfabetiseringsarbete, till demokratiutveckling och mycket annat. Alla dessa insatser skulle inte kunna fortsätta på samma sätt som idag, om vi inte gav fortsatt stöd. Det skulle, i förlängningen, medföra att landets ledare fick fritt fram, att utöva sin makt och sitt behov av att utöva diktatorstyre. Vi skulle då få ännu färre rapporter om vad som händer i landet och befolkningen skulle lida ännu mera.
Vi som känner de, som bor på samma gata som vi; låt oss inte glömma bort dem, låt oss fortsätta att ge stöd och därigenom förhindra en ännu större katastrof än den vi hittills sett.
I slutet av 90-talet bröt ett krig ut, som blev den blodigaste konflikten i världen sedan andra världskriget. Under de kommande fem åren, dog ca 5 miljoner människor och ca 2 miljoner fördrevs från sina hem. Om detta skrevs inte mycket i media. Det skrevs ca 50 gånger flera reportage om ett annat land, där det under samma tid dog 2000 människor i krig.
Landet det inte skrevs om är Kongo. Även om det formellt slöts en fred 2003, råder fortfarande stor osäkerhet i landet. Människor dör i strider, kvinnor våldtas, byar töms på befolkning p.g.a. rädsla för beväpnade rebeller eller regeringssoldater. Östra delen av landet lyfts ofta som den del, där oredan är störst, men den är stor i hela landet. Den läkare i östra Kongo, som lyckats med att visa på kvinnors utsatthet, gör ett stort arbete för att behandla våldtagna kvinnor. Men samma situation råder för kvinnor i hela landet. Nyligen träffade jag en kvinna från västra delen av landet, som hade utsatts för samma våld som kvinnorna i östra Kongo. Hon är inte ensam om dessa upplevelser. Om detta skrivs det inte heller något i media idag.
Dagens flyktingsituation i världen lyfts nu av media och vi får dagligen rapporter om vad som händer. Vi uppmanas bidra med våra gåvor, så att dessa människor får hjälp. Naturligtvis är detta viktigt. De bidrag till utvecklingsländer som Kongo, från svenska staten, riskerar nu att minskas. Medel tas från det stödet och kanaliseras till flyktingarbetet.
Svenskar med tradition av att ge regelbundet, via sina kyrkor, till länder som Kongo, är den enda garantin för att Kongo får stöd idag. Tack vare dessa gåvor, har Kongos ledare inte kunnat trycka ned befolkningen helt. Alla vet att kyrkorna i Kongo har kontakter med omvärlden, med Europa och med USA. Våra gåvor till Kongo används till hälsovård, till skola och undervisning, till alfabetiseringsarbete, till demokratiutveckling och mycket annat. Alla dessa insatser skulle inte kunna fortsätta på samma sätt som idag, om vi inte gav fortsatt stöd. Det skulle, i förlängningen, medföra att landets ledare fick fritt fram, att utöva sin makt och sitt behov av att utöva diktatorstyre. Vi skulle då få ännu färre rapporter om vad som händer i landet och befolkningen skulle lida ännu mera.
Vi som känner de, som bor på samma gata som vi; låt oss inte glömma bort dem, låt oss fortsätta att ge stöd och därigenom förhindra en ännu större katastrof än den vi hittills sett.
onsdag 16 september 2015
Det bortglömda landet
Osäkerheten fortsätter i Kongo. Skall president Kabila frivilligt medverka till att avgå och lämna plats för en ny president? Skall val av guvernörer till de nya regionerna ordnas? Skall oppositionen få möjlighet att utföra ett korrekt arbete? Skall demonstrationerna på gatorna i Kinshasa, denna vecka, ge något resultat i frågorna om de val som förväntas äga rum nästa år? Om denna veckas uteslutning av sju äldre politiker, från presidentens närmaste krets, är kännetecknande för hantering av oliktänkande, finns inte stort hopp! Att inte veta, att inte uppleva att landets ledning bidrar till svar, att snarare uppleva att det är denna ledning som bidrar till osäkerheten, bidrar naturligtvis till en ohållbar situation!
Detta land med så stora potentialer att ge befolkningen en god framtid, en positiv utveckling och ett gott liv. Så den ständigt återkommande osäkerheten, de strider som aldrig tycks ta slut, de utsatta och lidande människorna, som far illa av maktbegär och stridande trupper inom landet, sjukdomar och ohälsa som frodas, trots kompetent personal och en god strategi för att förbättra befolkningens hälsa!
Vi kan ana att denna osäkerhet och bristande förtroende för landets ledare, hämmar alla initiativ på lokalplanet. Vem orkar planera framåt, då man inte vet om det är nya oroligheter, nya maktstrider, innan planen ens färdigställts!
Men det finns personer, som vill planera, som är fyllda av entusiasm och energi för att bidra till en förändring. I kontakten med dem, anar jag att dialog, samtal och relation till omvärlden är av stor betydelse! De vill ha stöd i sin process för att förändra. En sådan dialog är en ständig balansgång. Om relationen till någon utanför landet blir för stark och ger för tydliga signaler, i motsats till den modell som landets ledare vill, finns risk för problem! Ett exempel på en sådan obalans, är det som nu hänt med den film som visar en känd läkares kamp för de våldtagna kvinnorna i landet. Filmen är uppenbarligen tydlig i sin framställning av våldsutövare och offer. Filmen förbjuds i Kongo, landets ledare tillåter inte att den visas, de har förbjudit detta. Ett annat exempel finns från det lilla sammanhang, jag stått i; på lokalplan, i en by eller i en kyrka; personer som stått i nära samarbetsrelation med oss svenskar, har ibland fått känna av avundsjuka och misstänksamhet från andra i befolkningen.
Att stå i relation till någon är uppenbarligen en svår balans! Att stå i relation till någon i Kongo, är också en balans, men samtidigt något som ger glädje och ständigt nya överraskningar! Det får inte bli känslor som styr oss, vi måste förlita oss på kunskap, förtroende och erfarenhet. Att hantera något, vad som helst, i Kongo, som är landet med det bortglömda kriget, kaoset och våldet, är en stor utmaning!
Detta land med så stora potentialer att ge befolkningen en god framtid, en positiv utveckling och ett gott liv. Så den ständigt återkommande osäkerheten, de strider som aldrig tycks ta slut, de utsatta och lidande människorna, som far illa av maktbegär och stridande trupper inom landet, sjukdomar och ohälsa som frodas, trots kompetent personal och en god strategi för att förbättra befolkningens hälsa!
Vi kan ana att denna osäkerhet och bristande förtroende för landets ledare, hämmar alla initiativ på lokalplanet. Vem orkar planera framåt, då man inte vet om det är nya oroligheter, nya maktstrider, innan planen ens färdigställts!
Men det finns personer, som vill planera, som är fyllda av entusiasm och energi för att bidra till en förändring. I kontakten med dem, anar jag att dialog, samtal och relation till omvärlden är av stor betydelse! De vill ha stöd i sin process för att förändra. En sådan dialog är en ständig balansgång. Om relationen till någon utanför landet blir för stark och ger för tydliga signaler, i motsats till den modell som landets ledare vill, finns risk för problem! Ett exempel på en sådan obalans, är det som nu hänt med den film som visar en känd läkares kamp för de våldtagna kvinnorna i landet. Filmen är uppenbarligen tydlig i sin framställning av våldsutövare och offer. Filmen förbjuds i Kongo, landets ledare tillåter inte att den visas, de har förbjudit detta. Ett annat exempel finns från det lilla sammanhang, jag stått i; på lokalplan, i en by eller i en kyrka; personer som stått i nära samarbetsrelation med oss svenskar, har ibland fått känna av avundsjuka och misstänksamhet från andra i befolkningen.
Att stå i relation till någon är uppenbarligen en svår balans! Att stå i relation till någon i Kongo, är också en balans, men samtidigt något som ger glädje och ständigt nya överraskningar! Det får inte bli känslor som styr oss, vi måste förlita oss på kunskap, förtroende och erfarenhet. Att hantera något, vad som helst, i Kongo, som är landet med det bortglömda kriget, kaoset och våldet, är en stor utmaning!
tisdag 11 augusti 2015
Värdet av kontakter med Kongo
Att telefonen idag är användbar och täcker så stor del av Kongo, gör det möjligt för oss att till vissa delar följa utvecklingen i landet. Då jag tänker på mina första år i Kongo är det en enorm skillnad i kontaktmöjlighet! Då, i mitten av 70 talet, fick jag åka till huvudstaden Kinshasa, beställa ett samtal till Sverige på postkontoret och sedan vänta, upp till åtta timmar på att få prata med anhöriga i Sverige! Idag kan man ringa till det inre av Mai Ndombe området, ja även så långt bort som till Oshwe och Lokolama finns mobil täckning! Att det inte finns täckning i Mimia, anses bero på den täta skogen som omger byn, vilket ju är högst troligt! På vissa platser finns också internet uppkoppling; Inongo, Mimia, Semendua, Bokoro och andra. Allt detta underlättar samarbete, kontakter och hjälper oss att få information om vad som händer i det inre av Mai Ndombe, vad som sker i ”vårt” område.
När jag idag har utnyttjat denna kontaktmöjlighet, får jag, som alltid, någon nyhet! Den jag pratade med idag funderar över den olikhet som finns mellan de två kyrkorna i Kongo, som Equmeniakyrkan i Sverige samarbetar med. Men han betonar även det behov som finns av en sorts kompetensutveckling för pastorer i Kongo. Han anger att dagens utbildning är för teoretisk, att de nya pastorerna lockas av de framgångsteologer som gästar landet och främst huvudstaden, att de nyutbildade saknar den kompetens som behövs för att leda en församling i dagens Kongo.
Efter vårt samtal går mina tankar till hur vi i Sverige kan ge stöd, visa att vi bryr oss och ge impulser till alla i våra samarbetskyrkor. Med dagens kontaktmöjlighet borde det inte vara ett problem!
Idag pågår ett projekt, 25 årigt, som skall länka Kongo till Västafrika, via en fiberkabel på Atlantens botten! Den första fasen Kinshasa – Muanda, avslutades 2013, nu pågår den andra fasen, som skall förbinda Kinshasa med Katanga. Projektets syfte är att reducera kostnaden för internetanvändning i Kongo. Idag är det ca 10 ggr dyrare i Kongo än i länderna i östra Afrika att använda internet! Projektet finansieras till stora delar av Kina. Men – det rapporteras att budget och projektmedel inte respekteras! I klartext: Det försvinner pengar till andra ändamål än de som ingår i projektet.
Så, vad har då detta att göra med våra kontaktmöjligheter med kollegor i det inre av Kongo?
En hel del, skulle jag vilja säga! Naturligtvis det enkla svaret; med denna fiberkabel, får vi ännu lättare att hålla kontakt med våra kollegor och vänner i Kongo. Men det finns en annan aspekt, nog så viktig, kanske svår att upptäcka? Det som sker i Kongo idag, på alla nivåer, bland politiker, president och ministrar, bland företagsledare, lärare, läkare, bland kyrkoledare och byhövdingar har ett samband; reaktioner och förhållningssätt speglas hos ledare på alla nivåer. Det som sker i ett 25 årigt projekt med finansiering från Kina, påverkar sjukvårdaren, som är ansvarig för ett litet medicinförråd på en vårdenhet i det inre av Kongo. Och därför kommer vi i kontakt med denna bristande respekt för det skrivna avtalet, dokumentet. Medicinförrådet och vårdenheten har också ett skrivet dokument som skall följas!
Men vi kan påtala och visa på annat förhållningssätt, om vi inte ger upp! Om vi fortsätter med vår kontakt; samtal, e-post, telefonkontakt och dialog på olika sätt! På 70 talet fanns jag på plats i det inre av Mai Ndombe, idag är jag i Sverige, men kan bidra med stöd till kollegor, ansvariga för vårdenheter inne i regnskogen! Vi kan alla bidra på något sätt i denna dialog! Och vår kontakt och vårt inlägg i dialogen är av stort värde, det kan bidra till att det skrivna avtalet, dokumentet respekteras bättre än det dokument som styr ett 25 årigt fiberkabelprojekt!
När jag idag har utnyttjat denna kontaktmöjlighet, får jag, som alltid, någon nyhet! Den jag pratade med idag funderar över den olikhet som finns mellan de två kyrkorna i Kongo, som Equmeniakyrkan i Sverige samarbetar med. Men han betonar även det behov som finns av en sorts kompetensutveckling för pastorer i Kongo. Han anger att dagens utbildning är för teoretisk, att de nya pastorerna lockas av de framgångsteologer som gästar landet och främst huvudstaden, att de nyutbildade saknar den kompetens som behövs för att leda en församling i dagens Kongo.
Efter vårt samtal går mina tankar till hur vi i Sverige kan ge stöd, visa att vi bryr oss och ge impulser till alla i våra samarbetskyrkor. Med dagens kontaktmöjlighet borde det inte vara ett problem!
Idag pågår ett projekt, 25 årigt, som skall länka Kongo till Västafrika, via en fiberkabel på Atlantens botten! Den första fasen Kinshasa – Muanda, avslutades 2013, nu pågår den andra fasen, som skall förbinda Kinshasa med Katanga. Projektets syfte är att reducera kostnaden för internetanvändning i Kongo. Idag är det ca 10 ggr dyrare i Kongo än i länderna i östra Afrika att använda internet! Projektet finansieras till stora delar av Kina. Men – det rapporteras att budget och projektmedel inte respekteras! I klartext: Det försvinner pengar till andra ändamål än de som ingår i projektet.
Så, vad har då detta att göra med våra kontaktmöjligheter med kollegor i det inre av Kongo?
En hel del, skulle jag vilja säga! Naturligtvis det enkla svaret; med denna fiberkabel, får vi ännu lättare att hålla kontakt med våra kollegor och vänner i Kongo. Men det finns en annan aspekt, nog så viktig, kanske svår att upptäcka? Det som sker i Kongo idag, på alla nivåer, bland politiker, president och ministrar, bland företagsledare, lärare, läkare, bland kyrkoledare och byhövdingar har ett samband; reaktioner och förhållningssätt speglas hos ledare på alla nivåer. Det som sker i ett 25 årigt projekt med finansiering från Kina, påverkar sjukvårdaren, som är ansvarig för ett litet medicinförråd på en vårdenhet i det inre av Kongo. Och därför kommer vi i kontakt med denna bristande respekt för det skrivna avtalet, dokumentet. Medicinförrådet och vårdenheten har också ett skrivet dokument som skall följas!
Men vi kan påtala och visa på annat förhållningssätt, om vi inte ger upp! Om vi fortsätter med vår kontakt; samtal, e-post, telefonkontakt och dialog på olika sätt! På 70 talet fanns jag på plats i det inre av Mai Ndombe, idag är jag i Sverige, men kan bidra med stöd till kollegor, ansvariga för vårdenheter inne i regnskogen! Vi kan alla bidra på något sätt i denna dialog! Och vår kontakt och vårt inlägg i dialogen är av stort värde, det kan bidra till att det skrivna avtalet, dokumentet respekteras bättre än det dokument som styr ett 25 årigt fiberkabelprojekt!
måndag 13 juli 2015
Det kommer säkert att bli bra!
Vi skiljs åt efter ett samtal om situationen i ett av länderna i centrala Afrika. Vi har pratat om en president som tvingar sig kvar vid makten, om hans ministrar och vice-president, som alla lämnat landet, om militären som också flytt och nu återvänder – som rebeller! Vi har pratat om min väns oro för familj och vänner, om hans syskon som flytt till ett grannland, utan säkerhet och medel att starta ett nytt liv. Han har berättat att när han pratar med sin mor, gråter de båda.
Och så slutsatsen: ”Det kommer säkert att bli bra”!
Jag står förvånad några sekunder. Så påminns jag om detta uttryck, som jag ofta hörde under mina år i Kongo. Då allt såg omöjligt ut, då ingen lösning tycktes finnas. Då kom de ”befriande” orden: ”Det blir säkert bra”!
Hoppet. Eller är det uttryck för ovilja att se verkligheten? En förhoppning, som egentligen inte har någon grund? Vem kan fördöma en annan människas syn på livet och möjligheten till en god lösning, till att allt skall bli bra?
Jag kan ana, att utan denna vilja till förhoppning, skulle våra vänner i Afrika inte orka en dag till. Och jag undrar många gånger om det är denna förhoppning, som gör att det inte blir någon positiv utveckling, som gör att ländernas ledare kan använda de metoder de vill, utan att någon tar upp kampen mot dem?
Det jag vet, är att jag inte kan bedöma, ta ställning till om denna förmåga till förhoppning är en positiv eller en negativ drivkraft. Den situation befolkningen i de afrikanska länderna lever i kan ingen annan förstå och ha synpunkter på. Det enda vi kan, är att visa att vi finns, att vi bryr oss och att vi vill bidra till något positivt. Som att ge stöd till att ett sjukhus och en förlossningssal får solpaneler och en fungerande operationslampa. Det stödet kan exempelvis göra att en gravid kvinna överlever sin förlossning, vare sig den sker med kejsarsnitt eller inte.
Och då blir den kvinnans hälsa bra!
Och så slutsatsen: ”Det kommer säkert att bli bra”!
Jag står förvånad några sekunder. Så påminns jag om detta uttryck, som jag ofta hörde under mina år i Kongo. Då allt såg omöjligt ut, då ingen lösning tycktes finnas. Då kom de ”befriande” orden: ”Det blir säkert bra”!
Hoppet. Eller är det uttryck för ovilja att se verkligheten? En förhoppning, som egentligen inte har någon grund? Vem kan fördöma en annan människas syn på livet och möjligheten till en god lösning, till att allt skall bli bra?
Jag kan ana, att utan denna vilja till förhoppning, skulle våra vänner i Afrika inte orka en dag till. Och jag undrar många gånger om det är denna förhoppning, som gör att det inte blir någon positiv utveckling, som gör att ländernas ledare kan använda de metoder de vill, utan att någon tar upp kampen mot dem?
Det jag vet, är att jag inte kan bedöma, ta ställning till om denna förmåga till förhoppning är en positiv eller en negativ drivkraft. Den situation befolkningen i de afrikanska länderna lever i kan ingen annan förstå och ha synpunkter på. Det enda vi kan, är att visa att vi finns, att vi bryr oss och att vi vill bidra till något positivt. Som att ge stöd till att ett sjukhus och en förlossningssal får solpaneler och en fungerande operationslampa. Det stödet kan exempelvis göra att en gravid kvinna överlever sin förlossning, vare sig den sker med kejsarsnitt eller inte.
Och då blir den kvinnans hälsa bra!
tisdag 23 juni 2015
Presidenters personliga behov i motsats till befolkningens
För några månader sedan, informerade Rwandas president sin befolkning om att han räknar med att bli vald till en tredje mandatperiod, trots att konstitutionen inte tillåter detta. Omkring 3,6 miljoner, ca halva befolkningen, har nu uttalat sig i frågan och uppmanat parlamentet att ändra konstitutionen, så att presidenten kan bli vald för en tredje period! Nyligen var ett av de politiska partierna samlade och ordföranden rapporterar att partiet inte tror att presidenten kommer att ändra något, men endast fortsätta att arbeta för socio ekonomisk utveckling, för att bevara säkerhet och utöva ett gott ledarskap!
Många har troligen synpunkter på denna förhoppning och hur väl grundad den är!
Det intressanta är att se på grannländerna; Burundi och Demokratiska Republiken Kongo. I båda länderna har befolkningen redan tydligt gett uttryck för att de inte vill se dagens president sitta ytterligare en period! Deras konstitution tillåter inte heller en tredje mandatperiod, men presidenterna tänker sig fortsätta regera!
USA har uttalat att en vilja att ge stöd till starka institutioner och inte till starka män och att man inte är för förändringar av konstitutioner p.g.a. personliga eller politiska intressen. Men sådana uttalanden kan lätt förbises, då ett lands ledare vill hävda sin självständighet och i hastigheten glömmer bort att bidrag kan vara villkorade. Något som också kan diskuteras!
I alla händelser vet ingen idag hur Kongos president förbereder sig för nästa drag!
Många har troligen synpunkter på denna förhoppning och hur väl grundad den är!
Det intressanta är att se på grannländerna; Burundi och Demokratiska Republiken Kongo. I båda länderna har befolkningen redan tydligt gett uttryck för att de inte vill se dagens president sitta ytterligare en period! Deras konstitution tillåter inte heller en tredje mandatperiod, men presidenterna tänker sig fortsätta regera!
USA har uttalat att en vilja att ge stöd till starka institutioner och inte till starka män och att man inte är för förändringar av konstitutioner p.g.a. personliga eller politiska intressen. Men sådana uttalanden kan lätt förbises, då ett lands ledare vill hävda sin självständighet och i hastigheten glömmer bort att bidrag kan vara villkorade. Något som också kan diskuteras!
I alla händelser vet ingen idag hur Kongos president förbereder sig för nästa drag!
tisdag 9 juni 2015
Reaktion från regering, kanske från president?
Lambert Mende, som är Informations, Kommunikations och Media Minister, höll i lördags en presskonferens i Kinshasa. Han informerade då om de samtal, som landets president inbjudit till. Han underströk att detta är ett självständigt lands inre angelägenhet. Han kritiserade USA:s ”inblandning” i den dialog som eventuellt kommer att hållas. ”Vi tar gärna emot råd från vänner, men absolut inte någon befallning från annat land, 54 år efter vår självständighet. En sådan befallning kan inte accepteras av någon kongoles idag”.
Som jag tidigare skrivit, inbjöd presidenten för en vecka sen till konsultationer med olika delar av det civila samhället, för att förbereda en eventuell dialog. Han har nu samtalat med representanter för flera organisationer. Några är för en dialog, andra mot en sådan. De som är mot förklarar det med att de är rädda för att en dialog skall ytterligare förlänga presidentens mandatperiod.
Så kom äntligen en lite reaktion på de samtal som hållits. Vi får invänta de kommande reaktionerna!
Som jag tidigare skrivit, inbjöd presidenten för en vecka sen till konsultationer med olika delar av det civila samhället, för att förbereda en eventuell dialog. Han har nu samtalat med representanter för flera organisationer. Några är för en dialog, andra mot en sådan. De som är mot förklarar det med att de är rädda för att en dialog skall ytterligare förlänga presidentens mandatperiod.
Så kom äntligen en lite reaktion på de samtal som hållits. Vi får invänta de kommande reaktionerna!
fredag 5 juni 2015
Tredje dagens samtal
I onsdags, 3 juni, tog president Kabila emot de organisationer som arbetar med valprocessen. Bland dem fanns riksdagsmannen Né Mwanda Nsemi, som också är ordförande i det politiska partiet ”Congo Pax”. Hans budskap var följande: ”Villkoren för genomföra tillförlitliga val är inte uppfyllda. Det hela liknar mest ett äventyr. Jag är inte beredd att delta i ett sådant äventyr”.
President Obamas sändebud uppmanande landets ledning, i en presskonferens i går 4 juni, att öppna för en politisk dialog, med fokus på valfrågorna och inte som en förevändning för att senarelägga valen.
Inget sägs om hur landets president tar emot de synpunkter han fått, hur han reagerar på USA:s uppmaning. Vad kommer att hända?
President Obamas sändebud uppmanande landets ledning, i en presskonferens i går 4 juni, att öppna för en politisk dialog, med fokus på valfrågorna och inte som en förevändning för att senarelägga valen.
Inget sägs om hur landets president tar emot de synpunkter han fått, hur han reagerar på USA:s uppmaning. Vad kommer att hända?
tisdag 2 juni 2015
En president lyssnar på civila samhället
Måndag den 1 juni 2015, startade Joseph Kabila, Kongos president, sin serie av samtal med religiösa ledare i landet. Idag fortsatte dessa samtal. Förmodligen frågar sig alla vad detta skall leda till! Vad gör presidenten med det han hör, vad sägs till honom, hur kommer dessa samtal att påverka landets framtid? Så måste man också fråga sig, om dessa samtal alls kommer att påverka landets ledare! Den stora frågan som skulle diskuteras, är om den presenterade valkalendern skall behållas eller göras om. En fråga som kanske har sitt självklara svar om man lyssnar till ”vanligt” folk.
I går var det ECC:s ledargrupp med Marini i spetsen, som först mötte presidenten. ECC är en sorts paraplyorganisation för de registrerade protestantiska kyrkorna. Enligt rapportering skall Marini ha sagt att det är ”viktigt att en statschef lyssnar till alla, eftersom han är den som skall garantera nationens säkerhet”. Han skall också ha sagt att ”det verkar som att allt inte är sagt och att flera synpunkter måste tillföras”. Den katolska kyrkan hävdade att en dialog måste ske i respekt för landets konstitution. Representanten för Islam vill att alla som deltar i det politiska livet sätter sig vid samma bord för att gemensamt hitta en lösning. Och Kimbangisterna säger att de vill värna om landets fred! Man kan undra vilken strategi dessa ledare följde då de skulle samtala med presidenten!
Idag har presidenten fortsatt samtalen och först mötte han den katolske kardinalenen Monsengwo. Han anser att ”en dialog måste ske, under förutsättning att man vet vad man vill. Uppenbarligen känner presidenten till vad denna dialog skall handla om”. Efter Monsengwo samtalade presidenten med representanter för den ortodoxa kyrkan, för landets väckelsekyrkor, för de fria och oberoende kyrkorna och för folkets hövdingar, de s.k. chefs coutumiers.
Det skall onekligen bli intressant att följa vad detta kommer att leda till! Finns det en verklig önskan att förstå befolkningen, eller är detta bara en uppvisning? Det vet vi inte idag!
I går var det ECC:s ledargrupp med Marini i spetsen, som först mötte presidenten. ECC är en sorts paraplyorganisation för de registrerade protestantiska kyrkorna. Enligt rapportering skall Marini ha sagt att det är ”viktigt att en statschef lyssnar till alla, eftersom han är den som skall garantera nationens säkerhet”. Han skall också ha sagt att ”det verkar som att allt inte är sagt och att flera synpunkter måste tillföras”. Den katolska kyrkan hävdade att en dialog måste ske i respekt för landets konstitution. Representanten för Islam vill att alla som deltar i det politiska livet sätter sig vid samma bord för att gemensamt hitta en lösning. Och Kimbangisterna säger att de vill värna om landets fred! Man kan undra vilken strategi dessa ledare följde då de skulle samtala med presidenten!
Idag har presidenten fortsatt samtalen och först mötte han den katolske kardinalenen Monsengwo. Han anser att ”en dialog måste ske, under förutsättning att man vet vad man vill. Uppenbarligen känner presidenten till vad denna dialog skall handla om”. Efter Monsengwo samtalade presidenten med representanter för den ortodoxa kyrkan, för landets väckelsekyrkor, för de fria och oberoende kyrkorna och för folkets hövdingar, de s.k. chefs coutumiers.
Det skall onekligen bli intressant att följa vad detta kommer att leda till! Finns det en verklig önskan att förstå befolkningen, eller är detta bara en uppvisning? Det vet vi inte idag!
torsdag 30 april 2015
Hälsovård i Kongo – strategi, men främst individers goda vilja
I Kongo pågår för fullt förberedelser av olika slag inför valåret 2016. Både i huvudstaden och ute i landet utbildas valfunktionärer, det utarbetas flera budgetar, inte minst för säkerhetsarbetet runt valproceduren och även mindre offentliga förberedelser pågår! Kanske att en del är av det slaget att det är bäst att de inte är kända!? Planeringen är god och detaljrik. Om den kan respekteras av alla, kommer alla val att genomföras utan anledning till kritik!
Ett bestående intryck efter många års kontakt med Kongo, är kongolesernas goda förmåga att planera och organisera ur administrativ synpunkt! Då det gäller hälsovårdsarbetet är strategin perfekt. Det finns inte någon bättre i hela Afrika, vad jag vet!
Systemet med hälsozoner, som infördes 1981, har fortsatt utvecklats. En hälsozon skall betjäna befolkningen i ett givet område, där skall finnas sjukhus, även med flera specialister, för att kunna erbjuda avancerad vård. Det finns angivet vilken utbildning som personalen skall ha på de olika sjukhusen och på de enheter som motsvarar våra vårdcentraler. Men även de förebyggande insatserna är noggrant dokumenterade och utgör stommen i ett arbete för att förbättra ett folks hälsa. Vårdplaner vid olika diagnoser finns angivna.
Och trots detta – så inträffar felaktiga beslut av ledningsgrupper på alla nivåer! Nyss fick jag information om hur läkare i en mycket isolerad hälsozon, gick befolkningens önskningar tillmötes och öppnade förlossningsenheter i hyddor med palmbladstak och utan utrustning! Och utan utbildade barnmorskor! De förklarar att personalen skall remittera de kvinnor som kommer att få problem vid förlossningen, till sjukhuset i god tid, så de kan tas om hand av läkare där. Men hur skall den som inte är utbildad, veta när en remittering måste ske?
Det finns välutbildade läkare, specialister, som med lätthet skulle få arbete i Europa. Som skulle kunna bli erkända och uppskattade läkare här. Det finns sjukvårdare och barnmorskor, som dagligen gör ett beundransvärt arbete. De har valt att vara kvar i Kongo. Trots den politiska osäkerheten, trots den torftiga arbetsmiljö de lever i dagligen. Som förstår en utarmad och fattig befolkning, som vill ha ett sjukhus eller en vårdcentral i sin hemby. Som gör allt för att förklara för dem som saknar utbildning. Som räddar liv genom sin närvaro och tillämpning av det de lärde sig en gång i sin utbildning. De är i behov av kontakt med omvärlden, med oss, för att kunna stå emot de önskningar hos folket, som inte är i överensstämmelse med den medicinska kunskapen och den strategi som landets hälsovårdsminister har beslutat om. De är värda vår beundran!
Ett bestående intryck efter många års kontakt med Kongo, är kongolesernas goda förmåga att planera och organisera ur administrativ synpunkt! Då det gäller hälsovårdsarbetet är strategin perfekt. Det finns inte någon bättre i hela Afrika, vad jag vet!
Systemet med hälsozoner, som infördes 1981, har fortsatt utvecklats. En hälsozon skall betjäna befolkningen i ett givet område, där skall finnas sjukhus, även med flera specialister, för att kunna erbjuda avancerad vård. Det finns angivet vilken utbildning som personalen skall ha på de olika sjukhusen och på de enheter som motsvarar våra vårdcentraler. Men även de förebyggande insatserna är noggrant dokumenterade och utgör stommen i ett arbete för att förbättra ett folks hälsa. Vårdplaner vid olika diagnoser finns angivna.
Och trots detta – så inträffar felaktiga beslut av ledningsgrupper på alla nivåer! Nyss fick jag information om hur läkare i en mycket isolerad hälsozon, gick befolkningens önskningar tillmötes och öppnade förlossningsenheter i hyddor med palmbladstak och utan utrustning! Och utan utbildade barnmorskor! De förklarar att personalen skall remittera de kvinnor som kommer att få problem vid förlossningen, till sjukhuset i god tid, så de kan tas om hand av läkare där. Men hur skall den som inte är utbildad, veta när en remittering måste ske?
Det finns välutbildade läkare, specialister, som med lätthet skulle få arbete i Europa. Som skulle kunna bli erkända och uppskattade läkare här. Det finns sjukvårdare och barnmorskor, som dagligen gör ett beundransvärt arbete. De har valt att vara kvar i Kongo. Trots den politiska osäkerheten, trots den torftiga arbetsmiljö de lever i dagligen. Som förstår en utarmad och fattig befolkning, som vill ha ett sjukhus eller en vårdcentral i sin hemby. Som gör allt för att förklara för dem som saknar utbildning. Som räddar liv genom sin närvaro och tillämpning av det de lärde sig en gång i sin utbildning. De är i behov av kontakt med omvärlden, med oss, för att kunna stå emot de önskningar hos folket, som inte är i överensstämmelse med den medicinska kunskapen och den strategi som landets hälsovårdsminister har beslutat om. De är värda vår beundran!
söndag 15 februari 2015
Taktikspel
I torsdags publicerades programmet för de val som skall hållas i Kongo från hösten 2015 fram till presidentvalet 27 november 2016. Total kostnad för denna valprocedur uppskattas till 1 145 408 680 USD! Innan programmet publicerades, kungjorde landets president den nya vallagen, som sägs vara i enlighet med oppositionens önskemål. Dagen därpå gratulerade FN:s representant i Kongo, chefen för FN styrkan i landet, Martin Kobler, den oberoende valkommissionen för att ha arbetat fram och publicerat en valkalender. Han framförde FN:s önskan om att valen skall vara fria, demokratiska och transparenta, samt bidra till konsolidering av fred och stabilitet i landet! Många undrar nu hur kostnaden skall finansieras! Regeringens talesman har officiellt försäkrat att regeringen kommer att ge allt stöd som behövs för att valen skall kunna genomföras! Oppositionen har sammanträtt under två dagar efter tillkännagivandet av programmet och hävdar att programmet inte är genomförbart, det är inte en realistisk plan som tagits fram.
Kommer detta att resulterar i fria och demokratiska val? Har studenters och andras protester, i januari i år, mot presidentens försök att hålla sig kvar vid makten gett resultat? Finns det inte längre något frågetecken kring frågan om konstitution och mandattid? Kan den enskilde kongolesen känna sig trygg och övertygad om att demokratin gör framsteg i landet? Vem är segraren i detta drama?
Frågorna är många! För att försöka förstå lite mera och bättre, har jag idag ägnat mig åt att läsa intervjuer och bedömningar av ”de som vet”. Tyvärr blev jag inte övertygad om att demokratin vunnit och att den fortsätter att växa i landet. Snarare tvärtom. Och efter att ha tänkt någon timme, känns det ganska störande. Det finns en övertygelse om att landets president inte har för avsikt att frivilligt lämna sin post 2016. Det han nu gjorde, var enbart ett taktiskt tillbakadragande. Taktikspel. ”Att ta ett steg tillbaka för att senare kunna hoppa bättre och högre”. Så beskrivs taktikspelet. Han testar nu de svaga demokratiska institutioner som finns i landet, för att kunna välja rätt taktik i framtiden. Landets president har makt, över det Republikanska gardet (som nu anklagas för att ha dödat 42 personer under januariprotesterna), över internet och SMS, han har pengar och kan utöva politiskt våld. Kring presidenten finns flera nätverk, som styr över honom; armén och säkerhetstjänsten, militära ledare, en grupp i Katanga, men inte bara kongolesiska nätverk. Det finns ett antal regionala nätverk som har stor inverkan på landet, Angola, Sydafrika, Rwanda, Uganda och Tanzania har alla intressen i landets utveckling. Eftersom presidenten styr över de resurser som västvärlden behöver, behöver han inte ta hänsyn till önskemål från västvärlden!
Men studenterna, som vågade, som gav uttryck för sin syn? Det sägs att efter protesterna har grupper av studenter intervjuats, de fick bl.a. frågan vad de protesterade mot, varför de protesterade. En majoritet visste inte! Inte mer än att de inte vill ha den sittande presidenten. Det är ju känt att han inte alls är omtyckt i Kinshasa. Så, vad fick dem att våga så mycket? Drogs de med av känslor, av någon som kunde övertala dem? Eller kan de ha ”köpts” av någon? Vad fick dem att gå ut på gatorna? Förmodligen kan ingen svara på de frågorna.
Efter att ha informerat mig denna eftermiddag, känns det inte alls bra! Det är snarare mycket olustigt! Jag tänker på ”vanliga människor” i inlandet, vänner och kollegor, kvinnor som kämpar för att vårda familjen trots alla svårigheter de möter. Jag kan förstå dem som väljer att inte bry sig om politiken, som ägnar sig enbart åt sitt eget arbete och inte lyfter blicken framåt, bortom det egna yrket. Hur skulle de orka om det visste? De som ser, som förstår och orkar arbeta för andra värden i livet än makt och pengar – de är beundransvärda! Båda grupperna behöver vårt stöd.
Kommer detta att resulterar i fria och demokratiska val? Har studenters och andras protester, i januari i år, mot presidentens försök att hålla sig kvar vid makten gett resultat? Finns det inte längre något frågetecken kring frågan om konstitution och mandattid? Kan den enskilde kongolesen känna sig trygg och övertygad om att demokratin gör framsteg i landet? Vem är segraren i detta drama?
Frågorna är många! För att försöka förstå lite mera och bättre, har jag idag ägnat mig åt att läsa intervjuer och bedömningar av ”de som vet”. Tyvärr blev jag inte övertygad om att demokratin vunnit och att den fortsätter att växa i landet. Snarare tvärtom. Och efter att ha tänkt någon timme, känns det ganska störande. Det finns en övertygelse om att landets president inte har för avsikt att frivilligt lämna sin post 2016. Det han nu gjorde, var enbart ett taktiskt tillbakadragande. Taktikspel. ”Att ta ett steg tillbaka för att senare kunna hoppa bättre och högre”. Så beskrivs taktikspelet. Han testar nu de svaga demokratiska institutioner som finns i landet, för att kunna välja rätt taktik i framtiden. Landets president har makt, över det Republikanska gardet (som nu anklagas för att ha dödat 42 personer under januariprotesterna), över internet och SMS, han har pengar och kan utöva politiskt våld. Kring presidenten finns flera nätverk, som styr över honom; armén och säkerhetstjänsten, militära ledare, en grupp i Katanga, men inte bara kongolesiska nätverk. Det finns ett antal regionala nätverk som har stor inverkan på landet, Angola, Sydafrika, Rwanda, Uganda och Tanzania har alla intressen i landets utveckling. Eftersom presidenten styr över de resurser som västvärlden behöver, behöver han inte ta hänsyn till önskemål från västvärlden!
Men studenterna, som vågade, som gav uttryck för sin syn? Det sägs att efter protesterna har grupper av studenter intervjuats, de fick bl.a. frågan vad de protesterade mot, varför de protesterade. En majoritet visste inte! Inte mer än att de inte vill ha den sittande presidenten. Det är ju känt att han inte alls är omtyckt i Kinshasa. Så, vad fick dem att våga så mycket? Drogs de med av känslor, av någon som kunde övertala dem? Eller kan de ha ”köpts” av någon? Vad fick dem att gå ut på gatorna? Förmodligen kan ingen svara på de frågorna.
Efter att ha informerat mig denna eftermiddag, känns det inte alls bra! Det är snarare mycket olustigt! Jag tänker på ”vanliga människor” i inlandet, vänner och kollegor, kvinnor som kämpar för att vårda familjen trots alla svårigheter de möter. Jag kan förstå dem som väljer att inte bry sig om politiken, som ägnar sig enbart åt sitt eget arbete och inte lyfter blicken framåt, bortom det egna yrket. Hur skulle de orka om det visste? De som ser, som förstår och orkar arbeta för andra värden i livet än makt och pengar – de är beundransvärda! Båda grupperna behöver vårt stöd.
söndag 8 februari 2015
Glädje över fotboll och SMS, andra frågor saknar svar!
Kongo fick igår kväll tredje platsen i de afrikanska mästerskapen i fotboll, då Leoparderna vann över Ekvatorialguineas lag! Glädjen var stor!! I Kinshasa var inte glädjeyttringarna lika stora som då de vann i matchen mot Republiken Kongo. Men man ser en förklaring till segern; landets president hade åkt hem och satt inte på läktaren! Gårdagens placering är samma som 1998, då de spelade mot Burkina Faso. Eftersom motståndaren, Ekvatorialguinea, betedde sig ”aggressivt” i torsdags då de spelade mot Ghana, hade man hotat med att lördagens match skulle gå inför tomma läktare. Så blev det inte, men laget får istället böta USD 100000! Ikväll går matchen mellan Ghana och Elfenbenskusten och fotbollsintresserade kongoleser följer också den matchen!
Sedan midnatt fungerar den mobila internetfunktionen, SMS och WhatsApp. Telekommunikatörerna fick, från statens representant, ett meddelande med instruktioner och restriktioner. Facebook och Twitter fungerar fortfarande inte, det ingick i restriktionsanvisningarna att de tjänsterna fortsatt skall vara blockerade! Studenter och affärsmän är alla upprörda över de hinder som denna blockering medför! Landets gör stora ekonomiska förluster p.g.a. att dessa kontaktmöjligheter är blockerade.
De livsavgörande frågorna för Kongo väntar ännu på sina svar! En del av möjligheterna till kontakt med omvärlden är fortfarande blockerade. Valet, främst presidentvalet 2016, är ännu mycket oklart. Kongoleserna väntar ännu på nästa drag av landets president. De är luttrade och har inte det förtroendet för makten, att de vågar lite på att konstitutionen kommer att följas.
I Kongos inland tillkommer ytterligare telekommunikatörer; på Semendua finns nu inte bara Orange, men även Vodacom och inom några veckor kommer ytterligare ett företag att öppna verksamhet där. Då jag tänker på hur det var på 70-talet, inser jag att det hänt mycket i Zaire – Kongo sen dess! Då fanns bara kortvågsradion för kontakt mellan missionsstationerna. Ville någon kontakta Sverige, var den enda möjligheten att bege sig till Kinshasa, beställa ett samtal på postkontoret och vänta, ibland upp till 8 timmar, innan samtalet kopplades!
En utveckling är på gång! Låt oss hoppas att det blir till största del en positiv utveckling!
Sedan midnatt fungerar den mobila internetfunktionen, SMS och WhatsApp. Telekommunikatörerna fick, från statens representant, ett meddelande med instruktioner och restriktioner. Facebook och Twitter fungerar fortfarande inte, det ingick i restriktionsanvisningarna att de tjänsterna fortsatt skall vara blockerade! Studenter och affärsmän är alla upprörda över de hinder som denna blockering medför! Landets gör stora ekonomiska förluster p.g.a. att dessa kontaktmöjligheter är blockerade.
De livsavgörande frågorna för Kongo väntar ännu på sina svar! En del av möjligheterna till kontakt med omvärlden är fortfarande blockerade. Valet, främst presidentvalet 2016, är ännu mycket oklart. Kongoleserna väntar ännu på nästa drag av landets president. De är luttrade och har inte det förtroendet för makten, att de vågar lite på att konstitutionen kommer att följas.
I Kongos inland tillkommer ytterligare telekommunikatörer; på Semendua finns nu inte bara Orange, men även Vodacom och inom några veckor kommer ytterligare ett företag att öppna verksamhet där. Då jag tänker på hur det var på 70-talet, inser jag att det hänt mycket i Zaire – Kongo sen dess! Då fanns bara kortvågsradion för kontakt mellan missionsstationerna. Ville någon kontakta Sverige, var den enda möjligheten att bege sig till Kinshasa, beställa ett samtal på postkontoret och vänta, ibland upp till 8 timmar, innan samtalet kopplades!
En utveckling är på gång! Låt oss hoppas att det blir till största del en positiv utveckling!
fredag 6 februari 2015
Fotboll, Ebola, val och internet – livsavgörande frågor!
Leopardernas match mot Elefanterna i onsdags, 4 februari, gick inte bra för Leoparderna! Det var alltså Kongo som spelade mot Elfenbenskustens lag. Kongo förlorade! Onsdag eftermiddag var alla i Kinshasa uppsluppna, vinkade med landets flaggor och hade bråttom hem för att se matchen, övertygade om att Kongo skulle segra! När spelet var över, var Kinshasa som en ”ville morte”, en död stad, det uttryck som används för att beskriva situationen då alla strejkar. Det var absolut tyst på gatorna! En del invånare i Kinshasa ansåg sig veta varför de förlorade; landets president satt på läktaren! Det säger något om synen på landets ledare! Men på lördag hoppas kongoleserna vinna i matchen mot Ekvatorialguinea och få tredje plats i mästerskapen! På söndag går finalmatchen, mellan Ghana och Elfenbenskusten.
Efter att en viss nedgång i antalet nya fall av Ebola noterats, blev det vecka 5 ett steg bakåt: 124 nya fall rapporterades från Guinea (39 fall), Liberia (5 fall) och Sierra Leone (80 fall). Då det snart är regntid, ökar utmaningen. Regntiden gör det ännu svårare att nå isolerade områden och därför kan det medföra en ytterligare ökning av antalet fall. Vissa forskare har rapporterat att det virus som finns i området har muterat. Vad denna mutation innebär är ännu osäkert. Det minst önskade resultatet av mutationen, är att viruset kan överföras som luftburen smitta. Detta skulle ju markant öka virusets förmåga och medföra en ännu större utmaning för hälsovårdspersonalen. Totalt har 22 460 fall rapporterats, varav 8966 har dött.
FN:s speciella sändebud i Kongo, Martin Kobler, deklarerade i en konferens, som FN arrangerade i Kinshasa i onsdags, att det internationella samfundet nu väntar sig att få se en kalender för landets val. Han tillade att detta är ett villkor för bidrag till finansieringen. Redan i juni 2014, påpekade EU:s representant i Kongo, att en komplett valkalender måste presenteras inom kort. Hittills har endast kalendrar för de val som äger rum 2015 presenterats, men inte den som gäller presidentvalet 2016.
Regeringens talesman informerade vid en presskonferens igår, att SMS och den mobila internetfunktionen, ”inom kort” kommer att vara i funktion igen. Nyss kom informationen att telekommunikatörerna meddelat sina abonnenter att SMS kommer att var i funktion från söndag (8/2) och mobilt internet från måndag (9/2).
I den komplicerade situation som råder gällande landets politik, är det lätt att förstå människornas entusiasm inför fotbollsmatcher! Det inser även jag! Men frågan är fortfarande aktuell; när kommer SMS och mobilt internet att vara i funktion? Ett löfte är ingen garanti!
Efter att en viss nedgång i antalet nya fall av Ebola noterats, blev det vecka 5 ett steg bakåt: 124 nya fall rapporterades från Guinea (39 fall), Liberia (5 fall) och Sierra Leone (80 fall). Då det snart är regntid, ökar utmaningen. Regntiden gör det ännu svårare att nå isolerade områden och därför kan det medföra en ytterligare ökning av antalet fall. Vissa forskare har rapporterat att det virus som finns i området har muterat. Vad denna mutation innebär är ännu osäkert. Det minst önskade resultatet av mutationen, är att viruset kan överföras som luftburen smitta. Detta skulle ju markant öka virusets förmåga och medföra en ännu större utmaning för hälsovårdspersonalen. Totalt har 22 460 fall rapporterats, varav 8966 har dött.
FN:s speciella sändebud i Kongo, Martin Kobler, deklarerade i en konferens, som FN arrangerade i Kinshasa i onsdags, att det internationella samfundet nu väntar sig att få se en kalender för landets val. Han tillade att detta är ett villkor för bidrag till finansieringen. Redan i juni 2014, påpekade EU:s representant i Kongo, att en komplett valkalender måste presenteras inom kort. Hittills har endast kalendrar för de val som äger rum 2015 presenterats, men inte den som gäller presidentvalet 2016.
Regeringens talesman informerade vid en presskonferens igår, att SMS och den mobila internetfunktionen, ”inom kort” kommer att vara i funktion igen. Nyss kom informationen att telekommunikatörerna meddelat sina abonnenter att SMS kommer att var i funktion från söndag (8/2) och mobilt internet från måndag (9/2).
I den komplicerade situation som råder gällande landets politik, är det lätt att förstå människornas entusiasm inför fotbollsmatcher! Det inser även jag! Men frågan är fortfarande aktuell; när kommer SMS och mobilt internet att vara i funktion? Ett löfte är ingen garanti!
måndag 2 februari 2015
Fotbollen avleder spänningen
De afrikanska mästerskapen i fotboll pågår. I lördags, den 31 januari, spelade Kongo Kinshasas lag, ”Leoparderna” mot Kongo Brazzavilles lag. Det som inte hänt sedan 1998, hände då: Leoparderna går vidare till semifinal! Den matchen kommer Leoparderna att spela mot Ghanas lag.
I flera av landets större städer; Kinshasa, Matadi, Mbandaka och Kisangani, utbröt jubel på gatorna! Folk i alla åldrar, sjöng, visslade och viftade med landets flagga! Bilarna tutade och glädjeyttringarna var många! Gatorna fylldes av glada kongoleser! I Kinshasa fick glädjen över fotbollsresultatet bli en glädje som minskade spänningen efter protesterna för en dryg vecka sen. ”Det var extraordinärt för vår stad att vi kunde ge uttryck för glädje på detta sätt”, berättar en god vän.
Samma vän berättar att SMS och den mobila internet funktionen fortfarande är blockerade. Detta trots uppvaktningar hos inrikesministern. Beskedet är att just de två funktionerna var en av orsakerna till de tidigare protesterna i huvudstaden!
Frågan är naturligtvis; hur kommer det att gå i semi finalen mor favoritlaget Ghana? Men en ännu större fråga är; hur länge skall makten hålla SMS och mobilt internet blockerat? Den blockeringen har troligen större effekter på landets framtid än Leopardernas möjligheter!
I flera av landets större städer; Kinshasa, Matadi, Mbandaka och Kisangani, utbröt jubel på gatorna! Folk i alla åldrar, sjöng, visslade och viftade med landets flagga! Bilarna tutade och glädjeyttringarna var många! Gatorna fylldes av glada kongoleser! I Kinshasa fick glädjen över fotbollsresultatet bli en glädje som minskade spänningen efter protesterna för en dryg vecka sen. ”Det var extraordinärt för vår stad att vi kunde ge uttryck för glädje på detta sätt”, berättar en god vän.
Samma vän berättar att SMS och den mobila internet funktionen fortfarande är blockerade. Detta trots uppvaktningar hos inrikesministern. Beskedet är att just de två funktionerna var en av orsakerna till de tidigare protesterna i huvudstaden!
Frågan är naturligtvis; hur kommer det att gå i semi finalen mor favoritlaget Ghana? Men en ännu större fråga är; hur länge skall makten hålla SMS och mobilt internet blockerat? Den blockeringen har troligen större effekter på landets framtid än Leopardernas möjligheter!
måndag 26 januari 2015
Nu är lugnet återställt
Idag har Kinshasa återtagit sin rytm. Kontor och affärer är öppna liksom skolorna, fast en del barn stannat hemma för säkerhets skull! Alla är glada över denna vändning. Internet fungerar, men inte det mobila, liksom inte heller SMS. När dessa tjänster skall fungera igen, sägs det ingenting om.
Nationalförsamlingen beslutade redan i går, söndag, att de inte skulle godta att en folkräkning skall ordnas innan valen 2016. Det var det sista beslutet som krävdes för att säkerställa att det inte blir en folkräkning.
Då jag idag hade telefonkontakt med kollegor och vänner i Kinshasa, var de lättade. En berättade om att i hans kvarter brändes däck och det var våldshandlingar av olika slag i närheten av honom. Under två dagar vågade han och familjen inte lämna bostaden. Och de klarade sig utan att attackeras!
Nu kan följderna av förra veckans våld ses tydligt. Kinesiska affärsmän anger att de behöver få ersättning för alla skador som deras affärer och hus har utsatts för. Drygt 50 affärer har plundrats och tre kinesiska affärsmän är allvarligt skadade. De materiella skadorna uppgår till ca 5 miljoner USD. Bussar och bilar har bränts och detta ger nu effekter i form av sämre transportmöjligheter. Antalet skadade och döda under de fem dagarna, finns det knappast exakta siffror för.
En av kollegorna angav att det finns anledning att vara uppmärksam på nästa drag från presidenten. Även om förra veckans budskap var tydligt; ”Vi går inte med på fördröjning av valen”, anas att det kan komma andra försök att senarelägga valen.
Polis och militär finns kvar i stadsbilden, tungt beväpnade, men de stör inte trafikanterna.
Naturligtvis anas en osäkerhet bakom glädjen! Kan det komma andra överraskningar snart?
Lugnet är återställt – för några veckor förhoppningsvis!
Nationalförsamlingen beslutade redan i går, söndag, att de inte skulle godta att en folkräkning skall ordnas innan valen 2016. Det var det sista beslutet som krävdes för att säkerställa att det inte blir en folkräkning.
Då jag idag hade telefonkontakt med kollegor och vänner i Kinshasa, var de lättade. En berättade om att i hans kvarter brändes däck och det var våldshandlingar av olika slag i närheten av honom. Under två dagar vågade han och familjen inte lämna bostaden. Och de klarade sig utan att attackeras!
Nu kan följderna av förra veckans våld ses tydligt. Kinesiska affärsmän anger att de behöver få ersättning för alla skador som deras affärer och hus har utsatts för. Drygt 50 affärer har plundrats och tre kinesiska affärsmän är allvarligt skadade. De materiella skadorna uppgår till ca 5 miljoner USD. Bussar och bilar har bränts och detta ger nu effekter i form av sämre transportmöjligheter. Antalet skadade och döda under de fem dagarna, finns det knappast exakta siffror för.
En av kollegorna angav att det finns anledning att vara uppmärksam på nästa drag från presidenten. Även om förra veckans budskap var tydligt; ”Vi går inte med på fördröjning av valen”, anas att det kan komma andra försök att senarelägga valen.
Polis och militär finns kvar i stadsbilden, tungt beväpnade, men de stör inte trafikanterna.
Naturligtvis anas en osäkerhet bakom glädjen! Kan det komma andra överraskningar snart?
Lugnet är återställt – för några veckor förhoppningsvis!
fredag 23 januari 2015
Femte dagen blev en dag av glädje
Så kom då informationen om Senatens beslut, kl 10 på förmiddagen, direktsänt i TV. Ordföranden, Kengo wa Dondo, gav beskedet; ”Vi har beslutat att lyssna till rösterna från gatan”! Det utbröt ett jubel, i Senaten och i hemmen, liksom på gatorna. Inte minst studenterna vid Université Kinshasa jublade: ”Vi har vunnit! De lyssnade på oss”! Kengo wa Dondo förklarade beslutet både på franska och på lingala, så att alla säkert skulle förstå.
Den text som kommissionen studerat sen i tisdags skall alltså ändras och specifikt då artikel 8, som innehåll en passus om folkomröstningen. ”Vi kommer inte att utlösa en folkräkning, vi skall använda de uppgifter som finns från föregående val”. Så var det besked som utlöste sådan glädje.
Ett historiskt beslut i Kongo. Aldrig tidigare har folkets vilja, oppositionen och folket på gatan, fått påverka beslutsfattarna så tydligt som denna gång!
Men det skall tas ytterligare ett beslut i denna fråga. På måndag skall Nationalförsamlingen och Senaten tillsammans besluta om den reviderade text, de nu skall arbeta med. Men enligt den man jag pratade med, är beslutsfattarna nu så trängda, att de kommer att besluta enligt det besked som gavs idag. Om de två grupperna inte skulle komma överens, är det Nationalförsamlingen som får ta det avgörande beslutet. Alla har fullt förtroende för att måndagens beslut kommer att följa dagens information och folkets vilja.
Kinshasa var fram till 10 tiden idag en stad med mycket få människor i rörelse. Alla var oroliga för vilken information som skulle ges. Om det hade blivit ett negativt beslut, hade plundringar och våldshandlingar återupptagits och då i större skala. Efter att informationen lämnats, har staden fyllts av jublande människor.
Fortfarande är SMS och Internet tjänsterna avstängda. Man kan ju fråga sig för hur länge?
FN:s Generalsekreterare, Ban Ki-moon, meddelade igår, efter samtal med FN sändebudet i Kongo, Martin Kobler, att FN är villiga att delta i förlikningssamtal mellan alla berörda parter. Hans uttalade syn är att samtalen bör ske i fredlig anda, vara trovärdiga, att allas synpunkter skall få komma fram och att samtalen skall ske i enlighet med konstitutionen. Vi kan nog ana att detta erbjudande om hjälp i en förlikningsprocess är önskvärt och nödvändigt!
Är nu protesterna, plundringarna och våldshandlingarna över för denna gång, efter fyra dagars intensiva händelser? Svaret är kanske beroende av vad man lägger för mening i uttrycket ”för denna gång”! Mycket av det som hänt dessa dagar hände också i början av 90-talet. Det har i stort varit en upprepning. Men någon gång måste väl detta folk och land få uppleva lugn och ordning?
Den text som kommissionen studerat sen i tisdags skall alltså ändras och specifikt då artikel 8, som innehåll en passus om folkomröstningen. ”Vi kommer inte att utlösa en folkräkning, vi skall använda de uppgifter som finns från föregående val”. Så var det besked som utlöste sådan glädje.
Ett historiskt beslut i Kongo. Aldrig tidigare har folkets vilja, oppositionen och folket på gatan, fått påverka beslutsfattarna så tydligt som denna gång!
Men det skall tas ytterligare ett beslut i denna fråga. På måndag skall Nationalförsamlingen och Senaten tillsammans besluta om den reviderade text, de nu skall arbeta med. Men enligt den man jag pratade med, är beslutsfattarna nu så trängda, att de kommer att besluta enligt det besked som gavs idag. Om de två grupperna inte skulle komma överens, är det Nationalförsamlingen som får ta det avgörande beslutet. Alla har fullt förtroende för att måndagens beslut kommer att följa dagens information och folkets vilja.
Kinshasa var fram till 10 tiden idag en stad med mycket få människor i rörelse. Alla var oroliga för vilken information som skulle ges. Om det hade blivit ett negativt beslut, hade plundringar och våldshandlingar återupptagits och då i större skala. Efter att informationen lämnats, har staden fyllts av jublande människor.
Fortfarande är SMS och Internet tjänsterna avstängda. Man kan ju fråga sig för hur länge?
FN:s Generalsekreterare, Ban Ki-moon, meddelade igår, efter samtal med FN sändebudet i Kongo, Martin Kobler, att FN är villiga att delta i förlikningssamtal mellan alla berörda parter. Hans uttalade syn är att samtalen bör ske i fredlig anda, vara trovärdiga, att allas synpunkter skall få komma fram och att samtalen skall ske i enlighet med konstitutionen. Vi kan nog ana att detta erbjudande om hjälp i en förlikningsprocess är önskvärt och nödvändigt!
Är nu protesterna, plundringarna och våldshandlingarna över för denna gång, efter fyra dagars intensiva händelser? Svaret är kanske beroende av vad man lägger för mening i uttrycket ”för denna gång”! Mycket av det som hänt dessa dagar hände också i början av 90-talet. Det har i stort varit en upprepning. Men någon gång måste väl detta folk och land få uppleva lugn och ordning?
torsdag 22 januari 2015
Fjärde dagen med våld i Kinshasa
Torsdagen var ganska lugn i Kinshasa, vissa affärer och marknader var öppna. ”Du vet hur vi kongoleser är, vi har inget matförråd hemma och efter några dagar utan inköp, måste vi få köpa mat”, sa min vän, som jag pratade med i kväll. Bilar och bussar har rullat lite mera intensivt än igår. Den man jag pratade med, hade idag tagit sig till sin arbetsplats och upplevde inga trakasserier eller kontroller på vägen dit. I varje gatukorsning står tungt beväpnad militär och polis, de håller vakt utan att störa de människor som är ute. Skolorna är fortsatt stängda. Internet och SMS tjänster fungerar inte, trots löfte om att ”internet fix” skulle tillåtas idag, men så är inte fallet. Alla banker och statliga kontor är stängda, eftersom de är hindrade i sitt arbete genom internetblockeringen. Telekommunikatörerna rasar då de gör enorma förluster. Röken från brinnande hus och bilar syns på stora avstånd. I Goma har det idag varit våldshandlingar. I Kimpese, Bas Congo, har studenterna idag organiserat en protestmarsch.
”Studenterna är att gratulera, som tog tag i detta och visade sitt missnöje”! Så tycker den man jag pratade med ikväll. Under lång tid försökte presidenten och hans närmaste att ändra konstitutionen. Då detta inte gick försöker de nu förhala tiden för val 2016. Det skulle medföra att presidentens tid vid makten automatiskt förlängdes. Den nu aktuella modellen för att senarelägga valet, är att man anger att det innan valet måste vara en folkräkning, annars går det inte att analysera resultatet. Att genomföra en folkräkning i detta land, fem gånger större än Sverige till ytan och med ca 70 miljoner invånare, kommer naturligtvis att kräva mycket tid, det kan vi alla förstå!
Då senaten diskuterade förslaget om folkräkning, kunde man följa det i direktsändning på TV. Ca 75 % av inläggen kom från oppositionsledamöter, som alla sa nej till förslaget. Den kommission som nu studerar frågan ”på djupet”, Commission Politique administratvie et juridique (PAJ), är inte klara med sin studie, som de skulle ha presenterat idag. Resultatet kommer att tillkännages imorgon kl. 9 i plenum. ”Deras rapport är avgörande för hur vi reagerar! Om de godkänner förslaget kommer vi att återuppta våra protester, och de blir ännu kraftigare än tidigare”. Det budskapet kommer idag från studenter och andra som deltagit i protesterna.
Att en kimbangistpastor är ordförande i kommissionen "Cime" är ett utslag av att kimbangisterna står nära maktens centrum. Katolska kyrkans högsta ledare i Kongo, kardinal Monsengwo, sa tidigare i veckan till folket; ”Fortsätt att protestera, men slå inte sönder vårt land”. Den protestantiska kyrkans ledare säger ingenting, utöver att han ger sitt tysta bifall till president och makthavare.
Att besluta om begränsad tid vid makten är en sak, att följa beslutet en helt annan fråga! ”Det är en sjukdom hos oss kongoleser att vi inte kan acceptera att vår tid är ute”! Det gäller landets ledare, kyrkors ledare och olika organisationers ledare! Vi avslutade vårt samtal med att skratta åt denna sjukdom! Det är fantastiskt, att man kan göra det med en person i Kinshasa idag! Att våldet och hotet inte har paralyserat och omöjliggjort fritt tänkande! Det finns trots allt ett hopp för detta land!
”Studenterna är att gratulera, som tog tag i detta och visade sitt missnöje”! Så tycker den man jag pratade med ikväll. Under lång tid försökte presidenten och hans närmaste att ändra konstitutionen. Då detta inte gick försöker de nu förhala tiden för val 2016. Det skulle medföra att presidentens tid vid makten automatiskt förlängdes. Den nu aktuella modellen för att senarelägga valet, är att man anger att det innan valet måste vara en folkräkning, annars går det inte att analysera resultatet. Att genomföra en folkräkning i detta land, fem gånger större än Sverige till ytan och med ca 70 miljoner invånare, kommer naturligtvis att kräva mycket tid, det kan vi alla förstå!
Då senaten diskuterade förslaget om folkräkning, kunde man följa det i direktsändning på TV. Ca 75 % av inläggen kom från oppositionsledamöter, som alla sa nej till förslaget. Den kommission som nu studerar frågan ”på djupet”, Commission Politique administratvie et juridique (PAJ), är inte klara med sin studie, som de skulle ha presenterat idag. Resultatet kommer att tillkännages imorgon kl. 9 i plenum. ”Deras rapport är avgörande för hur vi reagerar! Om de godkänner förslaget kommer vi att återuppta våra protester, och de blir ännu kraftigare än tidigare”. Det budskapet kommer idag från studenter och andra som deltagit i protesterna.
Att en kimbangistpastor är ordförande i kommissionen "Cime" är ett utslag av att kimbangisterna står nära maktens centrum. Katolska kyrkans högsta ledare i Kongo, kardinal Monsengwo, sa tidigare i veckan till folket; ”Fortsätt att protestera, men slå inte sönder vårt land”. Den protestantiska kyrkans ledare säger ingenting, utöver att han ger sitt tysta bifall till president och makthavare.
Att besluta om begränsad tid vid makten är en sak, att följa beslutet en helt annan fråga! ”Det är en sjukdom hos oss kongoleser att vi inte kan acceptera att vår tid är ute”! Det gäller landets ledare, kyrkors ledare och olika organisationers ledare! Vi avslutade vårt samtal med att skratta åt denna sjukdom! Det är fantastiskt, att man kan göra det med en person i Kinshasa idag! Att våldet och hotet inte har paralyserat och omöjliggjort fritt tänkande! Det finns trots allt ett hopp för detta land!
onsdag 21 januari 2015
Tredje dagen med våldshandlingar
Även idag, onsdag den 21 januari, har Kinshasa varit platsen för våldshandlingar av olika slag. Endast i vissa delar, utanför centrum, som Kintambu, har ett antal bussar trafikerat delar av sina rutter och en del affärer har varit öppna. Men de flesta av staden affärer och marknader har varit stängda. Uppgifter om antal döda i dessa tumult varierar; siffror från 5 till 28 till drygt 40, beroende på vem som lämnat uppgiften!
Polisen är närvarande överallt och befolkningen uppmanas att se detta som ett uttryck för säkerhet och inte vara rädda. I Masina har hus satts i brand och affärer har plundrats idag.
En god vän förklarar situation enligt följande: lagen om ändring av konstitutionen kommer att antas. Oppositionen är inte positiv till detta, men försöker hantera det som händer, så att inte mera våld skall utlösas. De två största oppositionspartierna, som motsvarar ca 1/3 av befolkningen har inte deltagit i protester och våldshandlingar, vilket gör att våldet inte har fått den utbredning som annars skulle ha varit möjligt.
En intressant detalj är att katolska kyrkan säger sig stödja protesterna mot de nya lagen och presidenten. Katolska biskoparna lämnade också, kort efter bildandet, den kommission, som har i uppdrag att skapa dialog kring allt som rör valet 2016. ”Commission d´intégrité et de médiation électorale” (Cime) bildades i september 2014. Ordförande är en kimbangistpastor, Elebe Kapalay. Uppdraget är, förenklat, att se till att det är transparens och öppenhet inom politiken. Att de katolska biskoparna valde att lämna gruppen, har säkert sin förklaring!
Internet och SMS är fortsatt blockerat. Vissa oppositionsledare har upptäckt att deras telefonnummer också är blockerade, vilket har skapat protester och irritation. Enligt regeringens talesman, kommer Internet och SMS tjänsterna att inom kort tillåtas, i liten skala. Han uppmanar folket att lita på dem som tagit beslut om denna åtgärd, då det är enbart för att skydda landet och folket. Även RFI (Radio France Internationale), har idag varit blockerat, utan förklaring.
Alla skolor är stängda. Föräldrar riskerar inte att låta barnen gå till skolan, eftersom ingen vet, vad som kommer att hända under dagen. De katolska skolorna kommer att vara stängda hela denna vecka.
Protester och våldshandlingar rapporteras även från Bukavu och Goma. I Mbandaka ville oppositionspartierna ordna en protestmarsch och i avvaktan på denna stängdes affärer, skolor och marknader. Men inget tillstånd gavs och läget sägs vara lugnt.
Många sitter hemma i sina hus med familjen och avvaktar vad som skall hända. Oron är påtaglig. Lika påtaglig är glädjen i rösten som svarar då jag ringer!
EU och FN gruppen i Kongo, Monusco, har uttalat sin oro för att hela landet skall bli totalt instabilt. Frågan är om det kan bli mer instabilt än det redan är? Många har anat att det under ytan funnits vad som nu kommit fram och tar plats på gatorna i Kinshasa! Men vad händer den dag det blir klart för alla att det inte blir val 2016?
Polisen är närvarande överallt och befolkningen uppmanas att se detta som ett uttryck för säkerhet och inte vara rädda. I Masina har hus satts i brand och affärer har plundrats idag.
En god vän förklarar situation enligt följande: lagen om ändring av konstitutionen kommer att antas. Oppositionen är inte positiv till detta, men försöker hantera det som händer, så att inte mera våld skall utlösas. De två största oppositionspartierna, som motsvarar ca 1/3 av befolkningen har inte deltagit i protester och våldshandlingar, vilket gör att våldet inte har fått den utbredning som annars skulle ha varit möjligt.
En intressant detalj är att katolska kyrkan säger sig stödja protesterna mot de nya lagen och presidenten. Katolska biskoparna lämnade också, kort efter bildandet, den kommission, som har i uppdrag att skapa dialog kring allt som rör valet 2016. ”Commission d´intégrité et de médiation électorale” (Cime) bildades i september 2014. Ordförande är en kimbangistpastor, Elebe Kapalay. Uppdraget är, förenklat, att se till att det är transparens och öppenhet inom politiken. Att de katolska biskoparna valde att lämna gruppen, har säkert sin förklaring!
Internet och SMS är fortsatt blockerat. Vissa oppositionsledare har upptäckt att deras telefonnummer också är blockerade, vilket har skapat protester och irritation. Enligt regeringens talesman, kommer Internet och SMS tjänsterna att inom kort tillåtas, i liten skala. Han uppmanar folket att lita på dem som tagit beslut om denna åtgärd, då det är enbart för att skydda landet och folket. Även RFI (Radio France Internationale), har idag varit blockerat, utan förklaring.
Alla skolor är stängda. Föräldrar riskerar inte att låta barnen gå till skolan, eftersom ingen vet, vad som kommer att hända under dagen. De katolska skolorna kommer att vara stängda hela denna vecka.
Protester och våldshandlingar rapporteras även från Bukavu och Goma. I Mbandaka ville oppositionspartierna ordna en protestmarsch och i avvaktan på denna stängdes affärer, skolor och marknader. Men inget tillstånd gavs och läget sägs vara lugnt.
Många sitter hemma i sina hus med familjen och avvaktar vad som skall hända. Oron är påtaglig. Lika påtaglig är glädjen i rösten som svarar då jag ringer!
EU och FN gruppen i Kongo, Monusco, har uttalat sin oro för att hela landet skall bli totalt instabilt. Frågan är om det kan bli mer instabilt än det redan är? Många har anat att det under ytan funnits vad som nu kommit fram och tar plats på gatorna i Kinshasa! Men vad händer den dag det blir klart för alla att det inte blir val 2016?
tisdag 20 januari 2015
Kvällsnyheter, 20 januari
Under eftermiddagen och kvällen har jag haft telefonkontakt med vänner i Kinshasa och även läst nyheter på kongolesiska nyhetssidor.
SMS och Internet kontakten är bruten, men telefonnätet fungerar. I flera kvarter i Kinshasa har byggnader satts i brand, många av ”kinesbutikerna” är plundrade och deras hus är också satta i brand. Borgmästaren för en stadsdel i huvudstaden är en av de dödade personerna. Alla skolor och kontor, affärer och ambassader är stängda. Polisen har satt upp staket för att skydda parlament och andra byggnader. Våldshandlingarna utgår till största del från ”Université Kinshasa”, studenterna har byggt på missnöjet. Till deras ”hjälp” har ett stort antal arbetslösa kommit och det är förmodligen de som står för det mesta våldet. För att förhindra snabba kontakter och meddelanden mellan aktörerna har SMS och Internet brutits.
Protesterna har sin grund i det nya lagförslaget, som ger nuvarande president förlängt mandat.
Idag har förslaget diskuterats i senaten, som skickat det till en ”Commission” som skall studera texten på djupet och diskussionen skall fortsätta på torsdag 22 januari!
Ingen, förutom presidenten och hans närmaste rådgivare, vill ha denna lagändring. Protesterna har blivit våldsamma. Presidenten fortsätter att driva sin linje. Att tvinga sig kvar vid makten, i ett demokratiskt land, med hjälp av olika, mer eller mindre väl valda metoder och även genom att bryta Internet och SMS kontakten, ger ett märkligt intryck! Var finns demokratin? Knappast i landet!
Hur kommer omvärlden att reagera? BBC har kommenterat händelserna. Expressen i Sverige har en kort notis. Air France inställde idag sin flygning till Kinshasa. Vad blir nästa reaktion?
Människorna i Kinshasa är oroliga och frågar sig hur långt det skall gå! Låt oss bidra till att informera vår omvärld om detta fantastiska land, som nu blir så söndrat, ännu en gång!
SMS och Internet kontakten är bruten, men telefonnätet fungerar. I flera kvarter i Kinshasa har byggnader satts i brand, många av ”kinesbutikerna” är plundrade och deras hus är också satta i brand. Borgmästaren för en stadsdel i huvudstaden är en av de dödade personerna. Alla skolor och kontor, affärer och ambassader är stängda. Polisen har satt upp staket för att skydda parlament och andra byggnader. Våldshandlingarna utgår till största del från ”Université Kinshasa”, studenterna har byggt på missnöjet. Till deras ”hjälp” har ett stort antal arbetslösa kommit och det är förmodligen de som står för det mesta våldet. För att förhindra snabba kontakter och meddelanden mellan aktörerna har SMS och Internet brutits.
Protesterna har sin grund i det nya lagförslaget, som ger nuvarande president förlängt mandat.
Idag har förslaget diskuterats i senaten, som skickat det till en ”Commission” som skall studera texten på djupet och diskussionen skall fortsätta på torsdag 22 januari!
Ingen, förutom presidenten och hans närmaste rådgivare, vill ha denna lagändring. Protesterna har blivit våldsamma. Presidenten fortsätter att driva sin linje. Att tvinga sig kvar vid makten, i ett demokratiskt land, med hjälp av olika, mer eller mindre väl valda metoder och även genom att bryta Internet och SMS kontakten, ger ett märkligt intryck! Var finns demokratin? Knappast i landet!
Hur kommer omvärlden att reagera? BBC har kommenterat händelserna. Expressen i Sverige har en kort notis. Air France inställde idag sin flygning till Kinshasa. Vad blir nästa reaktion?
Människorna i Kinshasa är oroliga och frågar sig hur långt det skall gå! Låt oss bidra till att informera vår omvärld om detta fantastiska land, som nu blir så söndrat, ännu en gång!
Så hanteras oppositionen i Kinshasa
Oppositionen har sedan två dagar agerat för att protestera mot landets regering och president och den förändring av lagen som förbereds för att ge presidenten möjlighet att få förlängt mandat. I Kinshasa och Goma har protestmarscher organiserats. I Kinshasa har tumult och våldsamma protester stoppats av polis med tårgas. Fyra personer har dödats i Kinshasa. Skottlossning har rapporterats, osäkert vem som höll i vapnen! Butiker plundras, främst de som ägs av kineser, bilar sätts i brand, däck placeras mitt i gatorna och sätts i brand – allt för att protestera mot presidenten. Som följd har skolor varit stängda och även de affärer som inte plundrats. Demonstranter i Kinshasa bär plakat med texten; ”Rör inte vår konstitution”.
Tidigt i morse, tisdag den 20 januari 2015, stängdes internet- och telefonkontakter av. Källor som står telebolagen nära anger att detta skedde på order av landets ledare.
Tidigt i morse, tisdag den 20 januari 2015, stängdes internet- och telefonkontakter av. Källor som står telebolagen nära anger att detta skedde på order av landets ledare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)