Taktikspel

I torsdags publicerades programmet för de val som skall hållas i Kongo från hösten 2015 fram till presidentvalet 27 november 2016. Total kostnad för denna valprocedur uppskattas till 1 145 408 680 USD! Innan programmet publicerades, kungjorde landets president den nya vallagen, som sägs vara i enlighet med oppositionens önskemål. Dagen därpå gratulerade FN:s representant i Kongo, chefen för FN styrkan i landet, Martin Kobler, den oberoende valkommissionen för att ha arbetat fram och publicerat en valkalender. Han framförde FN:s önskan om att valen skall vara fria, demokratiska och transparenta, samt bidra till konsolidering av fred och stabilitet i landet! Många undrar nu hur kostnaden skall finansieras! Regeringens talesman har officiellt försäkrat att regeringen kommer att ge allt stöd som behövs för att valen skall kunna genomföras! Oppositionen har sammanträtt under två dagar efter tillkännagivandet av programmet och hävdar att programmet inte är genomförbart, det är inte en realistisk plan som tagits fram.

Kommer detta att resulterar i fria och demokratiska val? Har studenters och andras protester, i januari i år, mot presidentens försök att hålla sig kvar vid makten gett resultat? Finns det inte längre något frågetecken kring frågan om konstitution och mandattid? Kan den enskilde kongolesen känna sig trygg och övertygad om att demokratin gör framsteg i landet? Vem är segraren i detta drama?

Frågorna är många! För att försöka förstå lite mera och bättre, har jag idag ägnat mig åt att läsa intervjuer och bedömningar av ”de som vet”. Tyvärr blev jag inte övertygad om att demokratin vunnit och att den fortsätter att växa i landet. Snarare tvärtom. Och efter att ha tänkt någon timme, känns det ganska störande. Det finns en övertygelse om att landets president inte har för avsikt att frivilligt lämna sin post 2016. Det han nu gjorde, var enbart ett taktiskt tillbakadragande. Taktikspel. ”Att ta ett steg tillbaka för att senare kunna hoppa bättre och högre”. Så beskrivs taktikspelet. Han testar nu de svaga demokratiska institutioner som finns i landet, för att kunna välja rätt taktik i framtiden. Landets president har makt, över det Republikanska gardet (som nu anklagas för att ha dödat 42 personer under januariprotesterna), över internet och SMS, han har pengar och kan utöva politiskt våld. Kring presidenten finns flera nätverk, som styr över honom; armén och säkerhetstjänsten, militära ledare, en grupp i Katanga, men inte bara kongolesiska nätverk. Det finns ett antal regionala nätverk som har stor inverkan på landet, Angola, Sydafrika, Rwanda, Uganda och Tanzania har alla intressen i landets utveckling. Eftersom presidenten styr över de resurser som västvärlden behöver, behöver han inte ta hänsyn till önskemål från västvärlden!

Men studenterna, som vågade, som gav uttryck för sin syn? Det sägs att efter protesterna har grupper av studenter intervjuats, de fick bl.a. frågan vad de protesterade mot, varför de protesterade. En majoritet visste inte! Inte mer än att de inte vill ha den sittande presidenten. Det är ju känt att han inte alls är omtyckt i Kinshasa. Så, vad fick dem att våga så mycket? Drogs de med av känslor, av någon som kunde övertala dem? Eller kan de ha ”köpts” av någon? Vad fick dem att gå ut på gatorna? Förmodligen kan ingen svara på de frågorna.

Efter att ha informerat mig denna eftermiddag, känns det inte alls bra! Det är snarare mycket olustigt! Jag tänker på ”vanliga människor” i inlandet, vänner och kollegor, kvinnor som kämpar för att vårda familjen trots alla svårigheter de möter. Jag kan förstå dem som väljer att inte bry sig om politiken, som ägnar sig enbart åt sitt eget arbete och inte lyfter blicken framåt, bortom det egna yrket. Hur skulle de orka om det visste? De som ser, som förstår och orkar arbeta för andra värden i livet än makt och pengar – de är beundransvärda! Båda grupperna behöver vårt stöd.