Vägar, tåg och flygfält - att prioritera för livet

För några veckor sedan kunde vi i vår lokala tidning läsa följande rubrik; ”Vägarbete försenat på grund av stöld av kopparkabel”. Irritation och frustration kom till uttryck över detta ”illdåd”. Tidigare i vår fick vi informationen att västkustens tågförseningar i vintras, till stor del berodde på stöld av kopparkabel. Många undrar hur det kommer sig att ”vanligt folk” inte begriper sitt eget bästa! Bra vägar och fungerande tågtrafik är väl ändå något som alla vill ha och alla borde bidra till att detta förverkligas.

Några veckor efter dessa nyheter, går mina tankar till liknande händelser, för ca 35 år sen, i det inre av den tropiska regnskogen i Kongo, då Zaire! Då bodde jag på missionsstationen Mimia, isolerad från civilisationen och långt till läkare och sjukhus. Så skulle ett flygfält anläggas och flygförbindelser skulle möjliggöra ambulansflygning, transport av mediciner och eventuellt även läkare, som skulle kunna tillkallas vid akuta behov, som kejsarsnitt eller andra livshotande tillstånd. Att detta skulle vara till befolkningens bästa, var det ingen som tvivlade på. Byhövdingen deltog ivrigt i planering och samtal för att förbereda arbete och alla i byn såg fram emot denna förändring.

En del av den täta skogen, strax utanför byn, höggs ned, två starka missionärer kom till Mimia, för att leda arbetet och de hade nödvändig utrustning med sig; verktyg av olika slag och flera meter kabel, som via traktor skulle dra stockar för att jämna till marken, där det tidigare växt skog. Dagen efter deras ankomst, då arbetet skulle starta, medförde en överraskning; alla meter av den dyrbara kabeln var borta! Stort uppbåd, alla i byn letade och man misstänkte tjuvar från intill liggande byar.

Efter några dagar, berättade hövdingen vad som hänt; byns jägare var i behov av järntråd för att gillra sina fällor; skogen var full av djur, som på något sätt skulle fångas och ge folket mat för dagen! Det var viktigare för byns jägare att fånga de vilda djuren, än att invänta ett flygfält, som skulle användas av sjukvårdspersonal och patienter. En ren prioriteringsfråga! Medan vi andra förundrade oss över att de inte förstod sitt eget bästa!

Det blev ett flygfält i Mimia, något försenat, det fungerar ännu idag och underlättar hälsovårdsarbetet (som leds av en läkare på plats), transporterar viktiga vacciner och mediciner till det isolerade området.

De här historierna bekräftar för mig, att vi människor beter oss på samma sätt, oberoende av var vi bor, oberoende av omständigheter i livet; svenskar år 2011 och kongoleser i mitten på 70 talet prioriterar utifrån egna behov och handlar därefter!

Under mina år i Kongo, trodde jag i min enfald, att européer, utbildade människor, med arbete, mat och hälsovård till förfogande, skulle bete sig på ett annat sätt än afrikaner, som bodde i en isolerad by inne i den tropiska regnskogen! Det är inte bara denna ”kabelhistoria” som lärt mig att så inte är fallet!