Behovet av Förebilder

Nyss gjorde vi ett besök i mina barndomstrakter; Jakobstad i svenska Österbotten. Jag var 10 år då vi flyttade därifrån, men genom släktingar har det under åren blivit ett antal besök där.

Att återvända någonstans medför en mängd känslor och tankar! Gamla och nya vänner, nya platser, hus där man bott, vyer, dialekt m.m. Sista kvällen i Jakobstad träffade vi min ”tant Beda”, som var min mycket högt uppskattade lärare i Söndagsskolan då vi bodde i Jakobstad! Jag tyckte så mycket om henne, att jag ville flytta hem till henne då jag var i 4 års åldern, något som hon påminde mig om nu; jag hade sagt att jag ville ha med mig min säng och mitt dockskåp och så var jag redo! Men hon lyckades få mig att förstå att mina föräldrar skulle sakna mig, så vi kom överens om fortsatt kontakt, utan att ”flytta ihop”!

Att relatera till en plats, en kultur, att känna igen sig, dofter, språk, påminnas om känslor, som är glömda, att se sina förebilder från tidigare år i livet – det är något som är viktigt och värdefullt för oss människor, för att vi skall kunna fortsätta vårt liv och själva bli goda förebilder för andra.

Tant Beda var och är för mig en förebild – aldrig ett hårt eller ont ord, aldrig misstankar, alltid vänlig och glad, alltid förmågan att dela med sig av denna inställning till alla hon mötte!

Dagen efter hemkomsten, på väg till jobbet, 6 mil bort, sitter jag och funderar på detta. Jag passerar orter, som jag besökte när jag var 8 år, då fortfarande bosatt i Jakobstad, och en ort, där en morbror till mig bott och arbetat. Livet flätas ihop. Vi erbjuds möjlighet att relatera på nytt, att se samband, att ta fortsatt ansvar och själv försöka vara en god förebild. Så är det för oss människor om vi vill ta del av denna möjlighet.

Har vi alla samma möjlighet, oberoende av var i världen vi bor? Vilka förebilder finns det idag för barn och unga som växer upp i Kongo och andra afrikanska länder, i Europa? Det finns positiva förebilder, jag har mött många sådana, som säkert fyller en stor roll för många barn. Men det finns också negativa förebilder; korrumperade personer, gerilla soldater, lycksökare från andra länder, opålitliga och oärliga. När en lärare inte får ut någon lön för sitt arbete, är det förmodligen inte lika lätt att vara en positiv förebild för sina elever som den som får sin lön. När en läkare eller sjukvårdare har behov att skaffa mat till sin familj, inte fått sin lön, uppstår tanken att inte ge vård till den patient som nu ligger på britsen, innan han fått betalt. Jag vet att det finns läkare i Kongo som inte tänker så, de bärs av en stark känsla av ansvar för sina medmänniskor. I Sverige har vi de senaste månaderna fått beskrivit för oss hur idrotts ledare för ungdomar fungerat i sina roller, det behöver inte kommenteras.

Utveckling är beroende av sammanhang, kontakter, gemenskap och förtroende – och goda förebilder. Förebilder och förtroende tycks hänga ihop – positivt tänkande, men ett ärligt och tydligt uttryck för respekt och önskan om respekt i retur. Ibland anar jag att det är lättare att var kritisk, kall och inte visa förtroende – men då tror jag inte att det kan uppstå en sådan positiv relation, som den jag hade med ”tant Beda”!