Förmån och förpliktelse – i kontrasternas land

Det är en stor utmaning att försöka förstå en annan kultur. Trots daglig kontakt med vänner i den andra kulturen, trots att jag bott i den andra kulturen i ca 17 år, uppstår ofta frågor. Det land jag bott i, DRK, har upplevt kaos, krig och oerhört mycket våld vart trettionde år, räknar från självständigheten 1960. Nu hotas landet av splittring. Rebellgrupper finns spridda över hela landets yta och livnär sig på de så kallade blodsmetallerna. Landets politiska ledning tycks stå handfallna, tycks inte veta hur de ska hantera den aktuella situationen. Oppositionen är splittrad, vilket den även varit tidigare. Landets akademiker, med höga befattningar inom olika områden väljer att inte ”blanda sig i” politiken. Detta är lätt att förstå då man ser hur tidigare akademiker, som gått in i olika ansvarsbefattningar, hanterats och fått avsluta sin karriär. Befolkningen i inlandet tycks ha synen att det är landets ledare som skall sköta allt och att de också vet hur de ska sköta allt!

Den rebellgrupp som nu tar mest utrymme, M23, anses samarbeta med Rwanda. Och kanske även med landets tidigare president? Landets armé finns närvarande i området som intas av M23, men lyckas uppenbarligen inte slå tillbaka. Antalet interna flyktingar ökar. Med de vandrande folkmassorna, följer också olika infektionssjukdomar, som tar vara på dessa tillfällen att inta nya individer! Tillgång på vatten och mat, liksom på sjukvårdsmaterial är inte tillräckliga i de berörda områdena. I slutet av februari fanns det knappt två miljoner interna flyktingar i landet och drygt 1,5 miljon av befolkningen lever med stor risk för undernäring.

Priser på mat och alla nödvändiga artiklar stiger i hela landet. Människorna lider på många olika sätt. Och mitt i detta finns grupper av välbetalda individer, som kan erbjuda sina familjer och anhöriga ett liv i lyx, speciellt i huvudstaden! Men, naturligtvis berörs de också av svårigheterna och får betala mer än tidigare.

Så länge som våldet och kriget är på stort avstånd, berörs man inte riktigt av detta våld! Det är kanske en mänsklig försvarsmekanism?

Ledare för katolska och protestantiska kyrkor i landet arbetar för en dialog mellan regering och rebeller. Ledare för Afrikanska Unionen arbetar med samma målsättning, genom dess ordförande, Angolas president. Ett möte var planerat i Angola, alla lovade delta. Men i sista stund lämnade M23 återbud. En vapenvila skulle respekteras, alla antog den, på pappret, men i verkligheten fortsatte striderna. Nu arbetar landets president för att få ett avtal med USA. Kongo ska ge USA tillgång till mineraler och förväntar sig att USA skall bidra med skydd mot inkräktarna i öster. Kan det vara möjligt att ett annat land får fördel av ett avtal med det stora landet i väst?

Vilket mål M23 har är oklart. Det sas i ett tidigt stadium att målet var huvudstaden. För en tid sen lovade företrädare för M23 att lämna ett område i Nord Kivu. Bedömare ansåg att det skulle ge dem möjligheten att fortsätta mot Kisangani. Det för mina tankar till slutet på 90-talet då en rebelledare tog sig från östra Kongo, till huvudstaden, via Kisangani. Kanske kommer detta att upprepas?

Så mitt under att jag skriver detta får jag en hälsning från det inre av landet. Ett sjukvårdsteam är på resa för att besöka ett sjukhus och några hälsocenter i ett isolerat område. Hälsningen i ord kompletteras av ett foto, en vy över floden Lukenie. En båt intill stranden, på andra sidan floden finns träd av olika slag, ingen bebyggelse, inga människor ses. Nästan en idyll! Kongo är verkligen kontrasternas land.

Att få uppleva det vackra är en förmån. Att få del av det motsatta förpliktar.