Barn i våldets mitt – hur länge ska detta pågå?

I östra Kongo, pågår ett obegripligt våld, som riktar sig mot alla som bor i området. Först intog rebellgruppen M23 Goma i januari, för att därefter fortsätta söderut och staden Bukavu. De tågade in i Bukavu i fredags och omedelbart skapades kaos och rädsla bland människorna. Regeringsarmén skulle mota bort rebellerna, men det hela slutade med att regeringssoldaterna retirerade, för att undvika blod och våld. Frågan är varför de retirerade? Till stor del förmodligen beroende på att armén inte är tillräckligt bra tränad för sitt uppdrag.

Då jag har kontakt med en kollega, som bor i centrala Bukavu och har sin arbetsplats på Panzisjukhuset, får jag läsa om den rädsla och skräck som drabbade alla. Hon skrev i lördags att hon ligger inne i sitt hus, inte vågar gå ut, att hon hör hur soldater går genom området, slår sönder dörrar och skjuter. Hon berättar att en god vän förlorade sin bror, som träffades av en förlupen kula. Lördag och söndag håller hon sig inne i sitt hus. Hon har kontakt med kollegor som arbetar på sjukhuset, eftersom de bor på sjukhusområdet. De ger vård till de som söker vård och erbjuder alla specialistkompetenser som sjukhuset har. Bland de som söker vård finns skottskadade, våldtagna kvinnor och människor i alla åldrar. I dag, tisdag, skriver hon att hon arbetar på sjukhuset, för att avlasta och uppmuntra de som tjänstgjort.

Hon berättar också om vad som hänt med barn i stan. Barn mellan 6 och 15 år, har fått tag på uniformer från militärer och även vapen! De ger sig ut på stan för att försvara sin stad! Så får jag korta video, foton och mera information. Barnsoldaterna, som snubblar fram i sina uniformer med laddade vapen, går genom stan. Så kommer en grupp beväpnade rebeller, som leds vidare av en folkgrupp och filmen visar att de skjuter och skott hörs. Därefter får jag foton på avlidna barn i militäruniformer!

Min kollega lyfter en annan aspekt av detta: ansvaret hos landets ledare, att se till att barn som växer upp i krigsområden, får hjälp att bearbeta det de sett och upplevt. ”De här barnen växer upp och kan i framtiden bli nya soldater, ministrar eller varför inte landets president”!

Då jag berättar om detta för vänner som bor i västra Kongo, blir de tysta! ”Detta är något annat än vad radion meddelar oss”!

Och när jag skriver detta, kan jag läsa en nyhet hos flera nyhetsförmedlare: ”FN anklagar M23 för att ha dödat barn i Bukavu. Enligt de rapporter som kommit till FN:s kännedom, är tre barn dödade i Bukavu och detta ska ha hänt i söndags”!

Alla ord, uttalade i olika organisationers sammanträden, formulerade i signerade dokument och rapporterade till all nyhetsmedia, har inget som helst värde! Ingen bryr sig. Ingen följer givna löften. Ingen tycks fråga hur det går för den drabbade befolkningen!

Nu uppmanas EU av Human Rights Watch att bryta all förbindelse med Rwanda, att säga upp avtal med Rwanda och beklagar att EU inte på något sätt vidtagit åtgärder för sanktioner gentemot Rwanda! Dessa uppmaningar har EU fått del av tidigare, från andra organisationer.

Hur många organisationer skall uppmana olika länder och affärsmän att bryta med Rwanda innan något händer?

Hur långt kommer M23 att tåga i landet de inte har rätt till? När skall omvärlden vakna?